Jag duger inte.

Sv: Jag duger inte.

Glömde säga att han sa att min vikt var han nöjd med. Där behövde jag inte ändra på något. Alltid något!

Dessutom så väger jag 12 kg mindre än när vi träffades så det hade ju varit hus i helvete om han hade klagat på det också.
Själv väger han 6 kg mer.
 
Sv: Jag duger inte.

Du har alldeles rätt!

Nåt sex lär han inte få mer. Inte för att straffa honom utan helt enkelt för att jag inte vill ha sex med någon som tycker att jag är ful.
I morse när jag bytte om så stängde jag sovrumsdörren om mig för jag kände mig inte bekväm med att han skulle se min nakna kropp medans jag bytte om.
Min sexlust är obefintlig, den sjönk som en sten och han lär inte få se mig naken något mer. Han får köpa sig en porrtidning så kan han titta på sina silikonbröst.

Jag förstår dig, jag hade reagerat precis likadant. :(
Din kropp kommer nog rätta till sig lite när amningen är klar om det är någon tröst just nu, brösten alltså. Kanske självkänslan stiger lite då igen.
Det stora problemet är ju nu dels hur han skall förstå hur illa han bar sig åt, för baserat på svaren här och reaktionen när du sa att du blivit ledsen bådar inte gott. Det tyder på att han är en av alla dessa buffliga människor som "bara var äärlig". Usch säger jag.
Förslag på samtalsfrågor:
Be honom fundera på varför hans behov av att få säga allt han tänker kommer före ditt behov av att känna dig ok inför din partner.
Han borde också tänka igenom varför det är ok att hans kropp tappar musklerna och får mage men din kropp ska vara tonårig trots att den genomgått den största påfrestningen en kvinnokropp kan genomgå. Vad är hans ursäkt för sitt förfall?
Säg till honom att han just fick ett stort problem att lösa eftersom han just dödat ert sexliv, hur tänker han ta tag i det?
 
Sv: Jag duger inte.

Ja, det behöver ju inte vara ett problem att partnern inte ser perfekt ut, men för den delen kan man ju fortfarande inse sakläget, så att säga.

Det vore trevligt om min man var jättevältränad, men inte lika trevligt som att ha honom hemma på kvällarna istället för på gymet. Ungefär så. Jag är rätt övertygad om att han också skulle tycka jag var snyggare om jag tränade mer, men han föredrar en vardagsrund fru hemma framför en snygg fru på gymet, ungefär.

Jag strävar ständigt efter förbättring, på i princip alla områden i livet, där det är realistiskt. (jag tror t ex inte att jag kommer bli bättre på friidrott som fyrtioåring än jag var i gymnasiet), så därför blir det ju inte så konstigt att även tänka så med fysiken. Jag är extremt utvecklingsmotiverad, så då blir det ju naturligt att också tro på och sträva mot förbättring, annars känns ju allting väldigt omotiverat och meningslöst för mig.
 
Sv: Jag duger inte.

Jag har lite svårt att förstå varför man skriver ett inlägg om det här istället för att diskutera det men mannen.

Varför säger man inte att man blev ledsen, och förklarar hur man känner?
 
Sv: Jag duger inte.

Jag förstår dig, jag hade reagerat precis likadant. :(
Din kropp kommer nog rätta till sig lite när amningen är klar om det är någon tröst just nu, brösten alltså. Kanske självkänslan stiger lite då igen.
Det stora problemet är ju nu dels hur han skall förstå hur illa han bar sig åt, för baserat på svaren här och reaktionen när du sa att du blivit ledsen bådar inte gott. Det tyder på att han är en av alla dessa buffliga människor som "bara var äärlig". Usch säger jag.
Förslag på samtalsfrågor:
Be honom fundera på varför hans behov av att få säga allt han tänker kommer före ditt behov av att känna dig ok inför din partner.
Han borde också tänka igenom varför det är ok att hans kropp tappar musklerna och får mage men din kropp ska vara tonårig trots att den genomgått den största påfrestningen en kvinnokropp kan genomgå. Vad är hans ursäkt för sitt förfall?
Säg till honom att han just fick ett stort problem att lösa eftersom han just dödat ert sexliv, hur tänker han ta tag i det?

