Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

stjarnfrugt

Trådstartare
Jag förvarnar er om att detta mest är en gnälltråd...:o

Jag är så trött på att bo i stan med hund nu att jag inte alls känner mig motiverad att gå ut på dagliga motionsrundor. Jag gör det givetvis, 1-2 tim/dag, men roligt är det inte och givetvis märker min hund att jag tycker det är tråkigt vissa dagar. Jag vet att det sämsta man kan göra är att prata i tfn under hundrundorna, men vad ska man göra när det ibland är det enda som motiverar en att komma ut och gå? :(

Här är det minst 30 min enkel promenad (eller 15 min med cykel) för att ta oss ut dit hunden KANSKE kan vara lös lite mer än bara korta snuttar, men är det rusning på folk kan hon inte vara lös annat än då vi tar bilen och åker iväg. Jag har ingen bil dagtid mån-fre och därför blir det mestadels på helger vi åker iväg till nåt nytt.
Det finns i regel bara två promenadalternativ och förutsättningen för att ha hunden lös är att ingen annan hund är ute och går på samma ställe de ggr vi passerar en park eller större gräsområde. Jag har försökt planera mina promenader till de tider ingen annan är ute, men det lyckas ju inte alltid och då får hunden gå i koppel hela tiden.

Jag märker givetvis stor skillnad på hunden när vi varit kvar i stan i längre perioder och då vi reser till min familj i norrland (bor i liten by där även jag och hunden bodde till en början). Där kan vi göra det vi vill, gå ut på skogspromenader varje dag i ett par timmar där hunden kan vara lös nästan hela tiden, och hon är så nöjd och glad av det. Här i stan upplever jag att hon är stressad och uttråkad.
Hon är mkt mer skällig, drar i kopplet ute och stressar tom upp sig redan i trapphuset då vi ska ut för att hon ska hålla reda på alla människor, hundar, lukter osv ute. Första 5-10 minutrarna av våra promenader går åt till att lugna ner henne och få henne att lyssna på mig och inte strypa sig i kopplet, och är jag då på extra skithumör den dagen blir allt bara pannkaka. Värst är det givetvis om vi möter en annan hund innan hon varvat ner sig.

Men jag kan heller inte strunta i att promenera med henne en skitdag för det känns orättvist. Då vi är i byn kan jag alltid välja vad jag gör under de dåliga dagarna, dvs tränar inget utan låter henne bara vara lös och rasa av sig och på sätt undviker vi konflikter, men här är det ju tvunget att gå ut i koppel, hundmöten, lydnad osv VARJE dag.

Hur står ni stadsbor ut, och hur står era hundar ut? Vad har ni för hundar och vad aktiverar ni dem med?

Jag har en schipperke på snart 6 år. Jag vet att det är en energisk hund som behöver stimulenas både mentalt och fysiskt. Men hur gör man de dagar man inte orkar med?
Vi har nu återupptagit spårandet vi ägnade oss åt innan vi flyttade hit, och vi försöker spåra 1-2 dagar/vecka vilket blir helgerna då jag har bil och kan åka ut i skogen. Jag lägger också in kortare lydnadspass ute på våra dagliga promenader där vi övar platsliggning, lite konster och annat vi tycker är roligt. Men jag känner att detta inte räcker till.

Däremot då jag är i norr och hunden får vara lös och springa och nosa några timmar/dag då är hon en helt annan hund. Hon hinner liksom aktivera sig själv på ett annat sätt och hon känns mkt gladare (och så är ju även jag det och det smittar väl av sig). Även om hon alltid haft ovanan att dra i kopplet så är det på ett helt annat sätt.
Men jag kan ju inte erbjuda detta så länge vi bor här i stan. Jag skulle inte få göra annat på dagarna än att motionera henne om hon skulle få samma motion och stimulans i koppel som när hon är lös i skogen...

