Tack för att du delar!När jag köpte min chihuahua som valp var han typ livrädd för allt. Vrålskällde halsen av sig när vi mötte cyklar, bilar, barnvagnar, människor, vissa hundar. Var rädd för män, ljud av nycklar, vattenglas. Listan kunde göras lång. Däremellan en helt fantastisk hund och hans rädslor visade sig bara på hemmaplan/reviret. Men hans rädslor gick över när han var ca 2 år. Nu är han för det mesta väldigt trygg och jag kan ofta lugna honom om han går upp i stress. Jag vet ju såklart inte vad din hunds rädslor beror på och din hund kanske har det lite värre än vad min hade. För oss funkade det bra så länge vi inte fick störningar. Men hon är ju ung, kanske fortfarande finns hopp om man hittar grundorsaken?
Jag jobbade jättemycket på hans rädslor och att få hans förtroende. Både själv och med hjälp av tränare. När jag började träna tricks och olika hundsporter så tycker jag att hans rädslor försvann mycket. Jag fick helt enkelt bättre kontakt med honom och hur jag skulle hantera honom när han blir rädd. Dessutom hittade vi en gammal muskelskada på honom som ingen veterinär kunnat hitta för några år sedan, vilket mycket väl kan ha förklarat hans beteende som ung. Så det är väl klokt om du åker till veterinär igen som du skrev, för en ordentligt utredning.
Han kastrerades också pga överdriven könsdrift vid 1 års ålder, jag märkte ingenting att han blev mer osäker snarare mer trygg. Men det är såklart väldigt individuellt.
vi tränar också en del balansövningar, tricks, stadga etc. för att stärka hennes självförtroende enligt hundpsykologens träningsplan. Hon är duktig i träning och lär sig snabbt, men det verkar ännu inte göra ngn skillnad för hennes mående. Får hålla i ett tag innan vi förhoppningsvis märker någon skillnad.
det är så svårt för oss att inte ha störningar (försöker skapa avstånd så gott det går) eftersom man inte riktigt kan kontrollera utomhusmiljön och hon blir så rädd även för rätt så vardagliga företeelser.