Jag ammar inte längre. Våra barn är över 6 år. Så det var ett bra tag sedan så mina bröst lär se ut som dom gör.

Varför han inte tränar längre är för att han inte har tid säger han. Snarare tar han sig inte tid. Sitta i soffan 2 timmar varje kväll funkar i alla fall fint. Själv försöker jag träna 2 ggr i veckan och ibland mer om jag har tid och orkar.
Tänker även på vad jag äter så inte magen ska jäsa över. Så jag tycker jag gör mitt för att hålla kroppen i trim. Visst skulle jag kunna göra mer.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag duger inte.

Jag har lite svårt att förstå varför man skriver ett inlägg om det här istället för att diskutera det men mannen.

Varför säger man inte att man blev ledsen, och förklarar hur man känner?

Hade du läst vidare så hade du sett att jag pratat med honom och det gav ingenting.
 
Sv: Jag duger inte.

Jag ammar inte längre. Våra barn är över 6 år. Så det var ett bra tag sedan så mina bröst lär se ut som dom gör.

Varför han inte tränar längre är för att han inte har tid säger han. Snarare tar han sig inte tid. Sitta i soffan 2 timmar varje kväll funkar i alla fall fint. Själv försöker jag träna 2 ggr i veckan och ibland mer om jag har tid och orkar.
Tänker även på vad jag äter så inte magen ska jäsa över. Så jag tycker jag gör mitt för att hålla kroppen i trim. Visst skulle jag kunna göra mer.

Aha ok. Men -12kg kan också påverka det. De skulle nog fyllas ut lite om du gick upp. Men frågan är om du hellre skulle dra runt på extrakilon. Då skulle han väl gnälla över det ;)
Hursomhelst- detta är inte grundproblemet. Problemet är faktiskt inte din kropp, problemet är att han är så omogen och skadad av tidens ideal/porr att han inte inser hur det är realistiskt att en kropp ser ut efter barnafödande. Han borde vara glad att du är i form, många dras med stor övervikt efter graviditeter.
Han är ytlig och självisk, DET är problemet. Vad hände med att insidan är viktigast?
 
Senast ändrad:
Sv: Jag duger inte.

Hade du läst vidare så hade du sett att jag pratat med honom och det gav ingenting.

Aha, jag läste bara tom sida 3.
Varför inte sätta sig ner och prata om det? Säg att du vill prata om det.

Eftersom han kan tänka sig att betala operationer så gillar han ju fortfarande just dig, även om din kropp kanske inte är tillräcklig. Annars skulle han nog ha bytt ut dig?
Jag tycker fortfarande att det skriker "kommunikationsproblem" om hela den här tråden.

Med det vill jag inte säga att jag inte håller på dig, jag håller alla tummar för att det kommer lösa sig på bästa möjliga sätt och vill också betona att jag tycker mannen betett sig åt helvete fel.
 
Sv: Jag duger inte.

Jag ammar inte längre. Våra barn är över 6 år. Så det var ett bra tag sedan så mina bröst lär se ut som dom gör.

Varför han inte tränar längre är för att han inte har tid säger han. Snarare tar han sig inte tid. Sitta i soffan 2 timmar varje kväll funkar i alla fall fint. Själv försöker jag träna 2 ggr i veckan och ibland mer om jag har tid och orkar.
Tänker även på vad jag äter så inte magen ska jäsa över. Så jag tycker jag gör mitt för att hålla kroppen i trim. Visst skulle jag kunna göra mer.

Men sa han att ha inte tycker du är attraktiv alls nu, eller bara att du skulle vara ännu mer attraktiv ifall du fortfarande såg ut som när ni träffades (vilket ju verkar vara rätt länge sedan om er yngsta är över sex år)?

Det är ju rätt stor skillnad, att tid, graviditeter och småbarnsår sällan är någon skönhetskur är ju ingen hemlighet, det är ju rätt rimligt att du så här x år och barn senare inte är lika snygg i kroppen som när ni träffades. Det är ju så det är för de flesta. Det innebär ju inte att man tycker den andre blivit helt oattraktiv, det går ju utmärkt att vara attraherad av andra än de med perfekta kroppar.

