Jag vill men inte han...

[tuggummi_]

Jag har längtat efter barn jättelänge nu och vill verkligen bli mamma snart. Min pojkvän däremot säger att han är för ung och vill plugga vidare först innan han tänker på barn. Han sommarjobbar nu och får förmodligen fortsatt till hösten, ett välbetalt skiftjobb där han trivs. Jag däremot ska inte plugga vidare eller något sådant utan är än sålänge nöjd med det jobb jag har, ett skapligt OK betalt ganska slitsamt jobb men där jag trivs.

Jag är 20 och blir snart 20. Jag vet att det är väldigt ungt och förstår verkligen honom att han vill ha en ordentlig utbildning med det huvud han har. Men fan jag vill ju ha han som pappa till mina barnVi älskar varann och allt funkar super.

Men vad gör man om han inte vill ha barn?

 

[No1]

Sv: Jag vill men inte han...

Men vad gör man om han inte vill ha barn?

[/QUOTE]

Accepterar läget.

Att han säger att han inte är mogen är ett gott tecken.
Få är mogna för barn när de är 20år.

Sedan kanske han inte är lika övertygad om att du ska vara mamma till hans barn som du vill ha honom som pappa.

 

[escodobe]

Sv: Jag vill men inte han...

Vill du verkligen ha honom som pappa så kan det väl vara värt att vänta några år?

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag tycker inte det är "väldigt" ungt. Det är egentligen samhället som tycker det isåfall. För många i er/vår (jag är 22 och vill samma som du) är det svårt då man inte har så bra förutsättningar alla gånger. T ex svårt att få heltidsjobb, man kanske bor litet och ena hälften pluggar osv.

Själv har jag extrajobb nu och kanske heltid till hösten. Har bara en gång haft en visstidsanställning på heltid under mina tre år efter gymnasiet annars bara deltid, men däremot sökt massor. Bor sen två år tillbaka i parhus med min kille som är 27 och det är kanske för att han är några år äldre vi kan göra så. Han har ett tryggt heltidsjobb och har kunnat jobba upp sin lön under många år. Jag har velat ha barn i några år och i början av året slutade jag med p-piller (såklart visste sambon det). Jag sa att det var mycket för att se om jag lättare gick ner i vikt och även att jag ville bli med barn. Han ville vänta ungefär tills han var över 30 men hade inga planer på att plugga eller liknande. Jag ville ha barn, men gärna en tryggare anställning också.

Vi skyddade oss med gummi ett par månader, men sedan började vi slarva och köra mer avbrutna (sen april ungefär). Sedan för ett tag sen så hade vi ett fullbordat oskyddat samlag. I den vevan började han säga att han inte ville planera så mycket och "försöka" skaffa barn utan att det kommer när det kommer. Jag blev helt förvånad och vi sa ung att vi kör på oskyddat och ser vad som händer, men tänker inte så mycket på det så att säga så vi stressar upp oss vilket kan vara lite skrämmande och sådär när man har ÄL.

Känns väldigt skönt att han har ändrat inställning den senaste tiden.

Du kan ju försöka snacka med honom om att han kan plugga ändå t ex och att barn kan man inte skaffa hela livet, däremot kan man studera längre fram. Man säger att fertiliteten går neråt från 25-årsåldern. Han får ju även tänka på din kropp. Ju yngre man är desto snabbare återhämtar man sig. Du kanske inte vill plugga nu, men om några år när barnet är äldre kanske du ändrar dig.

Jag menar inte att du ska övertala honom. Men säg som du känner hur det är ur ditt perspektiv.

 

[chrysler]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag har längtat efter barn jättelänge nu och vill verkligen bli mamma snart. Min pojkvän däremot säger att han är för ung och vill plugga vidare först innan han tänker på barn. Han sommarjobbar nu och får förmodligen fortsatt till hösten, ett välbetalt skiftjobb där han trivs. Jag däremot ska inte plugga vidare eller något sådant utan är än sålänge nöjd med det jobb jag har, ett skapligt OK betalt ganska slitsamt jobb men där jag trivs.

Jag är 20 och blir snart 20. Jag vet att det är väldigt ungt och förstår verkligen honom att han vill ha en ordentlig utbildning med det huvud han har. Men fan jag vill ju ha han som pappa till mina barnVi älskar varann och allt funkar super.

Men vad gör man om han inte vill ha barn?

Nu kommer jag skiva sånt du inte vill höra men det gör detsamma

Vill man verkligen ha barn så får man ibland prioritera & hitta en lämplig partner.
Många killar vill skjuta upp barnaskaffandet tills det är minst 30-35 & ibland 40 år, vad de inte verkar tänka på är att tjejerna minskar i fertilitet, de har alltså inte hela livet på sig,

Vissa kan få barn när de är 45 men vissa är det försent när de är 30.Även om man går på behandling är det inte en garanti för att amn blir gravid.
Så om man är ihop med en kille som år efter år säger att "jag vill vänta några år till" så riskerar man att det är försent sedan, eller än värre, man hinner göra slut innan det blev barn & man måste börja leta efter en annan att bilda familj med.

