Jag blir förbannad på denna oseriösa avel!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är som uppfödare skitsvårt att hitta bra hem. Vissa valpköpare har verkligen talets gåva och tror det bästa om sig själva. Att lyckas hitta seriösa köpare till alla valpar är såååå svårt. Tom för de som föder upp "dyra" renrasiga hundar som borde attrahera de som tänkt igenom ett hundköp mer. Här har trots noggrannhet köpts tillbaka en valp per kull pga köpare som inte haft tillräckligt med insikt när det väl kom till kritan och man vill inte riskera att hunden hamnar var som helst.

Bara att titta på min Aysu om man vill... Uppfödarna är inne på sitt 30e år som salukiuppfödare nu om jag inte tänker helt fel och har väl gjort det mesta inom rasen som går att göra (fött upp måånga kullar, varit ordförande i rasklubben, domare på tävlingar, skrivit texter till RAS-dokumenten osv). De om några borde ha lätt att hitta seriösa valpköpare.

Trots det hamnade min Aysu hos en person som inte borde haft hund öht, men när den personen besökte kenneln (gjordes många gånger) så lät allt jättejättebra. Även mig lurade hon i början och det var därför Aysu alls kom till mig och jag brukar vara jäkligt bra på att läsa av folk. Nu slutade det ju bra, Aysu kom till mig efter mycket om och men. Här har hon det bra. Men den första tiden i livet hos den förra ägaren känns så fruktansvärt onödig. (och uppfödarna fick inte köpa tillbaka hunden. Förra ägaren vägrade ha kontakt med dem)

Det är också sådant som får mig att känna "aldrig att jag föder upp". Jag vågar inte. Även om jag skulle läsa på det som saknas för att jag skulle våga ta en kull och hade rätt tik att börja med så skulle jag inte lita på att det fanns tillräckligt många bra valpköpare. Istället kommer jag försöka stödja de få riktigt seriösa uppfödare som finns. De är guld värda.
 
Du måste förbinda dig att inte sälja/skänka/avliva henne, utan nuvarande ägares tillstånd, om du gör det kommer du få betala skadestånd, vilket ett kontrakt kommer reglera. Detta för att säkra att du inte tar henne i syfte att sälja henne vidare.

Vad hände med sålt är sålt? Kan väl knappast hålla juridiskt om man upprättar ett sådant kontrakt, och vem går med på det? Tänk att som ägare ej kunna bestämma över när det är dags för hunden att somna in...
 
Du måste förbinda dig att inte sälja/skänka/avliva henne, utan nuvarande ägares tillstånd, om du gör det kommer du få betala skadestånd, vilket ett kontrakt kommer reglera. Detta för att säkra att du inte tar henne i syfte att sälja henne vidare.

Vad hände med sålt är sålt? Kan väl knappast hålla juridiskt om man upprättar ett sådant kontrakt, och vem går med på det? Tänk att som ägare ej kunna bestämma över när det är dags för hunden att somna in...
Man kan avtala om vite, vet inte exakt hur, men det ska gå.
 
Hoppsan min hund är tydligen till salu.
Min annons genererade ett svar från en kvinna i samma kommun som föder upp rottisar i liten skala. Vi skall träffas i morgon o se hur det utvecklar sig.
Klarar man av ett hoper brukshundar så lär Leon inte presentera några större problem.
 
schäfer/bordercollie/labrador/hamilton

Vad säger ni om det va, låter ju trevligt och mångsidigt! Hade väldigt speciellt utseende.
 
Läste i en hundtidning häromdagen. Stod om blandraser. En kvinna de intervjuade ville inte ha renras för att "alla hundraser vi läste om beskrevs som att de skulle bli på det ena eller andra sättet, och vi ville ha en hund som formade sig efter hur vi är i vår familj".
Eh, för en blandras formar sig efter familjen och inte efter vilka raser den har i sig, eller?? :banghead:
 
Har bläddrat i tråden, håller med om en del och håller inte med om en del.
Alla raser har uppstått genom att man har blandat olika typer av hundar och sen renodlat dem. Det där renodlade skrämmer mig, eftersom så många av dagens hundraser dras med allvarliga rasbundna sjukdomar.
Avel vill gärna bli extrem; man vill ha allt mer perfekt utseende för att vinna i showringen och glömmer alla de andra egenskaperna som gör en bra, frisk och sund hund.
Min nästa hund blir en blandras, men en genomtänkt sådan, redan beprövad.
 
