Mischmasch
Trådstartare
En familj som vi brukar umgås väldigt mycket med har gått och skaffat valp. En söt liten Tibetansk Terrier.
Igår var dom hit för första gången för att våra hundar skulle träffas.
Problemet är att våran hund är hundrädd, har haft stora problem efter hundmöten som jag har lyckts träna bort efter 4 år och vill inte leka utan helst ligga i fåtöljen och sova.
Valpen är ju precis tvärtom, ett riktigt yrväder som kastar sig över min hund och vill leka.
Och resultaten är ju inte särskilt lyckat :smirk:
Min hund blir rädd och skäller. Valpen har svårt att förstå vad som menas (tills min hund hugger till.)
Och alla "goda råd" haglar över en :smirk:
Eller snarare min mammas och den andra mammans goda råd. "Låt han inte bli inträngd där" "Släpp lös dom och låt dom "göra upp"" "Dom kommer knappast ha ihjäl varandra *hohoho*" " Börjar dom slåss är det bara att slita tag i bakbenen" och blablabla.
Sen ligger min hund och vilar i sin fåtölj när den lilla valpen försöker hoppa upp. Självklart blir min hund riktigt sur och ska försvara sig och sin stol. Och då går jag emellan för att putta undan valpen.
Men det skulle man tydligen inte göra för "Jag har minsann läst i en bok att man aldrig ska gå emellan två hundar" Jag skiter i vad som står i alla jävla böcker. Jag har testat det och det har inte funkat så nu kör jag efter min teori. Och det är att jag som flockledare ska ta hand om alla främmande hundar. Min hund ska inte behöva ta det ansvaret att jaga iväg dom.
Men så klart är det ingen som lyssnar. Utan dom tar på hundarna koppel och går ut på gräsmattan. Och sen sätter dom sig bakom hundarna så valpen får hoppa på min som får ta hela smällen själv.
Och det känns så jävla kränkande när dom tror att dom vet bäst och kan allt. Och att allt som står i hundböckerna är Guds lag Det är min hund och jag som är ute och promenerar med honom och alltså får ta hand om honom när han blir helt hysterisk vid hundmöten. Jag har jobbat med det i så många år nu och äntligen fått det att fungera. Genom att gå saaakta förbi, låtsas som det regnar och alltid gå emellan om det kommer lösspringande hundar. Och jag blir så jävla rädd att dom ska rasera allt bara för att visa sig duktiga.
Den andra familjen har tydligen en fd. bhk-instruktör som granne. Som dom vill gå dit med båda hundarna och rådfråga om hur vi ska gå tillväga. Men jag vill inte för jag vet att dom kommer att svälja allt hon säger med hull och hår. Dom har itne ett uns av kritiskt tänkande! Bara för att man har varit instruktör på brukshundsklubben så betyder det inte att man kan och vet allt och alltid har rätt Nu kan hon säkert säga massa vettiga saker men jag vet ju att dom går på tipsen även om dom inte är särskilt vettiga.
Som ni kanske märker är jag måttligt upprörd :smirk: En annan av kvällens kommentarer "Det är ju bättre att valpen biter våran hund än någon dyr utställnigshund" Tror jag skulle flyga i taket. Min hund är minsann lika mycket värd som någon annan hund..
Så ner till pudelns kärna nu. Hur ska vi göra nästa gång dom träffas?
Igår var dom hit för första gången för att våra hundar skulle träffas.
Problemet är att våran hund är hundrädd, har haft stora problem efter hundmöten som jag har lyckts träna bort efter 4 år och vill inte leka utan helst ligga i fåtöljen och sova.
Valpen är ju precis tvärtom, ett riktigt yrväder som kastar sig över min hund och vill leka.
Och resultaten är ju inte särskilt lyckat :smirk:
Min hund blir rädd och skäller. Valpen har svårt att förstå vad som menas (tills min hund hugger till.)
Och alla "goda råd" haglar över en :smirk:
Eller snarare min mammas och den andra mammans goda råd. "Låt han inte bli inträngd där" "Släpp lös dom och låt dom "göra upp"" "Dom kommer knappast ha ihjäl varandra *hohoho*" " Börjar dom slåss är det bara att slita tag i bakbenen" och blablabla.
Sen ligger min hund och vilar i sin fåtölj när den lilla valpen försöker hoppa upp. Självklart blir min hund riktigt sur och ska försvara sig och sin stol. Och då går jag emellan för att putta undan valpen.
Men det skulle man tydligen inte göra för "Jag har minsann läst i en bok att man aldrig ska gå emellan två hundar" Jag skiter i vad som står i alla jävla böcker. Jag har testat det och det har inte funkat så nu kör jag efter min teori. Och det är att jag som flockledare ska ta hand om alla främmande hundar. Min hund ska inte behöva ta det ansvaret att jaga iväg dom.
Men så klart är det ingen som lyssnar. Utan dom tar på hundarna koppel och går ut på gräsmattan. Och sen sätter dom sig bakom hundarna så valpen får hoppa på min som får ta hela smällen själv.
Och det känns så jävla kränkande när dom tror att dom vet bäst och kan allt. Och att allt som står i hundböckerna är Guds lag Det är min hund och jag som är ute och promenerar med honom och alltså får ta hand om honom när han blir helt hysterisk vid hundmöten. Jag har jobbat med det i så många år nu och äntligen fått det att fungera. Genom att gå saaakta förbi, låtsas som det regnar och alltid gå emellan om det kommer lösspringande hundar. Och jag blir så jävla rädd att dom ska rasera allt bara för att visa sig duktiga.
Den andra familjen har tydligen en fd. bhk-instruktör som granne. Som dom vill gå dit med båda hundarna och rådfråga om hur vi ska gå tillväga. Men jag vill inte för jag vet att dom kommer att svälja allt hon säger med hull och hår. Dom har itne ett uns av kritiskt tänkande! Bara för att man har varit instruktör på brukshundsklubben så betyder det inte att man kan och vet allt och alltid har rätt Nu kan hon säkert säga massa vettiga saker men jag vet ju att dom går på tipsen även om dom inte är särskilt vettiga.
Som ni kanske märker är jag måttligt upprörd :smirk: En annan av kvällens kommentarer "Det är ju bättre att valpen biter våran hund än någon dyr utställnigshund" Tror jag skulle flyga i taket. Min hund är minsann lika mycket värd som någon annan hund..
Så ner till pudelns kärna nu. Hur ska vi göra nästa gång dom träffas?