Jag är tråkig - hur blir jag mer social?

[vallhund]

Det första du säger är ju vad folk vill höra men det stämmer inte. Det jag säger är ett utmärkt råd för någon som vill uppfattas som mindre tråkig.

En människa är mångfacetterad och utvecklingsbar. Du utvecklas som du väljer att utvecklas.

Du kanske tycker det är ett bra råd, i mina öron är det rena rappakaljan.

 

[Lampan]

Jag känner mig som världens tråkigaste person ibland, och med tanke på hur vissa reagerar runt omkring mig ÄR jag tråkig.

Jag har svårt att lära känna nya människor. Inte sällan finner jag mig sittandes i tystnad och lyssnar på de andra, och trivs egentligen med det om det inte varit för att jag upplevs som tråkig när jag inte säger min del. Jag kan prata, och då främst genom att ställa frågor. Men att bygga vidare på svaret har jag svårt för. Jag är dålig på att prata om mig själv och berätta om saker och ting som skett. Jag vet inte hur man uttrycker sig för att det ska låta spännande/roligt/whatever, utan det blir mer likgiltigt. Och rörigt. När jag försöker berätta något snurrar jag ofta in mig i detaljer och folk har svårt att hänga med. Det är aldrig någon som skrattar åt något jag säger. Jag har svårt för att säga min åsikt om ämnen andra inte delar, t.o.m. så triviala saker som vilken bok som är mest läsvärd. Jag har även svårt för att uttrycka varför jag har den åsikten.

Att prata ytligt funkar, men just att verka intressant och lära känna folk, det vet jag inte hur man gör. När jag var yngre lyckades jag få vänner, men nu är det bara platt fall direkt.

Jag har dessutom svårt att släppa loss, går och spänner mig hela tiden och är brydd om hur jag, och det jag säger, uppfattas av andra. Ofta skäms jag över konversationer jag för som utomstående kan höra - just för att det är så ointressant.

Hur kan jag bli mer socialt kompetent?
Jag känner mig hopplöst handikappad, trots att jag blivit betydligt mer social de senaste åren än jag varit tidigare. Det är dock en milsvid skillnad att prata med vänner och bekanta, mot nya människor.
Hur lär man sig vara intressant? Att uttrycka sig bättre?

Tycker du att andra människor är intressanta och roliga att prata med?
Är du intresserad av vad dom har att säga?

Oftast när jag känner mig tråkig och har svårt att delta i samtal, beror det på att jag inte tycker människorna runt mig är roliga att prata med, dom har inget nytt intressant att säga

Mao du måste vara intresserad för att själv framstå som intressant

 

[Sasse]

Jag har inte tid att svara alla just nu, men tackar för alla tips jag fått.

Jag är en glad person, om än något stel. Jag försöker följa med i konversationer, har inget "stenansikte" utan uttrycker känslor. Även när jag själv pratar. Att ta på folk gör jag sällan, av den anledningen att inte alla tycker det är okej. Vet jag att det är okej är det en annan sak. Jag tror dock inte att jag anses vara tråkig för att jag inte tar på folk, utan snarare för att jag inte är lika pratsam.

Sitter du själv och tänker att konversationen du för är ointressant så märks det säkerligen också i hur du uttrycker dig och genom ditt kroppspråk. Spelar det någon roll om personen vid cafébordet bredvid som inte tillhör sällskapet tycker att din konversation är intressant?

Ställa frågor är ju utmärkt. De flesta människor tycker om att tala om sig själva, låt dem göra det då, och ställ intresserade följdfrågor. "Jaså ni var på Irland, hur var det där?" Hur är det att jobba som X?" "Har du några planer inför sommaren?".... Låt personen prata på. Är det en vettig människa så ställer hen troligen motfrågor tillbaka som du kan svara på. Sitt inte och oja över att du måste vara skojig jämt, alla kan inte vara stand up:s. Bara koncentrerat lyssnande kan också vara smickrande för din motpart.

I en välfungerande grupp så brukar folk justera sig efter den sociala strukturen, alla får en roll, som också kan ändras allteftersom. Du behöver inte välja att vara clown om det bara orsakar stress.

Bjud in till middag? Bjud in till ett biobesök? Gör någonting aktivt tillsammans (klättervägg/vandring...whatever). Känn inte att du måste showa så mycket.

