Jag kan inte rida.

[Krystalline]

Sv: Jag kan inte rida.

Men herregud, snacka om att fiska efter pepp!

Varför då ställa upp i tävlingar och bry sig om hur manen ser ut om du inte ens kan skritta på en häst du haft i flera år?

Onödigt.........

 

[polly p]

Sv: Jag kan inte rida.

Känner mig lite som du ibland..
Frågar mig om du ger dig "tid" och tillåtelse att känna? Eller har du bara bestämt dig att du inte kan och inte "känner" något?

En lyckad övergång följs av att man gör en till så det inte bara var "tur". Träna hemma i små steg.
Varför blev det bra nu?
Vad gjorde jag/gjorde inte nu när det blev dåligt/bra?

Lägg ridningen på en nivå som är lagom och rolig. Tycker du att skogsridning räcker så fortsätt med det. Vill du träna så gör det. Har mkt svårt att tro att dina tränare ser er som ett hopplöst fall. Go for it!

 

[Shaggy]

Sv: Jag kan inte rida.

KL
Jag var ungefär där du är nu för ett antal år sedan. Det gick så långt så jag slutade rida och hade hästen som "hund" några månader. Under den tiden läste jag massor om ridning här på Buke. När jag började rida igen så la jagmig på en helt annan nivå. Jag red helt utan instruktör då jag behövde lära mig känna hästen utan att någon la sig i med gör si gör så. Jag sarr i flera månader och red hästen runt runt runt på fyrkanten i trav på lång tygel och bara letade känslan. Ja vi bröt med nån galopp ibland och skritt med lite krumelurer. Under den perioden lärde jag mig massor om hur hästen reagerar på sitsen och hur det känns med olika saker.
Nu många år senare och massor av jobb efter det jag beskrev ovan så rider jag på ridskola för en instruktör jag red för tidigare (jag har tränat ibland för olika tränare för att få reda på att jag inte är på helt fel väg). Ridläraren har utvecklats men hennes grund är den samma det som verkligen hänt är att jag har utvecklats. Nu kan jag ta till mig det hon försöker lära mig vilket är samma sak som hon försökte lära mig förra gången jag red för henne men då var jag inte motaglig. Nu jobbar vi altså återigen med det jag inte kunde lära mig förra gången nämligen handen och hur man rider på en sträckt tygel på bett.
Den här utvecklignen hade garanterat kunnat gå fortare om jag velat men jag har inte känt behov av att gå vidare med dessa saker då den grund jag la mig till med under mina fyrkantsmånader fungerat perfekt på min dam.

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag tror din problematik lite grann ligger i att du är så intelligent och har så lätt för annat ärligt talat.

Jag är själv sådan och har mött det bland många tjejer. Men det går att komma igenom. Min ena tränare var sådan och har idag tagit sig till GP. Hon är också en outstanding pedagog iom att hon just inte varit begåvad med känsla utöver det vanliga så som en del är. Hon har fått kämpa som ett AS för att ni dit. Idag har hon fin känsla! Men hon har fått slita och också då fått tänka på vad hon gör, hur hon gör, analysera mer etc än tex hennes make som mer bara gjort på känsla och träffat rätt.

En av mina idag bästa elever är lite så. Hon är för intelligent, har för lätt för annat och när hon inte bara har exakt lika superlätt i ridningen eller inte presterar på topp direkt så är det lika med att hon är sämst i världen för henne. Det har förut stoppat henne en del, hindrat kreativiteten, lekfullheten och glädjen i ridningen. Hon har också haft sjuk häst innan vi träffades och då inte riktigt vetat vad han grejar ibland och då kanske backat av pga det.
Hon är egentligen en begåvad ryttare. Men hon slog krokben för sig själv genom att bli lite blockerad.
Är man så intelligent och tänkande kan man behöva nöta som bara den i rent tekniska övningar utan känsla, där man har andra riktlinjer än just känslan. För att när det stämmer gång, på gång på gång tekniskt börja känna lite mer och mer gradvis. Medans känsloryttare får göra saker tvärtom.

Jag tror fortfarande inte det är dig det är "fel" på. Utan på sättet man försökt lära dig. Det finns gott om tränare som har nöjda och glada elever som utvecklas till viss del utan att vara särskilt bra tränare.