Idag och igår har det varit hemskt. Hunden har tappat både öron och intresse för vad matte säger och jag blir givetvis irriterad och less på att vi har det så jäkla torftigt och tråkigt. Jag tröstar mig med att jag iaf gör vad jag kan för henne och för att min motivation ska hållas uppe, men det räcker som sagt inte till alla dagar. Det blir en ond cirkel av mitt dåliga humör - understimulerad hund osv. Det blir bara otrevligt och tråkigt att traggla saker när man inte är i rätt mood.

Jag är spyless på stadslivet helt enkelt och jag förstår inte hur andra hundägare gör för att stå ut? Tips någon? :angel:
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

har du ingen rastgård då? Det finns ju i stort sett överallt. Förstår att det blir trist nu när det är allt gråare, blötare och kallare ute, men kanske en utflykt vore någonting? Bor du i Stockholm? Isåfall borde du ta dig till gärdet eller åka ut till förorterna och dra runt i skogarna osv några gånger i veckan? Cykla med hunden så blir den trött fysiskt, träna sök kanske för att stimulera huvudet? Införskaffa en långlina! Knyt den runt ett träd eller stolpe där man får rasta hundar och kasta boll, lek eller liknande
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Kan du inte flytta till en förort? Det är kanon att bo i förorten med hund. Bättre än att bo på landet, här finns nämligen massvis med olika vägar med belysning att promenera på under vinter. När jag bodde på landet så var det rena självmorsuppdraget att vika av från grusvägen efter klockan 4 höst/vintertid.... Det är dessutom nära till skog och tillräckligt med liv tex folk, andra hundar, vilt och sådant så att de inte blir uttråkade.
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Sanning med modifikation. Jag har just flyttat till en stor stad där rastgårdar inte finns, alls. Nu har jag megatur och har hittat en inhägnad "hundträningsplan" och för bara 45 kr per år så kan jag gå med i den föreningen och på så vis få nyckel dit, planen ligger dessutom i mitt bostadsområde. Men förutom den, så finns ingenting. Lagom roligt med en energisk 9-månaders boxer som inte kan vara lös... :crazy:
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag stod inte ut. Jag flyttade. :D

Jag är uppväxt med hund, villa och tomt med skog runt knuten, helt underbart, men sedan skiljdes mina föräldrar så då blev det flytt in till stan istället. Första lägenheten låg ett stenkast från en stor park så visst det var väl ok, mycket folk = många tröga hundägare som kan göra promenaderna till en plåga dock.

Sen flyttade jag ihop med min nuvarande fästman, en liten etta ett stenkast från centrum och ett väldigt långt kast från ännu en park. Närmaste rastgård fanns minst 30-50 minuters promenad därifrån, spårvagn/buss var dyrt för om du inte hade knähund var du tvungen att lösa in en biljett till hunden också och vi har varken bil än mindre körkort. Ändå hade vi två hundar i den lägenheten, och fy fan. Aldrig mer att jag gör om det. Promenaderna blev närmast apatiska, samma skitrunda om och om igen. Valpen fick ju inte gå långt och snabbt blev hon ju för tung att lyfta på också. Ingenstans i närheten vågade jag ha henne lös pga trafiken. Men så trodde jag ju stenhårt på det där "man motionerar inte hundar i lägenhet". Haha, nej det gör man förvisso inte, men det är jävla mycket bättre att åtminstone ha en uteplats som valpen kan tränas kissa på istället för att springa trappa upp och trappa ner, behöva ta samma skitrunda om och om igen osv.

Sjukt dåliga förutsättningar för hundägande, med andra ord.

Men nu har vi bytt stad, det finns förvisso inga rastgårdar (bortsett från den inhägnade hundträningsplanen jag nämnde ovan) men vi bor i en stor tvåa med uteplats i en förort med skogen runt knuten :love:. Nu känns det underbart, vi har precis börjat en unghundskurs och har fått en spark i baken för att kunna komma igång igen!
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag har inte sett en enda inhägnad rastgård här i stan tyvärr. :( Däremot finns det ju grönområden som är stora men är det andra hundar där samtidigt blir det svårt att kunna ha min lös. För det mesta går det bra att hon är lös där om jag hela tiden tränar med henne så att hennes uppmärksamhet är på mig, men vissa dagar lyssnar hon bara inte alls och då vill jag inte ha henne lös.
Hon är inte intresserad av andra hundar och går inte fram till dem, men jag vet ju inte vad andra hundar får för sig under tiden hon tjurar och ska lukta/pinka istället för att komma då jag gastar på henne... Den enda gången hon bryr sig om andra hundar är då hon sitter i koppel, så det gör ju det till en dum kombination att hon är tjockskallig ibland och då inte får vara lös :angel: :devil:

