dee79
Trådstartare
Jag har envist hävdat att det går att ha familj/barn och samtidigt ha hästar. Jag orkar inte längre. Jag går upp 04.20 för att fixa med hästarna, är på jobbet 6.00. Kommer aldrig i säng innan 22.30 och har ett sömnbehov av minst 7-8 timmar. Ekvationen funkar inte. Hade jag kunnat få magsår så hade jag haft ett stort blödande sånt vid det här laget.
Hästarna får allt de behöver av veterinärvård, mat, hovvård, utevistelse, rent i stall osv, men träning? Mysborstning? mänsklig kontakt utöver in och ut från hagen?
Jag hinner träna/umgås med hästarna typ 1 gång varannan vecka och då med ångest över allt annat som inte blir gjort.
Mitt hus är totalt kaos. Maten blir oftast nödmat, men mitt barn får det han ska ha i alla fall. Ofta äter jag bara 1 eller 2 gånger på en dag, för jag hinner inte och har inte ro att sitta ner.
Jag kan nog hitta okej lösningar för mina hästar. Behöver inte nödvändigtvis sälja alla. En stor sorg är att mina 2 ston är dräktiga. Jag har sett fram emot att få egna föl sen min senaste fölunge 2003, men jag ids knappt glädjas, trots att de är mycket efterlängtade.
Så ja, jag kan lösa det, men hästar är mitt liv. De är definitionen av mitt jag. Utan hästar så står jag i en avskalad version, utan mig som person och endast mina påklädda roller som mitt yrke, som sambo och som mamma. Hur klarar man att förlora "jaget"?
Medryttare/lektioner m.m är helt ointressant, det är inte den delen av hästeriet som jag uppskattar mest, jag vill ha hela paketet. Jag har tidigare varit "mellan hästar" och då tagit lektioner etc, men aldrig sett fram emot det.
Jag älskar att komma ner och höra hästarna gnägga i hage och stall när jag kommer. Gillar att pyssla, planera och ordna upp mitt stall och min gård efter mina och hästarnas behov.
Hur överlever man när ens sanna identitet rycks ifrån en? Jag älskar min mammaroll och min tid med mitt barn, men det är ju en ny roll. Det är ju inte mitt hela jag.
Vad gör jag med gården när hästarna inte är där? marken måste ju betas ändå och här vill ingen hyra in sig, det ligger helt fel.
Och visst kan jag hitta nya sysselsättningar. Gillar ju musik, har inte spelat gitarr på länge. Jag kan träna eller ta en danskurs igen. Men sådana saker har jag bara uppskattat när de lagts till mitt liv. De kan aldrig väga upp det stora hål hästarna lämnar efter sig.
Vad vill jag? Skriva av mig kanske, pepp, idéer, tankar, kommentarer. Allt är välkommet
Hästarna får allt de behöver av veterinärvård, mat, hovvård, utevistelse, rent i stall osv, men träning? Mysborstning? mänsklig kontakt utöver in och ut från hagen?
Jag hinner träna/umgås med hästarna typ 1 gång varannan vecka och då med ångest över allt annat som inte blir gjort.
Mitt hus är totalt kaos. Maten blir oftast nödmat, men mitt barn får det han ska ha i alla fall. Ofta äter jag bara 1 eller 2 gånger på en dag, för jag hinner inte och har inte ro att sitta ner.
Jag kan nog hitta okej lösningar för mina hästar. Behöver inte nödvändigtvis sälja alla. En stor sorg är att mina 2 ston är dräktiga. Jag har sett fram emot att få egna föl sen min senaste fölunge 2003, men jag ids knappt glädjas, trots att de är mycket efterlängtade.
Så ja, jag kan lösa det, men hästar är mitt liv. De är definitionen av mitt jag. Utan hästar så står jag i en avskalad version, utan mig som person och endast mina påklädda roller som mitt yrke, som sambo och som mamma. Hur klarar man att förlora "jaget"?
Medryttare/lektioner m.m är helt ointressant, det är inte den delen av hästeriet som jag uppskattar mest, jag vill ha hela paketet. Jag har tidigare varit "mellan hästar" och då tagit lektioner etc, men aldrig sett fram emot det.
Jag älskar att komma ner och höra hästarna gnägga i hage och stall när jag kommer. Gillar att pyssla, planera och ordna upp mitt stall och min gård efter mina och hästarnas behov.
Hur överlever man när ens sanna identitet rycks ifrån en? Jag älskar min mammaroll och min tid med mitt barn, men det är ju en ny roll. Det är ju inte mitt hela jag.
Vad gör jag med gården när hästarna inte är där? marken måste ju betas ändå och här vill ingen hyra in sig, det ligger helt fel.
Och visst kan jag hitta nya sysselsättningar. Gillar ju musik, har inte spelat gitarr på länge. Jag kan träna eller ta en danskurs igen. Men sådana saker har jag bara uppskattat när de lagts till mitt liv. De kan aldrig väga upp det stora hål hästarna lämnar efter sig.
Vad vill jag? Skriva av mig kanske, pepp, idéer, tankar, kommentarer. Allt är välkommet