Vad gäller förslag om silikonbröst etc så skulle jag nog se det som ett skämt, det handlar ju inte bara om vem som ska betala, utan de flesta vill helt enkelt inte. Typ "Jaha, så tycker du, men det kommer ju inte att hända fattar du väl? Barnen var ju ett gemensamt beslut, och med barn följer förändrade tuttar, det är ju liksom en del av barnanskaffandet. Var det viktigt skulle du tänkt på det innan vi bestämde oss för att skaffa barn." Nu har ni ju barnen istället, och rimligen har även han större glädje av dem än av stora bröst.
 
Sv: Jag duger inte.

. Typ "Jaha, så tycker du, men det kommer ju inte att hända fattar du väl? Barnen var ju ett gemensamt beslut, och med barn följer förändrade tuttar, det är ju liksom en del av barnanskaffandet. Var det viktigt skulle du tänkt på det innan vi bestämde oss för att skaffa barn." Nu har ni ju barnen istället, och rimligen har även han större glädje av dem än av stora bröst.

Haha, vilken härlig självkänsla! Önskar att jag skulle reagera så om någon sade så till mig som TS man sade. :p
 
Sv: Jag duger inte.

Men vilken mupp!

Även om man faller för ett visst utseende hos sin partner när man träffas första gången, så är det väl ändå insidan man blir kär i. Då borde inte förändringar i utseendet spela någon roll, om det inte var en hälsofråga då vill säga.
 
Sv: Jag duger inte.

Aha, jag läste bara tom sida 3.
Varför inte sätta sig ner och prata om det? Säg att du vill prata om det.

Eftersom han kan tänka sig att betala operationer så gillar han ju fortfarande just dig, även om din kropp kanske inte är tillräcklig. Annars skulle han nog ha bytt ut dig?
Jag tycker fortfarande att det skriker "kommunikationsproblem" om hela den här tråden.

Med det vill jag inte säga att jag inte håller på dig, jag håller alla tummar för att det kommer lösa sig på bästa möjliga sätt och vill också betona att jag tycker mannen betett sig åt helvete fel.

Jag vet inte ifall det är så mycket att prata om. Han lär ju inte ändra sin åsikt och även om han skulle ta tillbaka det så skulle jag inte tro på honom.
Han har knappt vågat säga ett ord till mig idag. Jag går runt här hemma, nedstämd, och han låtsas som ingenting.
 
Sv: Jag duger inte.

Har suttit som besatt och kollat massor av kliniker för bröstförstoring nu i eftermiddag.
Känns som att jag måste göra det.
För min egna skull, för hans skull, för vårat förhållandes skull.
Jag kan inte leva med en man som tycker jag är ful men samtidigt så älskar jag ju just honom!
Letade förresten fram några gamla porrtidningar från förr och la på hans nattduksbord. Hoppas han fattar piken.

Vad allt blev svårt helt plötsligt och allt på grund av ett par bröst :(
 
Sv: Jag duger inte.

helt OT, men herregud så fiiiiiiiiiint :love::D

Fast det är ju så det ska vara! Jag kan inte tänka mig nåt annat i alla fall, nu när jag har det likadant som Niph.

Hade min fästman börjat önska att jag hade större bröst eller nåt annat fånigt så hade jag nog undrat vad fan som hänt.
 
Sv: Jag duger inte.

Nu är det ju inte så vanligt, tror jag, att just kukstorleken ändrar sig med tiden men kul-/ölmagarna kan ju komma med åren, så om han frågar henne och hon svarar att han var snyggare utan och att hon köper ett gymkort åt honom så älskar inte hon honom längre? Att hans misslyckade tatuering är ful och hon betalar om han vill ta bort den? Att operationsärret kan snyggas till och hon betalar om han vill?

;) Njae... beträffande kukstorleken så ändrar den sig om mannen får mer ister. Roten sitter fast i kroppen och när vaderingen ökar runtom blir hela apparaturen kortare.

går han ner i vikt blir kuken längre.
 
