Jargong på arbetsplats (Utbruten från Dejtingtråden 26!)

Mina närmsta kollegor är män allihopa och de gillar att retas och skoja. Jag gillar dem och skojar lite med dem tillbaka. Men de har inte använt sådant språk, och jag litar på att de vet nog för att känna till var gränserna går. De respekterar mig.
Jag erkänner dock att om de skulle någon dag använda ett sådant språk så skulle jag nog inte våga gå/säga direkt till den skyldige utan efter största tveksamhet eventuellt gå till chefen. Och det i en arbetsmiljö som skulle mycket tydligt inte acceptera sådant språk och skulle troligen tas mycket allvarligt. I en sämre miljö så skulle det säkert vara ännu svårare.

Jag har så svårt att se att män trivs i sån miljö. På den arbetsplats där jag upplevde liknande var det en person som var drivande. Han var även säljchef, och väldigt duktig på sitt jobb. ”Nisse bara är sån, du måste kunna ta ett skämt”. Med andra ord: var inte så tråkig, nisse får vete sig hur han vill”.
 
Jag med. Både på jobbet och privat.
Min chef ställde sig utanför mitt och min närmaste kollegas kontor igår;
"-Hörrni horungar, nu är det kafferast!"

Jag gillar grabbig jargong :)
Jag jobbar som ensam kvinna på ett kontor med 13 manliga kollegor (bästa arbetsplatsen jag någonsin haft) inom en väldigt mansdominerad brasch. Grabbig jargong är ju därmed ofrånkomligt, men det där skulle aldrig förekomma hos oss. Då är där ändå en del som är grövre i språket än andra.
 
@Zinfernia Pratar ni om (psykosocial) arbetsmiljö på din arbetsplats? Skyddsombud? Vad har ni för policy kring likabehandling och jobbar ni med aktiva åtgärder? Det vore intressant att veta hur det arbetet går till på en arbetsplats med den jargongen.
Förutom konsekvenserna jag nämnde tidigare kan det ju faktiskt leda till rättsliga och ekonomiska konsekvenser för företaget.

Och är det byggbranchen vi pratar om i det här fallet så är även ert fack engagerade och jobbar aktivt mot machokultur bland annat genom rapporter och ge praktiska verktyg.
 
Och mina kollegor sa samma sak om vår grupp som du säger om din. Tror inte det är så olika. De som är inne i det ser inte problemet, att andra kan se det som ett problem, utan att uttala det.

Det krävs ganska mycket mod att gå ut ensam och påtala problemet om man tror att alla andra tycker att det är bra som det är. Särskilt när chefen är en av de drivande bakom idiotierna.
 
Jag har så svårt att se att män trivs i sån miljö. På den arbetsplats där jag upplevde liknande var det en person som var drivande. Han var även säljchef, och väldigt duktig på sitt jobb. ”Nisse bara är sån, du måste kunna ta ett skämt”. Med andra ord: var inte så tråkig, nisse får vete sig hur han vill”.

På vissa biter det verkligen inte. För ett par år sedan jobbade jag på ett ställe där en anställd var så jäkla elak. Sa riktigt hemska saker om andra anställda när de inte var där. Jag gick till chefen och berättade för jag kunde inte släppa det. Chefen tog in honom på samtal. Jag såg när han gick in och jag såg när han gick ut. 10 min senare drar han ett nytt höhö/plump kommentar om ngn icke närvarande. Sen säger han (med tillgjord röst) ”åhhhh nej just det, jag måste ju tänka på vad jag säääger”. Vissa är verkligen idioter och går inte att ändra på.

Jag är gärna tråktanten på jobbet, jag tål inte när man pratar elakt om varandra/pissig jargong. Visst de pratar säkert om mig när jag inte är där pga det men jag kan iaf hålla huvudet högt.
 
Vad heter företaget du jobbar på? Så jag kan skriva in det i de koncerner jag beblandar mig att aldrig någonsin upphandla från ert företag oavsett om det är som huvudleverantör eller underleverantör.

Företaget jag jobbar på skulle heller aldrig få köpa något från en leverantör som inte tar itu med sådana frågor, och har policies och metoder på plats. Big no-no i kvalificeringen. Det svåra är att få reda på det.
 