För mig är det ett tydligt tecken att man misslyckats när ryttaren inte vågar rida mer än rakt fram själv. Då har du inte fått en lista med saker du i ridningen ska prioritera. I början ger jag elever max tre saker de ska hålla koll på. Mer blir för mkt!
Och de tre har en rangordning som eleverna ska hålla. Då vågar man rida själv. Man har en lagom svår läxa som man kollar att man klarar av med sin prioriteringslista. Skiter det sig ska man alltså kunna felsöka själv genom de där tre sakerna och med hjälp av dem kunna lösa problem som kan uppstå.
Med hjälp av det får eleverna så sakteliga större och större egen verktygslåda. De lär sig att förstå VAD de gör och VARFÖR.

Jag ser ofta tränare som hojtar "ta mer där, driv med den och den skänkeln, etc". Men de talar inte om för ryttaren att nu gör hästen så här. Känner du det? Hur känns det? Om de inte känner tar man då över Hjälpgivandet från marken och överdriver den rörelsen och då brukar ryttarna känna. Sen förklarar man varför det hände. Frågar dem vad de tror lösningen är för att de själva ska börja fundera och då tänka på vad de gör och när och så kunna rida på egen hand. Sen får de göra det och känna skillnaden. Känner de inte får man upprepa. Hittills har ingen missat när man överdriver och håller det på deras nivå.
Man kan också få visa själv och ge förklaringar som jämför med deras egen balans och spänningar. Man kan få dra i ryttaren, flytta deras kroppsdelar för hand, man kan få tvinga dem att hoppa av och göra övningen hästen ska göra själva, man kan få be dem hoppa av och där dra i dem eller putta dem på olika vis eller be dem dra eller putta på mig på olika vis.
Jag kan näääästan garantera att man inte gjort så med dig.
Och för MÅNGA behövs det. Inte bara för dig!
Däremot tror jag du kanske är intelligent och medveten nog att förstå då saker är fel. Även om du nog överdriver felen och tyvärr lägger dem på dig själv.

Är du i Stockholm någon gång kan du komma över så fixar jag en häst du kan få testa på och överdriver dens rörelser. För jag är övertygad om att du isf känner.

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Det där är en jätteviktig sak!

En del tränare ger inte eleverna "ostörd tid" där de får en chans att hitta känslan. Ibland måste man visa en grej och sen bara backa av och låta dem leta.
Man måste vara noga med att väga av när man ska "kliva in" och när de måste få leta själva.

 

[LisaY]

Sv: Jag kan inte rida.

nu har jag inte läst hela tråden, så ursäkta om jag skriver något som redan är diskuterat.

Jag förutsätter med detta inlägget att det är samma häst som du nämnt och visat i en annan tråd, den svarta. Där visar du bla en film av en "instruktör" som rider...

Du är säkerligen inte dålig, men om det är din instruktör på den filmen som finns så byt instruktör direkt, hon rider bla med armbågarna utåt från kroppen, sänker händerna och sågar ner hästen i "form",sitsen tar jag inte ens upp nu. Om hästen försöker höja huvudet, blir det samma visa igen. Man ser oxå att ryggen inte höjs, allt väldigt tydligt på filmen.

Om du ska lära dig rida på detta sätt förstår jag att du inte känner ett skit, dessutom förstår jag mycket väl att din häst ensam med dig kör upp huvudet och rusar...

Om det är du på filmen, bli inte ledsen, någon har ju lärt dig detta. Jag menar inte att såga utan vill säga att det finns stora hopp om att du kan rida, du kan bara inte rida "på fel sätt som dom gör"...

Hitta en riktig instruktör som kan rida igenom hästen fram till tygeln, inte skänkla fram hästen och sen såga ner nacken. Läs böcker från erkända duktiga ryttare, centrerad ridning. Annars är risken stor att du får tag på ett rötägg till.

Alla hästar är ju naturligtvis olika, men är din stirrig, het och kör upp huvudet, då måste du ha en bra instruktör, du måste rida lugnt. Är din häst oxå bestämd av sig, så kommer hon/han ge sig f*n på att inte ge upp utan fortsätta streta emot denna ridning så länge hon/han lever...

Är det din instruktör som är på filmen, då rider inte du dåligt, utan hon...

Förlåt, jag brukar inte bli upprörd, gillar bara inte ridsättet och att man lär ut det, förstår om du är ledsen, lyssna till din magkänsla, funkar inte det instruktörerna säger, leta efter något annat, även andra dicipliner kan komma med tips och ideér, desto mer man lär sig om olika typer av ridsätt, desto bättre blir man ;(

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Vem fan behöver inte peppas ibland? Jag kan säga att jag behövt det genom åren. Jag tror de flesta gjort det.

Utöver det tycker jag TS bett om anfasta råd och tar tillvara på tipsen hon fått.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Snälla Vogue: Du är den absolut sista personen som ska tala om uppmärksamhetshoreri. Under dina medlemskap har du väl inte gjort annat än att i inlägg på inlägg tjata om din faaaantaaaastiskaaaa häst och all den välmatchade, dyra märkesutrustning hon har, man får intryck av att du skulle vara en levande reklampelare för Gucci, men märkligt nog har man aldrig fått se en enda bild på det fantastiska, bländande djuret med dess bländande utrustning, och jag minns fler inlägg där medlemmar som känt dig IRL sagt att du nog förskönar sanningen en smula här och var. Därtill har dina inlägg på ÄU visat att du har en klart vriden människosyn där alla, till skillnad från dig, är omogna (). Ta och sopa rent framför din egen dörr och kom ur fjortisstadiet innan du anmärker på andra.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Kom på en sak till gällande sitsen. Har du en sadel som passar DIG?

Ja. Det spelar som sagt ingen roll vilken häst jag rider, det märks ingen skillnad.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag har ju vid fler tillfällen ridit läromästare, men vad som kvarstår är ju den eviga problematiken med att jag inte förstår. Alltså, det är så svårt att beskriva utan att framstå som en flumnisse, men det är som om jag helt saknar förmåga att uppleva och göra skillnad på vad som är rätt och fel. Jag kan inte förstå exakt vad vad det är jag ska känna som talar om för mig att det är rätt. Hur vet jag att hästen jobbar med ryggen? Hur vet jag att den är balanserad? Hur vet jag att den är lagom ställd? Hur ska jag veta det till nästa gång jag sitter upp på en annan häst och utan att någon talar om för mig när det är bra och inte? Jag är som ett förståndshandikappat barn, hissen går inte upp.


polly p: Jag vill väldigt gärna utvecklas på en nivå som möjliggör att jag kan träna och tävla, rent långsiktigt, så jag har väldigt svårt att finna något nöje i att rida rakt fram i skogen, tyvärr. Visst, jag kan ju självklart fortsätta träna trots att det inte ger mig något utvecklingsmässigt, men då försvinner ju poängen. Varför lägga stora summor och tid och energi på något som inte ger mig någonting? Jag vill ju träna för att utvecklas och bli en bra ryttare, inte bara för att.


LisaY: Nej, jag har ingen svart häst, lade dock upp en film på en sådan för x antal månader sedan men det var med en annan tränare som det inte alls fungerade med. Ingen har haft något ont att säga om de få filmer jag laddat upp, utan människor har tvärtom tyckt att det är bra att jag har en instruktör som inte kräver något komplicerat av henne med tanke på nivån hon befinner sig på. De gånger de tävlat lokalt har domaren inte heller haft något att anmärka på beträffande sits eller hjälper.

Som sagt: Jag har dessutom ridit för fler tränare upp till B-nivå mer eller mindre regelbundet, och jag har faktiskt inte märkt någon sådan påtaglig skillnad i ridsättet någon av dem lär ut (bortsett från en person som ansåg att hand och skänkel skulle verka separat, dvs. man skulle aldrig rida fram till handen pga. dubbel inverkan, men personen ifråga hade tydligen snöat in på någon annan variant av dressyr, och det var klart fel/överkurs för mig/min häst där och då).


tuaphua: Jag är inte helt hundra på att du och jag tänker på samma sak nu, men det har vid fler tillfällen - när jag uttryckt att det gått riktigt dåligt - hänt att tränaren t.ex. tagit tag i tygeln från marken för att ställa eller visa något annat, gått med i manegen med en hand innanför min överskänkel för att visa när jag har en stadig skänkel och håller om lagom mycket, osv. Men det är väl samma där som jag skrev till Haflinger89, att jag ändå inte förstår känslan eftersom jag inte kan känna vad som skiljer sig från när det gick dåligt.

För att inte framstå som helt efterbliven är det alltså klart att jag märker om hästen viker sig över halva ridhuset eller går som en linjal när jag ska rida rättställt, typ, men det är de där små, fina detaljerna där jag inte vet vad jag ska hålla utkik efter. I mina exempel är det dock en annan sak med överskänkeln och andra små saker, för där kan jag liksom komma på mig själv när jag blivit visad vad som är lagom, men det är ju för att det är min kropp och inte hästens.

Gud, det låter ju som att jag rökt på, hoppas att jag kan förmedla hur jag menar.

Men jo, när du skriver "De lär sig att förstå VAD de gör och VARFÖR" kan jag känna igen mig. Jag vill dock framhålla att jag alltid fått intryck av att de tränare jag uppskattat har varit noga med att förklara vad det är man vill uppnå med den här övningen eller den här hjälpgivningen, men det är kanske möjligt att jag behöver mer coachning än att det förklaras vid ett tillfälle inför övningen.

Tack snälla för dina väldigt informativa och fina svar förresten. Det är synd att jag inte bor i Stockholmstrakten för jag hade hemskt gärna provat att rida för dig.

 

[cirkus]

Sv: Jag kan inte rida.

Men hästen kan ju inte utvecklas om du inte kan rida - så det är nog bara som en kompis till mig sa en gång när jag gnällde "du har nått en ny medvetandenivå"

 

[Shudde]

Sv: Jag kan inte rida.

1. Du rider inte dåligt. Då skulle din häst inte se ut som den gör.
2. Jag förstår känslan av att vara totalt talanglös på något man lägger mkt tid på. Jag var totalt talanglös som fotbollspelare men spelade ändå på ren vilja, mkt träning och extrem snabbhet i upp tom div 1. Däremot kändes det extremt skönt den dagen jag pga för mkt skador och sjukdomar bestämde mig för att det definitivt fick vara slut på karriären. Jag insåg inte förrän efteråt hur extremt mkt prestationsångest och press det satte på mig att lägga så mkt tid på något jag egentligen aldrig behärskade utan ständigt var tvungen att ligga steget före i tanken för att klara av. Jag har ingen bollkänsla och ingen spelförståelse utan gick på ren vilja och eftertänksamhet hela tiden, vilket var extremt jobbigt.

Jag tror som sagt inte alls att det är så att du inte kan rida och det har jag sagt förut, men det måste vara jobbigt att ständigt känna sån press på sig själv. De flesta av oss som håller på på lägre nivå är ju glada amatörer som sällan kommer högre än LA-MSV, men kan vara glada och nöjda ändå. ridningen är ju en hobby och en hobby ska vara rolig och avkopplande.

Vill du fortsätta? Vill du ha häst?

 

[tuaphua]

Sv: Jag kan inte rida.

Jo då, jag förstår. Jag har hört det mycket från stallkompisar etc. Men det är vanligare bland de som inte vågar försöka och har lite väl höga krav på sig själv.

Been there, done that bought the t-shirt.
Jag har många gånger suttit och grinat i sadelkammaren över hur kass jag känt mig. Och jag har många vänner som gjort det. Elever med för den delen.
Ibland misslyckas ju även jag att nå fram. Jag har blivvit bättre på att formulera mig med åren. Men jag är sån som gjort mycket på känsla. Och därför inte satt ord på saker jämt. Såna som jag är inte alltid de bästa pedagogerna i början. Kanske aldrig om man inte förstår att andra kan tycka saker man själv tycker är enkelt är svårt. Man måste som tränare lära sig nå fram. På massor med olika sätt, det som krävs.

Just att hitta känsla hanlar mycket om att nöta för de flesta, samla ridtimmar där man försöker. Men om man inte vågar göra det utan gör annat med hästen utvecklas man heller inte. Och det blir ju inte så många ridtimmar om man bara tränar det man inte kan då man rider lektion, iaf inte för de flesta. Man har kanske inte råd med lektion 6 dagar/v.

