Jag kan inte sluta vara arg!!!!

[Jettan]

Jag har familje problem, som fick sin kulmen nu i julas. Jag tar det från början...

Jag har en bror som har sambo och barn. Hans sambo har alltid varit otrevlig så det hela har pågått en bra tid nu... i alla fall så har jag försökt vara trevlig och liksom skapa kontakt med henne, eftersom jag vill träffa min bror och att mitt barn ska få träffa sina kusiner. Jag har bjudit hem dom till mig flera gånger (utan att blivit bjuden tillbaka...) och jag har försökt med att vi ska gå ut och hitta på saker ihop osv. för att relationen ska bli bättre.

Så i julas i alla fall, blev kusinerna (mitt barn och deras) osams om något och min dotter började gråta. Inte hela världen med det, barn blir ju det ibland... men då började hon springa om kring och gapa om att "jaa, det är ju klart att hennes barn alltid får skulden för allt!" jag hade inte sagt någonting, och ingen annan heller för den delen (vi var hela familjen hos mina föräldrar). Ja, så då blev hon jätte tjurig och satt och tjura hela kvällen och gnällde om att det var så hemskt att fira jul (och gjorde min mamma jätte ledsen som hade fixat allt....) och detta smittade av sig på hennes barn som också satt och tjurade... jag kände det som att jag fick fjäska för henne och typ be om ursäkt för att min dotter hade börjat gråta....

Sen kunde jag inte sova, hörde av mig till min bror och frågade vad f*n det egentligen var frågan om??? Vi pratade om det som hade hänt och det hela kändes överstökat. Men så träffade jag hans sambo igen och då började hon säga saker som att jag (eller hela min brors familj) hade hatat henne från början OCH förstås då också hennes barn vi var alltid otrevliga och hälsade knappt.... jaaa, det är klart man kan tolka mina försök till att skapa en relation som det?????
Jag är så himla förbannad och trotts att det snart är en månad sedan tänker jag fortfarande på det och blir jätte arg!!!

Det värsta är nog hur min bror går med på hennes planer, vilka går ut på att skärma av honom från sin familj och sina vänner. Han får inte längre umgås med sina kompisar och pyssla med sin största hobby (jag har pratat med flera av han kompisar som säger det beror på henne...) Hon har även attackerat min föräldrar genom min bror!!! Hon fick för sig att dom hatade deras barn och fick min bror att ringa till dom och säga det!!!!

Vi (min brors familj) är inte välkommna hos dom, vi får endast komma dit som åskådare för hennes perfekta lilla familj. Mina stackars föräldrar gör allt för att få träffa sina barnbarn.... Det är bara jag som säger ifrån och har fått nog och då blir min familj arg på mig! vilket jag iof kan förstå då dom inte vill stöta sig med henne....

Jag känner mig ensam, arg, JÄ*LIGT förbannad, bitter, överkörd och besviken... Nu bävar jag för alla kommande födelsedagar för jag vill verkligen inte träffa henne.... det känns som att jag aldrig kommer komma över det här och jag kommer alltid vara beredd att "hugga huvudet" av henne....

Självklart för hon över detta på sina barn, det syns mycket tydligt....
Jag vet inte vad jag ska göra, jag hoppas bara min bror en vacker dag ska fatta vilken störd människa hon är... Jag kan inte prata med dom, för då vet jag att jag kommer får ett STORT vansinnes utbrott och jag kan inte prata med min familj för dom vill bara släta över det hela....

 

[Mirre]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Säg ifrån.
Ordentligt.
Tror din bror behöver få ett rejält uppvaknande och se vad som faktiskt händer. Han är väl ändå vuxen med egen vilja eller hur?
Han kanske skulle behöva att du verkligen fick ett vansinnesutbrott.

 

[Calazirya]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Spontant och från hjärtat.

Nej du ska inte ta att hon är elak mot dig, men sedan kan du inte göra något alls.

Din bror har valt att leva med personen, han har valt att skaffa barn med henne och så är det.

