Jag kan inte rida.

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Tack snälla du!

Visst tittar jag när andra rider min häst, både i tränings- och tävlingssammanhang. Har tack och lov haft väldigt snälla människor och instruktörer som gärna suttit upp när jag inte orkat, kunnat eller velat, så att hon inte bara står alternativt rusar runt i skogen med huvudet i vädret. Det är ju vid de tillfällena jag får bevis att hon kan - fina omdömen både på nätet och av domare, sedan sitter jag upp och kan inte alltid ens rida henne i rena gångarter - men inte jag.

Någon gång har jag tittat på andra träningar, men har aldrig riktigt känt att det gett mig något. Då förstår jag om möjligt ännu mindre, och blir ledsen över hur osynligt andra kan utföra något som jag inte klarar ens med svett, blod och tårar. Detsamma har även gällt clinics med (er)kändare ryttare, visst förstår jag precis vad h*n vill förmedla rent teoretiskt, men för mig blir det snarare en beskrivning än en förklaring. Eller hur jag ska uttrycka det.

I dagsläget tränar jag ingenting. Sysslade tidigare med löpträning, men lade ned det för kanske 1,5 år sedan.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Tråkigt att du har en sådan besserwisserattityd. Du har dessutom uppenbarligen inte läst det jag skrev till fullo, eller bara valt att missförstå med flit - trist. Men annars säger jag att ja, jag tror att alla som rider på MSV A-nivå rider bra, eller åtminstone inte som krattor: Tränare med de meriterna har inte sagt något om det, och därför väljer jag faktiskt med gott samvete att lyssna på dem.

Lycka till själv!

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Utan att dra på självömkan 5.0 lovar jag att jag inte kan mer än jag tror. Jag kan sitta upp på hästen och rida rakt fram i alla gångarter, kontrollerat men inte i något som liknar någon form eller något arbete. Det är allt. Jag kan inte få hästen att runda sig lagom mycket på böjt spår, göra en bra halt, öka eller sänka en gångart utan att huvudet åker upp än mer. Tyvärr. Det är otroligt pinsamt att som vuxen och med några års ridning i bagaget säga så, men det är den nivån jag befinner mig på.

Apropå tölt så minns jag när jag red på islandshästridskola och inte ens fick fram en häst i tölt som 10-åriga småtjejer töltade runt på (ridlärarens ord, inte min inbillning). Så. Jag överdriver inte min oförmåga.

Ja, jag har också försökt hålla mig till att rida regelbundet för två tränare, dock på radikalt olika utbildningsnivåer, och det har ju fungerat "bra". För hästens del. De här två personerna har jag alltid känt att jag kan vara helt öppen med, dvs. verkligen beskriva hur jag upplever problemet och mina känslor, precis som jag gjort i den här tråden, och jag upplever verkligen att de försökt anpassa sitt lärosätt efter det. Men det har dessvärre inte förändrat något för mig.

Jag rider inte min häst barbacka, men kan kanske se om jag har möjlighet att ta lektioner någon annanstans för det syftet. Ska jag gå för det mest rimliga alternativet i avstånd etc. försvinner dock det där med en tränare som fungerar för mig, dessutom gissningsvis även möjligheten att rida privat. Men jag ska ändå titta på det. Tack!

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Inte gnäller du, och även om du vill göra det lär det ändå inte märkas bland mitt, så stjäl på vid behov du.

Haflinger89: Jo, visst har jag prestationsångest! Massor. Tror det är svårt att ha något annat när man inser att man ligger på en nivå under nybörjargrupperna med barn på ridskolan - som vuxen och med regelbunden träning i ryggen vill man förstås kunna mycket, mycket mer än så. Det är också säkert möjligt att den skapar ännu fler spänningar och oförmåga, men tyvärr kan jag inte göra mycket åt den, eftersom det inte är en ogrundad eller orealistisk prestationsångest, så att säga. Jämför med att vara 23 och inte kunna läsa, eller att dela vokabulär med en 5-åring. Det är så jag upplever det.

kryddelydd: Tyvärr är situationen som sådan att jag inte har fler möjligheter att byta instruktör. Här i trakterna finns nu endast en tränare kvar som jag antingen inte redan ridit för eller också inte vill rida för. Dessvärre är tränaren ifråga alldeles för duktig för mig, och jag tror inte heller att h*n tar sig an ekipage på den nivå min häst eller åtminstone jag befinner mig på, och åka utanför staden för att ta lektioner har jag tyvärr inte möjlighet till.

Apropå videon: En av de två tränare jag tidigare red regelbundet för är densamma som någon användare nu hade anmärkningar på, men tillika densamma som hjälpt mig från dag ett med ridningen, och jag är väldigt övertygad om att duktigare tränare som normalt ogillar ridtravare aldrig skulle ha erbjudit sig självmant att träna mig och ansett att hästen var en av de finaste travarna de sett, om den ordinarie tränaren ridit och lärt ut så illa.

Som sagt, jag hade gärna provat för en för mig helt obeprövad tränare. Men jag har nog tyvärr ingen möjlighet till det så länge jag bor där jag bor, och det lär jag göra ett bra tag framöver. Det enda jag kan göra är att återuppta med någon av dem jag tidigare provat men inte alls trivts med, men frågan är om det verkligen ger någonting.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Och ja, det är väl på sin plats att tacka för svaren (inte alla, men vilka jag inte tackar för kan ni säkert lista ut ändå, haha). Det är väldigt snällt av er att komma med förslag och egna erfarenheter.

 

[Jegra]

Sv: Jag kan inte rida.

Från vad jag läser tolkar jag det som att ditt ridproblem handlar om att du saknar verktyg för att förstå och förändra det som händer hos dig och hästen. Då är mitt tips att hitta en tränare som fokuserar på ryttarens inverkan från grunden, kanske någon inom Centrerad Ridning eller liknande. När du fått en stabil verktygslåda att använda dig av när det kommer till sits och inverkan har du förutsättningen för att inverka och förstå hur det du gör inverkar på hästen.

I vilken del av Sverige bor du?

 

[Fiorano]

Sv: Jag kan inte rida.

För mig verkar det dock ha gått åt andra hållet med sitsen. Om jag tittar tillbaka ett år så ser jag på filmer att jag hade en helt annan sits än idag, i positiv mening, men ridningen i sig var ändå inte ett dugg bättre då. Jag har funderat på om det kan vara så att jag blir så spänd och stressad av vetskapen att jag inte kan rida, att det även tar sig uttryck genom att jag blir osäker fysiskt. Eller något åt det hållet.

Bingo. Känns som om jag tjatar på dig hela tiden om att hela din självbild sitter i ditt eget huvud. Så länge du upprepar för dig själv att du är tjock, ful och inte kan rida kommer du heller inte ur det. Du måste börja våga tro på dig själv att du faktiskt KAN! Fake it until you make it! Låtsas att du är bra, sitt på hästryggen och tänk att du banne mig är Kyra Kyrklund! Om inte annat kommer du ha mycket roligare när du rider-och det är det det handlar om.

När jag flyttade upp hir kom jag från ett stall i Skåne där dom i princip tyckte jag red som en kratta. Jag valde att lägga det bakom mig och sa till mig själv att jag KAN visst! Den utveckling min ridning har gjort pga det de senaste tre åren är enorm. Och då med betydligt färre träningar än när jag bodde i Skåne. Våga göra fel, våga prova dig fram men våga också känna dig BRA!

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Fast nej, nu menade du inte som jag menade. Jag menade att jag självklart får dåligt självförtroende av vetskapen att jag inte kan rida, inte vice versa eller att jag inbillar mig något.

Som sagt har jag haft pass som känts fantastiskt bra där och då. Sedan har jag sett en film och insett att det var rent för jävla pinsamt.

Och var snäll och sluta dra upp saker jag startat trådar om eller nämnt tidigare och som är helt irrelevanta, är du bussig. Det känns hemskt jobbigt och påträngande.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Går det verkligen att kombinera centrerad ridning med vanlig dressyr? Av det lilla jag läst har jag fått intrycket att man inte alls vill inverka med hjälperna eller arbeta hästen på samma sätt i centrerad ridning, man har en helt annan filosofi.

Jag bor i Dalarna.

 

[Simply me]

Sv: Jag kan inte rida.

Så bra skrivet, håller med dig. Kan man hitta lite självförtroende och tro på sig själv går allt bättre oavsett om det gäller ridning, jobb, barnuppfostran osv. Tror man på sig själv går allt bättre. Och till TS jag är fortfarande övertygad om att du kan mer än du tror.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du, jag vill inte vara den som är den, men det är just den där inställningen som inte tar mig framåt. "Du kan säkert mer än du tror, sluta inbilla dig, det handlar bara om inställning". Nej, det är inte så lätt. Jag KAN verkligen inte, jag behöver praktisk hjälp, inte psykisk. Det är kanske just därför jag aldrig lyckas lära mig något av tränare: Mina problem bagatelliseras. Det känns faktiskt väldigt tråkigt när folk inte tar mig på allvar.

 

[Fiorano]

Sv: Jag kan inte rida.

Fast nej, nu menade du inte som jag menade. Jag menade att jag självklart får dåligt självförtroende av vetskapen att jag inte kan rida, inte vice versa eller att jag inbillar mig något.

Som sagt har jag haft pass som känts fantastiskt bra där och då. Sedan har jag sett en film och insett att det var rent för jävla pinsamt.

Och var snäll och sluta dra upp saker jag startat trådar om eller nämnt tidigare och som är helt irrelevanta, är du bussig. Det känns hemskt jobbigt och påträngande.

Okej, jag ska inte dra upp gammalt. Men jag vill bara att du ska se ett samband. Du är en person som jag på något sätt faktiskt bryr mig om trots att du bara är ett nick på ett forum. Av de enla anledningen att jag tycker det är så synd att du inte tror alls på din förmåga.

Jag förstår hur du känner när du ser filmer på dig själv. Senast nu i veckan raderade jag filmer från min senaste träning för att jag tyckte det var crap. Jag kör på nästa plattityd gällande det; out of sight out of mind. Jobba på känslan istället så kommer nästa film att bli bättre.

Hur du än gör, med tränare, om du rider i skogen osv så släpp prestationen och koncentrera dig på vad du gör istället för att tänka på hur det ser ut. Till exempel när du rider på banan rid övningar där övergångar/volter/fattningar ska ske på vissa punkter, fastna aldrig på volt och bara nöt för det är något som kan få vem som helst att känna sig som skit när man fastnar i det. Variera och koncentrear dig på att vara nogrann.

...och vad du än gör börja ALDRIG en träning med att säga att du är dålig eller att du inte kan. Då har du redan satt tonen för träningen och din tränare vågar då inte ställa krav på dig.

 

[biffen]

Sv: Jag kan inte rida.

Centrerad Ridning kan du kombinera med valfritt ridsätt.
En duktig CR instruktör ser exakt vad du gör och vad du inte gör, ser om du med din kropp motverkar hästen sätt att röra sig etc. Det är kanske helt enkelt så att du rider FÖR MYCKET?
Därför låser det sig för dig och för hästen?
CR pass tror jag definitivt kan vara något för dej, det kan se ut som blaj från marken men det händer otroligt mycket i ryttarnas (och följdaktligen hästarnas) kroppar. Så att samspel kan utövas utan spänning.
Jag kan ärligt säga att min ridkänsla och förmåga att ta instruktioner ökat med 100% efter mina första CR-pass. Du behöver sällan mer än några per år för att utvecklas enormt. Men gärna fler på en helg för att få kroppen att tänka om.

Jag hade ridit för ett antal instruktörer men INGEN hade sagt att jag "bara" red med min högra sida. Klart som fanken hästen stretade och inte ville runda sig runt höger skänkel, jag var ju stel som en pinne och jättesvag i min vänstra sida. Ojämnheter som inte syns till vardags om man inte är väldigt uppmärksam.

 

[Simply me]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du, jag vill inte vara den som är den, men det är just den där inställningen som inte tar mig framåt. "Du kan säkert mer än du tror, sluta inbilla dig, det handlar bara om inställning". Nej, det är inte så lätt. Jag KAN verkligen inte, jag behöver praktisk hjälp, inte psykisk. Det är kanske just därför jag aldrig lyckas lära mig något av tränare: Mina problem bagatelliseras. Det känns faktiskt väldigt tråkigt när folk inte tar mig på allvar.[/QUOTE

Jag har haft och delvis har fortfarande liknande problem som du, men nu kommer jag inte dela med mig mer av mina erfarenheter eller försöka ge råd som jag tror skulle ha hjälpt mig tidigare.

Jag tog dig verkligen på allvar och vet att det inte är lätt, men detta inlägg ser jag som att du inte vill att jag ska delta i tråden mer, så jag ska inte besvära dig mera.

 

[biffen]

Sv: Jag kan inte rida.

Tillägg. Det handlar ofta om att våga låta hästen "röra dej" dvs att hästens rörelser fortplantar sig i din kropp. Hästens rumpa är din rumpa. Dina axlar är hästens bogar. osv. När man får mer koll på vad som händer via att läsa sina egna upplevelser, dvs nu viker jag mig här, nu åker höften upp där etc.
När flytet kommer och man bara mmjusterar sig och hästen följer kommer känslan.
CR vill att hästen ska bära sig rätt - genom kroppen - och hjälper dej att INTE hindra den.

 

[Fiorano]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du, jag vill inte vara den som är den, men det är just den där inställningen som inte tar mig framåt. "Du kan säkert mer än du tror, sluta inbilla dig, det handlar bara om inställning". Nej, det är inte så lätt. Jag KAN verkligen inte, jag behöver praktisk hjälp, inte psykisk. Det är kanske just därför jag aldrig lyckas lära mig något av tränare: Mina problem bagatelliseras. Det känns faktiskt väldigt tråkigt när folk inte tar mig på allvar.

Det är inte alls min mening att bagatellisera dina ridproblem. Men för att bli bättre måste du först tro att du KAN bli bättre. Det börjar med din inställning och utifrån de kan du sen utveckla din ridning.

Rent praktiskt så är mitt bästa tips för att bli en bättre ryttare att bli nogrann. Slarva aldrig med någon övergång, se till att dom alltid blir som du har tänkt dig, gör om och prova olika sätt att få till. Sitt aldrig och rid runt "bara för att" utan känn att du alltid har en förklaring för dig själv hur du red de senaste 20 meterna.

Jag vet hur svårt det är att lära sig rida. Jag är på inget sätt en talang utan måste jobba mycket på min kroppskontroll och hela tiden vara medveten om hur jag gör och varför. Det går inte bara på känska som för så många andra. Livet är orättvist och det är bara till att gilla läget och göra det bästa av det.

 

[em-pirre]

Sv: Jag kan inte rida.

Men du, jag vill inte vara den som är den, men det är just den där inställningen som inte tar mig framåt. "Du kan säkert mer än du tror, sluta inbilla dig, det handlar bara om inställning". Nej, det är inte så lätt. Jag KAN verkligen inte, jag behöver praktisk hjälp, inte psykisk. Det är kanske just därför jag aldrig lyckas lära mig något av tränare: Mina problem bagatelliseras. Det känns faktiskt väldigt tråkigt när folk inte tar mig på allvar.

Det finns säkert saker du behöver träna på, men annars tror jag Fiorano har helt rätt. Det sitter i ditt huvud.

Samma sak med alla gånger du kommenterat hur ful du är. Då någon säger att du är söt och slank säger du genast "Nej, jag vet att jag är ful". Du kommer liksom ingen vart med det. Därför tror jag att det är precis samma sak med ridningen.

Du behöver verkligen jobba på ditt självförtroende. Det är åtminstone bilden man får av dig efter att ha läst mycket av vad du skrivit i olika trådar genom åren.

 

[Riley]

Sv: Jag kan inte rida.

Usch, nu tog den här tråden en sådan där typisk irrelevant vändning och jag tycker det är enormt jobbigt när mitt utseende och min vikt hela tiden ska komma på tal. Ska det vara så svårt att inte nämna det så fort jag söker hjälp med något annat?

Nu lägger jag dessvärre ned den här tråden, jag blir bara ledsen av de senaste inläggen. Moderator får gärna låsa.

Framför allt tuaphua ska i alla fall ha tusen tack för sina jättefina och välformulerade svar, jag har fått lite nytt att tänka på där.

 

[Poison-heart]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag känner igen mig en del i dig. Här har det mest varit skogsmulleridning i många år (har inte ridit en enda lektion på många år) sen i höstas tog jag tag i detta då jag ville omskola mig till western och ja, det finns många olater att träna på. Tår som pekar ner, skänklar som sitter fel och jag vet inte allt MEN jag har en jättebra tränare som hjälper mig så sakta men säkert börjar det tränas bort. Det är såå viktigt att trivas med sin tränare så man känner sig bekväm!

Lycka till!

 

[Leafhillranch]

Sv: Jag kan inte rida.

Jag brukar fundera på hur din mentala hälsa är.
& med tanke på att Vogue slänger skit lite överallt är det inte så konstigt att man någongång tröttnar. Men du är lite rolig.

(& tack för dom fina svaren Stormkast & tuaphua Vill inte stjäla tråden med mitt gnäll så blev inga utförliga svar )

Inte så mycket att funder på Glimma, livet skulla vara så mycket enkler om folk hål sig till det dom är bra på, och månge djuren må bättre om deras äger kunde hitta en annan interess.
Det är den mental hälsa på folk som ska envis hålla på med det dom har ingen begrepp om som du ska fundera på