Personlighetsförändrad, plötsligt rädd hund! Hjälp!

När jag köpte min chihuahua som valp var han typ livrädd för allt. Vrålskällde halsen av sig när vi mötte cyklar, bilar, barnvagnar, människor, vissa hundar. Var rädd för män, ljud av nycklar, vattenglas. Listan kunde göras lång. Däremellan en helt fantastisk hund och hans rädslor visade sig bara på hemmaplan/reviret. Men hans rädslor gick över när han var ca 2 år. Nu är han för det mesta väldigt trygg och jag kan ofta lugna honom om han går upp i stress. Jag vet ju såklart inte vad din hunds rädslor beror på och din hund kanske har det lite värre än vad min hade. För oss funkade det bra så länge vi inte fick störningar. Men hon är ju ung, kanske fortfarande finns hopp om man hittar grundorsaken?

Jag jobbade jättemycket på hans rädslor och att få hans förtroende. Både själv och med hjälp av tränare. När jag började träna tricks och olika hundsporter så tycker jag att hans rädslor försvann mycket. Jag fick helt enkelt bättre kontakt med honom och hur jag skulle hantera honom när han blir rädd. Dessutom hittade vi en gammal muskelskada på honom som ingen veterinär kunnat hitta för några år sedan, vilket mycket väl kan ha förklarat hans beteende som ung. Så det är väl klokt om du åker till veterinär igen som du skrev, för en ordentligt utredning.

Han kastrerades också pga överdriven könsdrift vid 1 års ålder, jag märkte ingenting att han blev mer osäker snarare mer trygg. Men det är såklart väldigt individuellt.
Tack för att du delar!

vi tränar också en del balansövningar, tricks, stadga etc. för att stärka hennes självförtroende enligt hundpsykologens träningsplan. Hon är duktig i träning och lär sig snabbt, men det verkar ännu inte göra ngn skillnad för hennes mående. Får hålla i ett tag innan vi förhoppningsvis märker någon skillnad.

det är så svårt för oss att inte ha störningar (försöker skapa avstånd så gott det går) eftersom man inte riktigt kan kontrollera utomhusmiljön och hon blir så rädd även för rätt så vardagliga företeelser.
 
Bra att känna till är att kastrering är en chansning. Hon kanske blir stabilare, men det kan lika gärna blir tvärtom. Kastrering kan ge ökade rädslor och aggressivitet enligt studier. Jag själv fick ta bort min hund efter kastrering då hon gick från att vara komplett trygg med allt till att vara komplett livrädd för allt, på nivån att det var bättre för henne att somna in. Den enda varningen jag kanske fick var att hon hade en extrem spökperiod som ung. Där hon då var rädd för det mesta. Om det finns en korrelation där eller inte vet jag inte. Men det är viktigt att känna till detta tycker jag. Framförallt som veterinärer väldigt sällan
 
Jag har läst på en hel delning känner till risken men är hon inte sjuk så känns det som vi MÅSTE ta chansen för så här kan vi inte heller ha det.
 
Har haft kontakt med matten till ett kullsyskon (hane) och han är inte särdeles ängslig, tydligen.
Funderar på att börja med att ta henne en vända till till veterinären för att se så att det inte är något med den fysiska hälsan ändå. Ett mönster hos henne är att hon inte äter och då är ängsligare. I perioder där hon ätit bättre har hon varit betydligt mer ängslig.
I perioder då hon Äter är hon mindre ängslig, menade jag förstås.
 
Jag tog henne till veterinären för cirka två veckor sedan men tyckte att de gjorde en alltför grund undersökning. Med tanke på att hon inte hade feber och att hon var så ung trodde de inte på Pro men gjorde heller inga vidare kontroller. Vad kan man be dem göra för att kolla livmodern? Ultraljud?

Har en ny tid för henne på måndag. Nu får hon Galastop för veterinären vill se om hon svara på det eller om man kan tänka bort extremt lång skendräktighet. Jag tror inte på det är det. Hon blödde 20 juli, så det känns alltför länge sedan.

Hon har aldrig varit en särskilt tuff hund men skulle inte heller säga räddhågsen. Jag har ju kunnat ta normala promenader med henne som hon uppskattat och inte varit rädd under. Har ngt skrämt henne (typ cyklist som kört förbi väldigt snabbt och nära) har hon kunnat skifta tillbaka till lugn och glad tidigare, men nu känns det som hon är nästan konstant orolig utomhus.
Ja, jag tror det är ultraljud man normalt använder för att kolla livmodern.

Nej, jag tycker det låter konstigt att hon pendlat så mellan att vara en normal hund till att bli en rädd hund och att det varit så tydligt kopplat till löpen.

Att hon inte äter känns verkligen inte bra och jag tycker nog att veterinären får göra en ordentlig undersökning för något är ju uppenbarligen fel. En rädd hund kan förvisso låta bli att äta men det är ju medan de är akut rädda, tex. så gick det inte att få vår Sigge att ta godis när det åskade eftersom han var för rädd just då, men så snart åskan dragit förbi så tog han gärna emot godis igen. Jag tvivlar på att din hund matvägrar pga att hon är konstant rädd dygnet runt, du skrev väl något om att hon var normal inomhus, då borde hon ju äta också.

Håller tummarna för att du får något svar vid nästa veterinärbesök!
 
Ja, jag tror det är ultraljud man normalt använder för att kolla livmodern.

Nej, jag tycker det låter konstigt att hon pendlat så mellan att vara en normal hund till att bli en rädd hund och att det varit så tydligt kopplat till löpen.

Att hon inte äter känns verkligen inte bra och jag tycker nog att veterinären får göra en ordentlig undersökning för något är ju uppenbarligen fel. En rädd hund kan förvisso låta bli att äta men det är ju medan de är akut rädda, tex. så gick det inte att få vår Sigge att ta godis när det åskade eftersom han var för rädd just då, men så snart åskan dragit förbi så tog han gärna emot godis igen. Jag tvivlar på att din hund matvägrar pga att hon är konstant rädd dygnet runt, du skrev väl något om att hon var normal inomhus, då borde hon ju äta också.

Håller tummarna för att du får något svar vid nästa veterinärbesök!
Tack snälla! Ja, precis - inomhus funkar hon ganska bra och verkar trygg och lugn så hennes matvägran borde bero på ngt annat. Hon tar inte heller godis när hon är alltför rädd. Lyckligtvis är det inte så ofta så illa med hennes rädsla utomhus.

jag ska ligga på om alla undersökningar som kan göras! 👍
 
Nu har jag följt hundpsykologens råd om att bara erbjuda henne ett mål mat per dag, och det sent på kvällen, för att öka hennes motivation att äta. Hittills har hon ätit en (1) förskfoderboll på hela den veckan jag kört. Hennes vanliga ranson är 4-5 bollar per dag. I övrigt äter hon träningsgodis men hon har t.o.m. tappat lite intresse för godis också, märker jag.

Hon kan inte vara frisk! Tid hos veterinären imorgon. Återkommer!
 
Jag tog henne till veterinären för cirka två veckor sedan men tyckte att de gjorde en alltför grund undersökning. Med tanke på att hon inte hade feber och att hon var så ung trodde de inte på Pro men gjorde heller inga vidare kontroller. Vad kan man be dem göra för att kolla livmodern? Ultraljud?

Har en ny tid för henne på måndag. Nu får hon Galastop för veterinären vill se om hon svara på det eller om man kan tänka bort extremt lång skendräktighet. Jag tror inte på det är det. Hon blödde 20 juli, så det känns alltför länge sedan.

Hon har aldrig varit en särskilt tuff hund men skulle inte heller säga räddhågsen. Jag har ju kunnat ta normala promenader med henne som hon uppskattat och inte varit rädd under. Har ngt skrämt henne (typ cyklist som kört förbi väldigt snabbt och nära) har hon kunnat skifta tillbaka till lugn och glad tidigare, men nu känns det som hon är nästan konstant orolig utomhus.
Men 20 juli, så är det ju bara 89 dagar sedan?

Jag räknar alltid med minst 90 dagar för att återhämta sig efter löp. Min ena hund har 120 dagar. Ofta är det kring 100 dagar för att släppa all vätska och återhämta sig helt.
 
Men 20 juli, så är det ju bara 89 dagar sedan?

Jag räknar alltid med minst 90 dagar för att återhämta sig efter löp. Min ena hund har 120 dagar. Ofta är det kring 100 dagar för att släppa all vätska och återhämta sig helt.
Är det sant?! Det visste jag inte att det kunde vara så länge. Och vad jag förstod på veterinären trodde hon också att det var för länge sedan. Men i så fall väcker det ju något slags hopp om att det KAN handla om det.
 