Jag tror inget kommer bli bättre av att du blir vansinnig och arg på din bror, jag tror inte det kommer lösa era problem alls snarare förvärra dom.

Tyvärr så är det mitt svar.

 

[Ylva86]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag instämmer till fullo. Nu har jag bara ena versionen (din) och vad jag kan utläsa av den rör det sig om en störd person. Och som vanligt gör inte två fel ett rätt. Att du blir vansinnig tror jag tyvärr bara skulle medföra att din bror tycker att du är smått galen. Tycker synd om dig och förstår dig men din brors sambo verkar leva i sin egen värld.

 

[Jettan]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ibland tror jag att det är jag som är knäpp...?

Men det verkar ju konstigt att det är så himla många som är av åsikten att sambon har ett antal skruvar löst??

Min teori är att hon är paranoid och tror att folk i allmänhet är ute efter henne (och då också hennes barn)...

en annan kommentar hon sa var ju att vi (min familj) bara tyckte om min bror, eftersom det var ju blodsband... som att annars hade vi ju hatat honom också...

jag vet ju att ni bara ser min version av det hela, men jag har verkligen försökt att förstå var hon kommer ifrån, vad hon tänker, men jag fattar bara inte!!

Nej, jag tror inte heller det är bra om jag blir vansinnig på dom och skäller ut dom (även om jag gärna skulle vilja) jag tror helt enkelt dom inte fattar. och jag kan ju inte välja åt min bror, så jag får ju leva med det han har valt åt sig. problemet är ju hurivida jag egentligen kan det?? fast jag är 100% säker att om det kommer hända något mer när vi träffas (vilket det säkert gör) kommer jag inte be om ursäkt för att behaga henne, jag kommer spy galla på henne och det vet jag kan vara slutet på min relation med min bror och det är det som inte känns bra.... henne skiter jag ju egentligen fullständigt i.

 

[Calazirya]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Måste du spy galla över henne när ni träffas, varför då?

Du ska inte ta skit ifrån henne eller be om ursäkt för att behaga henne, men varför liksom spy galla över situationen och henne?

 

[Sol]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Hade jag varit i din situation hade jag valt bort en relation med svägerskan. Du har försökt men inte fått något för det.

Jag skulle prata med brorsan, berätta hur jag känner och förklara varför jag inte orkar med att ha en relation med hans sambo. Förhoppningsvis skulle vi kunna fortsätta att ha en relation efteråt. Om brorsan väljer att bryta med mig pga. det är det hans val (och det kan inte skyllas på sambon).

Så skulle jag göra.

 

[Jettan]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ja, jag funderar på att bryta helt.... Situationen är ju nämligen sådan att jag känner att jag ger och ger till dem, men får liksom inget tillbaka. Det bara sliter på mig psykiskt....

Svar till Calazirya: nej, det måste jag väl inte. jag känner dock mig själv och nu har liksom hämningarna släppt och då vet jag att jag kommer reagera mycket kraftigare i fall en situation uppstår, helt enkelt för att jag är trött på skiten och för att jag har ett djävla temperament....

Problemet med att försöka bryta helt är ju att jag har en till bror... hur blir det med alla släktträffar osv.? ska vi stanna hemma då för att hon är ett jä*la pucko?

Kommer att tänka på en gång när jag hade köpt lite dusch lotion och sånna grejer i julklapp, mycket tacksamt sa hon " tycker du jag luktar illa eller?" (med sur ton) sådan har hon varit hela tiden... trevligt va?

Funderar på att "hämnas" deras girighet med att i födelsedagspresenter köpa typ "du har fått ett träd planterat i regnskogen" "du har bidragit till att ge hungriga barn mat"

 

[Calazirya]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ja alltså om du vill forts kunna träffas på släktträffar och bibehålla kontakten med din bror så får du nog offra lite av ditt eget temperament för den "goda sakens skull".

Förstår du hur jag menar ?

Du får väga fördelar mot nackdelar i situationen och om du vill forts träffa din bror så kanske du får svälja lite, trots att det är fel och känns jävligt ..