Det som utvecklat min känsla mest är att rida, rida, rida och bara nöta det jag har svårt för. Ju fler hästar om dagen desto bättre. Att hålla lektion har lärt mig förstå mycket med.
Kollar du på andras lektioner någonting? När andra rider din häst?
Har du fått sitta på hästen och blunda medan någon tar den vid hand och bara lätta flyttar balansen? Känns det äckligt så kan man ta det i halt.
Och du kan ju hålla tyglarna hela tiden och öppna ögnen om du får panik.
Även om jag vill att mina elever ska överkomma fobier och rädslor ihop med mig och vi ska ha en relation byggd på tillit. De ska VETA att jag inte ber dem om sånt de inte kan. De ska VETA att jag inte sätter dem i farliga situationer. De ska VETA att jag inte ljuger för dem.
Men först får de ha "safety-linor" som de behöver i de saker de tycker är äckliga. Snart inser de att de mindre och mindre behövs, att jag kan vara deras säkerhetslina.

Problemet att du inte vet vad du ska göra tycker jag man helt kan lägga på instruktören så till vida du inte skiter i att bara lyssna på enkla instruktioner som INTE har med känsla att göra under lektionerna.

För mig handlar mitt jobb om att lära ut. Då får jag göra det på alla sätt som krävs. Då kan inte jag använda standardmall om den inte funkar på alla.

Det går att ge dig riktlinjer på hästens kropp olika små märken du ska koppla ihop för att veta om hästen är lagom böjd. Man ger dig riktlinjer liknande de för formen, balansen etc etc. Du måste få hjälp så du förstå vad som sker och hur de ska påverka i rätt ögonblick även utan tränare. Och det där rätta ögonblicket kan du hitta utan känsla. Utan genom alla små riktmärken i prioriteringslistan. Så du kan rida även utan tränare och träna då. Träna på att hitta känslan. Och det tryggt iom att du har en priolista.

Jag tror absolut du grejar det! Du behöver bara annan hjälp.
Tränar du ngt över ridningen? Annars kan det finnas vissa saker som hjälper en att förstå sin kropp och känsla bättre. Det får man med upp i sadeln. Ökad medvetenhet och känsla...

Lycka till! Och hör av dig om det även bara finns några tim i stockholm, Då grejar vi lite

 

[Leafhillranch]

Sv: Jag kan inte rida.

Snälla Vogue: Du är den absolut sista personen som ska tala om uppmärksamhetshoreri. Under dina medlemskap har du väl inte gjort annat än att i inlägg på inlägg tjata om din faaaantaaaastiskaaaa häst och all den välmatchade, dyra märkesutrustning hon har, man får intryck av att du skulle vara en levande reklampelare för Gucci, men märkligt nog har man aldrig fått se en enda bild på det fantastiska, bländande djuret med dess bländande utrustning, och jag minns fler inlägg där medlemmar som känt dig IRL sagt att du nog förskönar sanningen en smula här och var. Därtill har dina inlägg på ÄU visat att du har en klart vriden människosyn där alla, till skillnad från dig, är omogna (). Ta och sopa rent framför din egen dörr och kom ur fjortisstadiet innan du anmärker på andra.

Tro du att du kan lösa ditt rid problem med att slänga skitt på Vogue?
Du känna att det är valdig jobbig.....tänke hur det måste känna för hästen!
Det finns ingen skäm att erkänna att "häster är inte mina gräj"!
Du är säkert valdig duktig på nonting annat.

 

[LisaY]

Sv: Jag kan inte rida.

Men i den tråden skriver du att hästen är 9år och du har haft den sedan den var 4år och att du i första hand sysslar med trav men nu håller på att rida in och utbilda hästen till ridhäst. Blir lite svårt att förstå dig nu?? Och om du tror att alla tränare rider bra, då bör du på ett rosa moln. Och om du säger att den ridningen i den filmen är rätt, då säger jag lycka till i framtiden. Tack för mig.

 

[Simply me]

Sv: Jag kan inte rida.

Tror nog att vi är många som misströstar, försök tänka på vad du kan och jag lovar att det är mer än du tror. Jag har också misströstat mycket och tyvärr inte tagit hjälp av tränare utan kämpat på själv. Har dock haft jättehjälp av dottern (som har ridit för tränare) hon har lärt hästen lite nya saker och sen lärt mig hur jag ska göra och jag vet att hästen går bättre och bättre, jag känner skillnad men vet inte själv när det är bra, har inte den känslan.

Tror att det är bra om du har någon tränare eller annan hästkunnig som hjälper dig och följer dig under en längre tid, kan bli så fel om man hoppar mellan tränare och tränare. Kan vara bättre att ha hjälp av en stallkompis ofta som tex ridkompis som kan se och följa utvecklingen och säga till när något är bättre än vanligt (kanske även sämre) och att då och då rida för en tränare för att komma vidare.

Och som någon tidigare skrev så barbackaridning är bra för känslan, så jag har lovat mig själv att hoppa upp barbacka en gång i veckan och har så gjort i ca 2 år, ibörjan behövde jag nästan någon som ledde hästen, idag går skritt och trav och ev tölt bra varje gång, min sists har blivit bättre och det gynnar ju även hästen och jag tycker själv att jag är jätteduktig som fixat det, (börjar närma mig 50) och är helt övertygad om att man måste vara ung för att lära sig/tordas rida barbacka men sakta som en snigel fixar jag det rätt bra nu, har tagit sin tid och jag avstår fortfarande galoppen.

OK det här blev långt, traggla på, ha inte för stora krav, försök hitta vad du och din häst är bra på för det finns, försök se alla framsteg även om de är små och kanske viktigast av allt njut av din häst och era stunder tillsammans. Lycka till

 

[Glimma]

Sv: Jag kan inte rida.

Tro du att du kan lösa ditt rid problem med att slänga skitt på Vogue?
Du känna att det är valdig jobbig.....tänke hur det måste känna för hästen!
Det finns ingen skäm att erkänna att "häster är inte mina gräj"!
Du är säkert valdig duktig på nonting annat.

Jag brukar fundera på hur din mentala hälsa är.
& med tanke på att Vogue slänger skit lite överallt är det inte så konstigt att man någongång tröttnar. Men du är lite rolig.

(& tack för dom fina svaren Stormkast & tuaphua Vill inte stjäla tråden med mitt gnäll så blev inga utförliga svar )

 

[Haflinger89]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag har ju vid fler tillfällen ridit läromästare, men vad som kvarstår är ju den eviga problematiken med att jag inte förstår. Alltså, det är så svårt att beskriva utan att framstå som en flumnisse, men det är som om jag helt saknar förmåga att uppleva och göra skillnad på vad som är rätt och fel. Jag kan inte förstå exakt vad vad det är jag ska känna som talar om för mig att det är rätt. Hur vet jag att hästen jobbar med ryggen? Hur vet jag att den är balanserad? Hur vet jag att den är lagom ställd? Hur ska jag veta det till nästa gång jag sitter upp på en annan häst och utan att någon talar om för mig när det är bra och inte? Jag är som ett förståndshandikappat barn, hissen går inte upp.

Tycker inte alls du är flummig men nu missuppfattade du mig Jag var i huvudsak inte ute efter att du skulle rida på en "läromästare" utan att du skulle få tid att känna på det som är rätt utan att själv behöva göra något mer än just bara KÄNNA. Ibland blir man så fokuserad på allt man ska göra att det hindrar en från att känna efter hur det känns. Det har hjälpt mig och andra jag känner. Förslaget att göra det på en "läromästarhäst" var mest för att en sådan häst oftare har tydligare rörelser (min åsikt iaf).

Vad gäller sadlar har jag själv under alla år bara ridit i ett fåtal som faktiskt passar mig, med jag kanske är udda

För övrigt undrar jag om du inte har lite prestationsångest, något som drabbar de flesta av oss emellanåt. När den drabbar mig brukar jag titta på min häst och tänka att jag måste åtminstone ha gjort något rätt eftersom han utvecklas och då kan jag ju inte va så dålig

 

[kryddelydd]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du.
Jag har läst tråden och sett att någon användare (minns inte vem) refererade till en film som enligt inlägget inte såg så kul ut. Så visst verkar det finnas en hel del mer att lära sig.

Men om din häst har utvecklats, vilket du skriver att den har, så är det ju någon som hjälpt den att utvecklas?

Om du vill bli en bättre ryttare: gör som flera föreslagit och byt instruktör.
Bara för att de är populära och har gott om elever, betyder det inte att de passar alla.

Jag har ridit för ett antal instruktörer och oftast varit nöjd. Av vissa har jag fått mer än av andra. Vissa har gett mer i perioder och mindre i andra perioder, beroende på vilken fas jag befinner mig i.

Ihärdighet och villighet att ändra sitt beteende efter en bra instruktörs förslag, leder till utveckling. Men man måste då hitta den instruktör som passar en själv.

Jag skickar PM med ett förslag på en sympatisk och bra tränare som peppar och uppmuntrar och fokuserar på sitsen. Och har ingen aning om geografin relaterat till dig eftersom det inte står i din "allmänna profil" var du bor.

Jag har varit en dålig ryttare. Jag har "i hela livet" åkt omkring barbacka på billiga, outbildade hästar och ponnyer. Min sits har uppenbarligen varit katastrofal men jag blev åtminstone duktig på att sitta kvar när hästar hoppar, bockar, springer, stannar. Alltid en tröst.

Som vuxen har jag köpt diverse billiga "skräphästar" och gick bet på en och i desperation började jag rida lektioner för 7år sedan som 32½-årig.
Och oj vad kul det var, trots att varken häst eller jag begrep ett skvatt. Vaddå, rida i form? Hur gör man då??? Vad är en öppna eller sluta? Ryggning visste jag åtminstone vad det var, och skänkelvikning på ett ungefär men hästens ställning, och korrekt tvärning - jaja mysterier var det gott om.

Många ridlektioner och mycket envishet senare, har jag kommit till en betydligt högre ridnivå.
Jag har fortfarande billiga hästar. Jag har många hästar för jag tror att jag blir bättre på att rida av att ha många, ganska dåliga hästar men några väldigt duktiga instruktörer och en j-a portion envishet.

Min bästa häst idag är en kbl-travare född -05 som jag ridit in själv helt från grund. Han går i variabel form i samtliga gångarter. Han går samlad skritt, hyfsat samlad trav, samlad galopp. Kan töja sig till steglängdsökning men inte riktig ökad trav eller galopp för så långt har vi inte kommit. Vi gör öppna, sluta och skänkelvikning i skritt, trav och galopp och jag jobbar med att variera tvärningen - för att kunna kontrollera situationen.
Vi gör övergångar från samlad galopp till samlad skritt.
Vi gör tre-fyra steg piaff. Vi gör nästan helt centrerad galopp-piruett, även om jag vill ha bättre vinkel på bäckenet och bättre höjning av frampartiet.
Vi gör korrekta galoppombyten.
Hästen är riden i 3½ år vid det här laget (uppenbarligen har han talang).

Jag har flera ponnyer som är inridna av mig helt från grund, som går LA dressyr på träning (dock inte tävlade så man kan ju lika gärna tro att jag sitter och hittar på).

Poängen med den här berättelsen?

Även en skrutt-ryttare som jag varit, kan med RÄTT tränare och en god portion vilja och ihärdighet, bli en helt OK ryttare på hobbynivå med nästan vad häst som helst.

Så: ta tag i jakten på rätt tränare.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Nog kan hon det. Jämför med många ridskolehästar som går nybörjarlektioner, men trots det är okej musklade och går bra när någon mer rutinerad sitter upp.

Fast nu läser du in lite mycket, tror jag. Jag har aldrig sagt ett ord om ens LA-MSV: Allt jag begär är att vilja lära mig hur man rider en häst i form och att kanske kunna starta en klubbtävling utan att ligga på samma nivå som de sämsta barnen. Jag kommer aldrig ens kunna rida en lokal klass med godkänt resultat, det är jag medveten om, men jag vill åtminstone kunna rida på ett sätt som inte skadar min häst.

Det vet jag ju inte. Det beror på vad folk ger mig för prognos.