Är det sant?! Det visste jag inte att det kunde vara så länge. Och vad jag förstod på veterinären trodde hon också att det var för länge sedan. Men i så fall väcker det ju något slags hopp om att det KAN handla om det.
Ja alltså själva skendräktigheten kommer ju först närmare två månader efter löpet och brukar hålla i sig i flera veckor. Sen är det individuellt hur länge det tar för tiken att faktiskt återhämta sig
 
Du har nog rätt. Var med henne till veterinären idag och sedan vi var där sist i slutet av september har hon tappat 400 gram (från 4,9 till 4,5). Men vet upptäckte att hon har lite mjölk i juvren. Har ätit galastop i fyra dagar och ska fortsätta i åtta dagar till nu. Så det kan mycket väl vara skendräktighet dom du skrev.

I övrigt har de undersökt henne, tömt analsäckarna som var väldigt fulla och tagit blodprover och urinprov som ska skickas på fördjupad analys. Kostade mig dryga 3000 kr, men vad gör man inte för sina djur…
 
Har ni kollat tänderna och magen ordentligt?

Förutom det så är det inget konstigt om skendräktigheten håller i sig så länge, som någon annan skrev. Min mammas hund mådde extremt dåligt vid varje löp, plus att hon löpte ofta så det rullade på med löp-skendräktighet-matvägran-löp osv. Hon löpte ungefär var fjärde månad och började i princip börja återhämta sig innan det började om. Hon blev väldigt orolig, inte rädd, men vankade fram och tillbaka konstant, kom aldrig till ro. Hon blev som en helt annan hund efter kastrering, och fick inga komplikationer alls!

Min tik löper ungefär var sjätte/sjunde månad, hon blir lite tröttare innan löpet och kissar mer, sen får hon ibland lite mjölk i ljuvren och sen kommer en period efter ca 8-9 veckor där hon följer mig som ett plåster. Jag får inte gå på toa ifred, inte duscha med stängd dörr osv. När hon är hos mamma när jag jobbar så sitter hon mest i soffan och stirrar på ytterdörren och väntar på mig. Lite ”gnällig” då och då hos mamma när jag är på jobbet. Brukar sitta i en vecka ungefär sen är hon som vanligt.

Så löpen kan skilja väldigt väldigt mycket mellan olika hundar.
 
Veterinären kollade tänderna men har inte gjort någon gastroskopi eller så. Blodproverna lär väl inte heller visa ngt om det är något med magen?

Veterinären verkar rätt övertygad om att det handlar om en skendräktighet, uppfattar jag det som.
 
Uppdatering: Den fördjupade blodanalysen visade inte på någonting avvikande. Bra nivåer av elektrolyter också, så veterinären menade att ”hon ändå verkar få i sig tillräckligt”. Planen nu är att hon ska må så bra som möjligt den 18/11 då hon ska kastreras. Vi fortsätter jobba utifrån hundpsykologens råd och tycker nog att hon gjort vissa framsteg. Verkar allmänt något piggare, också. Har ikväll ätit säkert 20 st torrfodekulor som jag gömt, och det har varit helt ointressant för henne den senaste månaden. Håller tummarna för att hon börjar må bättre. Galastop-kuren på 12 dagar avslutades i tisdags.

Om hon behöver efter kastreringen kommer veterinären att skriva ut Clomicalm för att underlätta träningen lite. Någon som har erfarenhet av detta?
 
Uppdatering 2: den senaste veckan har hunden fortsatt bli alltmer normal och nu är hon sig själv igen. Det måste vara hormonellt, detta. Just nu är det njutbart att ha en hund som äter, inte är rädd för ALLT och som tycker om att vara ute igen. På torsdag kastreras hon.
 
Jag har nyligen låtit kastrera en av min uppfödd tik, som var rätt hormonell. Efter sin enda valpkull blev hon värre. inte med rädslor, men tjurighet och reaktivitet mot andra hundar. Hundar som vanligen gillade, ville hon inte alls umgås med och var enbart skitsur och förbannad. Jag hade henne som daghund och märkte hennes skiftningar i humör ordentligt. Nu är hon kastrerad för ca 2,5 månad sedan och har nu för första gången på 1 år lekt med sin dotter som finns kvar hos mig (som är 1,5 år) :love: Mycket stor skillnad. Hon är fortfarande en bitch som hon var tidigare, men på en för henne normalsätt och lekfull och glad. inte den sura som lägger sig under sängen och svär åt dom andra hundarna när dom kommer nära.
En tik som reagerar så pass hormonellt med stora beteendeförändringar skulle jag inte tveka att kastrera. Tikar brukar inte få så stora dippar i t ex rädslor efter kastrering, då det inte är testosteron som sjunker som på hanar. Däremot kan en del bli bitchigare, men samtidigt jämnas humöret ut till mer normalläge :)
 
Jag har nyligen låtit kastrera en av min uppfödd tik, som var rätt hormonell. Efter sin enda valpkull blev hon värre. inte med rädslor, men tjurighet och reaktivitet mot andra hundar. Hundar som vanligen gillade, ville hon inte alls umgås med och var enbart skitsur och förbannad. Jag hade henne som daghund och märkte hennes skiftningar i humör ordentligt. Nu är hon kastrerad för ca 2,5 månad sedan och har nu för första gången på 1 år lekt med sin dotter som finns kvar hos mig (som är 1,5 år) :love: Mycket stor skillnad. Hon är fortfarande en bitch som hon var tidigare, men på en för henne normalsätt och lekfull och glad. inte den sura som lägger sig under sängen och svär åt dom andra hundarna när dom kommer nära.
En tik som reagerar så pass hormonellt med stora beteendeförändringar skulle jag inte tveka att kastrera. Tikar brukar inte få så stora dippar i t ex rädslor efter kastrering, då det inte är testosteron som sjunker som på hanar. Däremot kan en del bli bitchigare, men samtidigt jämnas humöret ut till mer normalläge :)
Tack för peppen! Nu sitter jag i soffan med nykastrerad tjej. Trött och lite groggy, men jag känner mig ändå övertygad om att vi valde rätt, oavsett vad utgången blir. Tidigare mådde hon ju pyton och hade ett riktigt pissigt liv i 3-4 månader efter varje löp. Med två löp om året blir ju det 50 % av tiden.

Nu håller jag tummarna för att allt läker som det ska så vi kan jobba oss tillbaka till ett bättre hundliv igen!
 
Jättesvårt med rädslor men jag tänker att eftersom hon var normalt orädd från början, blev rädd runt första löpet men sen gick tillbaka till att bli normal igen, för att vid andra löpet åter bli rädd, så är det ju inte omöjligt att en kastrering skulle hjälpa i just detta fallet. Jag har haft ett antal hundar med rädslor och de har varit rädda mer eller mindre från början, aldrig växlat mellan orädd och rädd, i det här fallet är det ju väldigt tydligt kopplat till löp och det ger ju ändå lite hopp om att det kan tänkas hjälpa med en kastrering.

Har de kollat så att hon inte har en pågående livmoderinflammation, med tanke på att hon verkar må så dåligt nu efter senaste löpet?
Nu kastrerades hon igår och livmodern såg helt normal ut.
 
Tack för peppen! Nu sitter jag i soffan med nykastrerad tjej. Trött och lite groggy, men jag känner mig ändå övertygad om att vi valde rätt, oavsett vad utgången blir. Tidigare mådde hon ju pyton och hade ett riktigt pissigt liv i 3-4 månader efter varje löp. Med två löp om året blir ju det 50 % av tiden.

Nu håller jag tummarna för att allt läker som det ska så vi kan jobba oss tillbaka till ett bättre hundliv igen!

Jag hoppas att allt går bra för er framöver. ❤️
 
Nu kastrerades hon igår och livmodern såg helt normal ut.
Så skönt, med tanke på att hon verkade bli normal igen när hon gått ur skendräktigheten så känns det ju ganska säkert att det är hormonell påverkan som gör henne så konstig, så då bör ju kastreringen göra en stor positiv skillnad. Hoppas hon läker fint nu och att allting fortsätter att gå bra. :up:
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag har en 6 årig boxer som har kronisk tarmsjukdom. Hon har haft magbesvär sen hon var 6 månader gammal. Med rätt foder, medicin tycker...
Svar
3
· Visningar
938
Senast: Kilauea
·
Hästvård (Lång text men behöver verkligen hjälp) Hej! Jag sålde en hopphäst för ca 1,5 år sedan till en hobby ryttare som skulle ha honom som...
2
Svar
39
· Visningar
10 934
Senast: QueenLilith
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 480
Senast: Sel
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 452
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp