Jag orkar inte mer!!!

[Jettan]

Snälla hjälp mig, för jag orkar inte mer nu!!!! Jag orkar inte skaffa mig ett annat nick, mitt liv är ett helvete och jag vill bara lägga mig ner och dö!

I november förra året blev min dotter utsatt för övergrepp av ett annat äldre barn på förskolan. Sedan dess har allt varit en enda jobbig cirkus. Inte nog med att min dotter mår skit och är rädd för pojken, skolan tar helt pojkens parti och vi står helt hjälplösa. Det slutar med att dotter flyttar till dagmamma eftersom hon inte kan gå kvar på skolan eftersom hon mår mycket dåligt av pojkens närvaro. Hon går till BUP hos psykolog medan vi (mamma och pappa) försöker få skolan att flytta på pojken så att vår dotter tryggt ska kunna vistas på förkolan. Ett HALVÅR efter övergreppen lyckas vi äntligen få igenom vår vilja och dottern får äntligen komma tillbaka... Allt bra nu va, eller...?

Under hela denna period har vår dotter inte sovit i sin säng, hon sover hos oss och är som ett plåster på oss hela tiden, vi har INGEN egen tid, vi ordnar en säng vid vår säng, vi tar semester, vilket gör henne MYCKET gott, men så fort hon kommer tillbaka är det samma visa igen... Ingen sömn, Ingen egen tid, Ingen gemensam vuxentid... Det tär, jag älskar henne och vet att hon har det jobbigt, men det känns snart som att jag inte kan andas!!!!

I fredags ringde skolans kurator till oss, han frågade hur det var med oss och dotter, trevligt eller hur? Jo, tills han frågade om inte pojken kunde få komma tillbaka till skolan ingen nu!!! I knappt en MÅNAD har dottern fått gå på skolan och nu tror de att allt är bra??? Varför tror folk att det här är någon slags bagatell som barn kommer glömma och allt blir bra????

Vi kämpar fortfarande med ett barn som mår dåligt och vi mår dåligt och vi ska leva med detta resten av våra liv och INGEN verkar förstå det!!!
Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer nu! Jag har tappat allt förtroende för andra människor och mitt hopp håller på att dö!!! Hjälp mig!!!

 

[Mirre]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Oj vilken jobbig sits ni sitter i.
Har väl inte direkt några bra råd att ge, men skickar ett gäng tröstkramar till er allihop.
Fy vilken röra och vad dåligt av skolan att inte ta tag i problemet ordentligt.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

beklagar situationen ni hamnat i

Det första som slår mig , har NI ngn annan vuxen att prata med?
Får ni ngn sorts stöd/hjälp?

Finns det mor/far föräldrar i närheten som skulle kunna va barnvakt några timmar så ni får egentid?

sänder styrkekramar åt hela familjen

 

[Mirtai]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Jag förstår att det är en oerhört jobbig situation för hela familjen!

Jag blev själv utsatt för övergrepp av en grupp äldre killar när jag gick på fritids. Fritidspersonalen la skulden på mig, eftersom jag lekte så mycket med pojkarna så fattade de tydligen inte att det fanns normala gränser längre

Det jag tyckte var jobbigt var att efteråt finnas kvar i samma miljö där övergreppet skett och tänker att det kanske är så för er dotter också? Det framgår inte hur stor hon är men har ni pratat med henne om vad hon vill? Vill hon vara kvar på förskolan? Jag sa till alla att jag gärna gick kvar på fritids eftersom det var det jag trodde att alla ville höra...

Jag tycker det verkar som ni gör allt ni kan för er dotter och hanterar situationen så bra det bara går!

Om ni inte är nöjda med förskolan, prata med förvaltningschefen (som är rektorns chef) alternativt prata med politikerna. Mobbning och övergrepp är ett aktuellt ämne och jag kan inte tänka mig annat än att de skulle vara mycket intresserade av att hjälpa till!

Massor med kramar till er!

 

[bettysmatte]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Nu känner väl antagligen ni att det är pojken som ska flyttas på, och inte er dotter, men frågan är om det inte kunde vara bra för dottern med en helt ny förskola? Det kanske inte bara är pojken hon är rädd för, utan förskolan i sig kanske triggar minnen och känslor? Det kan ju kanske, t.ex., vara traumatiskt att varje dag se platsen som övergreppet skedde på.

