Jag förstår inte?

[ebba85]

Vet inte om jag hamnat rätt, men jag skriver ändå.

Har ett litet problem som jag tacklats med i snart ett år. Min sambos dotter är mycket hästintresserad, och jag ser en riktigt bra ryttare i henne. Därför skaffade vi en foderhäst förra året. Det är, som de flesta vet, inte gratis att ha häst (jag har en egen också). Så därför kom vi överens om att plastdotterns mamma skulle betala lite av stallhyran varje månad. Tyvärr är mamman inte det minsta intresserad av hästar, hon är nog rädd för dem, även om hon inte riktigt vill erkänna det. Men, hon gick med på att betala en del av hyran. Och hon har t o m tackat mig för att jag stöttar hennes dotter och har ordnat med hästarna och så.

Men nu har detta nått sin kulmen. Under det gångna året har plastdottern gråtit flera gånger eftersom mamman har ifrågasatt det faktum att hon "måste" betala stallhyra. Det är inte någon hiskelig summa (400 kr/mån) det handlar om, jag betalar tre gånger mer och jag är student med extrajobb, mammans månadslön är dubbelt så hög om man jämför med min. Konstigt nog har mamman inte tagit denna diskussion med mig, vilket jag bett henne göra, utan gått genom sin dotter. Dottern har flera gånger fått höra sin mamma klaga över att hon ska betala stallhyra, och att hon inte förstår varför hon måste betala överhuvudtaget.

Jag tycker ju att det viktigaste är att dottern har ett intresse och mår bra, och hon har verkligen mognat och blivit mer ansvarstagande i och med detta. Men jag är så trött på att hon får höra sin mammas gnäll (för det är det) om detta, så nu har jag gett upp. Har skickat sms till mamman att hon inte längre behöver stå för några kostnader alls, jag tar hand om detta.


Behövde egentligen bara ösa ur mig alla dessa känslor. Jag är väl dum-snäll som betalar så mycket för ett barn som inte är mitt eget, men jag vill verkligen att hon ska komma vidare och utvecklas. Är verkligen 400 kr i månaden så himla mycket att betala för att ens dotter ska kunna göra något hon älskar? Jag vill inte ge upp och strunta i allt, jag betalar hellre alla kostnader själv. Mammans gnäll påverkar ju inte mig direkt, men jag ser ju hur dåligt dottern mår av att behöva lyssna på henne och förklara att hästar kostar pengar.

Någon som vet hur jag ska bemöta denna människa? Mår dåligt för min plastdotters skull. Har sagt till henne att inte bekymra sig, jag löser allt som har med hästarna att göra, men det känns ändå ledsamt att hennes mamma inte kan (vill?) se att hennes dotter mår bra av sitt intresse och att det kanske är värt några hundralappar varje månad.


//Eba

 

[nocki]

Sv: Jag förstår inte?

hej jag var själv en sådan dotter!
Men min pappa betala inte ett skit... han ville inte.
Han betala mitt underhåll osv, det han enligt lag måste göra.

Men nu till ditt fall!
Om pappan i detta fallet har ensam vårdnad av barnet, ser jag inte det som någon skyldighet från mammans sida att hon ska betala specifikt för just hästen.
Detta är väldigt vanligt problem ,så 400 kr är ju inte något att bråka om. Be pappan betala dem, och låt dottern slippa allt gnäll... för visst är det värt 400 kr?

 

[Jeeves]

Sv: Jag förstår inte?

Var är pappan i den här frågan??? Jag kan tycka att du som "plastmamma" bör ta ett steg tillbaka i den här diskussionen faktiskt.

Den enda som blir lidande av situationen är ju dottern, som måste känna en otrolig skuld o konflikt i det här! Å ena sidan hennes mamma som inte delar samma intresse och inte kan ge henne samma stöttning rent praktiskt som du kan men som dottern av naturliga skäl känner behov av att vara till lags - å andra sidan du, som underförstått kanske menar på att du faktiskt gör plastdottern en stor tjänst, i och med att du offrar din tid och pengar på hennes intresse.

Tycker att det är allt för många plastföräldrar som går emellan och lägger sig i något som egentligen bara angår föräldrarna, de biologiska. Jag undrar ju varför du tar av dina pengar och betalar när det är pappans ( och mammans förstås ) ekonomiska ansvar?

Det kanske är mycket som jag inte vet i den här historien och som kanske kan förklara det jag ser som märkligt men ett gott råd är som sagt; Ta ett steg tillbaka - tänk på flickan - lägg undan dina egna ev negativa känslor gentemot mamman. OCH låt pappan ta ansvar själv!

 

[renatechampion]

Sv: Jag förstår inte?

Men om han inte har ensam vårdnad, tycker jag att det är en självklarhet att hon ska hjälpa till att betala så att hennes dotter kan få ha en hobby som hon dessutom mår bra av.

Kan du inte försöka förklara för mamman hur bra dottern mår av att ha häst? Och förklara att hon blir ledsen när mamman varken vill intressera sig eller bidra.

Sofie

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Allmänt svar:

Det är just dottern jag tänker på. Jag lägger mer än gärna ner min tid och mina pengar på henne. Föräldrarna har delad vårdnad och det är mamman som ansvarar för dotterns barnbidrag och fritidsintressen. Jag skulle gärna ta ett steg tillbaka, men då är det tyvärr dottern som blir lidande.

Hon vill ha häst och hon mår bra av det, och jag gör ingenting som jag inte själv vill. Jag ser det inte som att jag "offrar" något för att hon ska må bra, snarare mår jag själv bra av att ha en vän i stallet och någon som kan ge mig lite avlastning ibland med hästarna. Jag har sagt till henne att hon inte behöver bekymra sig när det gäller det ekonomiska, jag tar hand om det. Det sista jag vill är att hon ska känna skuldkänslor för att jag betalar för hästarna (vilket jag ändå skulle ha gjort även om hon inte haft hand om den ena).

Föräldrarna har aldrig riktigt kommit överens, tyvärr. Det är en lång och tråkig historia. Jag känner att jag gör något som fungerar, och båda föräldrarna har märkt en positiv förändring hos dottern. Pappan säger att han gärna ställer upp och betalar för dotterns foderhäst, men då ser mamman det som något slags utpressning från hans sida.

Det är väldigt tråkigt när förhållanden blir så infekterade som just detta har blivit. Jag vill ju bara att allt ska flyta på, men nu är jag trött på att dottern hamnar i kläm. På något konstigt vis vill jag att det vi har tillsammans ska hamna utanför det föräldrarna styr med. Tyvärr kan jag inte riktigt resonera med någon av dem, de kan helt enkelt inte ta en diskussion.

Detta är lite jobbigt för mig och dottern, jag tänker främst på henne. Hon har själv ändrat sitt veckoschema så att hon är här oftare, just därför att hon mår bra och trivs.

Kan det vara så att mamman är avundsjuk på att vi har ett bra förhållande inom ett område där hon själv inte känner sig hemma?


Tack för era svar! Jag funderar så mycket, det är inte hälsosamt, jag vet Men när det gäller plastdottern så vill jag allt ska fungera så bra som möjligt. Det handlar egentligen inte om pengar, även om det tyvärr har blivit en stor och otrevlig fråga. Det är därför jag bara vill strunta i det. Hon (mamman) har bara inte låtit mig göra det. Mig är hon sååå trevlig mot, men dottern får alla frågor och anklagelser hon borde ta med mig....

 

[TinyWiny]

Sv: Jag förstår inte?

Tråkig sits du har hamnat i när du bara vill deras barns bästa

Jag tycker att mamman och pappan bör betala hälften var av dotterns hästintresse men tyvärr fungerar det ju inte så i verkliga livet.

Jag betalar själv allt till mina barn, pappan bidrar endast med det lagstadgade underhållet.

Egentligen har ju inte mamman med att göra om pappan betalar sin dotters häst, utan det är ju något som ni ska komma överens om.

Jag hade haft jätte dåligt samvete om mina barns pappas fru hade betalat en massa saker till mina barn, det är ju inte hennes ansvar.

Det är tur att det finns sådana människor som du som ser till barnen istället för till pengarna

 

[Tootikki]

Sv: Jag förstår inte?

Är verkligen 400 kr i månaden så himla mycket att betala för att ens dotter ska kunna göra något hon älskar? //Eba

ABSOLUT INTE!!! Tycker det verkar vara en dumsnål människa. Skönt att det finns människor som du som är beredda att ge barn en chans, även om hon inte är din egen! *kram*

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Tack! Ditt inlägg värmde verkligen! Vill ju inte ge någon dåligt samvete, absolut inte. Blev bara så trött på att se dottern ledsen över att hennes mamma inte intresserar sig för hennes intresse. Sedan är jag inte helt osjälvisk såklart, jag själv mår bra när andra mår bra och att göra någon glad är mitt drivmedel Känns så kul att kunna dela med sig av sitt intresse, trots att det nu blivit en lite tråkig situation. Jag är så dålig på att ta konflikter, vill helst bara kunna ha en öppen diskussion så att alla kan förklara hur de känner och komma fram till en lösning. Ska jobba på det, men det känns inte som att det kommer inträffa

 

[Tootikki]

Sv: Jag förstår inte?

Allmänt svar:

Det är just dottern jag tänker på. Jag lägger mer än gärna ner min tid och mina pengar på henne. Föräldrarna har delad vårdnad och det är mamman som ansvarar för dotterns barnbidrag och fritidsintressen. Jag skulle gärna ta ett steg tillbaka, men då är det tyvärr dottern som blir lidande.

Hon vill ha häst och hon mår bra av det, och jag gör ingenting som jag inte själv vill. Jag ser det inte som att jag "offrar" något för att hon ska må bra, snarare mår jag själv bra av att ha en vän i stallet och någon som kan ge mig lite avlastning ibland med hästarna. Jag har sagt till henne att hon inte behöver bekymra sig när det gäller det ekonomiska, jag tar hand om det. Det sista jag vill är att hon ska känna skuldkänslor för att jag betalar för hästarna (vilket jag ändå skulle ha gjort även om hon inte haft hand om den ena).

Föräldrarna har aldrig riktigt kommit överens, tyvärr. Det är en lång och tråkig historia. Jag känner att jag gör något som fungerar, och båda föräldrarna har märkt en positiv förändring hos dottern. Pappan säger att han gärna ställer upp och betalar för dotterns foderhäst, men då ser mamman det som något slags utpressning från hans sida.

Det är väldigt tråkigt när förhållanden blir så infekterade som just detta har blivit. Jag vill ju bara att allt ska flyta på, men nu är jag trött på att dottern hamnar i kläm. På något konstigt vis vill jag att det vi har tillsammans ska hamna utanför det föräldrarna styr med. Tyvärr kan jag inte riktigt resonera med någon av dem, de kan helt enkelt inte ta en diskussion.

Detta är lite jobbigt för mig och dottern, jag tänker främst på henne. Hon har själv ändrat sitt veckoschema så att hon är här oftare, just därför att hon mår bra och trivs.

Kan det vara så att mamman är avundsjuk på att vi har ett bra förhållande inom ett område där hon själv inte känner sig hemma?

Tack för era svar! Jag funderar så mycket, det är inte hälsosamt, jag vet Men när det gäller plastdottern så vill jag allt ska fungera så bra som möjligt. Det handlar egentligen inte om pengar, även om det tyvärr har blivit en stor och otrevlig fråga. Det är därför jag bara vill strunta i det. Hon (mamman) har bara inte låtit mig göra det. Mig är hon sååå trevlig mot, men dottern får alla frågor och anklagelser hon borde ta med mig....

Tyvärr hamnar skilsmässobarn ofta i kläm mellan sina föräldrar och eventuella nya partners. Varför vet jag inte. Vi som vuxna borde ju kunna vara mer vidsynta och ja, VUXNA helt enkelt. Men ofta ligger ju avundsjuka/svartsjuka eller vad sjutton som helst emellan, och det verkar vara lättast att låta det gå ut över barnen, eller kanske snarare via barnen. På något sätt skuldbelägger man sin f.d. partner och dennes nya genom barnen. Jag hoppas du orkar genom detta och att allt slutar väl.

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Oj! Tack! Jag vill bara säga att jag gör detta minst lika mycket för min egen skull! Älskar den här tjejen och hon är sååå duktig med hästar och allt! Förstår inte hur hon blivit sån Jag kommer självklart aldrig ge upp hennes hästintresse på grund av detta, jag vet bara inte hur jag ska tackla det. Har aldrig varit plastmamma innan! (är ju bara 22)

 

[Tootikki]

Sv: Jag förstår inte?

Nej, jag förstår att det inte är en lätt situation. Du är ju själv inte så gammal, som du ju påpekar. Du vill antagligen medla och försöka få situationen att bli positiv för alla inblandade parter. Tyvärr blir det nog svårt, om det är så infekterat som det verkar vara. Flickans föräldrar borde själva inse att de inte kan hålla på som de gör, för den enda som lider av det är ju dottern. Vet inte om någon utomstående kan hjälpa, typ familjerådgivning eller liknande. Men det förutsätter ju att alla är öppna för det. Med tiden kanske det blir bättre.

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Jag hoppas verkligen det, för just nu kommer vi ingen vart. Mamman förstår inte ens vad problemet är. Har försökt förklara att dottern blir ledsen när det ekonomiska kommer på tal, men det verkar inte som att det går fram. Hon vågar nog inte prata med mig, vilket är synd. Vill bara säga till henne att hon ska låta mig ha hand om hästintresset och inte bekymra sig. Det låter säkert konstigt, men det är den enda lösning jag kan hitta för att dottern inte ska ha skuldkänslor. Usch, nu gråter jag nästan.

 

[Gnist]

Sv: Jag förstår inte?

ABSOLUT INTE!!! Tycker det verkar vara en dumsnål människa. Skönt att det finns människor som du som är beredda att ge barn en chans, även om hon inte är din egen! *kram*

För vissa människor kan 400:- vara en enorm summa.

Bara en avstickare och inget försvar av mamman i just detta fall.

 

[Jeeves]

Sv: Jag förstår inte?

Även om dina intentioner är väldigt goda, du menar väl osv, så är mitt råd att du bör ta ett steg tillbaka. Det innebär inte att du inte kan finnas där för flickan men däremot att du låter föräldrarna lösa problemen på egen hand eller med hjälp av en terapeut/familjerådgivare.

Mellan raderna läser i a f jag ett ogillande från din sida vad det gäller mamman ö h t. Vänd på det istället och tänk hur mycket du tycker om och uppskattar dottern - någonting har ju kommit från mamman, som är en del av dottern. Det finns inget som sårar barn så mycket som när ngn, öppet eller inte , ogillar/kritiserar deras mamma eller pappa.

Du är själv inte så gammal så jag har full förståelse för att det inte är lätt att hantera. Kräv/sök stöd och ansvar från barnets pappa. Jag tror att du den dag du ev har egna barn kommer att förstå det hela lite bättre. Jag menar då inte ang de 400 kr utan de mekanismer som ligger bakom varför föräldrar beter sig som de gör ibland.

Hoppas att du inte uppfattar mitt inlägg som elakt eller alltför kritiskt - det är menat som råd o stöd, inget annat!

 

[Tootikki]

Sv: Jag förstår inte?

Kräv/sök stöd och ansvar från barnets pappa.

Instämmer till fullo. Låg och funderade igår kväll innan jag somnade, var pappan står i den här situationen?

 

[Sophia_]

Sv: Jag förstår inte?

Min mamma tänkte på samma vis. När jag var 13 skaffade vi en foderhäst, för att hon såg vilken glädje hästarna gav mig och att jag växte som människa av dem, blev starkare, modigare och mer ansvarstagande.

Även om mina föräldrar på den tiden fortfarande var gifta och bodde ihop, så var det mamma som fick betala allt för hästen.
Pappa tyckte det var en onödig kostnad, och även om han inte är direkt snål i övrigt, så ville han inte betala för ngn häst. Anledningen var, har jag förstått som vuxen, att han helt enkelt inte förstod. Han förstod inte det där med kärleken till ett djur, glädjen. Han kallade flera gånger min älskade bästa vän, hästen, för "den där hästjäveln" och liknande. Någon som tar oerhört hårt på en 13-årig hästälskande tjej.
Min pappa är ingen dålig pappa, men han kunde bara inte för sitt liv förstå den här biten. Men även om man inte förstår ska man kunna respektera andra människor och deras val.

Först nu när jag är vuxen, bor själv och själv betalar för mina hästar och tävlandet, har han förstått hur vitkigt detta är för mig. Först nu har han börjat intressera sig, har till och med fårgat om han får följa med på någon tävling nån gång.

Med detta vill jag säga, att människor som inte är djurmänniskor och aldrig upplevt det där med att älska ett djur, förstår inte hur en häst kan vara värd så mycket pengar och jobb i drift.
MEN, som mamma bör man ändå kunna se när ens dotter mår bra och utvecklas positivt, och då tycker jag att man ska kunna åsidosätta sina egna åsikter och respektera och ställa upp för sitt barn.

Dvs svagt agerat av mamman i fallet. Visst får hon tycka att det är jobbigt att betala de där pengarna, även om det inte är mycket. Visst får hon prata med dig och pappan ifall hon har åsikter om hästen. MEN så onödigt att låta missnöjet gå ut över dottern. Dåligt samvete och olust blir följden av att dottern ska behöva bära detta.

/Sophia - vars mamma har kämpat för mitt hästintresse

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Nejdå, jag tar inte dina inlägg som kritik, för jag håller absolut med om det du skriver. Det är därför jag nu helt vill koppla bort mamman från det här, för jag känner att så länge hon inte kan diskutera med mig utan "måste" ta det med dottern så vill jag inte behöva hamna i den situationen att jag kritiserar henne.

Hyser inga varmare känslor för henne när det gäller just det här, men i övrigt så säger jag aldrig något negativt om barnens mamma för det finns ingen anledning. Får snarare säga ifrån om pappan sätter igång, för jag tycker inte att barnen ska behöva lyssna på föräldrar som snackar skit om varandra.

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Pappan ja. Han är lite sådan som beskrivs i inlägget här ovanför. Kallar hästarna för "hästjävlar" (när dottern hör) och klagar (även om det kan vara i en skämtsam ton), trots att jag knappt ber honom om något engagemang. Men andra gånger är han väldigt intresserad och hjälpsam. Men jag kan ju inte gå och vänta på att han ska vara på sit hjälpsamma humör, så jag har helt enkelt sagt att jag ansvarar för hästarna.

Fast han har ju erbjudit sig att hjälpa till många gånger och då har jag inte tackat nej. Men att sedan efteråt få höra hur jag "tvingat" honom till något är inte så roligt, så då känns det bara dumt att ens behöva be honom

Jag tror nog hela situationen har gått för långt för att det ska gå att reda ut när det gäller föräldrarna. De har varit skilda i 7 år, och har knappt någon kommunikation överhuvudtaget. Och det vill jag inte lägga mig i.

Har beslutat mig för att sköta mitt och dotterns "hästeri" helt på egen hand från och med nu, det känns bara jobbigt för både henne och mig att ha mamman inblandad. Jag har självklart pratat med dottern om det här. Inte på det sättet att jag kritiserat hennes mamma, utan bara sagt att det blir enklare så här. Jag måste ju ändå ha två hästar, för min kan inte gå ensam (har eget stall sedan dec) så då är det väl lika bra att hon kan rida den ena hästen.


Tack för era svar! Har tagit fasta på allt som ni skrivit, och jag känner att jag gör rätt nu. Vill bara att dottern ska vara glad och må bra.

 

[Underbar]

Sv: Jag förstår inte?

Mamman verkar ju inte vara så snäll! Tur att du är det i alla fall, att betala för att dottern ska få hålla på med det hon älskar!

 

[ebba85]

Sv: Jag förstår inte?

Snäll är hon säkert, men hon är inte alls intresserad av hästar. Dottern red när hon var mindre, men mamman uppmuntrade inte henne. Vilket man inte kan kräva av föräldrar, men det är ju roligt att hon har någon nu som uppmuntrar henne. Även om det inte är en förälder.

Tyvärr känner sig dottern ganska undanskuffad när hon är hos sin mamma, vi har pratat om det. Tror att det kan vara lättare för henne att prata med mig, eftersom vi fått så bra kontakt. Men jag är ingen "extramamma", mer som en storasyster (hon är snart 14).

Men det bästa är ju att det fungerar med hästarna, allt annat är bisaker.