Det jag vill komma fram till är att man kanske inte kan vänta alltförlänge & ibland måste se sig om efter en partner som vill ha barn, för det är inte alla som vill.
Dock har just ni ganska bra med tid på er eftersom du bara är 20 år.

 

[replica]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag är 21 och längtar efter en bebis.
Sambon min är även han 21. Vi har varit tillsammans i över 5½ år nu, bor i en fin tvåa med hund. Mitt hjärta säger skaffa bebis nu, men förnuftet säger nej. Min sambo vill vänta, jag ska börja plugga till hösten, han ska försöka fixa ett heltidsjobb osv..

20 år ÄR faktiskt sett ur samhällets syn idag ungt. Är det killen du vill skaffa barn med så vänta, påskynda inte något för då kan det bara bli pannkaka av alltsammans..

 

[bananabambi]

Sv: Jag vill men inte han...

Fysiskt är 20 år ganska optimalt för att skaffa barn.

Men det är ändå ungt att vara 20 år och planera barn.

Tänk praktiskt också. Om ni nu skulle skaffa barn innan han är klar med sin utbildning är det svårt för honom att vara pappledig, då det inte alltid är så lämpligt att avbryta sina studier.

Dock tror jag att ni vinner på att prata igenom det, så ni vet var ni står båda. Och vad ni vill.

Har en kompis som så gärna vill ha bar, samma ålder som mig, 26. Men hennes kille är inte ett dugg intresserad, och det retar mig att hon finner sig i att bara få undvikande svar. Eftersom hon själv så gärna vill, och hoppas, och bara går och väntar. Men hon vet heller inte varför han inte vill ha barn, eller när. I värsta fall vill han inte ha barn alls, men det är ju trist att komma på om man själv verkligen vill det.

 

[Nera]

Sv: Jag vill men inte han...

Om du verkligen älskar honom så måste du ju acceptera att han inte vill än. Han vill plugga vidare och han kanske inte vill stå på den där industin (?) hela sitt liv, nu har han fortfande chansen att plugga. Det blir mycket svårare att få ihop det med att plugga efter man har fått barn, många har helt enkelt inte någon möjlighet att plugga när man har skaffat familj. Det är ju långtifrån gratis att plugga och det samma gäller ju att ha barn.

Det är klart att om du älskar honom att du vill ha barn med honom. Men tänk vad många år ni har framför er, se till att förverkliga era drömmar, till exempel att plugga, och skaffa barn sen. Ni har ett helt liv på er och det är så onödigt att skynda på. Om du respekterar honom så är det bara att vänta och låta det ta sin tid, han är väl helt enkelt inte mogen för barn än. Tänk vad fint det blir när du väl får din lilla bebis, den som väntar på något gott...

 

[ImFabulous]

Sv: Jag vill men inte han...

Att han säger att han inte är mogen är ett gott tecken.
Få är mogna för barn när de är 20år.

Så om man är mogen för barn vid 20 är det ett dåligt tecken, eller vadå?


Alla är vi olika.

 

[Dravena]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag tror meningen var att det är ett gott tecken om den tilltänkte barnafadern själv kan säga att han inte är redo just nu. Det visar på självinsikt. Min sambo sa till exempel när vi träffades: "Jag är inte redo för barn just nu, men jag vet att jag vill ha barn i framtiden".

 

[Nanzzoni]

Sv: Jag vill men inte han...

Som många har skrivit så tycker jag som de att du får vänta
tills han är redo/mogen till att skaffa barn. Själv är jag 22
och har varit sambo i 4 år. Har nu slutat med piller och
hoppas på att det ska bli en liten bebis.

Men som sagt jobb och boende är viktiga delar i det
hela.
Min sambo var inte redo för barn när han var 20 men jag va.
Han hade inte lekt färdigt:smirk: Det går inte att man är i väg och dricker brännvin med kompisar varje helg sen varken när
jag är "hög" gravid eller när kotten har kommit. Tänk på det att
det blir du som bär på det sen om han vill festa varje helg
så gör han det men det kan inte du.

Usch låter som min mamma

 

[Snovind]

Sv: Jag vill men inte han...

KL
Jag tycker din kille låter väldigt förnuftig!! En utbildning är inte jättelång, han är klar om några år och är då kanske mer i fas med dig. Som jag ser det har du två val, antingen vänta på honom eller leta upp någon annan som vill ha barn nu (ja, jag vet att man inte bara lämnar någon man älskar, men jag hårddrar det).

Även om ni inte är för unga att skaffa barn så vill han utbilda sig och då ska han få det. För att skaffa barn måste båda vara redo. Känner du att han inte kommer bli det inom vad som för dig är rimlig tid så måste du tänka över vad som är viktigast för dig.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Jag vill men inte han...

Så sa min sambo också förr men ändrade sig för två år sedan på julafton så sa han att ville skaffa barn men än har det inte blivit några barn här trots min stora längtan men mitt förnuft är större än längtan...

 

[jerseyko]

Sv: Jag vill men inte han...

Din kille tänker helt rätt.

