Jag vill inte vara så trött 😭

Kan inte göra någonting. Knappt skriva ens. Ångesten sliter mig i stycken för jag blir så arg och frustrerad på mig själv. Fick nyss ett meddelande om ett hundtäcke jag har till salu. Orkar inte ens svara trots att jag vill. Jag orkar ingenting. Hela dagen har jag legat i sängen utom när jag släpat mig upp för att kissa hundarna och mata marsvinen. Jag har flera meddelanden att svara på men jag kan inte. Det är så jävla lätt men jag kan inte
 

Det är väl inte så konstigt att det kommer lite klagan när du har det så jobbigt många gånger jag är mer förundrad-faktiskt- hur du ändå i allt detta kan och orkar vara så positiv mot andra . Tror inte jag sett dig tappa tonen en enda gång fast du har det kämpigt.
Tack! Men ändå. Jag vill inte gnälla, men många gånger är det som att jag inte kan hindra mig själv trots att jag vet att inget blir bättre av att gnälla.
Förutom några undantag så tror jag att de som svarar mig verkligen vill hjälpa och peppa så även om det ibland blir för mycket eller fel så är jag ändå tacksam för svaren jag får. Jag förstår också att det är så svårt att hjälpa mig att folk ger upp och inte orkar svara längre så även om jag kan känna mig ledsen och ensam ibland när jag ligger och skriver och det bara blir för mig själv så förstår jag ändå varför det blir så
 
Nu är jag hemma från praktiken. Idag var det riktigt jobbigt med ångesten så jag fick gå en liten stund tidigare, men jag var åtminstone där! Jag är så rädd att det är pulsmedicinen som har börjat att tappa effekten och att jag kommer att få lika överdjävlig ångest som tidigare 😭 Jag skulle egentligen till psykiatrin förra veckan, men de ställde in och jag har inte fått någon ny tid ännu. Om två veckor ska jag till medicinmottagningen för sköldkörteln så jag hoppas att de kan skriva ut den eftersom det var där jag fick den från början, men jag vet inte om jag har så många tabletter kvar. Jag måste kolla det. Jag får se vad de har kommit fram till om sköldkörteln också. Jag ska ta nya prover i nästa vecka.

Jag fixade ett gymkort igår också innan jag kraschade så nu är tanken att jag ska dit två gånger i veckan och bara köra milon i fem veckor så jag kommer igång och efter det så ska jag ha ett nytt möte med hon som har hållit i provperioden och så ska hon gå igenom och visa vad jag kan ha nytta av på resten av gymmet. De har också gruppträningar som känns intressanta att prova i framtiden. Just nu vill jag bara köra igång rejält så jag kan träna bort all extravikt jag har lagt på mig, men jag ska hålla det till två gånger i veckan för annars vet jag att det kommer att bli för mycket och så kommer ångesten att förstöra så jag inte klarar att gå dit alls igen. Resten av dagarna kommer att vara fyllda med saker jag behöver göra ändå som behöver gå före
 
Huvudvärk igen sedan igår kväll. Jag är så trött på huvudvärk!!
Igår var jag nere i Lund och ultraljudade Bellad hjärta och hon har också hjärtfel 😭 Första stadiet tack och lov så ingen behandling behövs ännu utan så länge hon inte visar symptom så behöver hon inte in igen förrän om ett år.
Idag ska jag hjälpa pojkvännen att sätta upp grejer på väggarna och fortsätta försöka möblera i extrarummet. Jag hade velat träna också men om inte huvudvärken ger med sig så kommer inte det att gå
 
Det är okej. :heart Det är ändå inte bra att göra för mycket när man har huvudvärk.
Jo, fast jag känner mig så taskig mot pojkvännen. Han hjälper mig precis hela tiden och jag kan inte ens hjälpa honom att få upp lite prylar på väggarna 😞 Och jag är så trött på att ha huvudvärk så ofta och det enda som hjälper är migräntabletter och ibland inte ens det. Tror inte att det är så nyttigt att behöva ta migräntabletter så ofta plus att det blir dyrt. Men nu har jag iallafall kopplat ihop att om jag tar tre elvanse så får jag huvudvärk nästan varje gång. Jag har dock inte fått det tidigare så jag vet inte vad som har förändrats 🤔 men nu kommer jag inte att våga ta mer än två elvanse något mer
 
Igår var vi och hälsade på pojkvännens familj. Det var jättetrevligt, men vi fick åka efter bara ett par timmar trots att vi inte ätit ännu för jag blev så trött och började få huvudvärk igen. Tack och lov gick dock huvudvärken bort av sig själv bara jag lyckades varva ned lite. Men det är så jävla trist att alltid behöva åka hem tidigast för att jag inte orkar mer och jag blir så arg och ledsen på mig själv 😞

Veckan som kommer kommer troligen att bli rejält tuff för jag har något stort varje dag plus att min bästa vän kommer hit för att fira påsk. Vi firar alltid påsk ihop sedan väldigt många år tillbaka 💖 Men det kommer troligen att bli jättejobbigt för detta blir första gången jag träffar hennes nya hund och det kommer att vara så konstigt att hon har tre hundar och jag har bara en när jag tidigare hade fyra och hon ingen alls. Det var Pärla som fick henne att börja älska hundar och då skaffade hon en chihuahua och sedan ramlade de andra två in lite på ett bananskal så som mina också gjorde.
Jag ramlade över en valpkull här i stan som var jättesöta, bichon frisé/bolonka, men jag kan inte skaffa någon mer hund nu ju så det är bara att låtsas som att jag inte sett dem. Det kommer att komma fler hundar när jag är redo att skaffa någon
 
Försök fokusera på det positiva - du orkade vara med och hälsa på dem och stanna hela två timmar. :heart Det funkar liksom inte att förvänta att du med alla dina besvär ska orka det samma som en "normal" människa. Jag önskar verkligen att samhället i synnerhet vore bättre på att se individen och anpassa efter den, det blir så ofta att man förväntas klara ditten och datten och anhöriga etc. ställer alldeles för höga krav och blir besvikna för att de inte förstår vilken kraftansträngning det faktiskt är att ens ta sig ut hemifrån...

(Säger inte att det var så i detta fallet, bara lite allmenn reflektion som anhörig och bästa kompis till flera ME/CFS sjuka)
 
Försök fokusera på det positiva - du orkade vara med och hälsa på dem och stanna hela två timmar. :heart Det funkar liksom inte att förvänta att du med alla dina besvär ska orka det samma som en "normal" människa. Jag önskar verkligen att samhället i synnerhet vore bättre på att se individen och anpassa efter den, det blir så ofta att man förväntas klara ditten och datten och anhöriga etc. ställer alldeles för höga krav och blir besvikna för att de inte förstår vilken kraftansträngning det faktiskt är att ens ta sig ut hemifrån...

(Säger inte att det var så i detta fallet, bara lite allmenn reflektion som anhörig och bästa kompis till flera ME/CFS sjuka)
Jo, jag försöker det, men det är så svårt när jag faktiskt vill göra saker 😞 När jag är deppig och inte vill ett dugg så är det lite lättare att hantera just den biten, men då är jag ju ledsen för annat istället.
Mina anhöriga är väldigt förstående tack och lov! Men det känns som att pojkvännen är lite ledsen för att vi åkte hem tidigare i lördags trots att han förstår 😞
Det som är det absolut jobbigaste för mig är att lyckas ta mig ut genom dörren. Om vara det går så blir det liiite lättare att vara ute, men är jag ensam så är det mycket svårare att stanna ute än om jag har sällskap. Och jag längtar verkligen till det blir varmare så man slipper bylsa på sig ett halvt ton kläder!
 
Idag har jag äntligen fått ihop garderoben! Så nu måste jag försöka få ordning i extrarummet. Och resten av lägenheten för där ser ut som ett bombnedslag igen 😫 Jag är helt jävla hopplös 😫 Om en timme ska jag träffa boendestödet och då måste jag verkligen försöka iväg och träna! Det är sista anmälningsdagen till nästa utställning också och jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill så gärna dit! Och jag vill ställa! Men hur ska jag orka det? 😞
 
Hur är det i dag, @Lyan ? Vad blev det till med utställningen?
Tack för att du frågar 🥰
Igår och i tisdags var det bra faktiskt! Idag lär jag få sota för det, men det har jag inte tid till för Bella ska till fysioterapeuten och så har jag varit och tagit blodprover för jag ska in till någon ny läkare för sköldkörteln nästa vecka. Min bästa vän är i stan också så jag vill försöka träffa henne en stund också.

Jag anmälde Yannis och Sirenia till utställningen! Jag hade velat anmäla Sammet också, men jag kände att det skulle bli för dyrt om jag inte får dem med mig och det är alltid störst konkurrens bland småhonorna. Sirenia är ju fyra år så hon går i pensionärsklassen och hon är så fin så hon har mycket bra chans på att knipa till sig ett silverkort och om hon håller sig lika fin som hon är nu så har hon till och med chans att placera sig i finalen så jag tänker att det blir en större morot för att ta mig iväg! Sammet kommer att få följa med också för att vänja sig vid miljön. Och om jag inte alls orkar fixa marsvinen så kommer jag att lämna dem hemma och åka själv och bara hälsa på.

Jag vill inte till fysioterapeuten för jag kommer garanterat att börja gråta när hon tar upp Poppy och Pärla, men Bella måste iväg med sin rygg. Jag är inne i en period nu med hundarna som är jättejobbig och att min vän har sina tre hundar med sig gör verkligen inte saken bättre. Jag vill ha en hund som bara är MIN. Ett litet plåster som är med mig precis hela tiden som Pärla och Ping var. Det är jag som äger Bella, men hon är inte min utan hon har valt ut pojkvännen till sin människa. Hon är så gosig med honom och ska vara näranära hela tiden och med mig så kan hon bara tänka sig att ligga nära om hon fryser och inte pojkvännen finns i närheten. Jag älskar henne jättemycket men hon verkar inte älska mig 😞
 
Fattar verkligen att det känns jobbigt att ens egen hund föredrar någon annan! Vissa hundar verkar helt enkelt föredra killar medan andra gillar tjejer bättre vad jag märkt. Men kul med marsvinen, håller tummarna att du orkar ställa ut dom.
Hoppas det gått bra hos fysion och att träffa din kompis. :heart
 
Fattar verkligen att det känns jobbigt att ens egen hund föredrar någon annan! Vissa hundar verkar helt enkelt föredra killar medan andra gillar tjejer bättre vad jag märkt. Men kul med marsvinen, håller tummarna att du orkar ställa ut dom.
Hoppas det gått bra hos fysion och att träffa din kompis. :heart
Ja, det är jättejobbigt 😭 När jag hade de andra så gjorde det inte så mycket, men nu när jag bara har Bella så blir det så extremt påtagligt. Samtidigt så varken kan eller vill jag ju skaffa en hund till och tänk om en ny hund också föredrar pojkvännen, eller blir som Poppy och inte vill ligga näranära. Vad gör jag då liksom? Så jag får helt enkelt försöka acceptera att det är så det ser ut just nu, men det är så svårt eftersom jag har gått igenom liknande när Mattis dog och jag bara hade Ping. Då tog det ca 1,5 år innan det kändes rätt och bra med att det bara var jag och Ping.

Tack! Jag hoppas verkligen det också! Jag gick igenom dem lite snabbt innan jag anmälde och ingen har något som är särskilt krångligt att fixa till innan utställningen. Sirenia har lite krokiga klor fram (men det är normalt när de börjar komma upp i lite ålder) och så tar hon nästan två timmar att föna helt torr, men om jag skulle vara så trött att jag inta orkar det så räcker det med att få bort den värsta fukten och låta resten självtorka någonstans där det är varmt.

Det gick bra hos fysioterapeuten. Bella var spänd i ryggen och ned mot vänster sida som jag misstänkte så hon fick massage, laser, något jag inte minns vad det var och vibrationsplatta så hon var mjuk, trött och nöjd när vi åkte hem. Vi ska dit om två veckor igen för att följa upp. Men det var riktigt jobbigt för jag var ju där jätteofta med Poppy och Pärla så allt påminde om dem och jag grät nästan hela vägen hem så jag orkade inte träffa min vän 😞 men jag ska dit och fira påsk idag iallafall!
 
Tror jag är inne i en mindre hypomani. Massa energi för att vara jag och utan att totalkrascha så hårt som jag brukar. Inte lika gnällig heller, men mycket starkare känslor för övrigt, både positiva och negativa. Jag brukar sällan gråta, men nu har jag fulgråtit över hundarna, Ailyn och alla andra som dött flera gånger sista dagarna trots att jag mår bättre. Det är konstigt. Det känns iallafall bra med mer energi! Men jobbigt också för att jag vet att det bara är tillfälligt så jag blir stressad för jag vill få färdigt allt nu när jag väl har lite extra energi. Mina hypomanier brukar bara hålla i sig i några dagar så jag har liksom inte så mycket tid på mig innan allt är tillbaka som vanligt 😕
 
Jag får verkligen hålla i fingrarna nu för att inte starta en massa nya projekt innan jag är helt klar i extrarummet eller köpa en massa prylar, men det känns bra med lite energi! Fast inte så kul att vakna aptidigt och inte kunna somna om 😑

Börjar bli lite orolig för mina ögon 😕 Tycker att pupillerna ser olika stora ut och det ögat där den ser större ut känns liksom domnat och suddigt ibland och andra ögat har jag ont bakom och jag vet inte om det är min vanliga huvudvärk eller pga sköldkörteln. Tur jag ska till läkaren på onsdag!
 
Jag blev äntligen klar med min nya telefonlayout i fredags! Blev jättenöjd! Fast jag vill göra mer och det går inte när den är färdig ju 🙄 Men det har varit tråkigt att röja undan alla över 700 bilder som jag behövt för att göra den 😅 Det kändes inte rätt längre med min gamla text jag alltid haft innan. Den kändes för deppig nu. Jag vet inte om det är för att jag mår bättre överlag eller för att jag är hypomanisk 🤔 Men det blev ”Learn to breath, learn to crawl
Learn to stand, walk and fall
Learn to lose and to love
To believe, to rise above” istället för ”Now she’s standing at the window
Her arms are open wide
And she feels the winter night
She’s learning to fly”
Bilden är från Misplaced among the angels och texten från Journey to Arcadia. Båda av Avantasia. Tog emot lite att ta bort min Beast in black-layout, men jag har allting kvar så det är bara att ändra tillbaka på ett par timmar om jag skulle vilja. Är inte helt nöjd med neonikonerna, men det var tillräckligt med jobb att byta alla bakgrunder från svart till grått så det får vara så nu 😅
IMG_7796.webp
 
De andra sidorna. Jag stör mig på att bakgrunderna till ikonerna i mapparna inte matchar helt, men det var ett jättejobb bara att lyckas få det till vad det är nu så det får vara så. Jag har en hel hög appar jag kanske borde radera, men jag tänker hela tiden att jag kommer komma igång att använda dem snart 🙄
IMG_7985.webp
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
287
Senast: miumiu
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok En sak som jag inte kan få bort från hjärnan som jag blir så jävla ledsen för är att det är så JÄVLA orätt vist 😭 För att egentligen så...
Svar
18
· Visningar
1 973
Senast: LiviaFilippa
·
Hästvård Vill börja med att jag ska ringa veterinär idag. I våras hade min häst en tydlig beteendeförändring. Hon mådde dåligt och hon visade...
2
Svar
27
· Visningar
3 863
Senast: Twihard
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
8 525
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp