Jag vill inte vara så trött 😭

Kan inte göra någonting. Knappt skriva ens. Ångesten sliter mig i stycken för jag blir så arg och frustrerad på mig själv. Fick nyss ett meddelande om ett hundtäcke jag har till salu. Orkar inte ens svara trots att jag vill. Jag orkar ingenting. Hela dagen har jag legat i sängen utom när jag släpat mig upp för att kissa hundarna och mata marsvinen. Jag har flera meddelanden att svara på men jag kan inte. Det är så jävla lätt men jag kan inte

 

[Lyan]

Och så påminde pojkvännen mig om att det är torsdag idag så han kommer ju inte förrän imorgon. Jag var helt övertygad om att det var fredag

 

[Lyan]

Idag har varit relativt lugnt. Jag hade en timme med jävlig ångest mellan stesoliden slutade verka och elvansen började verka men sedan har det varit uthärdligt. Har inte fått mycket gjort mer än dammsugat ett rum, lagt ut en annons och fipplat med layouten på telefonen. Jag måste verkligen gå en runda med hundarna för de fick ingen vettig igår men det är några jävla idiotsnorungar ute och baktänder sina a-traktorer så Poppy är livrädd

Och det känns inte som att jag kommer kunna sluta med elvanse. Det ”funkar” fram till eftermiddagen och sedan är det tvärkört

 

[sorbifolia]

Jag tänker hela tiden ”imorgon ska jag bli bättre och börja träna/gå promenader/äta bättre/städa mer/osv osv” men det blir aldrig av

Man kan inte bara bestämma sig att "bli bättre" och så händer det, du har ju en massa utmaningar som gör att dessa sakerna är svåra för dig/inte funkar just nu.

Pratade du något med sjukvården ang utsättning av medicinerna, och om tröttheten kunde bero på dom?

Utöver att hitta en fungerende medicinering, så tror jag det allra viktigaste för dig är att få bra rutiner på sömn och mat. Utan det är det svårt att få energi till annat. Skulle boendestödet kunna hjälpa med matlaging/handla mat också, kanske?

 

[Lyan]

Man kan inte bara bestämma sig att "bli bättre" och så händer det, du har ju en massa utmaningar som gör att dessa sakerna är svåra för dig/inte funkar just nu.

Pratade du något med sjukvården ang utsättning av medicinerna, och om tröttheten kunde bero på dom?

Utöver att hitta en fungerende medicinering, så tror jag det allra viktigaste för dig är att få bra rutiner på sömn och mat. Utan det är det svårt att få energi till annat. Skulle boendestödet kunna hjälpa med matlaging/handla mat också, kanske?

Om man har självdisciplin så kan man iallafall till viss del påverka vad man gör och inte gör, men det har inte jag

Ja, men läkaren har inte ringt upp så antingen fick jag inte fram hur illa det är trots att jag försökte, eller så tycker han inte att det är tillräckligt viktigt.

Boendestödet kan hjälpa till med matlagning, men det hjälper ju inte när jag inte klarar av att äta det Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att äta sådant som är nyttigt! Onyttiga saker kan jag äta tills jag nästan kräks men nyttiga saker bara växer i munnen så jag knappt kan svälja. Vissa grönsaker som tomat och gurka gillar jag, men det blir jag ju inte alls mätt på.

 

[Lyan]

Tillägger att självdisciplin kan ju såklart inte förändra hur man mår i grunden, men det kan minska ångesten att få saker gjorda

 

[Lyan]

Jag MÅSTE verkligen ta tag i maten och träningen men jag vet inte hur. Spräckte en söm i min kjol när jag drog den över rumpan för den var för tajt och den var för stor innan

 

[DarkInNight]

Jag MÅSTE verkligen ta tag i maten och träningen men jag vet inte hur. Spräckte en söm i min kjol när jag drog den över rumpan för den var för tajt och den var för stor innan

En kompis till mig pratade om en app som peppade (?) Till träning 7 min per dag. 7 minuter kändes lite lagom..

Kan det vara en start, att ha som mål att träna t.ex 5 minuter per dag. Sen efter x dagar eller x veckor, när du känner att 5 minuter blivit en vana och går lätt, utöka med en minut, osv.

 

[Lyan]

En kompis till mig pratade om en app som peppade (?) Till träning 7 min per dag. 7 minuter kändes lite lagom..

Kan det vara en start, att ha som mål att träna t.ex 5 minuter per dag. Sen efter x dagar eller x veckor, när du känner att 5 minuter blivit en vana och går lätt, utöka med en minut, osv.

Jag provade något på youtube som hette 7 minutes challange men jag klarade inte ens det för jag är så otränad. Så fort det börjar ta emot det minsta lilla så kommer ångesten och jag ger upp Jag hade velat göra den utmaningen och 5-10 minuters stretchande yoga varje kväll för jag mår bättre i kroppen och ångesten om jag har stretchat riktigt ordentligt, men eftersom jag aldrig har ork att värma upp så är det svårt att stretcha också. Det borde ju vara lätt eftersom jag verkligen känner skillnad efter jag har stretchat och jag hade även fått mindre ångest över vikten om jag gjort den utmaningen men jag lyckas inte gå emot ångesten trots alla fördelar och det gör mig så arg och frustrerad för det handlar ju bara om 15-20 minuter om dagen! Och så många fördelar på de få minutrarna!
Det är sju övningar i den utmaningen har jag för mig så kanske kan jag ha som mål att göra bara en övning så jag hinner sluta av mig själv innan ångesten kommer och det kanske gör det lättare att fortsätta med fler övningar efterhand? Men jag har ju fortfarande problemet med att få tummen ur röven och överhuvudtaget börja med något alls

Jag har köpt så jag kan fixa listor jag kan bocka av och köpt varsitt block till djuren så jag kan skriva upp allting jag gör med dem, men jag har fortfarande inte ens skrivit ned vad som behövs för att börja. Jag har åtminstone börjat med en medicindagbok för att kolla hur mycket av mina behovsmediciner jag tar och en matdagbok, men jag skriver inte ned kalorier och väger och grejar utan skriver bara ”2 mackor”, ”soppa” osv för annars klarar jag inte att göra det. Kanske ska fixa en träningsdagbok också

 

[Hazel]

finns en på instagram som heter inclusivemovement_ som har superenkla träningsövningar för människor med olika svårigheter. Är nog enklast att börja med minsta möjliga motstånd liksom

 

[Lyan]

finns en på instagram som heter inclusivemovement_ som har superenkla träningsövningar för människor med olika svårigheter. Är nog enklast att börja med minsta möjliga motstånd liksom

Tack! Ska kolla upp det. Har ju typ noll muskler kvar efter att ha varit nästan helt sängliggande i två år

 

[Lyan]

Jag måste måste MÅSTE skicka en massa PM idag och packa och posta senast imorgon men jag vet inte hur jag ska klara det. Igår ”kom jag undan” för jag fick migrän men den är borta idag och jag måste skicka så paketen är framme innan helgen. Det var så korkat att lägga ut annons men samtidigt så behöver jag verkligen de pengarna nu när Poppy måste fixa sina tänder. Och det vet jag inte heller hur jag ska lösa för jag har ingen bil och både pojkvännen och min vän behöver sina. Har frågat min syster och mamma också men de brukar också behöva sina

 

[Lyan]

Jag vill inte var så oduglig

 

[Lyan]

Och jag vill inte ha panik för varenda liten jävla grej jag ska göra jag vill bara ge upp men då måste jag lämna borta djuren

 

[Lyan]

På ett sätt hade det varit skönt

 

[Lyan]

Jag vet ju att folk bryr sig och att det helt enkelt inte går att hjälpa mig på något sätt men ändå känner jag mig så ensam och jag är så rädd att jag ska stöta bort de få som jag har kvar med allt mitt gnäll och ändå kan jag inte låta bli att gnälla. Det är som att jag på något sätt hoppas att någon ska kunna hjälpa någon gång men det är helt enkelt inte möjligt och det kommer vara att sluta med att jag står helt ensam till slut

 

[sorbifolia]

Jag vet ju att folk bryr sig och att det helt enkelt inte går att hjälpa mig på något sätt men ändå känner jag mig så ensam och jag är så rädd att jag ska stöta bort de få som jag har kvar med allt mitt gnäll och ändå kan jag inte låta bli att gnälla. Det är som att jag på något sätt hoppas att någon ska kunna hjälpa någon gång men det är helt enkelt inte möjligt och det kommer vara att sluta med att jag står helt ensam till slut

Vad menar du med att det inte går att hjälpa dig på något sätt? Det är väl klart det går, men det kan nog vara jättesvårt att komma fram till hur (och kanske vem). Är det någon som sagt att du är gnällig, eller är det bara en känsla du själv har?


Ser att mitt svart ang det med maten inte blev postat förut, så skriver det på nytt:
Jag skulle inte fokusera så jättemycket på det med nyttigt/onyttigt nu i början, utan mest att få in okej rutiner på att äta regelbundet. Kan du göra en lista på mat som funkar för dig att äta, och låta boendestödet handla in det? Så undviker du att impulsköpa saker som du inte vill äta också? Tomater innehåller ju massor med bra vitaminer, så det kan du absolut äta varje dag om du vill. Gillar du ägg? Nötter? Hjärnan behöver bra fettsyror och proteiner för att fungera så bra som möjligt.

Om och när du börjar äta bättre, så tror jag du kommer få lite mera energi att träna och göra annat också, men det låter som att du behöver ta en sak i taget, för att det inte ska bli för mycket.

 

[Lyan]

Vad menar du med att det inte går att hjälpa dig på något sätt? Det är väl klart det går, men det kan nog vara jättesvårt att komma fram till hur (och kanske vem). Är det någon som sagt att du är gnällig, eller är det bara en känsla du själv har?


Ser att mitt svart ang det med maten inte blev postat förut, så skriver det på nytt:
Jag skulle inte fokusera så jättemycket på det med nyttigt/onyttigt nu i början, utan mest att få in okej rutiner på att äta regelbundet. Kan du göra en lista på mat som funkar för dig att äta, och låta boendestödet handla in det? Så undviker du att impulsköpa saker som du inte vill äta också? Tomater innehåller ju massor med bra vitaminer, så det kan du absolut äta varje dag om du vill. Gillar du ägg? Nötter? Hjärnan behöver bra fettsyror och proteiner för att fungera så bra som möjligt.

Om och när du börjar äta bättre, så tror jag du kommer få lite mera energi att träna och göra annat också, men det låter som att du behöver ta en sak i taget, för att det inte ska bli för mycket.

Förlåt för sent svar. Det är jättemycket just nu

Jag menar att ingen runtomkring mig kan hjälpa mig på något sätt. Ingen kan vifta med ett trollspö och bara lösa allt. Sjukvården har jag inte mycket förtroende för så jag tvivlar på att de kan hjälpa heller.
Jag är gnällig, riktigt gnällig. Hade någon gnällt så mycket till mig som jag själv gnäller så hade jag blivit tokig. Pojkvännen säger att han har skaffat ett gnällfilter så han någorlunda kan sortera bort gnäll från allvar, men han känner sig ändå maktlös som inte kan hjälpa.

Jag tror tyvärr aldrig att maten kommer att funka för mig En sak som är jättegott idag kan ge kväljningar imorgon. Vissa dagar äter jag konstant och andra dagar knappt alls och jag klarar varken att gå hungrig eller tvinga mig att äta så att hålla ett speciellt schema blir jättesvårt. Jag vet ju att jag troligen hade mått bättre om jag ätit nyttigt men jag har ingen aning om hur jag ska kunna äta nyttigt utan att ta bort all möjlighet att själv skaffa mat och någon bara ger mig en bestämd mängd mat på bestämda tider. Jag är helt slav under min kropp och ångest

 

[Lyan]

Panikpanikpanik

 

[Lyan]

Jag har panik, jag vet inte vad jag ska göra. Hela kroppen kryper för jag är så frustrerad över att inte kunna göra något. Jag har MASSOR jag behöver göra men jag klarar inge att börja någonstans för det blir bara ännu mer panik

 

[sorbifolia]

Förlåt för sent svar. Det är jättemycket just nu

Jag menar att ingen runtomkring mig kan hjälpa mig på något sätt. Ingen kan vifta med ett trollspö och bara lösa allt. Sjukvården har jag inte mycket förtroende för så jag tvivlar på att de kan hjälpa heller.
Jag är gnällig, riktigt gnällig. Hade någon gnällt så mycket till mig som jag själv gnäller så hade jag blivit tokig. Pojkvännen säger att han har skaffat ett gnällfilter så han någorlunda kan sortera bort gnäll från allvar, men han känner sig ändå maktlös som inte kan hjälpa.

Jag tror tyvärr aldrig att maten kommer att funka för mig En sak som är jättegott idag kan ge kväljningar imorgon. Vissa dagar äter jag konstant och andra dagar knappt alls och jag klarar varken att gå hungrig eller tvinga mig att äta så att hålla ett speciellt schema blir jättesvårt. Jag vet ju att jag troligen hade mått bättre om jag ätit nyttigt men jag har ingen aning om hur jag ska kunna äta nyttigt utan att ta bort all möjlighet att själv skaffa mat och någon bara ger mig en bestämd mängd mat på bestämda tider. Jag är helt slav under min kropp och ångest

Det är lugnt, du svarar bara när och om du vill och har tid.

Jag menade inte att du skulle hålla något schema med maten, det tror jag skulle vara kontraproduktivt och inte heller genomförbart. Vad jag tänkte var snarare att om du kan se till att alltid ha bra mat hemma, så vore det är lättare för dig att få i dig näring som din kropp behöver. Det behöver inte vara någon kris om du äter mycket en dag och knappt inget en annan dag, men det vore nog bra att undvika mat som du vet triggar hetsätning t.ex. Helt enkelt planera inköp så det blir så enkelt som möjligt att välja bra mat, även när du mår dåligt.