Så som arbetsmarknaden ser ut idag är det mkt enklare att ha den biten klar först, man behöver inte hitta ett jobb som man vill ha resten av livet! Har själv en kompis som ska ha strax efter mig som inte har något jobb.

Jag och min sambo har vart tillsammans i 4 år. Blev gravid ungefär runt våran årsdag

vi har ett stort hus med billig hyra att bo i i flera år. vi har en fungerande bil, kombi och kanon att köra hästsläp med Vi har båda fast anställning med bra lön. Jag kommer kunna vara hemma i över 1 år om jag vill det och klara oss jätte bra ekonomiskt.

Ingen av oss vill plugga eller resa.

Tänk på att det är en borglig regering nu. De har väl helt tagit bort studerandevillkoren för a-kassa, tagit bort den möjlighet att förlänga sina dagar, minskat ersättningen och ändrat så nu måste du söka jobb i hela landet från dag 1?

Min sambo sa att här blir det inga barn först han fyller 25 år, han kommer fylla 22 år ganska direkt efter bebisen är beräknad, om h*n nu inte kommer på hans födelsedag

Han var tveksam i början (slutade med p-piller då jag mådde otroligt dåligt av dem) men direkt efter inskrivnigen åkte han och köpte nya bilen Sen hände inte så mycket först efter UL då började han bli mer "pappig" och nu när man t.om ser när bebisen sparkar så mognar han för varenda dag.

 

[No1]

Sv: Jag vill men inte han...

Så om man är mogen för barn vid 20 är det ett dåligt tecken, eller vadå?


Alla är vi olika.

Det är ett gott tecken att han säger ifrån.
Det är större sannolikhet att han har koll på sin kapacitet när han säger "nej tack" än en 20-åring som säger att h*a är mogen att bli förälder.

Det är oerhört få 20-åringar som kan axla innebörden i ordet "mogen", enligt min mkt bestämda uppfattning.

 

[ImFabulous]

Sv: Jag vill men inte han...

Allt är relativt. Du kan bara tala utefter egna erfarenheter, och hur du upplevde dig själv vid 20 års ålder. Det finns nästan 5 miljarder människor på denna planet, alltså nästan 5 miljarder olika sätt att vara på i 20årsåldern.

 

[bananabambi]

Sv: Jag vill men inte han...

Det beror väl på vilja värderingar man lägger i ordet "mogen", som du säger finns det så många olika sätt att vara på.

En mogen 20-åring av det kanske ovanligare slaget är en som har fast jobb (stabil inkomst som inte är bidrag i alla fall), bil och körkort, egen bostad och ett intresse av familj. Alltså de bästa förutsättningarna för att planera barn.

En annan 20-åring kanske inte ens har flyttat hemifrån, och lever endast för att festa, bryr sig inte om arbete eller bostad.

En tredje kanske har både bil och arbete, men bor hemma av bekvämlighetsskäl.

Att åldern är låg behöver inte vara något negativt, men ofta spelar livserfarenheten in och det kan ha varit bra att ha "varit med" ett tag, så man inte är alldeles grön när det gäller kontakt med myndigheter, sjukvård mm.

 

[ImFabulous]

Sv: Jag vill men inte han...

Jaa, det är precis så jag menar. Alla är ju olika!

 

[Curly]

Sv: Jag vill men inte han...

Det är så knasigt att för 50 år sen var det helt normalt eller sent att få barn i vår ålder! Mormor fick mamma som 22-åring (första barnet) och idag tänker man att hon var mycket äldre än så. Visseligen ändras samhället (och en del daltar med sina ungar eller så görs det i skolan så de kanske inte kan ta ansvar för sig själva förrän de är mycket äldre), men man kan inte ändra det så att den biologiska aspekten blir för negativ. Man får väl rätt mycket stöd som ung förälder för "samhället" eller staten vill ju att folk blir fler.

Visst kan jag också spontant tänka att en 18-åring är ganska ung blivande mamma, men det är mest för att fördomar om hur det brukar vara är så djupt rotade i oss! Man behöver ju inte agera efter första tanken heller.

 

[tuggummi_]

Sv: Jag vill men inte han...

Puttar lite på min gamla tråd eftersom jag är fortfarande sjukligt sugen på barn, men ine han

Vi har pratat lite om det, han säger att han inte alls har någon lust att börja plugga än på något år. Han är inte ens säker på att han ens kommer göra det, så det är ju så osäkert. Men OM han skulle det så kommer det ju iaf ta 2 år innan han börjar, 5 år innan han är klar och 1 innan han får fast jobb. Det blir 8 år Och så länge vill ju inte jag vänta men då väntar jag hellre på honom....

Ibland verkar det som han vill men som sagt han vill väl veta hur det ser ut med allt pluggande först. Och blir det plugg blir det ju inga barn på 8 år

Han har fått fortsätta på sitt jobb till nu och får fortsätta efter nyår, förmodligen ända fram till sommaren. Dom har bara pratat bra om honom på sitt jobb.
Jag har fått fast tjänst nu.
Vi flyttar ihop till en stor 2a nu.

Åhh vad jag vill ha bebis
*Skriver av mig lite*