Jag är tråkig - hur blir jag mer social?

[Sasse]

Jag känner mig som världens tråkigaste person ibland, och med tanke på hur vissa reagerar runt omkring mig ÄR jag tråkig.

Jag har svårt att lära känna nya människor. Inte sällan finner jag mig sittandes i tystnad och lyssnar på de andra, och trivs egentligen med det om det inte varit för att jag upplevs som tråkig när jag inte säger min del. Jag kan prata, och då främst genom att ställa frågor. Men att bygga vidare på svaret har jag svårt för. Jag är dålig på att prata om mig själv och berätta om saker och ting som skett. Jag vet inte hur man uttrycker sig för att det ska låta spännande/roligt/whatever, utan det blir mer likgiltigt. Och rörigt. När jag försöker berätta något snurrar jag ofta in mig i detaljer och folk har svårt att hänga med. Det är aldrig någon som skrattar åt något jag säger. Jag har svårt för att säga min åsikt om ämnen andra inte delar, t.o.m. så triviala saker som vilken bok som är mest läsvärd. Jag har även svårt för att uttrycka varför jag har den åsikten.

Att prata ytligt funkar, men just att verka intressant och lära känna folk, det vet jag inte hur man gör. När jag var yngre lyckades jag få vänner, men nu är det bara platt fall direkt.

Jag har dessutom svårt att släppa loss, går och spänner mig hela tiden och är brydd om hur jag, och det jag säger, uppfattas av andra. Ofta skäms jag över konversationer jag för som utomstående kan höra - just för att det är så ointressant.

Hur kan jag bli mer socialt kompetent?
Jag känner mig hopplöst handikappad, trots att jag blivit betydligt mer social de senaste åren än jag varit tidigare. Det är dock en milsvid skillnad att prata med vänner och bekanta, mot nya människor.
Hur lär man sig vara intressant? Att uttrycka sig bättre?

 

[Hermelin]

Övning! Man pratar med folk och med tiden blir det lättare. Jag har lätt för att sätta mig in i hur du känner och jag har själv fått öva en del. Jag ser det ibland som jobb. Dvs att jag struntar i hur det uppfattas, det är bara ett jobb som ska göras. Kanske inte världens roligaste vinkel på något som ska var lustfyllt men det har fungerat för mig.

Det där med att ha intressanta saker att berätta om sig själv är överskattat. De flesta du möter pratar hellre om sig själva. Öva på att ställa frågor och följdfrågor. Och simsalabim - de pratar om sig själva och kommer att tycka att du är intressant.

 

[Dresden]

Det där med att ha intressanta saker att berätta om sig själv är överskattat. De flesta du möter pratar hellre om sig själva. Öva på att ställa frågor och följdfrågor. Och simsalabim - de pratar om sig själva och kommer att tycka att du är intressant.

Jag som nog är lite väl privat av mig har lärt mig att just det där är ett jättebra råd. Lyssna på vad folk säger och försök hitta bra frågor så att de får förklara hur de tänker, känner och resonerar. Låt dem prata om sig själva om de vill och försök hitta något intressant i det de säger, det finns nästan alltid. Om en människa känner sig uppskattad och hörd blir den troligtvis mer positivt inställd till den den pratar med tror jag.
Oftast är det ju inte svårt, folk är rätt intressanta när de får yvas iväg i det de gillar att prata om och då behöver man inte fundera så mycket över sig själv och vilket intryck man ger.

 

[Remmer]

Jag känner mig som världens tråkigaste person ibland, och med tanke på hur vissa reagerar runt omkring mig ÄR jag tråkig.

Jag har svårt att lära känna nya människor. Inte sällan finner jag mig sittandes i tystnad och lyssnar på de andra, och trivs egentligen med det om det inte varit för att jag upplevs som tråkig när jag inte säger min del. Jag kan prata, och då främst genom att ställa frågor. Men att bygga vidare på svaret har jag svårt för. Jag är dålig på att prata om mig själv och berätta om saker och ting som skett. Jag vet inte hur man uttrycker sig för att det ska låta spännande/roligt/whatever, utan det blir mer likgiltigt. Och rörigt. När jag försöker berätta något snurrar jag ofta in mig i detaljer och folk har svårt att hänga med. Det är aldrig någon som skrattar åt något jag säger. Jag har svårt för att säga min åsikt om ämnen andra inte delar, t.o.m. så triviala saker som vilken bok som är mest läsvärd. Jag har även svårt för att uttrycka varför jag har den åsikten.

Att prata ytligt funkar, men just att verka intressant och lära känna folk, det vet jag inte hur man gör. När jag var yngre lyckades jag få vänner, men nu är det bara platt fall direkt.

Jag har dessutom svårt att släppa loss, går och spänner mig hela tiden och är brydd om hur jag, och det jag säger, uppfattas av andra. Ofta skäms jag över konversationer jag för som utomstående kan höra - just för att det är så ointressant.

Hur kan jag bli mer socialt kompetent?
Jag känner mig hopplöst handikappad, trots att jag blivit betydligt mer social de senaste åren än jag varit tidigare. Det är dock en milsvid skillnad att prata med vänner och bekanta, mot nya människor.
Hur lär man sig vara intressant? Att uttrycka sig bättre?

Den viktigaste kommunikationen mellan människor är i regel icke verbal. Tråkiga människor har ofta stenansikte och och saknar liv. Visa engagemang och känslor. Då blir du intressant.

Att ställa frågor är meningslöst såvida du inte har engagemanget. Då blir du bara en tråkig person som försöker rädda en pinsam tystnad med att ställa en fråga. I det ögonblicket blir samtalet än mer stelt.

Så mina råd
* Visa engagemang
* Var känslosam, framförallt glad
* Följ de känslomässiga vibbarna i rummet och följ med.
* Våga ta på den du pratar med.
* Våga stick ut hakan och säga oväntade kommentarer.

 

[stjarnhimmel]

Den viktigaste kommunikationen mellan människor är i regel icke verbal. Tråkiga människor har ofta stenansikte och och saknar liv. Visa engagemang och känslor. Då blir du intressant.

Att ställa frågor är meningslöst såvida du inte har engagemanget. Då blir du bara en tråkig person som försöker rädda en pinsam tystnad med att ställa en fråga. I det ögonblicket blir samtalet än mer stelt.

Så mina råd
* Visa engagemang
* Var känslosam, framförallt glad
* Följ de känslomässiga vibbarna i rummet och följ med.
* Våga ta på den du pratar med.
* Våga stick ut hakan och säga oväntade kommentarer.

Jag håller för en gångs skull med dig. Men - inte att ta på den du pratar med. Du vet inte hur det uppfattas. Jag som har värk hatar när folk ska ta på mig och backar då

 

[tanten]

Jag håller för en gångs skull med dig. Men - inte att ta på den du pratar med. Du vet inte hur det uppfattas. Jag som har värk hatar när folk ska ta på mig och backar då

Ja hjälp
INTE ta på människor man inte är nära vän med och inte i vilka sammanhang som helst. Som en förstärkning på en kommentar eller en blick möjligen. Men inte sådär out of the blue.

 

[Kattennizze]

Jag känner mig som världens tråkigaste person ibland, och med tanke på hur vissa reagerar runt omkring mig ÄR jag tråkig.

Jag har svårt att lära känna nya människor. Inte sällan finner jag mig sittandes i tystnad och lyssnar på de andra, och trivs egentligen med det om det inte varit för att jag upplevs som tråkig när jag inte säger min del. Jag kan prata, och då främst genom att ställa frågor. Men att bygga vidare på svaret har jag svårt för. Jag är dålig på att prata om mig själv och berätta om saker och ting som skett. Jag vet inte hur man uttrycker sig för att det ska låta spännande/roligt/whatever, utan det blir mer likgiltigt. Och rörigt. När jag försöker berätta något snurrar jag ofta in mig i detaljer och folk har svårt att hänga med. Det är aldrig någon som skrattar åt något jag säger. Jag har svårt för att säga min åsikt om ämnen andra inte delar, t.o.m. så triviala saker som vilken bok som är mest läsvärd. Jag har även svårt för att uttrycka varför jag har den åsikten.

Att prata ytligt funkar, men just att verka intressant och lära känna folk, det vet jag inte hur man gör. När jag var yngre lyckades jag få vänner, men nu är det bara platt fall direkt.

Jag har dessutom svårt att släppa loss, går och spänner mig hela tiden och är brydd om hur jag, och det jag säger, uppfattas av andra. Ofta skäms jag över konversationer jag för som utomstående kan höra - just för att det är så ointressant.

Hur kan jag bli mer socialt kompetent?
Jag känner mig hopplöst handikappad, trots att jag blivit betydligt mer social de senaste åren än jag varit tidigare. Det är dock en milsvid skillnad att prata med vänner och bekanta, mot nya människor.
Hur lär man sig vara intressant? Att uttrycka sig bättre?

Jag tycker det räcker med att vara snäll och att vara sig själv vilket är lättare sagt än gjort, men min poäng är att det brukar vara bra att förenas kring ett gemensamt intresse då kommer ofta pratet naturligt.

 

[Remmer]

Ja hjälp
INTE ta på människor man inte är nära vän med och inte i vilka sammanhang som helst. Som en förstärkning på en kommentar eller en blick möjligen. Men inte sådär out of the blue.

Det var kanske dumt att skriva det eftersom det kräver att man läser situationen.

 

[Skogstokig]

Jag känner mig som världens tråkigaste person ibland, och med tanke på hur vissa reagerar runt omkring mig ÄR jag tråkig.

Jag har svårt att lära känna nya människor. Inte sällan finner jag mig sittandes i tystnad och lyssnar på de andra, och trivs egentligen med det om det inte varit för att jag upplevs som tråkig när jag inte säger min del. Jag kan prata, och då främst genom att ställa frågor. Men att bygga vidare på svaret har jag svårt för. Jag är dålig på att prata om mig själv och berätta om saker och ting som skett. Jag vet inte hur man uttrycker sig för att det ska låta spännande/roligt/whatever, utan det blir mer likgiltigt. Och rörigt. När jag försöker berätta något snurrar jag ofta in mig i detaljer och folk har svårt att hänga med. Det är aldrig någon som skrattar åt något jag säger. Jag har svårt för att säga min åsikt om ämnen andra inte delar, t.o.m. så triviala saker som vilken bok som är mest läsvärd. Jag har även svårt för att uttrycka varför jag har den åsikten.

Att prata ytligt funkar, men just att verka intressant och lära känna folk, det vet jag inte hur man gör. När jag var yngre lyckades jag få vänner, men nu är det bara platt fall direkt.

Jag har dessutom svårt att släppa loss, går och spänner mig hela tiden och är brydd om hur jag, och det jag säger, uppfattas av andra. Ofta skäms jag över konversationer jag för som utomstående kan höra - just för att det är så ointressant.

Hur kan jag bli mer socialt kompetent?
Jag känner mig hopplöst handikappad, trots att jag blivit betydligt mer social de senaste åren än jag varit tidigare. Det är dock en milsvid skillnad att prata med vänner och bekanta, mot nya människor.
Hur lär man sig vara intressant? Att uttrycka sig bättre?

Känner så igen mig! Har tyvärr inga tips att komma med...
Jag har däremot så smått börjat kunna släppa tankarna på hur jag uppfattas, tycker någon att jag är tråkig så varsågod!

* Våga ta på den du pratar med.

Säger som flera andra här ovan - Nej nej nej till att ta på mig! För mig känns det bara ok med fysisk kontakt av familj och väldigt nära vänner (med undantag för att skaka hand förstås)

 

[stjarnhimmel]

Det var kanske dumt att skriva det eftersom det kräver att man läser situationen.

Och många kan inte det.
Jag har varit med om vissa som tar på alla de möter och som verkade tro att folk gillade det.
Vissa människor är fysiska av sig och de måste lära sig att inte alla är det

 

[Remmer]

Känner så igen mig! Har tyvärr inga tips att komma med...
Jag har däremot så smått börjat kunna släppa tankarna på hur jag uppfattas, tycker någon att jag är tråkig så varsågod!



Säger som flera andra här ovan - Nej nej nej till att ta på mig! För mig känns det bara ok med fysisk kontakt av familj och väldigt nära vänner (med undantag för att skaka hand förstås)

Fast du säger att du är tråkig men att du inte gillar fysisk beröring med annat än de allra närmsta. Det är ingen slump skulle jag vilja påstå. Att kunna konsten när var och hur man ska ta på varandra är en viktig del i social kompetens då det hjälper till att bygga relationer.

"Oxytocin skapar ett förtroende och ett djupare känslomässiga band mellan människor. En undersökning från ett bibliotek visade att de besökare som blivit lätt berörda av bibliotekarien vid utlåningen var mer benägna att lämna tillbaka låneböckerna än de som inte blev berörda."
http://www.mynewsdesk.com/se/svensk...aar-oemsint-beroering-kroppen-att-jubla-42674

 

[stjarnhimmel]

Fast du säger att du är tråkig men att du inte gillar fysisk beröring med annat än de allra närmsta. Det är ingen slump skulle jag vilja påstå. Att kunna konsten när var och hur man ska ta på varandra är en viktig del i social kompetens då det hjälper till att bygga relationer.

"Oxytocin skapar ett förtroende och ett djupare känslomässiga band mellan människor. En undersökning från ett bibliotek visade att de besökare som blivit lätt berörda av bibliotekarien vid utlåningen var mer benägna att lämna tillbaka låneböckerna än de som inte blev berörda."
http://www.mynewsdesk.com/se/svensk...aar-oemsint-beroering-kroppen-att-jubla-42674

Nej
Bara för att man inte gillar fysisk kontakt så behöver inte det betyda att man är osocial

 

[Remmer]

Nej
Bara för att man inte gillar fysisk kontakt så behöver inte det betyda att man är osocial

Du behöver inte vara osocial men du får sämre social kompetens.

 

[stjarnhimmel]

Du behöver inte vara osocial men du får sämre social kompetens.

Hur då?
Social kompetens anser jag vara att kunna läsa situationen och anpassa sig
Om man försöker krama de som inte vill har man ingen social kompetens

Det finns ju inget som säger att alla ska anpassa sig till kramarna? Dvs de som gillar att kramas.
Det vanligaste sättet i sverige i många sammanhang att hälsa är väl att ta i hand?

 

[Amha]

Fast du säger att du är tråkig men att du inte gillar fysisk beröring med annat än de allra närmsta. Det är ingen slump skulle jag vilja påstå. Att kunna konsten när var och hur man ska ta på varandra är en viktig del i social kompetens då det hjälper till att bygga relationer.

"Oxytocin skapar ett förtroende och ett djupare känslomässiga band mellan människor. En undersökning från ett bibliotek visade att de besökare som blivit lätt berörda av bibliotekarien vid utlåningen var mer benägna att lämna tillbaka låneböckerna än de som inte blev berörda."
http://www.mynewsdesk.com/se/svensk...aar-oemsint-beroering-kroppen-att-jubla-42674

Gud, jag hatar när folk tar på mig! Den där "självklara" kramen för att få komma innanför dörren hos vissa släktingar t.ex maken och barnen är undantagna det såklart. De som ska hålla på att ta på mig mer än så är riktigt dissade från min lista. Kram för att få komma innanför dörren kan jag leva med idag även om jag inte gillar det alls.

I övrigt har jag någorlunda social kompetens i kretsar där jag trivs.

 

[Remmer]

Hur då?
Social kompetens anser jag vara att kunna läsa situationen och anpassa sig
Om man försöker krama de som inte vill har man ingen social kompetens

Det finns ju inget som säger att alla ska anpassa sig till kramarna? Dvs de som gillar att kramas.
Det vanligaste sättet i sverige i många sammanhang att hälsa är väl att ta i hand?

Läste du inte mitt tidigare inlägg? För att det hjälper till att bygga relationer.

Några jämförelser med någon tafflig typ är inte relevant.

 

[stjarnhimmel]

Läste du inte mitt tidigare inlägg? För att det hjälper till att bygga relationer.

Några jämförelser med någon tafflig typ är inte relevant.

Men hur skulle det bygga relationer?
Jag har läst alla inlägg men du har inte förklarat det bra

 

[Remmer]

Gud, jag hatar när folk tar på mig! Den där "självklara" kramen för att få komma innanför dörren hos vissa släktingar t.ex maken och barnen är undantagna det såklart. De som ska hålla på att ta på mig mer än så är riktigt dissade från min lista. Kram för att få komma innanför dörren kan jag leva med idag även om jag inte gillar det alls.

I övrigt har jag någorlunda social kompetens i kretsar där jag trivs.

Om du inte klarar av kretsar där du inte "trivs" är du inte vidare socialt kompetent.

 

[Amha]

Om du inte klarat av kretsar där du inte "trivs" är du inte vidare socialt kompetent.

Vad innebär klara av? Jag är mer eller mindre intvingad i vissa sällskap där jag inte trivs och småpratar med dessa men intar gärna rollen som ts har, bisittaren, om jag kan. Jobbar även socialt och har mig veterligen inte haft problem där heller. Mycket omtyckt faktiskt har jag hört.

 

[Remmer]

Men hur skulle det bygga relationer?
Jag har läst alla inlägg men du har inte förklarat det bra

Dels har du faktorn som det skrevs om i artikeln som jag länkade till. Dvs att det utsöndrar hormoner som får oss välvilligt inställda.

Dels är har du en gruppstärkande effekt. Lek med tanken att det finns fem kollegor på en arbetsplats där 4 tar på varandra men ingen ger eller tar emot beröring från den femte personen. Den femte kommer att hamna lite utanför gruppen.