 

[EmblaAsk]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Behöver inte ni föräldrar också prata med en psykolog/pskoterapeut eller liknande? En sådan händelse påverkar ju sjävklart även föräldrarna och det låter verkligen på dig som att du behöver någon att prata med också. Eller tolkade jag fel när jag tyckte att det verkade som att det bara var barnet som får psykologhjälp?

I mina öron låter det som att du har gått in i en depression pga allt som hänt barnet. Jag tycker du skall söka hjälp via sjukvården och kanske vara sjukskriven ett litet tag för att komma i kapp dig själv i den här oerhört påfrestande situationen!

Hoppas det vänder för er och en stor kram till er!

 

[Ravishing]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Har ni funderat på att byta förskola till er dotter? Såklart inte för att pojken ska kunna gå kvar utan för att er dotter kanske associerar förskolan med det hon blivit utsatt för. Jag tycker att ni också ska gå till någon och prata, dels för att ni kan behöva ventilera men också för att kanske få bättre hjälp att hantera hennes rädsla och mående.

 

[corzette]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Varför stångas ni med en skola som inte tar era problem på allvar ?
Vill ni verkligen ha er dotter på en sån skola ?

Jag hade utan tvekan bytt skola istället, en skola som inte tar dessa STORA problem på allvar hur sköter de då de små problemen ? Inte alls ?

 

[ZaNdRoRiA]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Jag håller med corzette.

En skola som håller en pojke bakom ryggen som gjort en sådan sak hade jag flyttat mitt barn från direkt.

Visst, barn är barn, men i detta fallet borde skolan ta den utsattas parti.

Se er om efter en annan förskola/skola. Barn är känsliga små individer och jag skulle tro att hela tryggheten på förskolan försvann med det pojken gjorde. Accepterar hon förskolan idag eller vill hon gärna inte gå dit?

Det kan vara så att hon är så illa tilltygad att det inte hjälper att byta. Är det så att hon blivit rädd för pojkar/andra barn också.

Förstår att detta tär! Som tidigare föreslog kan ni lämna bort henne till mor/farföräldrar några timmar så ni bara kan få rå om varandra tror jag skulle hjälpa oerhört.

 

[Jettan]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Vi bor i en ganska liten kommun och det finns inte så många alternativ till andra skolor här, eventuellt skulle hon kunna gå på en skola i en annan kommun, men då blir det en avsevärd längre restid... Jag har dock också funderat på att flytta henne, många gånger, men själv säger hon att hon trivs med personalen och kompisarna, det som verkar vara den riktigt utlösande faktorn då hon mår dåligt är kontakt med den här pojken...
Vi har även i tankarna att flytta hela familjen- situationen i skolan gör ju att det känns mer och mer lockande, problemet är att vi har runt 20 hästar som då måste flytta med och det gör man liksom inte i en handvändning... Men vi har tittat och tittar på andra alternativ, men jag vet ju inte hur det kommer bli och jag kan ju inte vänta och tänka att det blir bättre sen, jag måste ju få det att fungera nu!

Vi (mamma och pappa) går också hos psykolog, samma som tar hand om vår dotter, hon har remitterat mig vidare för att jag ska få "egen" vård, så det är på gång, men det tar ju tyvärr ofta lite tid. Mina dagar är väldigt upp och ner, ibland är det bra andra dagar (som när jag skrev denna tråd) känns livet väldigt tufft...

Vi har tagit upp problemet med högre instanser, hela tiden får man höra att det som har hänt är hemskt och bla bla bla och sedan händer ändå ingenting... Vi trodde vi var klara med allt tjafs om detta nu, men det var vi ju tydligen inte, nu ska det börjas om igen... Nu tänker vi att vi tar och anmäler skolan för hur de har hanterat vårt ärende, tror man vänder sig till skolverket då? Detta är som sagt en liten kommun och de som styr och ska agera i sådana här fall tycks vara ena riktiga rötägg som är helt felplacerade...

Vi har bra stöd från morföräldrarna som passar och ställer upp i vått och torrt, men vi bor en timmes bilfärd från dem, så det går ju inte direkt att "svänga förbi" och lämna dottern när man har en dålig dag... Sedan känner jag väldigt mycket att jag vill vara med min dotter, hon har ett stort behov av mig och sin pappa... Just nu längtar jag tills hon ska vara hemma och ha sommarlov, jag tror det kommer lugna ner sig mycket då, men samtidigt tänker man ju på hur det ska bli till hösten, blir det samma sak då? Jag hoppas att vi ska kunna flytta innan dess...

 

[Got2Be]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Min första tanke är: Vad är det för barn som utsätter andra barn för övergrepp?
Det är ju barn liksom! Det är helt obegripligt och ofattbart i min värld! Barn! BARN liksom!
Generationerna blir bara värre och värre känns det som, barn ska inte veta vissa saker som barn om ni förstår hur jag menar
Hemskt!

 

[Mirtai]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Vi har tagit upp problemet med högre instanser, hela tiden får man höra att det som har hänt är hemskt och bla bla bla och sedan händer ändå ingenting... Vi trodde vi var klara med allt tjafs om detta nu, men det var vi ju tydligen inte, nu ska det börjas om igen... Nu tänker vi att vi tar och anmäler skolan för hur de har hanterat vårt ärende, tror man vänder sig till skolverket då? Detta är som sagt en liten kommun och de som styr och ska agera i sådana här fall tycks vara ena riktiga rötägg som är helt felplacerade...

En anmälan gör till skolinspektionen (information om hu man anmäler) eller till Barn- och elevombudsmannen BEO kan också svara på frågor och hjälpa er!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Min första tanke är: Vad är det för barn som utsätter andra barn för övergrepp?
Det är ju barn liksom! Det är helt obegripligt och ofattbart i min värld! Barn! BARN liksom!
Generationerna blir bara värre och värre känns det som, barn ska inte veta vissa saker som barn om ni förstår hur jag menar
Hemskt!

Barn har begått övergrepp mot andra barn i alla tider. Skillnaden är att förr tystades det bara ned. Grannens pojk utsatte mig för allvarliga övergrepp redan i slutet av -70 talet. Vi var mellan sex-åtta år då det pågick. Jag fick fortsätta vara hos dem när mamma jobbade för det var ingen som lyssnade eller tog mig på allvar. Han begick övergrepp på sin lillasyster med men det brydde sig ingen heller om utan vi fick höra "pojkar är sådana" när han blev påkommen mitt i.

Jag vet flera barn "som lekte doktor" (det var vad de vuxna kallade det i min värld) men sedan var det inget mer tal om det. Att man kunde må dåligt av det fanns inte.

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Jag tycker absolut inte din dotter ska behöva konfronteras med våldsverkaren igen. Någonsin. Tänk om man som man som våldtäktsoffer ska behöva leva nära våldtäktsmannen när denne släppts ur fängelset!

Nu vet jag inte vilken form av övergrepp din lilla flicka utsatts för och jag förstår om du inte vill beskriva här. Men jag känner också att både hon och ni behöver hjälp att resa er upp och gå starka och rakryggade ur detta, dottern behöver få hjälp att återta makten, styrkan i sitt liv. Ni föräldrar med. Jag har själv blivit utsatt och det var först när jag ersatte min förtvivlan med vrede som jag bärjade känna mig bättre, fastän jag tidigare alltid känt att jag måste förlåta och förstå. Även ett litet barn behöver kunna känna styrka och rättvisa. Jag vet inte hur, men på något sätt behöver hon byggas upp igen, återfå sitt självförtroende och sin självkänsla. Istället för att krympa i sin sorg och sin rädlsa. Jag hoppas så att ni kan hitta den vägen!

 

[Jettan]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Tack för alla fina kommentarer! Känns skönt att höra att inte alla människor verkar vara helt bakom flötet....

Det mest jobbiga med detta är ju att det aldrig verkar ta slut, senast i morse vaknade jag med huvudvärk eftersom jag hade spänt mig så mycket... Det är tur att man har goa hästar att krama på när livet känns tungt, den värmen och kärlek som de ger mig är helt obetalbar!

Min psykolog föreslog att jag skulle bli heltids sjukskriven, men jag är tveksam, jag är lite orolig att jag ska sitta i min stuga på landet och bara bli värre, jag har så lågt förtroende gentemot andra människor just nu att jag är rädd att jag bara skulle avskärma mig hela världen. Jag ska fundera lite på det...

Visst är det bättre att ersätta förtvivlan och hjälplösheten med ilskan och det gjorde jag faktiskt idag! Idag har jag nämligen anmält skolan för hur de har hanterat vårt ärende! Jag är stolt över att jag lyckats med det då jag efter den här händelsen mer eller mindre bara "stängt av" och laggt mig platt på marken....