Det är ju skit att du ska behöva ta skit från henne och det är inte det jag menar, men du måste funderar över vad som i denna situation är viktigast.

 

[Jettan]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ja, jag förstår vad du är ute efter.... det är ju bara det att det är hemskt jobbigt för mig, jag har ärligt talat ALDRIG haft problem med att umgås med folk, även om det kanske inte funkar 100% så har det liksom gått ändå, för att jag försöker vara artig och trevlig.

Den här människan suger ut all min energi totalt, jag är helt slut efter att ha träffat henne och jag är bara så less på skiten. Dessutom tycker jag min bror är en toffel som går med på allt hon säger.... Jag är MYCKET besviken på honom...

Jag kan nog ärligt säga att jag nog inte skulle sakna att umgås med dom eller att vi skulle missa något, även om jag offrar mitt barns kusiner och min bror. Det är ju min andra släkt som jag vill kunna träffa....

Allt känns bara så jobbigt, jag vet inte hur jag ska göra.... det har bara gått för långt nu....

 

[Calazirya]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Hur ofta behöver du träffa henne, det låter som det sker ganska ofta ändå?

Tro mig jag vet hur det känns och jag förstår dig mycket väl, mina svar står sig dock

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Ärligt?

Hon mår nog rätt dåligt om hon håller på sådär. Hon kanske fått känslan av att hon inte är välkommen i familjen och agerar ut det såhär. Det ursäktar inte hennes beteende men är nästan helt säker på att det ligger något bakom.

Tråkigt dock, när man inte kommer överens.
Hade det varit jag hade jag ignorerat henne alternativt varit precis som vanligt emot henne men inte talat med henne om hon inte tilltalat mig först. Hon kanske är ute efter att provocera dig? Ge henne inte det nöjet iaf.

 

[Sol]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Kan du inte träffa din bror och hans barn utan henne då? Hon behöver väl inte lägga sig i din relation med din bror? Bara för att hon har barn med din bror behöver inte du ha en relation med henne (med tanke på hur hon beter sig) men du ska ändå kunna ha en relation med din bror.

De gånger det inte går att undvika att träffa henne är det väl bara att försöka hålla sig på avstånd. Inte beblanda sig mer än nödvändigt med henne.

 

[yatzy]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag tror att det hela bottnar i att hon har väldigt dåligt självförtroende
och fått för sig att ni inte tycker om henne.
Hon kan ha mistolkat saker ni sagt (kanske på skämt) och mår troligtvis väldigt dåligt av att träffa er men det verkar som hon har försökt, antagligen för sin man (din brors) skull. Under julen rann hennes dåliga självförtroende över och hon lyckades inte behärska sig längre och försöka vara trevlig. Julen är för många en känslosam högtid (allt ska vara perfekt och man ska ha så kul) och för en person som känner sig lite utanför gemenskapen blir denna gemenskapens högtid väldigt jobbig i närheten av de människor som personen känner sig osäker tillsammans med.

Det bästa ni kan göra (vilket säkert är mkt svårt) är att vara trevliga mot henne och försöka fortsätta bjuda in henne på saker och bli vänner.
Om min analys stämmer finns det tyvärr risk för att hon i detta läget kommer misstolka vänlighet och att hon tror att ni är falskt vänliga.

Hon försöker inte undanhålla er bror för att hon missgynnar er honom utan för att det är väldigt jobbigt för henne att träffa er. Er bror är lite bakbunden av sina känslor till henne och önskan att hålla ihop sin familj och ge sina barn en lycklig uppväxt med båda föräldrarna.

Jag tror att hon behöver professionell samtalshjälp och positiv stöttning från er för att bryta denna negativa spiral.

Jag kan ju ha fel men min erfarenhet är att det är på det sätt som jag beskrivit.

Lycka till!

 

[havreflinga]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Hans sambo har alltid varit otrevlig så det hela har pågått en bra tid nu...

