Speciella_tina
Trådstartare
Detta är utklippt från min blogg, så det kan verka osamanhängande!
Som en del av er minns funderade jag på att omplacera Lady, men gav det en chans, och det blev bättre. Tyvärr vände det igen, och blev värre och värre...
Lady trivdes inte bra här hemma längre. Tyvärr. Jag har aldrig träffat en annan hund som Lady, och hon kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Lady har aldrig haft några problem med att umgås med stora hundar, men det blev för mycket att leva med en. Jag började märka att Lady blev mer innåtvänd. Hon slutade pocka på uppmärksamhet, kom inte när man ropade, körde inte ens sin repertoar för en godisbit. Lady gillade att leka med Nemi, men Nemi var alltför hårdhänt för henne, och nu de sista dagarna var Lady full av ruvor.
Det tog väldigt mycket energi från mig att hela tiden passa så att inte Nemi störde Lady, och jag kunde inte heller ha Nemi i buren dygnet runt. Jag vill ha en hund att jobba med, och därför valde jag att behålla Nemi.
Jag älskar Lady, och jag grät floder när jag fattade det här beslutet, men för Ladys skull måste jag vara stark och oegoistisk.
Nu har Lady lämnat mig. Det känns fortfarande tungt, och jag gråter när jag skriver om det. Men jag vet att Lady har det bättre nu, och att hon bor hos någon som kan ge henne det jag inte kunde. Lady har alltid haft stor seperationsångest, och det har varit jobbigt att lämna henne ensam då hon har stått och ylat i flera timmar. Hon har nu flyttat hem till en äldre man i Karlstad som kommer kunna ha med henne på jobb varje dag. Han avgudar henne verkligen, jag kan inte tänka mig ett bättre hem för henne. Det är jobbigt för mig att inte kunna träffa henne så ofta, men det är nog bäst så, annars hade jag inte kunnat låta bli att hälsa på varje vecka, och det bara gjort henne förvirrad. Nu kommer jag kunna träffa henne ofta, eftersom han är i Skåne en del. Jag kommer ha kontakt med honom, och han är dessutom min uppfödares pappa.
Det känns fortfarande ledsamt, men det är viktigt att tänka på att jag lider mer av det än Lady, som nu för första gången i sitt liv har en kompis i sin egen storlek, en liten chihuahua.
Som en del av er minns funderade jag på att omplacera Lady, men gav det en chans, och det blev bättre. Tyvärr vände det igen, och blev värre och värre...
Lady trivdes inte bra här hemma längre. Tyvärr. Jag har aldrig träffat en annan hund som Lady, och hon kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Lady har aldrig haft några problem med att umgås med stora hundar, men det blev för mycket att leva med en. Jag började märka att Lady blev mer innåtvänd. Hon slutade pocka på uppmärksamhet, kom inte när man ropade, körde inte ens sin repertoar för en godisbit. Lady gillade att leka med Nemi, men Nemi var alltför hårdhänt för henne, och nu de sista dagarna var Lady full av ruvor.
Det tog väldigt mycket energi från mig att hela tiden passa så att inte Nemi störde Lady, och jag kunde inte heller ha Nemi i buren dygnet runt. Jag vill ha en hund att jobba med, och därför valde jag att behålla Nemi.
Jag älskar Lady, och jag grät floder när jag fattade det här beslutet, men för Ladys skull måste jag vara stark och oegoistisk.
Nu har Lady lämnat mig. Det känns fortfarande tungt, och jag gråter när jag skriver om det. Men jag vet att Lady har det bättre nu, och att hon bor hos någon som kan ge henne det jag inte kunde. Lady har alltid haft stor seperationsångest, och det har varit jobbigt att lämna henne ensam då hon har stått och ylat i flera timmar. Hon har nu flyttat hem till en äldre man i Karlstad som kommer kunna ha med henne på jobb varje dag. Han avgudar henne verkligen, jag kan inte tänka mig ett bättre hem för henne. Det är jobbigt för mig att inte kunna träffa henne så ofta, men det är nog bäst så, annars hade jag inte kunnat låta bli att hälsa på varje vecka, och det bara gjort henne förvirrad. Nu kommer jag kunna träffa henne ofta, eftersom han är i Skåne en del. Jag kommer ha kontakt med honom, och han är dessutom min uppfödares pappa.
Det känns fortfarande ledsamt, men det är viktigt att tänka på att jag lider mer av det än Lady, som nu för första gången i sitt liv har en kompis i sin egen storlek, en liten chihuahua.