Min vackra fina dotter som är världen snällaste, omtänksam, rar och aldrig elak drabbades när hon var 4 av en mycket ovanlig sjukdom, hon höll på att dö... När hon äntligen blev frisk och vi hade återhämtat oss från det så hände det här henne... Finns det verkligen ingen rättvisa i världen? Jag hade kämpat så för att komma på fötterna efter sjukdomen och sedan är någon som ska ansvara för min dotter då jag jobbar ett riktigt präktigt klantarsel och lämnar min dotter med en pojke som sedan tidigare är "känd" för att göra dumheter som denna.... Jag la bara av helt psykiskt, stängde av, orkade inte mer... Jag som normalt är ett "rivjärn" som säger precis vad jag tycker och som vågar ta skit och säger ifrån bara tystnade... Jag försöker hitta mig själv och idag var ett fall framåt, jag skickade in anmälan och jag hoppas att skolan ska få riktigt med skit, det kanske inte är för gagn för min dotter, men om inte annat kan jag ha hjälpt något annat barn.

 

[Mirre]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Bra gjort att du anmälde!
Det var starkt gjort
Jag tror det är bra för din dotter att ni gjorde det också,
om inte annat så för att hon verkligen får bekräftelse på att skolan gjort fel, skolan och det andra barnet, inte hon. Just det tror jag är viktigt.

Bra att ni får psykologhjälp allihop också.
Det är ingen lätt situation ni är i, men din dotter har de bästa föräldrar hon kan ha som stöttar och kämpar för henne. Stå på er och försök finna styrka och ork hos varandra.

Jag håller tummarna för er, och hoppas att personalen på skolan får vad dem förtjänar.

 

[cirkus]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Jag lider verkligen med dig och din familj.

Men det är inte ditt fel, du ska inte ha dåligt samvete för att du lämnade henne på ett ställe där hon ska kunna vara trygg. Det är sorgligt att pojken inte fått den hjälp och den övervakning som behövts för att detta inte skulle hända ditt barn, men det är inte ditt fel.

 

[Petruska]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Barn har begått övergrepp mot andra barn i alla tider. Skillnaden är att förr tystades det bara ned. Grannens pojk utsatte mig för allvarliga övergrepp redan i slutet av -70 talet. Vi var mellan sex-åtta år då det pågick. Jag fick fortsätta vara hos dem när mamma jobbade för det var ingen som lyssnade eller tog mig på allvar. Han begick övergrepp på sin lillasyster med men det brydde sig ingen heller om utan vi fick höra "pojkar är sådana" när han blev påkommen mitt i.

Jag vet flera barn "som lekte doktor" (det var vad de vuxna kallade det i min värld) men sedan var det inget mer tal om det. Att man kunde må dåligt av det fanns inte.

Bra inlägg, TinyWiny!

våldsverkaren

Med tanke på att det är ett barn du pratar om, kan du kanske välja dina ord med bara en anings anings större omsorg?

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag orkar inte mer!!!



Ja, jag kunde uttryckt mig bättre. För självklart inser jag att även pojken mår dåligt, han är ju tydligen "känd" för att ha utfört fler sådana här övergrepp på andra barn. Något måste vara väldigt fel i hans liv och han måste självklart också få hjälp.

Samtidigt tror jag det är viktigt att man får bli arg, om man blivit utsatt. Jag var ung när jag blev utsatt och försökte under många år tänka enbart "positivt" om den som gjort mig illa, jag försökte förstå och förlåta och se vad som låg bakom hans beteende. Det var först när jag tillät mig själv att också bli rasande på honom som jag började må bättre. Man kan förstå och analysera samtidigt som man får vara rosenrasande.

Men, visst, detta rör sig ju tydligen om ett mindre barn (i förskoleåldern??) och det är otroligt ledsamt också för honom. Jag utgår ifrån att även han får hjälp.

 

[Petruska]

Sv: Jag orkar inte mer!!!

Ja, jag kunde uttryckt mig bättre. För självklart inser jag att även pojken mår dåligt,

Samtidigt tror jag det är viktigt att man får bli arg, om man blivit utsatt.

Ja, och jag hade inte reagerat om TS använt det ordet eller grövre. Men vuxna utomstående bör ju kunna lägga band på sina känslor, åtminstone när det gäller barn. Tänker jag.