---

Men så träffade jag hans sambo igen och då började hon säga saker som att jag (eller hela min brors familj) hade hatat henne från början

Jag förstår inte riktigt varför du är så upprörd. Du skriver att hon varit otrevlig från start. (Det tolkar jag som att du aldrig har gillat henne.) Men när hon anklagar dig för att inte gilla henne, då blir du arg.

Du skriver oxå att du gjort många ansträngningar för att försöka umgås med henne. Varför då? Varför vill du umgås med någon som är riktigt otrevlig?

Jag tror att både du och hon skulle må bäst av att du blir ärlig. När hon anklagar dig för att inte tycka om henne är det ju ett utmärkt tillfälle att svara "ja, det stämmer" och förklara varför. Samtidigt verkar det som att du har en längtan efter att ni ska trivas ihop, så passa på att berätta det oxå; hur du skulle vilja att er relation såg ut.

Hon kanske har så kass självkänsla att hon utvecklat någon slags störning. Men i så fall är det ÄNNU VIKTIGARE att du är rak och ärlig mot henne. Människor med väldigt låg självkänsla känner av negativa vibbar oerhört väl. När du förnekar att du ogillar henne tar hon antagligen det som att du nonchalerar hennes "magkänsla" och att du ljuger för henne. Så blir hon säkerligen behandlad av väldigt många. (För nästan alla är ju mer eller mindre konflikträdda.) Så det är ju inte så konstigt att hon får spelet när det händer.

Och det är inte konstigt att du inte kan sluta vara arg, ifall du aldrig tillåter dig att säga rakt ut vad du tycker och känner. När hon lägger upp bollen ("du hatar mig"), visst vore det skönt att få kicka tillbaka ("tja, jag kan ju inte påstå att jag gillar dig precis...")?

Du har tre val, som jag ser det:

1. Acceptera henne som hon är.
2. Sluta umgås med henne.
3. Berätta hur du vill att er relation ska fungera, och ge det några chanser till.

 

[Korven]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Klok som vanligt.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag undrar lite varför du diskuterar din svägerska med din brors vänner?

 

[Madick]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Jag undrar lite varför du diskuterar din svägerska med din brors vänner?

Där kan jag relatera. En kompis träffade en tjej som uppför sig i stort sett som beskrivs ovan. Resten av kompisgänget, inklusive en bror till kompisen, diskuterade tjejen ifråga då hon påverkade både oss OCH sin kille på ett negativt sätt. Vi fick inte träffa honom längre om hon fick bestämma, de få gånger han "slapp ut" så var hon tjurig och grinig och det slutade med att han drog sig hemåt för att blidka henne.

Med en besvärlig person i sin närhet kan man behöva dryfta saker som förstår och har samma upplevelser. Jag kan mycket väl tänka mig att broderns kompisar upplever samma sak som TS. Alltså helt naturligt att de talar om problemet och hur man kan få saker att ändras. Hur man ska uppföra sig själv för att underlätta osv.

 

[Gold]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Fast brodern är ju vuxen och har valt det här livet själv.
Jag skulle nog släppa hela saken tills brodern väljer att ta kontakt själv.
Och är det nu svägerskan det är fel på så kommer nog brodern förstå det till slut.

 

[Mitra]

Sv: Jag kan inte sluta vara arg!!!!

Där kan jag relatera. En kompis träffade en tjej som uppför sig i stort sett som beskrivs ovan. Resten av kompisgänget, inklusive en bror till kompisen, diskuterade tjejen ifråga då hon påverkade både oss OCH sin kille på ett negativt sätt. Vi fick inte träffa honom längre om hon fick bestämma, de få gånger han "slapp ut" så var hon tjurig och grinig och det slutade med att han drog sig hemåt för att blidka henne.

Med en besvärlig person i sin närhet kan man behöva dryfta saker som förstår och har samma upplevelser. Jag kan mycket väl tänka mig att broderns kompisar upplever samma sak som TS. Alltså helt naturligt att de talar om problemet och hur man kan få saker att ändras. Hur man ska uppföra sig själv för att underlätta osv.

Håller med, det är inte underligt att man pratar om det eftersom det berör alla, man vill ju komma fram till en lösning hur det ska fungera.