@Zinfernia Pratar ni om (psykosocial) arbetsmiljö på din arbetsplats? Skyddsombud? Vad har ni för policy kring likabehandling och jobbar ni med aktiva åtgärder? Det vore intressant att veta hur det arbetet går till på en arbetsplats med den jargongen.
Förutom konsekvenserna jag nämnde tidigare kan det ju faktiskt leda till rättsliga och ekonomiska konsekvenser för företaget.

Och är det byggbranchen vi pratar om i det här fallet så är även ert fack engagerade och jobbar aktivt mot machokultur bland annat genom rapporter och ge praktiska verktyg.
Så länge jag har varit där har vi inte suttit ner och pratat om den sociala arbetsmiljön.
Jag har ingen aning om hur facket jobbar mot oss som företag, jag är inte själv med i facket och är inte intresserad av det heller :)
 
Det krävs ganska mycket mod att gå ut ensam och påtala problemet om man tror att alla andra tycker att det är bra som det är. Särskilt när chefen är en av de drivande bakom idiotierna.
Precis. Därför spelar man hellre med för att inte riskera att bli utanför och så tror ens kollegor som @Zinfernia att "ingen i min grupp ser det som ett bekymmer".

Att chefen inte är medveten om detta basala beteende som uppstår i ffa en till synes tight grupp är skrämmande och pinsamt.
 
Så länge jag har varit där har vi inte suttit ner och pratat om den sociala arbetsmiljön.
Jag har ingen aning om hur facket jobbar mot oss som företag, jag är inte själv med i facket och är inte intresserad av det heller :)
Okej. Men arbetsgivaren har enligt lag skyldighet att jobba med aktiva åtgärder (förebyggande arbete mot bland annat trakasserier, kränkningar och diskriminering). Om det inte görs eller inte dokumenteras kommer arbetsgivaren har svårt att klara en anmälan eller granskning den dagen det kommer.
 
I så fall är det upp till dem som känner sig obekväma att ta upp det till diskussion om det nu är ett så stort problem.
Men hjälp.

Jag har gjort det. En gång och aldrig mer. En arbetsplats där man skämtade elakt och insinuant med varandra. Tonen var rå och höhö-ig.
Resultatet - jag blev utsatt för systematisk förföljelse av arbetskamrater och av chefen och fick på otaliga samtal veta att jag var ett problem. Klockren mobbing.

Jag gör aldrig om det.
 
Haha, sunkjobb? Vi arbetar dagligen med mångmiljon, eller rentav miljardprojekt. Jag tjänar bra, får köra en schysst bil och företaget jag jobbar för expanderar hela tiden till nya länder. Det finns bra mycket sunkigare jobb än det här.
Vår definition av sunkjobb är väldigt olika märker jag. I min värld rör "sunkjobb" inte pengarna utan just det du har berättat om här. Dålig miljö på arbetet. Där passar de där vidriga kommentarerna du skrivit om in. Hoppas verkligen att jag aldrig behöver komma i kontakt med sådant på jobbet, av mina kollegor. Eller. Det förstås. Hade något sådant framkommit till min chef hade han garanterat smällt i luften och det hade blivit världens pådrag.

Eh, just det. Jag jobbar i en mansdominerad bransch, under en toppenchef, som vill att vi anställda mår bra på jobbet.
 
Vår definition av sunkjobb är väldigt olika märker jag. I min värld rör "sunkjobb" inte pengarna utan just det du har berättat om här. Dålig miljö på arbetet. Där passar de där vidriga kommentarerna du skrivit om in. Hoppas verkligen att jag aldrig behöver komma i kontakt med sådant på jobbet, av mina kollegor. Eller. Det förstås. Hade något sådant framkommit till min chef hade han garanterat smällt i luften och det hade blivit världens pådrag.

Eh, just det. Jag jobbar i en mansdominerad bransch, under en toppenchef, som vill att vi anställda mår bra på jobbet.
Jag upplever det inte som en dålig miljö på arbetet. Återigen, det är enstaka kommentarer/händelser men det är inte något vi får höra hela dagarna :)
Folk här verkar tro att det är den grövsta jargongen som gäller från morgon till kväll men så är det ju långtifrån. Vi snackar om allt möjligt, mycket som rör jobbet men också massor av annat.
 
Men hjälp.

Jag har gjort det. En gång och aldrig mer. En arbetsplats där man skämtade elakt och insinuant med varandra. Tonen var rå och höhö-ig.
Resultatet - jag blev utsatt för systematisk förföljelse av arbetskamrater och av chefen och fick på otaliga samtal veta att jag var ett problem. Klockren mobbing.

Jag gör aldrig om det.

Jag har också gjort det och efteråt blev det tyst när jag var med, och ingen aktiv mobbning. Men eftersom det bara minskade och chefen aldrig tog det på allvar trots regelbundna påtalanden gick det inte att jobba kvar. Men det här var för sådär 15 år sedan. Världen var lite annorlunda då. Det är trist att höra att det fortfarande hyllas. Att det förekommer vet jag, men att det hyllas som bra med mer än några sekunders eftertanke om konsekvenserna trodde jag var ett minne blott.

Men jag skulle göra det igen - varje gång. Jag har också full förståelse att man inte vill göra det när man varit med om det du beskriver.
 
På vissa biter det verkligen inte. För ett par år sedan jobbade jag på ett ställe där en anställd var så jäkla elak. Sa riktigt hemska saker om andra anställda när de inte var där. Jag gick till chefen och berättade för jag kunde inte släppa det. Chefen tog in honom på samtal. Jag såg när han gick in och jag såg när han gick ut. 10 min senare drar han ett nytt höhö/plump kommentar om ngn icke närvarande. Sen säger han (med tillgjord röst) ”åhhhh nej just det, jag måste ju tänka på vad jag säääger”. Vissa är verkligen idioter och går inte att ändra på.
Fast det där hade naturligtvis inte varit okej hos oss heller, ingen av oss är rent elak och vi pratar självklart med varandra och inte om.
 
Fast det där hade naturligtvis inte varit okej hos oss heller, ingen av oss är rent elak och vi pratar självklart med varandra och inte om.

Men det bet ju noll och inget på honom. Han ändrade inte sitt beteende alls. Utan fortsatte med sina elakheter följt av små fnissade om att ”åh vad tokig jag är som inte lyder chefen”. En väldigt pinsam liten man i 40-årsåldern. Skulle skämmas ihjäl om min sambo betett sig så.

Hursomhelst, poängen är att vissa förändras inte. Det spelar ingen roll ifall en säger till. För de är idioter.
 
Min kille jobbar inom bygg och får höra en del tråkig jargong.
Han hatar det och blir antingen förbannad eller så går han bara därifrån.
När jag sa till honom att jag tycker det är så himla bra att han säger ifrån och inte dras med ryckte han bara på axlarna "min mamma har uppfostrat mig bättre än så"

Han ger mig ändå lite hopp om förändring.
 
För nästan 40 år sedan var jag på en byggarbetsplats för första gången. På den tiden var det lättklädda "damer" på almanackorna, vi var tre tjejer (praktikanter) på en arbetsplats med 250 "gubbar". Trots att en del annat som man inte skulle acceptera idag så skulle aldrig något som det @Zinfernia nämnt ha passerat. Det var lättare att avskeda folk då, och många hade kontrakt per bygge (vilket det ju i praktiken är även idag). Det var en allmänt hyfsad "ton". Visst vi tjejer fick kanske inte höra allt, men ledningens attityd har betydelse för hela arbetsmiljön, och de som jobbade ute var vanliga hyggliga killar/män som var hövliga mot varandra.

Jag har också varit helt ensam tjej inom maskin/bygg. Också en väldigt trevlig arbetsplats där alla var hövliga mot och måna om varandra. Varför skulle inte män vara det?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 763
Senast: Bortglömd
·
Skola & Jobb För att göra en lång historia kort. Jobbade tidigare på ett ställe men bytte jobb, något som jag ångrar idag. Hur som helst försöker...
2
Svar
28
· Visningar
5 814
Skola & Jobb Nu är det skriva av sig dags igen... Jag vet inte riktigt hur jag skall lösa en situation på jobbet som jag upplever osund. Eller om jag...
2
Svar
39
· Visningar
6 917
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Behöver nog mest skriva av mig lite. Jag upplever mig väldigt sällan nöjd och tillfreds med livet. Just nu har jag hamnat i en riktig...
Svar
14
· Visningar
4 350
Senast: starcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • ”Hund” 2005-2010
  • Kattbilder #10
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp