Jag har tva Rottisar. Mandy ar mycket skarp. Hon har fatt varenda "vakta" gen som finns innom rasen. Dessutom vill hon verkligen vara till lags. I hennes varld betyder det att hon forsoker forekomma innan jag ber henne
och da hon anser att hennes jobb ar att vakta mig, familjen, hemmet och allt daromkring agerar helt fel ibland. Hon har dock aldrig nagonsin forsvarat nagot som jag inte kunnat saga till henne att slappa och hon slappt direkt. Mat, leksaker, whatever ... den mest matglada rottisen i varlden vaktar inte maten, bara suger in maten RIKTIGT fort for att se till att hon minsann far allt sjalv. (hon har ALDRIG blivit frantagen mat
)
Den andra, Diva, har inte en enda vakt gen. Hon ar angslig och gommer sig ofta for att varlden ar laskig. Skaller en hund kommer hon och gommer sig bakom mig ... aven om hon kanner hunden och de har lekt tillsammans. Slamrar det hogt, gommer hon sig bakom mig. Hon kan absolut inte sova ordentligt om hon inte har en bur, dar kanner hon sig trygg. (Hon lag inne pa Stromsholm ungefar en manad sommaren hon var ett ar och det dar med buren som den trygga punkten befastes verkligen dar.
MEN hon har ocksa ett enormt resursforsvar. Jag ger dem ett ben var varje/varannan vecka. De ar alltid separerade i olika rum eller burar en bit fran varandra. Varje jakla gang ... i tva ars tid ... vaktar Diva sitt ben.
Nar jag kommer HUGGER hon benet och med hopkrupen stallning forsoker hon (under morr) avgora vilket hall hon ska springa for att ha det kvar. Ingen har nagonsin tagit ett ben, leksak, mat, eller nagonting overhuvud taget fran henne med vald. Ever.
Nar jag kommer narmare droppar jag en godis bredvid henne. Numera kan hon den "leken" och slapper benet for en brakdels sekund medan hon hugger godiset och sedan benet igen. Efter 3-4 godisar ber jag henne komma med benet och hon lagger det i min hand och far en godis och OMEDELBART hugger benet igen.
Varje gang. Hon far lagga benet i min hand 3-4 ganger innan jag later det vara, ibland gor vi hela proceduren flera ganger ibland bara en gang. Vi kor alltid minst ett varv. Samma sak, VARJE gang.
Skulle jag KRAVA att Mandy lamnar ifran sig vad hon har, eller bli "stor och hotfull" for att fa henne att lyda sa lyder hon direkt. Alltid utan eftertanke. Det racker ofta att jag tyst sager hennes namn och skakar pa huvudet med hojda ogonbry nar hon tittar pa mig (vad sonerna kallar for min "mamma blick"
) for att hon ska slicka sig om munnen, se lite lagom faraktig ut och sakta lagga sig ner och titta at et annat hall an nar jag pakallade hennes uppmarksamhet. Att visa mitt missnoje ar ofta det basta sattet att befasta nagot med henne.
Skulle jag KRAVA att Diva lamnar ifran sig sitt ben genom att bli "stor och hotfull" skulle hon kunna tankas bita. (hela hennes kroppssprak tyder pa att hon ar 100% allvarlig) Det enda jag skulle kunna gora for att inte fa henne att resursforsvara alls ar att sluta ge henne ben. Det ar for henne det ultimata hon inte kan slappa. Skulle jag bli "stor och hotfull" i alla andra sammanhang skulle hon gomma sig bakom mig och angsligt titta efter det laskiga som maste finnas nagonstans.
Om jag INTE talar om hur jag vill ha det och INTE sager "Nehejdu!" da och da till Diva tar hon for sig mer och mer ... och blir som en hysterisk iller som inte vet at vilket hall den ska springa. Godis ar bra, dragkamp kan man offra livet for, och maste ha vissa regler och restriktioner. Man kan inte lata bli att saga NEJ ... men maste vara mycket forsiktig med NAR man sager det.
Jag trodde inte riktigt pa det dar men "svart resursforsvar" nar jag bara hade Mandy. Titta pa hur fantastisk min Rottis var
Sedan kom Diva.
Nu har jag lart mig. Det finns resursforsvar .... och sedan finns det RESURSFORSVAR. Suck.