@Cornelia
Möjligtvis är det så bland utställningsraserna, att det gått till extremer på vissa håll.
Bland de arbetande raserna är renrasig avel ett sätt att bevara och förstärka rasers olika arbetsförmågor, något som snabbt tunnas ut när det kommer in dåliga representanter eller andra raser i aveln.

Även blandraserna dras ju med allvarliga rasbundna sjukdomar, fast från alla de raser de är korsade med, i stället för de problem som en ras brottas med. Generellt är blandraser inte friskare än renrasiga hundar.
 
Har bläddrat i tråden, håller med om en del och håller inte med om en del.
Alla raser har uppstått genom att man har blandat olika typer av hundar och sen renodlat dem. Det där renodlade skrämmer mig, eftersom så många av dagens hundraser dras med allvarliga rasbundna sjukdomar.
Avel vill gärna bli extrem; man vill ha allt mer perfekt utseende för att vinna i showringen och glömmer alla de andra egenskaperna som gör en bra, frisk och sund hund.
Min nästa hund blir en blandras, men en genomtänkt sådan, redan beprövad.
Det jag fetstilade är ungefär lika generaliserande som att säga att alla blandrashundar är sjuka defekta vrak. Man ska komma ihåg att inte alla renraser avlas för showringen, och att avla för showringen innebär inte att man struntar i allt utom utseendet. Många raser idag, ffa bruksraser, har två olika varainter, en som är för show/sällskap och en som är för den bruksgrenen som rasen från början är avlad för, vallning, skydd, jakt, osv osv. Det finns inget som heter att alla renraser är bättre än blandraser, det finns mycket skit hos vissa raser, men skillnanden är att dem raserna som dras med mycket sjukdommar och rasbundna defekter ofta har avelsrestriktioner på sig, dvs det finns regler från SKK om hur aveln inom dessa raser ska bedrivas. Senaste ropet var för Engelsk Bulldog där man nu ska sträva efter att förbättra andningsförmågan hos rasen bland annat. Denna typen av kontroll finns inte hos blandrasaveln, det finns ingen övergripande organisation som ser till att uppfödarna inte går helt bananas och avlar på kreti och pleti. Inom renrasaveln måste uppfödarna hålla sig inom de riktlinjer som ges om de inte vill bli av med sitt uppfödarskap hos SKK och bli stämplade som oseriösa. Det räcker med en snabb koll på blocket för att se vad det är för "underbar" blandrasavel vi har idag. Folk som avlar på sin söta lilla sällskapshund för att "hon/han längtar efter att bli mamma/pappa". Antalet blandraser som omplaceras "pga ändra familjeförhållanden" alt "allergi". Tittar man hos olika hundstallar är 9 av 10 hundar blandraser.

Alla blandraser är inte sjuka, och att köpa en renrasig hund innebär inte att man har någon form av garanti mot sjukdommar, men möjligheten att spåra sjukdommar och defekter bakåt i leden är betydligt större hos renrashundar än hos blandraser. Bara för att föräldrarna är friska betyder inte det att det inte finns skit längre bak i leden som plötsligt dyker upp.
 
Och vad gör du om du lyckas spåra de sjukdomar som dyker upp hos din renrasiga hund? Den lär knappast bli friskare av det, det enda som händer är väl att du inte använder den i avel antar jag.
Som sagt, håller med om en del här och håller inte med om en del. Blandrasaveln är inte underbar, men det är inte renrasaveln heller alla gånger. Riktlinjer finns förvisso, men det finns också många uppfödare som väldigt gärna står på prispallen med en utseendemässigt perfekt hund och kanske ser genom fingrarna gällande vissa defekter för att nå dit.
Håller med om att de rena raserna behövs, med sina olika specialiseringar, men håller inte med om att all blandrasavel är fel.
 
Och vad gör du om du lyckas spåra de sjukdomar som dyker upp hos din renrasiga hund? Den lär knappast bli friskare av det, det enda som händer är väl att du inte använder den i avel antar jag.
Som sagt, håller med om en del här och håller inte med om en del. Blandrasaveln är inte underbar, men det är inte renrasaveln heller alla gånger. Riktlinjer finns förvisso, men det finns också många uppfödare som väldigt gärna står på prispallen med en utseendemässigt perfekt hund och kanske ser genom fingrarna gällande vissa defekter för att nå dit.
Håller med om att de rena raserna behövs, med sina olika specialiseringar, men håller inte med om att all blandrasavel är fel.
Precis, man använder inte sånna hundar i avel. I 9 av 10 fall så har man absolut 0 koll på vad det finns bakåt i leden när man håller på med blandras. Det finns några få blandrasuppfödare som faktiskt bemödar sig med att hälsotesta sina blandraser innan dem avlar på dem, men majoriteten gör det inte. Tyvärr verkar de flesta gå på att så länge hunden -ser- frisk ut så är den det.

Dem uppfödarna som tummar på hundens hälsa för att vinna priser kommer jäkligt fort att få en stämpel som oseriösa vilket innebär att dem kommer förlora massor med potentiella kunder och även förlora respekten bland de andra uppfödare. Visst finns det dem som håller på med det, men rykten sprids snabbt och dem tenderar att försvinna efter ett tag när dem märker hur motarbetade dem blir. All renrasavel är inte super, men det är inte det vi förespråkar i denna tråden heller.

Min personliga åsikt är att om man absolut ska ha en blandras är det bättre att man tar en omplaceringshund från ett hundstall istället för att köpa en från en blandrasuppfödare och därmed ger pengar rakt ned i fickan till den typen av buskavel. Det finns tonvis med hundar som lämnas på olika hundstall för att ägaren inte vill ha dem längre av olika anledningar. Majoriteten är jättetrevliga hundar och kommer i alla åldrar och utföranden.
 
Om en hund ska bli en sund hund hänger på uppfödaren. Om en uppfödare är bra eller dålig är upp till en själv att ta reda på. Det är enda sättet att få så bra odds som möjligt för en frisk hund.
En renrasig hund kan vara helt kass om generna som används är dåliga. En blandrashund som avlas fram på samma gener löper precis samma risk för dessa åkommor som den renrasiga. Skillnaden är att man som köpare kan slå i de register som finns över olika mental och hälsotester för att sålla bort mycket dåligt i renrasen. Det går inte med blandras eftersom de inte har någon kontroll.
Sen finns det raser som dras med mycket större problem än andra. Blandningar med dessa är precis lika osunda som de renrasiga. För det är samma gener.
Alla hundraser är framavlade för ett ändamål och därmed har egenskaper som är rotade djupt ner i genetiken. De egenskaperna försvinner inte för att man blandar med en annan ras. Man tillför ist bara fler egenskaper. På gott och ont. Det beror på vad man söker för egenskaper i en hund och vilka egenskaper som slår igenom i just den individen som man själv köpt för det blir aldrig samma...inte ens i samma kull.
En hel del kan man påverka som hundförare. Men inte allt. Begränsningen och förutsättningarna Finns alltid i flera generationers led av gener. Visst kan man få en travare att hoppa bra...men oddsen för de höga nivåerna är rätt dåliga. Och visst finns det skitsnygga showhästar som är sunda och mycket användbara till mycket...tack vare de är bra uppfödda med största noggrannhet i valet av generna.
Tyvärr är det inte så enkelt att bara ringa till en uppfödare och tro att man får en frisk hund bara för att den är renrasig. Dock funkar det ofta så och det gynnar den oseriösa delen av aveln. Men med lite engagemang och planering innan köpet så har man betydligt bättre förutsättningar för att hitta en bra hund.
I slutändan är det samma hundar och samma gener som används i all avel, blandras som renras. Men det är bara i den renrasiga vi har chansen att kontrollera vilka av dessa gener som mixats samman.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Katt Fick lite inspiration från hund och tänkte skapa en liknande tråd på katt. Här diskuteras allt som har med oseriös avel och konstiga...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
5 605
Senast: Puffindog
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp