Ja, så kan det nog vara. Samtidigt är det konstigt också för jag kan ju inte svara på meddelanden, men att skriva här är mer kravlöst på något sätt så det kan vara därför.Det är förmodligen olika typer av ansträngning, skrivningen kanske blir lite mera som avkoppling? Så kan det vara för mig iaf. Men visst har du gjort mera än vanligt flera dagar i rad nu?
Har också panik för att jag har ätit för mycket och slösat onödigt mycket pengar på skräpmat istället för vettig och billigare mat och det är så jävla lätt att ändra på och ändå köper jag skit trots att jag har ångest för det redan i butiken. Det är så korkat att det finns ju inte!
Jag avbokade. Poppy älskar att gå dit och hennes kropp behöver hållas efter pga artrosen men jag fixar verkligen inte det denna veckanJag tycker absolut du kan (bör) avboka, kom ihåg att du måste ta hand om dig själv i första hand för att orka ta hand om djuren.
Får boka en ny tid när (om 
) jag mår bättre. Hon känns inte knackigare än vanligt så jag tror inte att det är någon fara att avvakta men jag känner mig ändå dålig eftersom det är bra för henne Jag hoppas att jag ska kunna åka på SM i juni men jag tvivlar på det
fast jag tror inte att det kan vara riktig hunger med tanke på hur mycket jag ätit. Det skulle kunna vara törst men jag får verkligen inte i mig vätska idag. Det räcker med att få vatten eller saft i munnen och så måste jag spotta ut för jag kan inte svälja
Och jag har åter igen ätit alldeles för mycket och är ändå ”hungrig”
Jag vet inte. Jag tycker att då borde jag vara hungrig på vettig mat och inte en massa socker och fett så jag tror att det bara är för att jag har dålig självdisciplin för om det hade varit att kroppen verkligen behövt det så hade jag inte gått upp i vikt heller. När min pomeranian blivit opererad två gånger för sin patellaluxation fick jag dubbla hans mat trots att han inte rörde sig för han tappade så mycket i vikt. Så hans kropp behövde det. Min kropp behöver näring men jag äter bara onyttiga kalorier och alldeles för mycket.
Jag har ett program som tar inte ens 10 minuter men jag klarar knappt två minuter innan jag håller på att kollapsa av både trötthet och ångest så det har jag inte försökt på evigheter.
Tog dem ofta innan för de ger lite energi men det är inte så roligt att aldrig veta när jag kommer svimma nästa gång så jag har inte tagit dem på jättelänge. Men kan inte tänka mig att det är nyttigt att ta högst med både elvanse och attentin, koffein, dubbelt med synefrin och så forskolin ovanpå det men vad fan ska jag göra liksom? Och alla utom forskolin ska höja blodtrycket så jag vill inte veta hur lågt mitt blodtryck hade varit utan dem) så nu vill jag sätta ut allt som går. Jag tror verkligen inte att det är pga medicinerna eftersom jag ätit alla utom litium i många år men kan jag sätta ut någon så är det ju inget negativt. Jag har redan satt ut voxra och märker ingen skillnad alls i måendet
Hon sa att åldern kunde påverka medicinerna så att de inte funkar som de har gjort tidigare men jag tycker att det är konstigt att jag har ätit vissa av dem i över 10år utan att vara såhär trött. Enda gången var när jag försökte höja seroquel för då blev jag en dreglande zombie men det försvann ju när jag sänkte igen. Visserligen har ju tröttheten blivit värre och värre efter hand så det är kanske inte omöjligt, men jag finner det osannolikt
Aha okej. Men den/de läkare som skriver ut medicinerna bör väl ha koll på om det kan bli så?
Det borde han nog ha men det är ytterst sällan jag har någon kontakt med honom. Nu när jag äter litium har han lite koll men innan har han bara skrivit ut typ varsomhelst. Får se om jag orkar ta tag i att kolla upp. Tycker att jag har rätt bra koll själv men jag är ju ingen läkare. Samtidigt känns det som att jag har mer koll än läkarna många gånger, eller så vill de helt enkelt inte kolla upp något och bryr sig inte
Kanske läge att boka in en tid med läkare för att gå igenom dina mediciner, vad de "ska" göra etc och sedan, i samråd minska ner/sätta ut/låta vara beroende på medicin. Isf att laborera själv.
Jag ska ta upp det nästa gång jag har kontakt med psykiatrin är tanken. Borde vara denna månaden eller nästa. Men överlag har jag överlag alltid haft mer koll och kontroll på mina mediciner än läkarna så jag är inte så orolig mer än att jag inte vet hur jag kommer att reagera utan seroquel. Hade jag skullat höja någon till en dos jag inte haft tidigare så hade jag dock inte laborerat själv trots att nästan alla mina mediciner ligger på låg dos
