Det har gått 4 månader sedan min friska och aktiva tik Vilda på 9 år plötsligt dog. Det känns som igår och jag saknar henne såååå fortfarande. Vill bara att hon ska dyka upp bakom hörnet, men har med tiden insett att min älskling inte kommer tillbaka.
Vad jag känner och har känt de här 4 månaderna är att jag blivit extremt inaktiv av att inte ha hund. Jag känner mig tjockare (fast jag inte äter mer) och ohälsosammare och jag saknar hundlivet. Jag behöver den där aktiveringen och givetvis relationen och kärleken jag fick av att ha hund.
Jag och sambon (som känner likadant som mig) funderar på att skaffa en hund till hösten.
När jag skaffar hund igen vill jag känna längtan och lycka. Jag vill uppleva det jag kände när jag skaffade Vilda, dvs spänning, förväntningar, längtan och glädjen av att veta att jag ska få hem en hund. Det var så roligt och härligt och jag vill definitivt vara med om det igen.
Mitt dilemma är att jag endast vill känna lycka, inte sorg och längtan efter Vilda. Jag vill tycka om den nya hunden för vad den är och inte jämföra henne. Vad jag är rädd för är att inte ta den nya hunden för vad den är och att inte känna den äkta glädjen av att lära känna just den hunden.
Om jag inte kan uppleva den lyckan för att jag fortfarande saknar Vilda, så vill jag helst vänta med att skaffa hund.
Fast samtidigt känner jag att min kropp skriker efter hundlivet igen. Det var ju inte bara jobbigt att förlora Vilda som hund utan att samtidigt förlora hela hundlivet och börja om med ett annat liv som inte riktigt ersatts av nåt (något som inte händer folk med fler än en hund).
Har lite svårt att uttrycka det jag vill säga. Men min fråga till er är denna:
Hur vill ni känna er när ni skaffar en ny hund efter att ha förlorat den förra? Det skulle vara intressant att höra vad ni har för erfarenheter och åsikter.
Vad jag känner och har känt de här 4 månaderna är att jag blivit extremt inaktiv av att inte ha hund. Jag känner mig tjockare (fast jag inte äter mer) och ohälsosammare och jag saknar hundlivet. Jag behöver den där aktiveringen och givetvis relationen och kärleken jag fick av att ha hund.
Jag och sambon (som känner likadant som mig) funderar på att skaffa en hund till hösten.
När jag skaffar hund igen vill jag känna längtan och lycka. Jag vill uppleva det jag kände när jag skaffade Vilda, dvs spänning, förväntningar, längtan och glädjen av att veta att jag ska få hem en hund. Det var så roligt och härligt och jag vill definitivt vara med om det igen.
Mitt dilemma är att jag endast vill känna lycka, inte sorg och längtan efter Vilda. Jag vill tycka om den nya hunden för vad den är och inte jämföra henne. Vad jag är rädd för är att inte ta den nya hunden för vad den är och att inte känna den äkta glädjen av att lära känna just den hunden.
Om jag inte kan uppleva den lyckan för att jag fortfarande saknar Vilda, så vill jag helst vänta med att skaffa hund.
Fast samtidigt känner jag att min kropp skriker efter hundlivet igen. Det var ju inte bara jobbigt att förlora Vilda som hund utan att samtidigt förlora hela hundlivet och börja om med ett annat liv som inte riktigt ersatts av nåt (något som inte händer folk med fler än en hund).
Har lite svårt att uttrycka det jag vill säga. Men min fråga till er är denna:
Hur vill ni känna er när ni skaffar en ny hund efter att ha förlorat den förra? Det skulle vara intressant att höra vad ni har för erfarenheter och åsikter.