Har inte sett ett IPO-inlägg under "min" tid så det måste gått över. Lite kul hade det faktiskt varit eftersom två av våra hundar går just IPO men det är enorm skillnad på hur det tränas och den hårda vägen kvittar för mig
Har ar en till som har svart att hitta IPO tranare med "ratt" installning (enligt mig) till sporten och speciellt till hundarna. Jag har kort fran South Carolina till Californien tre ganger hittils (ungefar 440 Svenska mil) for att fa tag pa en tranare med metoder jag gillar.
Plotsligt nar jag googlade runt vad som finns har i Portland upptackte jag en IPO klubb som anvander metoder "som Michael Ellis" Tranaren jag akte tvars over landet till. Pa Lordag far vi se om det blir sa bra som jag hoppas.
@Gnist
Jätteintressant! Jag kan ta ett exempel då:
"Resursförsvar" har jag lärt mig här. Och häromdagen var det någon med en hund som morrade över sitt grisöra som fick samstämmiga råd om att byta till sig grisörat (och det har jag sett många gånger innan också).
Och som icke hundkunnig kan jag tänka Ska det vara så jäkla konstigt att hunden inte FÅR morra över sina grejer och att den måste lämna ifrån sig dem till matte/husse?
Hur gör du?
(Märk väl folks, jag säger inte att byteshandel är fel, vem vore väl jag osv ... Jag bara talar om hur jag känner spontant).
Ibland ar byteshandel enda alternativet
och ibland fungerar ett "Men SLUTA nu" battre. Det beror helt pa hunden.
Just det är en intressant fråga, för jag tror att de flesta som haft en hund med stort resursförsvar insett att det är helt fel sätt att bråka med den och bara börja kräva att den ska lämna ifrån sig saker/hoppa ner från soffan osv. Det blir lätt en stor grej med upprörda känslor över att hunden morrar eller rentav biter ifrån.
För mig som har hundar med minimalt resursförsvar mot människor vore det skitenkelt att säga att jag aldrig skulle låta en hund försvara sin mat och morra åt mig. Jag förstår varför folk som inte har hund säger så också.
Men det gäller att släppa sin mänskliga syn på varför hunden försvarar sin mat och morrar, förstå varför den gör det ur hundens perspektiv och lösa problemet utifrån det.
Jag har tva Rottisar. Mandy ar mycket skarp. Hon har fatt varenda "vakta" gen som finns innom rasen. Dessutom vill hon verkligen vara till lags. I hennes varld betyder det att hon forsoker forekomma innan jag ber henne
och da hon anser att hennes jobb ar att vakta mig, familjen, hemmet och allt daromkring agerar helt fel ibland. Hon har dock aldrig nagonsin forsvarat nagot som jag inte kunnat saga till henne att slappa och hon slappt direkt. Mat, leksaker, whatever ... den mest matglada rottisen i varlden vaktar inte maten, bara suger in maten RIKTIGT fort for att se till att hon minsann far allt sjalv. (hon har ALDRIG blivit frantagen mat
)
Den andra, Diva, har inte en enda vakt gen. Hon ar angslig och gommer sig ofta for att varlden ar laskig. Skaller en hund kommer hon och gommer sig bakom mig ... aven om hon kanner hunden och de har lekt tillsammans. Slamrar det hogt, gommer hon sig bakom mig. Hon kan absolut inte sova ordentligt om hon inte har en bur, dar kanner hon sig trygg. (Hon lag inne pa Stromsholm ungefar en manad sommaren hon var ett ar och det dar med buren som den trygga punkten befastes verkligen dar.
MEN hon har ocksa ett enormt resursforsvar. Jag ger dem ett ben var varje/varannan vecka. De ar alltid separerade i olika rum eller burar en bit fran varandra. Varje jakla gang ... i tva ars tid ... vaktar Diva sitt ben.
Nar jag kommer HUGGER hon benet och med hopkrupen stallning forsoker hon (under morr) avgora vilket hall hon ska springa for att ha det kvar. Ingen har nagonsin tagit ett ben, leksak, mat, eller nagonting overhuvud taget fran henne med vald. Ever.
Nar jag kommer narmare droppar jag en godis bredvid henne. Numera kan hon den "leken" och slapper benet for en brakdels sekund medan hon hugger godiset och sedan benet igen. Efter 3-4 godisar ber jag henne komma med benet och hon lagger det i min hand och far en godis och OMEDELBART hugger benet igen.
Varje gang. Hon far lagga benet i min hand 3-4 ganger innan jag later det vara, ibland gor vi hela proceduren flera ganger ibland bara en gang. Vi kor alltid minst ett varv. Samma sak, VARJE gang.
Skulle jag KRAVA att Mandy lamnar ifran sig vad hon har, eller bli "stor och hotfull" for att fa henne att lyda sa lyder hon direkt. Alltid utan eftertanke. Det racker ofta att jag tyst sager hennes namn och skakar pa huvudet med hojda ogonbry nar hon tittar pa mig (vad sonerna kallar for min "mamma blick"
) for att hon ska slicka sig om munnen, se lite lagom faraktig ut och sakta lagga sig ner och titta at et annat hall an nar jag pakallade hennes uppmarksamhet. Att visa mitt missnoje ar ofta det basta sattet att befasta nagot med henne.
Skulle jag KRAVA att Diva lamnar ifran sig sitt ben genom att bli "stor och hotfull" skulle hon kunna tankas bita. (hela hennes kroppssprak tyder pa att hon ar 100% allvarlig) Det enda jag skulle kunna gora for att inte fa henne att resursforsvara alls ar att sluta ge henne ben. Det ar for henne det ultimata hon inte kan slappa. Skulle jag bli "stor och hotfull" i alla andra sammanhang skulle hon gomma sig bakom mig och angsligt titta efter det laskiga som maste finnas nagonstans.
Om jag INTE talar om hur jag vill ha det och INTE sager "Nehejdu!" da och da till Diva tar hon for sig mer och mer ... och blir som en hysterisk iller som inte vet at vilket hall den ska springa. Godis ar bra, dragkamp kan man offra livet for, och maste ha vissa regler och restriktioner. Man kan inte lata bli att saga NEJ ... men maste vara mycket forsiktig med NAR man sager det.
Jag trodde inte riktigt pa det dar men "svart resursforsvar" nar jag bara hade Mandy. Titta pa hur fantastisk min Rottis var
Sedan kom Diva.
Nu har jag lart mig. Det finns resursforsvar .... och sedan finns det RESURSFORSVAR. Suck.