Jag brukar cykla med henne emellanåt men här finns mestadels asfaltslingor och jag har hört att det inte är bra för ben och tassar att springa så fort på det (hon galopperar ju dessutom då jag cyklar, ska det vara trav får jag knappt styrfart då hon är så liten ;)). Har även hört att det inte är bra att hundarna galopperar vid cykeln, någon här som vet varför?

Sök tycker jag verkar roligt men vi har ju ingen träningskompis så det blir svårt at göra på egen hand. Därför sysslar vi med spår istället :) Uppletande av saker är inte så roligt utomhus tycker hon då hon är mer intresserad av att nosa på marken än att hämta föremål :angel:
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Flytta är det inte tal om inom stan. Vi har bytt lgh för ett halvår sedan och vi orkar inte flytta mer nu (har haft 3 lgh på snart 2 år) förutom då vi flyttar härifrån. Hade jag varit ensam hade jag satt mig i en av de små orterna utanför stan men min sambo vill bo nära jobbet.

Däremot tänker vi väl inte bo här hela livet, jag läser nu och då jag är klar fram mot sommaren 2011 kommer vi nog röra på oss och skaffa en bostadsrätt. Minikravet är då att det ska vara lämplig hundmiljö :grin: Men ja, man ska ju stå ut tills dess :(
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag är också totalt ovan vid detta stadsliv. Jag har alltid bott i en by med 200 m till skogen, skidåkning vintertid osv. Tills hunden var nästan två år bodde vi där och det var underbart ur hundsynpunkt, vilket det är fortarande då jag hälsar på familjen och vi kan gå på våra gamla skogsstigar :love:

Efter det bodde jag i en mindre stad men jag hade då tillgång till bil lite oftare, samt att jag bodde vid vattnet och vintertid kunde åka skidor/gå hur långt jag ville nere på isen. Eftersom jag kunde variera lite mer var hunden heller inte helt rabiat de dagar vi bara gick koppelrundor eller kortare turer runt det promenadstråk vi bodde granne med.

Så det är ju lite sådant liv min hund är van vid. Jag kan förstå att hon inte trivs nu, specieltl sedan vi flyttade till nuvarande lgh som inte ens ligger i anslutning till ett ytterområde. Visst, det är inte långt i sig med enkel väg 30 min tycker jag, men det är störande att 1 tim av promenaden ska gå åt till koppelbråkande, hundmöten osv när man ibland bara känner för att få en lugn trivsam stund ute med hunden...

Edit: Jag förstår att det är urjobbigt med valp/unghund i stan. Jag hade aldrig orkat med det och förvånas över hur folk står ut. Jag har ändå en relativt lugn och landad medelålders jycke men trots det har jag problem med att hon har större behov än vad jag kan/orkar tillgodose just nu.
Jag har dessutom fem dryga trappor att gå varje gng vi ska ut (är glad at hon inte behöver kissa varannan timme dag och natt :o), och hon börjar stressa redan vid dörren. Det går på sin höjd om jag bär ner henne, går hon själv är hon så sönderstressad att hon bara skriker hela vägen ner och det är något hon lagt till med det senaste året :crazy:
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag bor i stan men har vad det verkar lite närmare nära till ställen där jag kan släppa min jycke.

Tvärtemot dig tycker jag att stan har mycket att erbjuda i form av huvudgympa, saker som landet och skogen inte har! När jag vill göra min hund riktigt riktigt trött brukar vi gå upp till centrum, hoppa upp på bänkar, köra lite lydnadsträning på torget eller bara träna på att gå fint vid sidan trots människor kutande överallt. Detta är ju något som lantishundarna missar! :)

Mina tips till dej:
1.försök hitta promenad och/eller träningssällskap. Antingen genom att sätta ut en annons eller genom att hälsa på någon du ser ofta ute på promenaden. Jag har faktiskt några promenadkompisar som jag inte kände innan jag flyttade hit men som jag träffat genom annons eller på en vanlig promenad. Jätteskoj!

2. Använd stan och alla dofter och störningar! Träna din hund på att kunna gå till höger om dej, till vänster om dej, bakom dej och framför dej. Stanna vid varje övergångsställe och kräv att hunden ska sitta eller använd dej av parkbänkar för "hoppa upp, sitt, ligg".
Varför inte försöka lägga spår på svårare ställen än inne i skogen? Man kan lägga spår även på asfalt, i trappuppgångar och över parkeringar.
Träna upplet med lina och sele på hunden på närmaste innergård eller tillgängliga gräsplätt. Släng ut hundens mat på gräsmattan om kvällarna så den får leta mat istället för att få den i skålen.

3. Träna mycket moment inomhus. Jag använder mig av klickerträning och har nyligen exempelvis lärt min hund att dra av mej strumporna. Superpraktiskt faktiskt ;)

Annars tycker jag det låter som att du skulle behöva se dej om efter ett bättre ställe att bo på. Man behöver ju inte flytta ut på landet, men kanske en annan del av den staden där du bor har bättre tillgång till skog och mark?
Lycka till!
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Hm... Men du! Vore inte en hundrastare ett bra förslag? Speciellt lite äldre barn som har så mycket energi brukar kunna pumpa ur hunden sina sista krafter! Tror du att det kanske skulle vara någonting för er? Kanske har du någon granne eller systerdotter etc som skulle klara av det? Då kanske du har mer energi på dina promenader i alla fall?

Priscilla:
ja klicker är helt underbart! Lärde min förra hund att gäspa på kommande tex :D
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

2. Använd stan och alla dofter och störningar! Träna din hund på att kunna gå till höger om dej, till vänster om dej, bakom dej och framför dej. Stanna vid varje övergångsställe och kräv att hunden ska sitta eller använd dej av parkbänkar för "hoppa upp, sitt, ligg".
Varför inte försöka lägga spår på svårare ställen än inne i skogen? Man kan lägga spår även på asfalt, i trappuppgångar och över parkeringar.
Träna upplet med lina och sele på hunden på närmaste innergård eller tillgängliga gräsplätt. Släng ut hundens mat på gräsmattan om kvällarna så den får leta mat istället för att få den i skålen.

Tack för alla tips :)

Vi använder flitigt alla parkbänkar i området och jag har lärt henne hoppa upp på kommande, sitt, ligg, stanna och att på avstånd ta upp en bänk på kommando. Det är ett bra sätt och ser dessutom ganska käckt ut ;) Vi brukar även utbyttja lekparker för asamma sak, gömma godis i klätterställningar osv och det är ganska kul.
Det är ju som du säger perfekta störningsmoment i en stad då man ska träna hunden att bli uppmärksam osv. En sak som jag dock tycker är en stor begränsning med att vara i själva centrum är detta med koppelproblemet.
Hon drar och sliter i kopplet nåt förjävligt vissa dagar och jag får skämmas för dert låter verkligen sm att hon ska strypa sig. Värst är det när vi träffar hundar, hon kan uppföra sig om hon får en uppgift som sitt, vinka, dansa eller liknande, men att bara gå obemärkt förbi går icke i koppel. Hon skäller och stryper sig och fjantar så jag skäms ihjäl :o

Jag har provat det mesta känns det som.
* Vänta ut, gå först när hon tar kontakt med mig och sedan stanna så fort hon drar - funkar inte. Det tar mig 1 timme att gå pissrunda med den metoden för värst är hon i början av prommenaderna. Hon lugnar ner sig efter ett tag som sagt, eller om hon får rasa av sig fritt ett tag (vilket inte går här i stan).
* "Fotgående" - funkar bara så länge jag har en godis eller en uppgift åt henne. Hon har dock aldrig lärt sig kommandot fot utan jag har bara tränat att hon ska gå brevid och det funkar, så länge inget annat stör eller så länge jag har godis :grin:. Dessutom är det inte avslappnande att ha hunden strikt i kommandot fot, hon kan ju inte kissa/bajsa och jag vill kunna koppla av utan att det blir pannkaka :o
* Bli arg, knycka i kopplet - funkar inte för mig. Det skär i hjärtat att dra henne i kopplet och det funkar ändå inte. Jag ger mer troligt hunden en whiplashskada än att hon slutar dra.
*Byta halsband - ingen större skillnad. Jag har haft allt från stumma breda halsband, tunn och stum kedja, stryplänk, spårsele, sele som går mellan frambenen (dock ej antidrag-sele) och nu har jag kombinerat halsband och koppel i läder resp syntet med med strypfunktion. Jag upplevde ett tag att hon drog mindre med sele men jag tycker inte att sele är bra, har hört att de får felaktiga rörelsemönster med dem, dessutom har jag ingen vidare kontroll när hon väl börjar dra med den tex när hon ser en hund. Nu funkar strypkoppel i läder el syntet men det kärver att den sitter högt upp bakom öronen och jag tycker det känns hemskt på nåt vis då man vet att dom är så känsliga där...

Edit: Det skulle säkert gå att nyttja staden hur mkt som helst som träningsredskap. Men om man bara vill slappna av då? :o
När jag skriver här så låter det nog som att min hund är en problemhund av värsta sort, men så är det inte. Vi har tom fått beröm från folk vi möter att hon är så lydig (:o) för det är hon, när vi är på träningshumör samtidigt och jag ser till att ge henne uppgifter hela tiden...
Det är bara det att jag aldrig kan slappna av och hon kan sköta sig samtidigt. Då vi är i skogen eller hon kan vara lös, då vet jag att hon inte hittar på nåt dumt och hon har själv koll på vart jag är och lyssnar bra. Men så länge jag är i stan måste jag ha 110% uppmärksamhet på henne och aktivera henne med något hela tiden. Annars börjar hon dra i kopplet, skälla åt andra hundar osv. Och jag är ju en sån som vill kunna flumma iväg i mina egna tankar emellanåt och bara koppla av då jag är ute:o
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Hm... Men du! Vore inte en hundrastare ett bra förslag? Speciellt lite äldre barn som har så mycket energi brukar kunna pumpa ur hunden sina sista krafter! Tror du att det kanske skulle vara någonting för er? Kanske har du någon granne eller systerdotter etc som skulle klara av det? Då kanske du har mer energi på dina promenader i alla fall?

Det har jag funderat på, eller att hitta nån kunnig bruksmänniska som kan träna henne ibland och kanske lära mig nåt i samma veva. Jag har kollat runt på alla BHK inom 4 mils radie men jag är för sent ute för kurser, så isf är det "kontaktannons" som gäller. Jag vet inte varför men jag har väl inte vågat annonsera ännu :o
Jag fick kontakt med en dagmatte förra året som hade en annons där hon ville låna en hund för träning, men däremot hade hon en allergisk son så hon kunde enbart träna och inte ha hunden hemma på dagtid. Ska kolla om jag har kvar henne mejladress nu då jag inte längre behöver hjälp med hundpassning, utan bara med träningen :)

Släktingar och vänner har jag inte här. De få jag känner är heller inga hundträningsmänniskor :(
Anledningen till att jag inte haft lust att låta någon annan gå ut med henne är att hon är så jobbig i stan och när hon går i koppel. Dessutom lyssnar hon bara på de hon utsett som värda att lyssna på (hon är en tvättäkta schipperke :angel:).
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Buss/pendeltåg/spårvagn brukade jag ta för att komma ut till grönskan när jag bodde i stan. Vart bor du?
Har du hundkompisar i området? Någon av dem som har bil? Så kunde ni ju samåka nånstans. Roligare för hunden med lite leksällskap dessutom! :laugh:
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Man går upp tidigt på morgonen och lägger promenaderna då det regnar eftersom det då inte är så mkt folk och hundar i parkerna. Regn är storstads-hundägarens bästa vän ;)