Jag tänker oftast på det efteråt, och inte under själva samtalet. Det spelar inte roll om personen vid cafébordet bredvid tycker konversationen är intressant eller ej, men desto mer om jag sitter i en grupp där jag inte är bekant med alla.

Att vara en "clown" är inget jag eftersträvar, men att säga någon rolig kommentar ibland hade varit skoj. Det funkar när jag är på tu man hand med folk, eller kanske tre personer, men sämre när det är fler..

Jag har just börjat på ett nytt jobb, vilket gör att det känns extra viktigt att bli mer social. Jag vill inte höra efter provanställningen är slut att jag inte fick jobbet för att jag inte var tillräckligt social... Det hade nog varit lättare att lära känna mina kollegor om vi hade något gemensamt intresse, men det verkar dåligt på den fronten än så länge. Men jag får öva på att inflika mer kommentarer och prata mer generellt. Jag kanske lär mig något av att studera andra med..

 

[Sasse]

Tycker du att andra människor är intressanta och roliga att prata med?
Är du intresserad av vad dom har att säga?

Oftast när jag känner mig tråkig och har svårt att delta i samtal, beror det på att jag inte tycker människorna runt mig är roliga att prata med, dom har inget nytt intressant att säga

Mao du måste vara intresserad för att själv framstå som intressant

Ja på båda frågorna. Andra är intressanta, jag är ointressant. Det är så jag tänker.

 

[Remmer]

Du kanske tycker det är ett bra råd, i mina öron är det rena rappakaljan.

Det visar i och för sig bara att du är känslodriven och inte kan se sakligt på den här frågan.

 

[vallhund]

Det visar i och för sig bara att du är känslodriven och inte kan se sakligt på den här frågan.

 

[Vallmo]

Den viktigaste kommunikationen mellan människor är i regel icke verbal. Tråkiga människor har ofta stenansikte och och saknar liv. Visa engagemang och känslor. Då blir du intressant.

Att ställa frågor är meningslöst såvida du inte har engagemanget. Då blir du bara en tråkig person som försöker rädda en pinsam tystnad med att ställa en fråga. I det ögonblicket blir samtalet än mer stelt.

Så mina råd
* Visa engagemang
* Var känslosam, framförallt glad
* Följ de känslomässiga vibbarna i rummet och följ med.
* Våga ta på den du pratar med.
* Våga stick ut hakan och säga oväntade kommentarer.

Jag håller faktiskt också med @Remmer i hans tips, dock med försiktighet när det gäller kroppskontakt.

De flesta människor gillar att prata om sig själva om de blir bekräftade och lyssnade på.
Jag har i flera sammanhang kunnat prata med människor under en lång stund utan att egentligen berätta något om mig själv.
De har varit ganska viktigt för mig då jag ibland har befunnit mig i livssituationer där jag helt enkelt inte vill lämna ut någon info.

Så engagemang är viktigt, intresse, spinn vidare på något om du märker att personen är särskilt intresserad av det.

Motsatsen, att sitta och lyssna på någon som bara pratar om sig själv, skryter och låter ingen annan komma in i samtalet är ganska trist
Sen finns det också dom som alltid leder in samtalet så att de gäller dom själva. Det är också ganska trist.
Till exempel om jag nämner att jag har häst ( vilket jag inte har - bara ett exempel) så tar den personen över samtalet och börjar prata om sin häst, eller sin faster häst osv. Också trist!

Såna människor lämnar jag nuförtiden bara. Förut kunde jag artigt sitta och nicka med i timmar fast jag tyckte det var dötrist.

 

[Monifa]

Håller med i det de andra skrivit om att ställa frågor och intressera sig i den man för konversationen med.

Jag är som du, inte särskilt socialt kompetent. Pratar ogärna om mig själv och tappar mer eller mindre alltid den röda tråden och glömmer bort vart jag skulle komma med det jag berättar. Mina kompisar är vana och tycker det är ett charmigt personlighetsdrag Pinsamt bland folk jag inte känner

Men det med beröring håller jag inte med om. Är aktiv i ett stort förbund och åker på en hel del stämmor. Aldrig blivit berörd under ett samtal mer än handslag. Och då är det viktiga personer inom lantbrukssektorn med. Konsten är nog att känna av om personen är sådan som vill bli berörd eller inte och då är det bättre att låta bli om man är osäker.

 

[Sasse]

Jag har tagit åt mig av era tips och varit mer talför de senaste 2-3 dagarna. Tycker faktiskt att det blev en klar förbättring under den korta tiden redan. Ibland låter jag de andra diskutera sådant jag själv inte känner att jag har intresse av, och ibland inflikar jag kommentarer själv. Jag får se hur det går! Jag satsar smått till en början, den grupp jag främst arbetar tillsammans med, och utökar med tiden till de övriga kollegorna.

Mina föräldrar tycker jag har blivit mycket socialare på de 3 veckor sedan jag flyttade till ny ort. Jag pratar på en del med enskilda personer främst, och mig själv Men behöver träna på större grupper. Jag får försöka ta för mig mer, och se hur det går.

Som sagt, tack för tipsen! Det har verkligen hjälpt.

 

[Verdandi]

Jag har tagit åt mig av era tips och varit mer talför de senaste 2-3 dagarna. Tycker faktiskt att det blev en klar förbättring under den korta tiden redan. Ibland låter jag de andra diskutera sådant jag själv inte känner att jag har intresse av, och ibland inflikar jag kommentarer själv. Jag får se hur det går! Jag satsar smått till en början, den grupp jag främst arbetar tillsammans med, och utökar med tiden till de övriga kollegorna.

Mina föräldrar tycker jag har blivit mycket socialare på de 3 veckor sedan jag flyttade till ny ort. Jag pratar på en del med enskilda personer främst, och mig själv Men behöver träna på större grupper. Jag får försöka ta för mig mer, och se hur det går.

Som sagt, tack för tipsen! Det har verkligen hjälpt.

Ibland måste man utsätta sig för de situationer som man tycker är jobbiga för att kunna komma över en tröskel. Bra gjort av dig att börja tänja på gränserna eller hur man nu ska uttrycka det!

Inte för att jag tror just nu att du behöver köra på med kroppskontakt som @Remmer skriver, men i andra sammanhang tror jag mig förstå vad hen menar.
I mitt jobb där jag har förmånen att på nära håll iaktta en stor mängd kontakter på låg som hög nivå, så är det exempelvis förmånligt för dem som har en relation med "fysisk" kontakt med chefen i form av handslag med ryggdunk, ta på axeln i farten etc. Dessa personer står chefen närmare på jobbet än andra - och de visar det gärna utåt. Pinkar in chefen som revir helt enkelt.

 

[Verdandi]

Ibland måste man utsätta sig för de situationer som man tycker är jobbiga för att kunna komma över en tröskel. Bra gjort av dig att börja tänja på gränserna eller hur man nu ska uttrycka det!

Inte för att jag tror just nu att du behöver köra på med kroppskontakt som @Remmer skriver, men i andra sammanhang tror jag mig förstå vad hen menar.
I mitt jobb där jag har förmånen att på nära håll iaktta en stor mängd kontakter på låg som hög nivå, så är det exempelvis förmånligt för dem som har en relation med "fysisk" kontakt med chefen i form av handslag med ryggdunk, ta på axeln i farten etc. Dessa personer står chefen närmare på jobbet än andra - och de visar det gärna utåt. Pinkar in chefen som revir helt enkelt.

Tillägg
För kvinnor som kramas på jobbet (med oberoende kön), så kan det av vissa uppfattas som tillhörighet i "interna gruppen", men också av vissa som att man inte är riktigt smart.

 

[Remmer]

Jag har tagit åt mig av era tips och varit mer talför de senaste 2-3 dagarna. Tycker faktiskt att det blev en klar förbättring under den korta tiden redan. Ibland låter jag de andra diskutera sådant jag själv inte känner att jag har intresse av, och ibland inflikar jag kommentarer själv. Jag får se hur det går! Jag satsar smått till en början, den grupp jag främst arbetar tillsammans med, och utökar med tiden till de övriga kollegorna.

Mina föräldrar tycker jag har blivit mycket socialare på de 3 veckor sedan jag flyttade till ny ort. Jag pratar på en del med enskilda personer främst, och mig själv Men behöver träna på större grupper. Jag får försöka ta för mig mer, och se hur det går.

Som sagt, tack för tipsen! Det har verkligen hjälpt.

Grattis! Bra jobbat!

 

[cirkus]

Du behöver inte vara osocial men du får sämre social kompetens.

jag har inte läst alla inlägg.

Jag tycker att det är betydligt sämre social kompetens med folk som ska ta i andra mot deras vilja än att vara den som inte vill bli tagen i. Jag tror inte ett smickesmack på att den som inte vill bli tagen på hamnar utanför en grupp. Det normala i en arbetssituation är väl att man INTE håller på och berör varandra fysiskt.

 

[cirkus]

Jag har tagit åt mig av era tips och varit mer talför de senaste 2-3 dagarna. Tycker faktiskt att det blev en klar förbättring under den korta tiden redan. Ibland låter jag de andra diskutera sådant jag själv inte känner att jag har intresse av, och ibland inflikar jag kommentarer själv. Jag får se hur det går! Jag satsar smått till en början, den grupp jag främst arbetar tillsammans med, och utökar med tiden till de övriga kollegorna.

Mina föräldrar tycker jag har blivit mycket socialare på de 3 veckor sedan jag flyttade till ny ort. Jag pratar på en del med enskilda personer främst, och mig själv Men behöver träna på större grupper. Jag får försöka ta för mig mer, och se hur det går.

Som sagt, tack för tipsen! Det har verkligen hjälpt.

Bra!
Vad härligt att några av råden är konkreta och du har kunnat använda dig utav dem.

MIn absolut första tanke när jag läste startinlägget var att det kanske bara är du som uppfattar dig som tråkig.

Lite generellt sett så tror jag att den tysta som mest lyssnar ofta uppfattas som väldigt trevlig och inkännande, att inte ta så mycket plats behöver inte betyda att man är tråkig. Om man dessutom i en konversation kommer med inpass och frågor så tror jag definitivt inte uppfattas som just osocial och tråkig.

Själv har jag betydligt svårare för de om ångar på och bara pratar om sig själva och sina grejer både på inandning och utandning, än på de som är tystlåtnare. I regel tycker jag att den tystare faktiskt har mer social kompetens än den som snackar oavbrutet

 

[Sasse]

MIn absolut första tanke när jag läste startinlägget var att det kanske bara är du som uppfattar dig som tråkig.

Det är det inte. Jag har överhuvudtaget inte sett mig som tråkig innan folk började tala om det för mig. De som inte säger något är svårare att tolka såklart, de kan ju egentligen mena något annat när de t.ex. undviker mig.

Lite generellt sett så tror jag att den tysta som mest lyssnar ofta uppfattas som väldigt trevlig och inkännande, att inte ta så mycket plats behöver inte betyda att man är tråkig. Om man dessutom i en konversation kommer med inpass och frågor så tror jag definitivt inte uppfattas som just osocial och tråkig.

Det beror kanske på vilka man umgås med, i mina kretsar får jag ofta höra att det är tråkigt med personer som är tystlåtna. Medan de som är sociala och pratar är så trevliga.

Men nåväl, jag fortsätter att öva. Jag satsar på att bli bättre med att lyssna, ställa frågor och inflika med kommentarer då och då. Det känns som mer än tillräckligt för mig.

 

[cirkus]

Det är det inte. Jag har överhuvudtaget inte sett mig som tråkig innan folk började tala om det för mig. De som inte säger något är svårare att tolka såklart, de kan ju egentligen mena något annat när de t.ex. undviker mig.

Det beror kanske på vilka man umgås med, i mina kretsar får jag ofta höra att det är tråkigt med personer som är tystlåtna. Medan de som är sociala och pratar är så trevliga.

Men nåväl, jag fortsätter att öva. Jag satsar på att bli bättre med att lyssna, ställa frågor och inflika med kommentarer då och då. Det känns som mer än tillräckligt för mig.

Det är toppen att du tränar på - fake it till you make it - en ganska bra princip faktiskt

(fast jag tycker det är gräsligt att folk säger till dig att du är tråkig - det är så jävla strongt av dig hur du har reagerat - jag hade nog inte klarat att vara så konstruktiv tror jag)