Jag kan inte rida.

[Riley]

Alltså. Världens fulaste rubrik, men det är så det är.

Jag red fler år som barn, slutade sedan, återupptog efter några år, och har nu ridit min häst i två år, regelbundet för tränare på olika utbildningsnivåer till och med B, vilket gett resultat på hästen. Folk lovordar henne, och jag vet att hon blivit fin. Problemet är att jag insett att jag trots det inte har lärt mig någonting under de här åren. Jag vet ju hur allt ska vara i teorin, men jag får inte med mig det på ryggen.

* Jag kan inte rida någon häst i form, varken min eller andra. Vissa försöker lite tröstande säga att jag inte har en lättriden häst, men det är bullshit, precis alla andra ryttare kan sitta rätt upp på henne även när hon är spänd och stressad, och hon lossnar direkt. Men jag? Nä. Inte ens på en gammal erfaren läromästare. Försöker jag rida hästen - vilken som helst - fram till handen slutar det antingen med: 1) Hästen kör upp huvudet och ökar takten, 2) hästen kör upp huvudet och taktar, eller 3) hästen kör in nosen i bringan och trippar. Jag får alltid beröm för mina fina händer, ändå kan jag inte hitta en balans.

* Jag vet inte hur något ska kännas. Jag kan sitta på en träning och nöta skänkelvikningar, bakdelsvändningar, öppnor, vad fan som helst, och så yttrar tränaren "DÄR ja, känner du?". Men nej. Jag känner det inte. Jag känner inte när hästen spårar, jag känner inte när den är för mycket ställd, jag känner inte skillnad på när hästen arbetar rätt och när den inte gör det, jag känner ingenting. Jag ser det naturligtvis från sidan, men känslan på hästryggen infinner sig inte. Talar ingen om för mig när jag gör rätt så vet jag det inte själv heller.

* Jag har börjat sitta i stolsits. Överlivet ramlar framåt och skänklarna och armarna likaså. Det är samma sak där: Jag känner det inte, men jag ser ju det på film och bild.

Det här har fått mig att otaliga gånger vilja sälja hästen, vilket en tränare även ansåg att jag borde göra för att jag inte förtjänade en så fin häst. Nu har jag lyckats lägga det på nivån att jag bara rider rakt fram i skogen, men ändå. Det är inte roligt när varje ridtur består av att hästen springer med huvudet i vädret och jag hänger med efter bästa förmåga. Normalt slutar det med att jag ger upp och ställer mig i lätt sits och låter hästen köra sitt race - jag kan ju ändå inte inverka rätt - men det är inte kul, jag får inte ut något av det. Jag kräver inte mycket, bara att efter fler år ha fått in någon känsla för vad som är rätt och fel på extremt låga nivåer och att åtminstone kunna rida ihop någon häst någon gång. Men det verkar inte som om det kommer att ske.

Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga, för alla frågor låter så idiotiska, men liksom. Är det kört? Jag har inga psykiska eller fysiska funktionshinder eller diagnoser som liksom skulle kunna inverka på motorik, balans, inlärningsförmåga (jag har tvärtom extremt lätt för att lära, mvh ödmjuk) eller något annat, jag har inga ursäkter eller förklaringar, inget fungerar bara. Har ni sett fler hopplösa fall som efter år och år av träning ändå aldrig blivit bättre? Bör jag inse fakta och ge upp? Och om inte: Vad ska jag göra för att kunna bli ett enda uns bättre, när träning uppenbarligen inte fungerar?

Ursäkta världens deppigaste jävla pladdertråd, men jag är så uppgiven och så ledsen.

 

[Sar]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du, det känns som att du skulle behöva byta tränare och verkligen börja från början. Finns ju ingen anledning att sitta och nöta öppnor och skänkelvikningar när inte grunderna sitter.
Kanske du har någon som skulle kunna longera dig med hästen inspänd. Så att du bara får sitta och känna in hur hästen känns när den rör sig under sig och bättra din sits?
Att låta en duktig ryttare rida och sedan få hoppa upp efteråt kan också vara ett knep till att lära sig känna hur hästen ska kännas under en.

 

[em-pirre]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag är precis likadan, så jag förstår hur du tänker. Den enda lösningen är som Sar säger att byta tränare och förklara precis hur du känner.

 

[Glimma]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag är likadan. Jag var med om en olycka på hästryggen för typ 1.5 år sedan, som fick mig att lägga av med hästar för jag kände att jag var för jävla dålig. Nu rider jag bara lite sporadiskt för att jag inte har råd just nu att ha en egen häst, till sommaren kommer jag äntligen flytta till ett betydligt billigare ställe så jag kan ha en, men allt jag känner är att jag fortfarande är så kass så jag borde sluta tänka ens i dom banorna att äga en igen. Jag anklagar mig själv för allt, minsta lilla snedsteg och jag är inte värd att trampa in i ett stall, ungefär. Kameror är bannlysta när jag rider för jag vill inte se hur fruktansvärt gräsligt jag tycker att det ser ut. För att inte tala om att självförtroendet får sig en törn för jag tycker att jag går upp femton kilo så fort jag kliver upp på en hästrygg. Ja, nu blev det minst lika mycket pladder ifrån min sida... Jag har inte ens något tips att komma med, så ursäkta. Jag ville bara berätta att du inte är ensam. Jag känner exakt likadant så som du beskriver. Men jag tycker ändå inte att du ska ge upp. Jag har varit aktiv medlem på buke innan, olyckan fick mig att sluta logga in (ja, SÅ knäckt blev jag ) och blev nu medlem igen, jag har sett din häst här i trådarna och jag tycker hon är gudomligt fin. Hon HAR potential, sedan att saker och ting inte alltid flyter på... det har inget med att du känner dig dålig att göra. Det är typ allt jag kan säga. Jag är som sagt skitkass på att peppa när jag är i samma sits själv... Men ja, ge inte upp iaf.

 

[skuggi]

Sv: Jag kan inte rida.

Vet du, jag har varit PRECIS där du är nu.

När man inser att efter en massa år på ridskola, en massa år med egen häst, en massa olika tränare, och så kan jag fortfarande inte RIDA

Men, sen träffade jag vår nuvarande tränare. Hon är väl inget speciellt egentligen, men hon passar just mig väldigt bra. Hon hittar på övningar som gör att jag hittar just den där känslan som hon vill att jag hittar. Fråga mig inte hur, men med väldigt enkla medel hjälper hon mig att upptäcka min kropp och dess inverkningar på hästen, och det ger verkligen resultat!

Så nej, det är inte försent. Fattar att det är drygt, men det handlar antagligen bara om att du inte hittat rätt tränare.
Det kan också kanske hjälpa att erkänna för tränaren att "jag fattar verkligen ingenting, har ingen kroppskontroll osv" då kan de börja från grunden och hjälpa en bättre. Jag har nog aldrig hittat en känsla bara för att tränaren skriker DÄR! då och då när det blir rätt.

 

[Fiorano]

Sv: Jag kan inte rida.

Försöker jag rida hästen - vilken som helst - fram till handen slutar det antingen med: 1) Hästen kör upp huvudet och ökar takten, 2) hästen kör upp huvudet och taktar, eller 3) hästen kör in nosen i bringan och trippar.

* Jag vet inte hur något ska kännas. Jag kan sitta på en träning och nöta skänkelvikningar, bakdelsvändningar, öppnor, vad fan som helst, och så yttrar tränaren "DÄR ja, känner du?". Men nej. Jag känner det inte. .

Uppenbarligen kan du visst känns när det är fel. Med din historik och självbild tror jag att det inte är en fysisk förmåga du saknar. Jag är helt övertygad om att di rider bättre än du trpr dessutom. Det som jag tror skulle göra störst skillnad för dig är att hitta en tränare som faktiskt har ordentlig pedagogisk utbildning som kan få dig att tro på dig själv och samtidigt utveckla dig. Hur du än gör så tror jag absolut på tränarbyte.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag har provat för typ tio tränare bara det sista året - jag har inga rimliga alternativ kvar att testa, dem som är kvar vill/vågar jag av olika anledningar inte rida för - men det uteblivna resultatet för mig har varit detsamma. De är alla duktiga, annars hade hästen aldrig utvecklats så mycket, och majoriteten har även haft en förstående och peppande inställning, men det har bara inte fungerat (för mig).

Det kvarvarande alternativet är ju lektionsridning i grupp, men jag ser det som om möjligt ett ännu sämre alternativ eftersom jag verkligen behöver en instruktör för mig själv, inte en delad på sex ekipage. Jag gick faktiskt med i en vuxennybörjargrupp på ridskolan tidigare, vilket blev fel åt det andra hållet istället; 30-minuterslektioner med introduktion till att rida lätt och typ... skritta ut i skogen med ledare.

Tyvärr tycker jag att det är hemskt obehagligt att bli longerad, det är något med att inte själv ha kontrollen som gör mig osäker. Annars hade det varit ett jättebra tips.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Fast jag ser ju när hästens huvud i princip är i jämnhöjd med mitt, eller när det tvärtom försvinner utom synhåll. Jag kanske är dum, men jag är inte blind.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

+ Glimma (svarar lite huller om buller så jag slipper ta en till knapp eller dela upp mer. Lat, haha.)

Jag har sagt till alla tränare jag ridit för att jag är kass och inte kan något. Det har varit väldigt viktigt för mig att framhålla redan vid den allra första kontakten, så att de faktiskt kan avgöra om de vill ta sig an mig eller inte - jag utgår liksom ifrån att eftertraktade tränare som har fullbokat med tider inte direkt prioriterar en nybörjare med en ridtravare. Men då får jag bara höra under lektionen senare att "nää, du är inte alls dålig". Jo. Det är jag. Men oavsett vilket så hjälper ju inte det uttalandet mig när jag de facto inte utvecklas en centimeter.

Glimma, så tråkigt att höra om din historia och hoppas att du lyckas hitta en väg tillbaka!

skuggi, jag har fått den där känslan du nämner med två tränare, fast såklart med undantaget att de hittat känslan hos hästen och verkligen passat med henne. Eller. Egentligen tycker ju jag att de har passat mig också i den meningen att de fått min häst att utvecklas och att jag haft kul på deras träningar - jag har haft pass för andra tränare som slutat med att hästen bitit sig fast i bettet och bara gått emot mig, och där jag åkt hem och grinat - men rent pedagogiskt har ju inget satt sig hos mig praktiskt, bara teoretiskt.

Och absolut, jag håller med dig angående det sistnämnda, jag uttryckte mig väl dock lite kasst för de har alla liksom följt upp med "kände du där att hästen [insert positivt, korrekt resultat] där tack vare att du [inverkan som jag inte gjort medvetet] där?", och jag får varje gång bara svara nej. Jag betvivlar inte alls att de har förmåga att avgöra att den övergången eller vad det nu var blev bra, och de försöker verkligen förklara och berätta hur och varför, men jag känner bara "jaså?".

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag tycker inte du ska känna dig dålig! Det är tränarna som inte förmått hjälpa dig!

Som tränare måste man kunna förklara och lägga fram och i vissa fall bara visa för att människor ska förstå. Alla lär in på olika sätt.

Nu vet inte jag om det är du som anser att du är sämre än du är eller tränarna som hoppar lite steg i utbildningen. Men om man inte kan rida en häst o form är det överkurs med skolor och liknande övningar.
Det man gör om du nu inte kan rida hästen i form och ändå är så medveten om vad det är är bara att sänka ditt självförtroende om man ger dig övningar du inte klarar.

De flesta människor har inte superkänsla med födseln. De flesta får det heller aldrig.
Det jag gör med elever som har problem att känna saker är att be dem överdriva. Är man på stadiet där de inte riktigt behärskar det där med optimal form så börjar man med att kolla om de kan rida på en linje och lägga hästens balans i sidled och om de känner när hästen driver ut från linjen med någon kroppsdel eller skiftar balansen in eller ut.
Känner de inte det eller rent av inte förmår att flytta häst så tar jag hästen vid hand med dem på och överdriver rejält. Jag skjuter ut en bog ordentligt, jag flyttar balansen i manken så hästen lutar in/hänger på inner fram och jag gör detsamma utåt. Man kanske får göra det några gånger. Och därefter är det en period av nötande och nötande framför dem. För att själva hitta känslan.
Och det gör man bäst i skritt. Jag använder mig av skritt på stor volt. Då kan man bäst känna snedheter genom att testa i ena varvet och försöka känna skillnaderna i andra. På rakt spår är det dels svårare att påverka hästen och svårare att hitta känslan.
Givetvis måste hästen rastas mer än skrittpassen. Men då är fokus på hästens känslor mer än att ge ryttaren optimala förutsättningar att lära in.

Går det att rida barbacka på din häst? Då kan ju känslan förstärkas ngt.
Kan du filma ofta och försöka synka utseende med någon känsla? Det behöver inte vara känslan av att det är rätt ellerfel, bra eller dåligt.. bara en känsla av någonting som överensstämmer med filmen..

Ridning handlar så mycket om att våga testa, våga göra fel och ibland överdriva för att hitta någonting. Man ska inte vara rädd för att fulrida när man ska hitta känslan. Med fulrida menar jag inte rida hårda hjälper etc. utan att man inte satsar på tävlingsform, slutresultatet. Man testar olika saker bara för att försöka känna vad som sker i hästens kropp.
att jobba hästen vid hand kan också vara bra för att förstå hästens rörelser, känslan etc mer.

Som tränare ska man ha som mål att i stort sett bli överflödig.
Får du en tydlig prioriteringslista som du ska kolla av då du rider din häst?
Får du läxor som är tydliga och enkla/svåra nog?

Jag tycker inte du ska ge upp och känna dig dålig!
Jag tycker däremot tränarna kan behöva utveckla sin pedagogiska förmåga en del. Se om du kan söka hjälp hos en annan tränare.
Och viktigast av allt: Var tydlig med att du inte känner!

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag vill bara skicka dig lite pepp också!

Jag tycker inte du ska vara så självkritisk! Att rida handlar som sagt var mycket om att våga testa. Och för att komma på saker att testa måste man ha vilja till impulsivitet/lek. Inget dödar det så hårt som höga krav/prestige/press/dålig självkänsla etc.

Våga göra fel! Det är ok och mänskligt att fela!
Vi gör det allihop!

Om du vill ha häst och bara köper en häst lämpad för dig kan du ha jätteroligt och trevligt med din häst! Du kanske behhöver tränarhjälp. Men det gör vi ju alla för att utvecklas!

Skit i kraven, skit i vad andra tycker, skiti tävlingsresultaten och bara ha roligt! Självklart får det inte bli på hästens bekostnad. Men bara man har sunt förnuft och kunnig hjälp blir det ju sällan det.
Det finns hästar som är alldeles utmärkta som lugna läromästare om man nu verkligen ÄR så himla grön som man tror.

 

[tara]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag hade samma problem... kunde inte lära mig rida. Deet visade sig att jag satt fast i korsryggen efter en miniskidolycka, trauma, när jag var tonåring.

Jag har fått väldigt mycket hjälp av kiropraktor, han har reparereat hela mig. Prova att gå till en kiropraktor. Allvarligt du kan ha balansproblem som du inte vet riktigt om. Det kan vara någon fysiskt. Leta efter någonm som kan kolla din fysik. PMa mig om du vill ha mer info..

Lycka till..

 

[Jerseyite]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag har precis samma problem som du. Nu är jag helt och hållet hästlös för tillfället och rider inte men när/om jag börjar rida igen, kommer jag gå till en tränare och säga "jag behöver sitslektioner tills månen trillar ner". För det är där det sitter - sitsen - för nästan alla oss ryttare som "inte kan rida". Antingen har vi lagt oss till med någon ovana, eller så har vi med åldern blivit sneda/stela/krokiga i kroppen utan att vi själva märker det, eller så är vi helt enkelt inte så starka i bål och rygg och flexibla i höft och ländrygg som vi skulle behöva vara.

Så sitslektioner på lina tror jag skulle vara bra för dig, och kanske även fysisk träning för din egen kropp med fokus på dem områden som är viktiga för en ryttare.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Det som gör mig övertygad om att problemet inte ligger hos tränarna är att de alla har gemensamt att de är populära och har förhållandevis gott om elever. De gånger jag hört att någon uttryckt missnöje har det varit för att de inte matchat med just den personen, inte för att de skulle vara dåliga kunskapsmässigt eller pedagogiskt.
Sedan är det naturligtvis så att man inte fungerar med alla. Men för mig har ju inget praktiskt fastnat hos någon av alla de jag ridit för under dessa år - det tiotal jag nämnde är ju endast dem jag provat de senaste tolv månaderna. Dessförinnan har jag haft fler, både privat och på ridskola.

Gemensamt fokus har varit på att det är hästen som ska utvecklas snarare än jag - vi, inklusive jag, har väl liksom antagit att det liksom kommer på köpet om man (jag) inte är helt talanglös. Kan ju även tycka att resultatet om något säger en del om hur duktiga tränarna är, det kan inte vara en enkel bedrift att skola om en travare och därtill ge den extremt positiva omdömen trots en okunnig ryttare/ägare som bara stjälper och inte förstår.

Alltså, jag har i princip alla mina (bra) ridpass filmade, men den gemensamma nämnaren är att alla har känts bra där och då (eftersom tränarna sagt att det var bra, förhållandevis/stundtals dvs.), medan det sedan sett katastrofalt ut på film. Så nej, jag skulle säga att känslorna på ryggen och senare som åskådare aldrig matchat, faktiskt.
Några läxor har jag aldrig fått med, om du tänker rent praktiskt, eftersom jag inte vågat göra mer än rida rakt fram på egen hand. Som sagt, jag vet ju inte när det är rätt och när det är fel, det känns för riskabelt för hästens del att nöta på något utan ett vakande öga.

Tusen tack ska du ha för dina tips och pepp i alla fall! Jag tycker inte alls att de kraven jag har nu är höga: Även om jag i grunden drivs av mycket prestation och att leva upp till förväntningar och att prestation/mål/resultat alltid varit grunden i min kärlek till hästsport, så är ju det enda jag nu vill med min ridning att, tja, rida bättre än en unge i knattegruppen på ridskolan. Om jag faktiskt kunde få känna att jag inte bara sitter där på hästryggen, gör något obestämt och hoppas på det bästa, då skulle jag vara så glad.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag tror inte att det sitter i min fysik så, eftersom jag varit talanglös sedan jag var barn och då aldrig varit med om några sådana skador eller olyckor. Tyvärr kan jag inte heller få massage, kiropraktik eller dylikt då jag har någon form av fobi för "medicinsk beröring" (alltså åh, flum, men jag kommer inte på något bättre uttryck). Jag tycker ju inte heller att jag har några balansproblem och jag har svårt att tro att min oförmåga med känslan har något med det att göra. Men tack ska du ha för tipset!

Jerseyite: För mig verkar det dock ha gått åt andra hållet med sitsen. Om jag tittar tillbaka ett år så ser jag på filmer att jag hade en helt annan sits än idag, i positiv mening, men ridningen i sig var ändå inte ett dugg bättre då. Jag har funderat på om det kan vara så att jag blir så spänd och stressad av vetskapen att jag inte kan rida, att det även tar sig uttryck genom att jag blir osäker fysiskt. Eller något åt det hållet.

 

[Haflinger89]

Sv: Jag kan inte rida.

Det här är bara mina funderingar men iaf.
Jag tror att det hade varit bra för dig att rida på en häst som redan är färdig, som är van att alltid gå i rätt form och redan kan allt (typ en vältränad dressyrhäst) samt att du har en kunnig person på marken som kan hjälpa till. Sedan tar du en övning i taget tills DU kan den och vet hur den ska kännas och då ska din medhjälpare på marken hjälpa till så att hästen gör rätt. Sitsen övar du nog bäst genom att bli longerad precis som tidigare har nämnt.

Ett exempel:
När min syster skulle börja med skänkelvikning tyckte hon att det var besvärligt för hon visste inte hur det skulle kännas när hästen gjorde rätt. Hon fick rida min dåvarand välutbildade sköthäst som är expert på skänkelvikning och så sa jag åt henne att bara känna medan jag flyttde hästen i skänkelvikning från marken. Kan säga att då gick det upp ett ljus för henne och sedan kunde hon få hästen att göra flera fina skänkelvikningar och själv känna när de var bra utan att jag sa något.

 

[Vogue]

Sv: Jag kan inte rida.

Men herregud, snacka om att fiska efter pepp!

Varför då ställa upp i tävlingar och bry sig om hur manen ser ut om du inte ens kan skritta på en häst du haft i flera år?

 

[Haflinger89]

Sv: Jag kan inte rida.

Kom på en sak till gällande sitsen. Har du en sadel som passar DIG?

 

[lennyhajen]

Sv: Jag kan inte rida.

Jodå lilla pickepulla!
Jag kunde ej som barn, men nu kan jag äntligen! 82 år är jag och rider som en unghingst!
Nog kan du, om du bara tränar!

 

[pemi]

Sv: Jag kan inte rida.

Men herregud, snacka om att fiska efter pepp!

Varför då ställa upp i tävlingar och bry sig om hur manen ser ut om du inte ens kan skritta på en häst du haft i flera år?

Är det fel att behöva pepp om man hamnat i en svacka?