Jag bor i centrala Köpenhamn. Har ändå rätt bra med möjligheter, en fotbollsplan 2 kvarter bort, en park med 2,5km slinga runt om 500m bort och längre slingor på runt 5+5km runt 2 sjöar 15-20 min bort med cykel. Sedan finns ex en "stor" nationalpark åt vardera håll med 30 min kollektivtrafik. Men alla (utom längst bort i ena nationalparken), är välbefolkade under fina dagar, man får passa på tidiga morgonar och när det regnar.

Jag använder mig mkt av flexikoppel + sele för att han ska kunna få springa mer fritt när vi är på öppna ytor trotts att det är folk överallt. Sen blir det endel lydnadsträning eftersom man då inte behöver så stora ytor samt tränar lite "hinder" vid skateboardparken och byggplatser. Men som sagt, vi passar på när det regnar eller tidigt på morgonen, normalt går vi ut runt 06.00 på morgonen, då är det bara vi och några morgonpigga joggare i parken och då får han springa runt och leka :)

Precis som du kommer jag egentligen från norrland. Visserligen en större stad (Luleå) men vi bodde i ett villaområde nära skogen, så härligt att bara kunna lulla på med hunden lös i skogen.
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Men du, här "får" man ju ha hundarna lös i parker och grönområden, på ett annat sätt än många ställen i Sverige. Särskilt om man har en sån liten plutt som din ;)
En annan sak som min hund tycker är skitskoj med att bo i stan (iaf den änden jag bodde i), är hundkulturen. Alltid massa hundkompisar att hälsa på på koppelpromenaderna.
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag bor halva veckan på landet och halva veckan i en stad. Mina hundar trivs bra på båda ställena. På landet kan man gå långa rundor och vara lös i skog och mark. Det är stimulerande på ett sätt. I stan finns det många dofter efter olika hundar och mycket att titta och lukta på. Man kan gå olika vägar varje dag och möta nya situationer. Det är stimulerande på ett annat sätt. Vi har rastgård nära oss men den är mina hundar sällan i. De tycker inte det är intressant och jag tycker det är aptråkigt att sitta där och vänta medan de nosar runt. Däremot långa rundor på olika vägar, genom parker och över torg ger både mig och hundarna stimulans.

Jag håller med om att man inte kan koppla av på promenaden på samma sätt och meditera över saker och ting medan hunden sköter sig själv. Man måste vara mer uppmärksam med allt som händer runt omkring. Men jag tror inte din hund far illa av miljöombytet. Däremot kanske den reagerar på att du inte trivs och känner sig olustig pga det. Det kan du enkelt ändra på genom att jobba på din egen inställning. Om du av olika skäl måste bo såhär just nu så behöver du göra det bästa av det.

Varför kan inte hunden gå i trappan? Det gör mina.
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Tips!

Ta bussen 20-30 min ut från staden, sen går det nog att gå på bra promenader.
Vet inte var du bor, men så fungerar det i stockholm, i alla fall för mig:)

Sen kan man ju träna allt möjligt i stadsmiljö. T.ex agility...kanske inte LC ;)
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Man går upp tidigt på morgonen och lägger promenaderna då det regnar eftersom det då inte är så mkt folk och hundar i parkerna. Regn är storstads-hundägarens bästa vän ;)

Ohyes, det vet vi redan. Vi är alltid ute i skitväder för att slippa allt folk (men min hund vill ju också helst bara gå hem och gömma isg då det regnar på henne ;)). Det värsta jag vet är då det är finfint väder på helgerna för då kan man knappt gå ut :angel:



Jag använder mig mkt av flexikoppel + sele för att han ska kunna få springa mer fritt när vi är på öppna ytor trotts att det är folk överallt.

Ibland då vi är i byn lånar jag flexikopplet av familjens hund då hon bara ska pinka och gå en liten runda längs gatan. Min går mkt lugnare i det när hon får nosa friare men då har jag ju lärt mig att flexikoppel är dödsstöten för hundar som drar i kopplet, så därför har jag inte vågat köpa ett eget:o

Precis som du kommer jag egentligen från norrland. Visserligen en större stad (Luleå) men vi bodde i ett villaområde nära skogen, så härligt att bara kunna lulla på med hunden lös i skogen.

Åh en norrlänning :banana:
Jag bodde ett par år i närheten av Gültza och där är det ju inte fy skam att gå med hund. För att inte tala om då man tog bilen till Gäddvik eller Kallaxheden :love:
 
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Jag bor halva veckan på landet och halva veckan i en stad. Mina hundar trivs bra på båda ställena. På landet kan man gå långa rundor och vara lös i skog och mark. Det är stimulerande på ett sätt. I stan finns det många dofter efter olika hundar och mycket att titta och lukta på. Man kan gå olika vägar varje dag och möta nya situationer. Det är stimulerande på ett annat sätt.

Varannanveckasliv tror jag inte skulle vara någon fara för henne. Då vi varit i norr funkar det bra här i stan i ca en vecka. Sedan är det pajjko när det blir för länge.

Men jag tror inte din hund far illa av miljöombytet. Däremot kanske den reagerar på att du inte trivs och känner sig olustig pga det. Det kan du enkelt ändra på genom att jobba på din egen inställning. Om du av olika skäl måste bo såhär just nu så behöver du göra det bästa av det.

Jag vet ju att många har hund i stan så det kan ju inte vara skadligt direkt. Däremot vet jag en bekant som hade hund i stan och sedan flyttade till landet. Hunden blev harmonisk och lugn och mådde jättebra. När de sedan hade en annan hund som växtre upp på landet men som de senare vad tvungen att flytta till stan med, då blev det precis som med min. Den blev stressad och jobbig av bytet.
Jag tror inte det är miljön i sig men att hunden anpassar sig till vad den är van vid och när det blir så stora inskränkningar i utrymme osv då kanske vissa reagerar mer än andra? Den senare hunden blev helt enkelt väldigt stressad då det var så mkt hundar på liten yta den skulle hålla reda på och vakta för... kanske är det likadant med min?

Men ja, min inställning går säkert att jobba på. Men jag verkligen VANTRIVS just nu så det är svårt att peppa upp :o

Varför kan inte hunden gå i trappan? Det gör mina.

Hon har alltid gått i trappor förr, men hon har börjat stressa så förbannat när vi ska ut. Jag sätter det i samband med att vägen i trapporna är så lång att hon hinner varva upp så extremt till hon kommer ut. Om jag bär henne blir det inte lika stressigt i och med att hon inte har samma motstånd av att dra i kopplet och det i sin tur stressar nog henne. Det gick bra i förra staden och i början då vi hade en liten lgh i utkanten av denna stad. Men när vi flyttade till ett annat hus med fler trappor blev det jobbigt, och samma när vi flyttade hit då det är ytterligare trappor och hon dessutom vant in sig på det beteendet.
Det ekar ju så mkt i trapphus och jag vill inte att våra grannar ska behöva höra på hennes skällande och ylande de 5 trappor det tar innan vi är nere...
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är SÅÅÅ less på att bo i stan med hund...

Tips!

Ta bussen 20-30 min ut från staden, sen går det nog att gå på bra promenader.
Vet inte var du bor, men så fungerar det i stockholm, i alla fall för mig:)

Sen kan man ju träna allt möjligt i stadsmiljö. T.ex agility...kanske inte LC ;)

Jag ska försöka kolla upp fler ställen dit man kanske tar sig med buss eller en längre cykeltur (iaf nu innan det blir skitföre ute så man inte vill cykla). Om man kan göra det två av fem vardagar är det ju såklart bättre än inget :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 551
Senast: Maniac123
·
Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 181
Senast: Tonto
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 970
Senast: Sesca
·
Hundträning Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya...
Svar
12
· Visningar
620
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Retrievertråden
  • Senast tagna bilden XVI

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp