"Jag älskar min hund mer än min familj"

[iNHALE]

I en större hundgrupp på facebook pågår det just nu en liten diskussion om hur vida det är okej att älska sin hund mer än sin familj och/eller sina barn. Måste säga att jag nästan blir lite mörkrädd när jag ser hur många som, enligt utsago, skulle välja sin hund alla dagar i veckan framför familjen. I min värld är det fullständigt främmande att hunden skulle gå före allt annat. Visst får familjen ha visst överseende med att ens hund betyder mycket och att man har lite andra prioriteringar, men så länge man inte har en fullkomligt horribel familj låter det orimligt i mina öron att hunden skulle gå före.

Har sett liknande tendenser i andra diskussionsinlägg i olika grupper där folk uppmanas att göra slut/skilja sig/sparka ut sin partner för att de har olika åsikter om exempelvis hur vida det är lämpligt att behålla en problemhund i hemmet, just för att "hunden går före allt".

Hur resonerar ni och vad betyder er hund för er i relation till familj och barn? (Med "familj" menar jag nu alla personer man räknar som sin familj, inte nödvändigtvis bara partner och barn utan även föräldrar, syskon och andra nära släktingar).

 

[Lipperta]

Det är lätt att skriva att man ger upp familjen före hunden, svårare att leva efter det.
Tror det har med prestige att göra, ''jag ger upp såhär mycket för min hund så jag är bästa hundägaren'' sen måste någon annan toppa det osv osv.

Sen kan ju vissa ha en riktigt dålig familj.
Jag skulle lätt byta bort min far för min hund, utan att tveka.

 

[iNHALE]

Shit, ser nu att tråden ligger i fel kategori. En snäll admin får gärna flytta den.

 

[Tonto]

Jag älskar mina hundar mer än typ alla jag är släkt med, jag antar att det klassas som familj?

 

[Bison]

Jag väljer ju min hund framför partner alla dagar i veckan, även hästarna går före.

 

[Gnist]

Har funnits en hel del mer eller mindre hätska debatter i ämnet tidigare och jag förvånades och förfasades faktiskt över hur många bukefalister som (då i af) lätt skulle låta en annan människa brinna inne eller drunkna, för att de hellre skulle rädda en hund i första hand om valet stod mellan människa/hund.

 

[cambodia]

Har inget djur idag men skulle aldrig välja det före mitt barn, kanske sambon dock (nej, det skulle jag nog inte heller i verkligheten)

 

[grodan21]

Jag skulle välja hästen min partner, men jag skulle ha svårt att se mig välja hästen för ett barn.

 

[skerper]

Jag älskar mina två husdjur mycket och dom tillhör familjen lika mycket som någon annan av oss två men det är inte så att dom står högre än tanten men inte lägre heller .Hon tycker samma sak

 

[Problematisk]

Ärligt talat en skitsvår fråga. Jag har typ moderskänslor för mina hundar, det har jag inte för resten i familjen (mamma och bror). Så rent instinktivt känner jag ett större behov att skydda hundarna än människorna. Och jag har alltid haft lättare att umgås med fyrbeningar än tvåbeningar. Men jag bryr mig ju inte mindre om människorna i min familj för det.
Så helt ärligt, skulle jag bli tvungen att välja mellan dem på ett liv-eller-död-plan vet jag inte vad jag skulle göra. Men när det handlar om vem jag vill umgås med vinner oftast hundarna.
Skulle inte inleda ett seriöst förhållande med någon som är allergisk eller inte tycker om hundar och vill leva ett liv med hund, så just den biten tänker jag iallafall inte på.

 

[Jeffery]

När min salig hund levde, var hon en precis lika mycket familjemedlem som min mor, mina söner eller min syster var.

Varför behöver man välja den ena före den andra i det ena fallet, då det aldrig någonsin blir någon diskussion om det andra fallet; t.ex "om vilket utav ens barn man älskar mer än det andra".

trebarnsfar, till två pojkar och en (salig) hund.

 

[Amha]

Barn först, partner sen, hunden sist. I händelse av fara skulle jag rädda barnen först. Beroende på situation är det oklart om det blir hund eller partner. Säg att det är brand och partnern är nära fönster/utgång/säkerhet och i hyggligt skick hade jag nog letat upp hunden.

 

[Ramona]

Mina djur är verkligen inte mer värda en någon människa. Jag hade inte valt hunden framför min familj, även om jag inte ser varför jag någon gång skulle behöva välja.

Samtidigt är ju mina djur viktiga för mig och jag offrar ju en del för att faktiskt kunna ha djur.

 

[Problematisk]

Har funnits en hel del mer eller mindre hätska debatter i ämnet tidigare och jag förvånades och förfasades faktiskt över hur många bukefalister som (då i af) lätt skulle låta en annan människa brinna inne eller drunkna, för att de hellre skulle rädda en hund i första hand om valet stod mellan människa/hund.

Det där kan jag ligga vaken och våndas över flera timmar när jag borde sova
Jag har ett rätt utpräglat katastroftänk, så att ligga och grubbla på vad jag skulle göra om det t.ex. började brinna hör lite till vardagen. Nu har jag iallafall en plan för hur samtliga i huset skulle räddas nästan oavsett var branden startade (Worst case scenario: hundarna genom fönstret, mamma genom ett annat fönster, brorsan genom bakdörren. Jag behöver inte välja bort någon, problem solved )

 

[dobbis]

MIna djur går före familjen,så mamma,pappa,syster o lillebror kommer efter dom.
Och ja min hund går före någon annans unge om det måste komma till ett val.

 

[Mia_R]

Jag väljer mina djur före en ev partner, men det är i det tänkta scenariot att behålla eller dumpa, inte döda. Skulle jag hamna i sitsen att välja mellan att rädda livet på min gamla mamma eller någon annans unge så väljer jag självklart min mamma.

Jag tycker sådana här diskussioner är oerhört tröttsamma, hur ofta händer det öht i verkliga livet att man ens hamnar i en situation att man tvingas välja vem av de man älskar som ska leva eller dö? Jaha, om nu någon älskar sin hund över allt annat här i världen, spela roll?

 

[Brandgul]

I en större hundgrupp på facebook pågår det just nu en liten diskussion om hur vida det är okej att älska sin hund mer än sin familj och/eller sina barn. Måste säga att jag nästan blir lite mörkrädd när jag ser hur många som, enligt utsago, skulle välja sin hund alla dagar i veckan framför familjen. I min värld är det fullständigt främmande att hunden skulle gå före allt annat. Visst får familjen ha visst överseende med att ens hund betyder mycket och att man har lite andra prioriteringar, men så länge man inte har en fullkomligt horribel familj låter det orimligt i mina öron att hunden skulle gå före.

Har sett liknande tendenser i andra diskussionsinlägg i olika grupper där folk uppmanas att göra slut/skilja sig/sparka ut sin partner för att de har olika åsikter om exempelvis hur vida det är lämpligt att behålla en problemhund i hemmet, just för att "hunden går före allt".

Hur resonerar ni och vad betyder er hund för er i relation till familj och barn? (Med "familj" menar jag nu alla personer man räknar som sin familj, inte nödvändigtvis bara partner och barn utan även föräldrar, syskon och andra nära släktingar).

Jag skulle lätt välja hunden framför en "kille".

Men konceptet familj med barn går före hund.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag ser inga problem med det, om det är så någon känner.

 

[Amha]

Det där kan jag ligga vaken och våndas över flera timmar när jag borde sova
Jag har ett rätt utpräglat katastroftänk, så att ligga och grubbla på vad jag skulle göra om det t.ex. började brinna hör lite till vardagen. Nu har jag iallafall en plan för hur samtliga i huset skulle räddas nästan oavsett var branden startade (Worst case scenario: hundarna genom fönstret, mamma genom ett annat fönster, brorsan genom bakdörren. Jag behöver inte välja bort någon, problem solved )

Installera brandsläckare på strategiska platser (t.ex utanför sovrummet så du lätt kan rycka med den i räddningsaktionen) och brandvarnare så kan du släppa branden sen har en släckare direkt utanför vårt sovrum som ligger i anslutning till hallen (=kan skicka ut hunden genom dörren i farten). Minstingens rum en liten bit åt sidan. Utanför det rummet hänger en brandfilt. Jag kan alltså skena in dit, hiva ut henne genom fönstret i nödfall. Är släckaren slut tar jag brandfilten med mig upp för trappan där nästa släckare hänger. Tar med den till äldsta dotterns rum där det finns en brandstege. Då är det bara att klättra ut. Meeen sannolikheten att det blir så illa är väldigt liten iom brandvarnarna.

 

[Hyacinth]

När min salig hund levde, var hon en precis lika mycket familjemedlem som min mor, mina söner eller min syster var.

Varför behöver man välja den ena före den andra i det ena fallet, då det aldrig någonsin blir någon diskussion om det andra fallet; t.ex "om vilket utav ens barn man älskar mer än det andra".

trebarnsfar, till två pojkar och en (salig) hund.

Jag skulle ju inte omplacera barnen om de blev allergiska mot hunden.