Sv: Jag duger inte.

Har suttit som besatt och kollat massor av kliniker för bröstförstoring nu i eftermiddag.
Känns som att jag måste göra det.
För min egna skull, för hans skull, för vårat förhållandes skull.
Jag kan inte leva med en man som tycker jag är ful men samtidigt så älskar jag ju just honom!
Letade förresten fram några gamla porrtidningar från förr och la på hans nattduksbord. Hoppas han fattar piken.

Vad allt blev svårt helt plötsligt och allt på grund av ett par bröst :(

Jag fattar inte, varför måste du göra det för? Jovisst, han tycker stora bröst är fint, men gissningsvis finns det väl en massa saker ni bägge tycker är fint men inte har, och ändå känner er nöjda med? Det är ju t ex jättefint med en grand prix-häst, en herrgård att bo i, osv, men det innebär ju inte att man inte kan vara fullt nöjd med en lättklasshäst och en lägenhet.

Min man tycker t ex Jennifer Lopez är jättesnygg, och inte ser jag ut som henne ens det minsta, men det innebär ju verkligen inte att han tycker jag är ful.

Vet du att han tycker du är ful, eller bara att han skulle tycka du vore än snyggare med större bröst? Dvs, förmodligen rätt snygg även med mindre tuttar?

Att du skulle operera dig för hans skull är bara absurt, det kan du ju inte ta på allvar ens ett ögonblick.
 
Sv: Jag duger inte.

Bekräftelsebehov. Jag vet ju att han skulle tycka jag var mycket finare med större bröst.
Det är inga gigantiska bröst han vill jag ska ha. Har idag en B-cupa och det är en D-cupa han vill jag ska ha, som förr i tiden.
 
Sv: Jag duger inte.

Ja, det kanske han skulle tycka, men nu ser du ju inte ut så. Man kan inte få allt man vill ha här i världen, och uppenbart tycker han ju om dig alldeles tillräckligt precis som du är, eftersom han väljer att leva med dig.

Sen förstår jag inte riktigt, är det så att om han fick ändra nåt på ditt utseende så att du blev ännu snyggare, så skulle det vara större bröst, eller är det så att han tycker du är ful nu, och vill/kräver att du ska ha stora bröst igen för att han ska tycka du är attraktiv? Det är ju rätt stor skillnad.

Bröst har ju liksom den storleken de har, det är inte mycket att göra åt. Det är lite som att "Åh, du skulle vara ännu snyggare om du hade gröna ögon, det är så fint tycker jag!", det kan man ju tycka, men har partnern nu en gång blå ögon så får man väl leva med det. Och det gör ju de flesta, utan problem.
 
Sv: Jag duger inte.

Ja, det kanske han skulle tycka, men nu ser du ju inte ut så. Man kan inte få allt man vill ha här i världen, och uppenbart tycker han ju om dig alldeles tillräckligt precis som du är, eftersom han väljer att leva med dig.

Sen förstår jag inte riktigt, är det så att om han fick ändra nåt på ditt utseende så att du blev ännu snyggare, så skulle det vara större bröst, eller är det så att han tycker du är ful nu, och vill/kräver att du ska ha stora bröst igen för att han ska tycka du är attraktiv? Det är ju rätt stor skillnad.

Bröst har ju liksom den storleken de har, det är inte mycket att göra åt. Det är lite som att "Åh, du skulle vara ännu snyggare om du hade gröna ögon, det är så fint tycker jag!", det kan man ju tycka, men har partnern nu en gång blå ögon så får man väl leva med det. Och det gör ju de flesta, utan problem.

Att jag ska ha större bröst för att bli attraktiv igen. Det var så han uttryckte sig. Där försökte han ändå släta över det lite för att inte såga mina bröst totalt, men jo, nya bröst för att bli snygg igen. Så vad har jag för val. Antingen operera mig eller leva med att min man tycker jag är ful.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 530
Senast: Twihard
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 070
Senast: mars
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 945
Senast: tanten
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 038

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp