K
Klocka
Har tagit ett anonymt nick...
Jag har ett stormigt förhållande bakom mig med många år av psykisk misshandel, till slut vågade jag bryta upp. Han krävde då att barnen skulle bo med honom av logiska skäl som bo kvar i området, skola, vänner ja sånt. Jag klarade heller inte av att ta den konflikten med honom då.
Han har nu lagt över det kontrollbehovet han hade på mig på barnen...Läser deras sms, loggar deras msn, spionerar på dom, tjuvlyssnar utanför deras dörrar om de stänger dom, de får inte gå på stan med vänner, får inte ha pengar på mobilerna, får knappt lämna hemmet...
Barnen berättade det här för mig och de är 15 och 16 år nu och vill flytta till mig på heltid men de har blivit så knäckta av sin far att de inte vågar säga det direkt till honom. Han frågar ut barnen om varandra, vill kontrollera varje steg de tar, en buss senare än vanligt hem orsaker anklagelser om träffade killar och gud vet vad. Jag fick veta det här i augusti så jag har inte sett det, dom har dolt det tom för mig...tills jag förstod på deras beteenden att det var nått fel så berättade dom för mig
Jag sa till dom att jag måste göra nått åt det här, jag kan inte se på, de ska inte ha det så. Det är sjukt på alla plan.
Eftersom jag då fortfarande är rädd för honom jag med, visst vi har varit vänner efter skilsmässan, men enbart för jag aldrig sagt emot honom, för jag vågar inte. Fegt jag vet men han har knäckt mig så pass och jag har aldrig anmält honom, finns och fanns aldrig skäl...hur bevisar jag att min man kallar mig för allt mellan fet hagga till hora.Jag kan och kunde inte bevisa hans hot. Han har aldrig slagit mig fysiskt.
Jag har nu kontaktat soc angående det här, att varken barnen eller jag vågar säga det här till honom. Så nu ska jag dit på fredag för personen jag pratade med ville träffa mig igen och vi skulle ha med hennes chef.
Jag är rädd för att soc inte kan hjälpa oss, att de kontaktar honom och berättar vad jag sagt (Ja jag har skuldkänslor för att jag berättat hur han är för soc )
Jag vill bara ventilera och hoppas på lite stöd, jag är förtvivlad , rädd, osäker, har skuldkänslor och är samtidigt skitarg på deras pappa som vågar gra såhär mot våra barn...
Jag har ett stormigt förhållande bakom mig med många år av psykisk misshandel, till slut vågade jag bryta upp. Han krävde då att barnen skulle bo med honom av logiska skäl som bo kvar i området, skola, vänner ja sånt. Jag klarade heller inte av att ta den konflikten med honom då.
Han har nu lagt över det kontrollbehovet han hade på mig på barnen...Läser deras sms, loggar deras msn, spionerar på dom, tjuvlyssnar utanför deras dörrar om de stänger dom, de får inte gå på stan med vänner, får inte ha pengar på mobilerna, får knappt lämna hemmet...
Barnen berättade det här för mig och de är 15 och 16 år nu och vill flytta till mig på heltid men de har blivit så knäckta av sin far att de inte vågar säga det direkt till honom. Han frågar ut barnen om varandra, vill kontrollera varje steg de tar, en buss senare än vanligt hem orsaker anklagelser om träffade killar och gud vet vad. Jag fick veta det här i augusti så jag har inte sett det, dom har dolt det tom för mig...tills jag förstod på deras beteenden att det var nått fel så berättade dom för mig
Jag sa till dom att jag måste göra nått åt det här, jag kan inte se på, de ska inte ha det så. Det är sjukt på alla plan.
Eftersom jag då fortfarande är rädd för honom jag med, visst vi har varit vänner efter skilsmässan, men enbart för jag aldrig sagt emot honom, för jag vågar inte. Fegt jag vet men han har knäckt mig så pass och jag har aldrig anmält honom, finns och fanns aldrig skäl...hur bevisar jag att min man kallar mig för allt mellan fet hagga till hora.Jag kan och kunde inte bevisa hans hot. Han har aldrig slagit mig fysiskt.
Jag har nu kontaktat soc angående det här, att varken barnen eller jag vågar säga det här till honom. Så nu ska jag dit på fredag för personen jag pratade med ville träffa mig igen och vi skulle ha med hennes chef.
Jag är rädd för att soc inte kan hjälpa oss, att de kontaktar honom och berättar vad jag sagt (Ja jag har skuldkänslor för att jag berättat hur han är för soc )
Jag vill bara ventilera och hoppas på lite stöd, jag är förtvivlad , rädd, osäker, har skuldkänslor och är samtidigt skitarg på deras pappa som vågar gra såhär mot våra barn...
. Att soc tar tag och hjälper dej. Hur går det för dina barn? Ska dom få komma och bo med dej?
