Sv: Jämställdhetsbonus - samhällets duktiglapp ...
Nej, jag skrev att i dina kläder, med de förutsättningarna för delat föräldraskap som du beskriver, så skulle jag inte skaffa barn. Inte att du som person är en olämplig förälder, det är något helt annat. För allt vad jag vet kommer du bli en jättebra förälder. Men för egen del skulle jag hellre avstå från barn än att skaffa dem med någon som inte har tid och möjlighet att ta hand om dem, för mig var det en absolut förutsättning att vi var två om föräldraskapet, både för mitt och barnets skull.
Jag anser att detta med barn är högst frivilligt, man måste inte alls skaffa barn. Det är helt ok att välja t ex fritidsintressen eller jobb eller samhällsengagemang framför barn, men om man nu bestämmer sig för att skaffa barn, så bör man också ta sig tid till att ta hand om dem. Så som du beskriver din man, så vill han ha barn, men han har inte tid att ta hand om dem, eftersom hans företag och hans engagemang för ungas anställningsmöjligheter i samhället går före. För mig blir det att ha kakan och äta den - inget fel att satsa på yrke och samhällsengagemang, och inget fel att skaffa barn, men båda två låter sig svårligen kombineras, med mindre än att man hoppar sitt föräldraansvar och lämnar åt någon annan (mamman i det här fallet) att fånga den bollen och ta hand om barnet.
Fast jag anser nog att jag blev påhoppad rätt friskt när jag fick höra att jag inte är en lämplig förälder och inte borde skaffa barn. Ska jag då abortera det barnet jag bär? Jag antar att hon tog åt sig av det också eftersom hon och jag sitter i rel lika situationer.
Nej, jag skrev att i dina kläder, med de förutsättningarna för delat föräldraskap som du beskriver, så skulle jag inte skaffa barn. Inte att du som person är en olämplig förälder, det är något helt annat. För allt vad jag vet kommer du bli en jättebra förälder. Men för egen del skulle jag hellre avstå från barn än att skaffa dem med någon som inte har tid och möjlighet att ta hand om dem, för mig var det en absolut förutsättning att vi var två om föräldraskapet, både för mitt och barnets skull.
Jag anser att detta med barn är högst frivilligt, man måste inte alls skaffa barn. Det är helt ok att välja t ex fritidsintressen eller jobb eller samhällsengagemang framför barn, men om man nu bestämmer sig för att skaffa barn, så bör man också ta sig tid till att ta hand om dem. Så som du beskriver din man, så vill han ha barn, men han har inte tid att ta hand om dem, eftersom hans företag och hans engagemang för ungas anställningsmöjligheter i samhället går före. För mig blir det att ha kakan och äta den - inget fel att satsa på yrke och samhällsengagemang, och inget fel att skaffa barn, men båda två låter sig svårligen kombineras, med mindre än att man hoppar sitt föräldraansvar och lämnar åt någon annan (mamman i det här fallet) att fånga den bollen och ta hand om barnet.