Jag är bortskämd och otacksam.

[Jolanta]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

vad bra!

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

Stå på dig!
Var ego!
Häv ur dig det du måste få ur dig (såvida det inte sårar i onödan).

Jag känner precis som du, och jag är i vecka 37, nu börjar det dock bli för verkligt för mig vilket också gör att jag avskyr att vara gravid ännu mer.. Jag hade också en gnälltråd där en så snäll person menade att jag brydde mig mer om mitt yttre än mitt barn i magen, vilket gjorde att jag mer eller mindre kunde vägra ta till mig barnet alls på ett bra tag. Värre blev det när jag brast så in i bomben under magen (tänk en fotboll i magen, och "under" fotbollen) så jag har nu en "påse" som hänger, det kommer inte fixa sig själv. Det är nu åderbråck som måste opereras bort efter förlossningen. Dom gör ont hur jag än gör och jag går med ett band som håller upp magen för att inte belasta neråt då bristningarna blir värre. Jag åkte rätt tidigt på högt blodtryck, men inte diagnos på havandeskapsförgiftning. Gick upp 20 kilo i vätska mellan v.14 och v.18, har sedan dess gått på kontroll varannan vecka, periodvis var 5 dag. Åkte på karpal-tunnelsyndrom och är sjukskriven sedan 24 augusti, något jag borde blivit tidigare enligt läkaren.

Har sedan vecka 18 haft halsbränna varje natt/dag.. dygnet runt, inget hjälper. Lever mer eller mindre på samarin.

Har foglossningar som gör att jag knappt kan ta mig ur sängen på egen hand, mina knän är i farozonen just nu, jag har opererat ett 6 gånger och det andra 2 gånger, båda är riktigt dåliga nu igen och läkaren kräver vila och snabb viktnedgång efter grav. Konstant huvudvärk...

Men jag blir glad när min sambo ligger och pratar med magen, jag blir glad när bebisen sparkar till när jag eller sambon gör något, roligast är nästan när den blir förbannad när jag sjunger för den. Den uppskattar inte min vackra stämma

Varje gång jag känner mig äcklig, fet, dum, idiotisk, ego så sätter jag mig ner och tänker efter på vad som är värt det. Och nästan varje gång inser jag att det är värt det. Jag slutade rida i vecka 20, det var inte roligt men jag hade inget val då jag lätt åker av min häst och ville inte riskera bebisen. Även om jag står och är avundsjuk på alla som rider och tränar sina hästar nu så försöker jag tänka på att jag är snart där igen, och ännu bättre. När jag inte tränar hästarna så har jag en alldeles egen bebis att gosa med, att lukta på och göra allt man skall med. Jag kommer få se glädjen i ett barns ögon och då är jag säker på att jag har gjort rätt val ändå. Vår bebis var allt annat än planerad, det tog både mig och pappan lång tid innan vi kunde acceptera hela situationen. Men vi ångrar inte det val vi gjorde.

Så jag tilllåter mig vara äcklig, fet, ful, dum och idiotisk. Allra mest tilllåter jag mig vara ego, för trots allt har jag gett upp drömmen om att bli den jag MÅSTE bli, nu är det liksom ingen dröm längre, utan ett måste. Och måsten är inte riktigt lika roliga.

Detta är MIN tid, sen kommer allt kretsa kring bebisen och vad som är bäst för bebisen. Måste jag göra mig av med en häst så gör jag det, men inte förrän jag VET att jag måste, så ego tänker jag vara..

 

[jerseyko]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

Har oxå gått upp och ner för mig under graviditeten. Trots kanonbra blodvärden! (Skryter med järnvärde på 145, 146 vid inskrivningen)

Hade en svacka runt v. 20 då jag inte kunde rida, obehagligt när bebis stutsa runt, foglossningar och sammandragningar så fort jag börja trava! Sen gick det över!

Tog beslutet att lämna ut hästen på foder, hittade en lämplig fodervärd och allt kändes så rätt, och då gick hon inte igenom besiktningen. Beslöt mig för att ha henne kvar och nu har min medryttare börjat trava henne lite granna. Även skaffat en till medryttare, men henne litar jag inte på riktigt till 100%
Ringde i veckan, trodde de hänt något, men hon undrade när hon skulle få rida, hennes 2a dag med hästen. Jag förklarade både i annonsen och när hon var här att hästen är halt och att jag vill att de ska lära känna varandra från marken först, för jag vill inte ha en trasig medryttare eller/och häst!

Hade oxå lite panik för ekonomin, men det är faktiskt kanon lungt.

 

[Cessan]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

Som de flesta andra säger här inne så är det lätt att bli deppig och orklös när man är gravid. Jag minns när jag väntade Theo, jag var jätte deppig och tyckte faktiskt livet samt vara gravid var pest. Visst var det spännande att vara gravid och jag längtade verkligen efter min bebis men att vara så trött, tycka allt är tråkigt mm är inte kul. Men det är något man bara behöver uthärda - för när bebisen väl är ute så mår man oftast toppen igen! Det gjorde jag och det är underbart att bli mamma !

Nu väntar jag nr 2 och tycker det är mer uthärdligt denna gången men jag tänker inte stärka mig till att säga att det är kul och att jag går på moln. Jag är trött och oroar mig en massa istället. Det blir tätt mellan mina barn, kommer jag att orka? Kommer Theo att klara av det mm.. Men jag vet att när väl bebisen är ute så klarar man av det och att man får styrka av all kärlek man känner! Det kommer du oxå att klara!

Ta en dag i sänder och försök att vila samt ta hand om dig och din sambo! Även om det känns som en evighet till bebisen tittar ut så går tiden rätt fort ibland (nu med 2:an springer den iväg men med första minns jag att det var snigelfart..) så försök vara positiv! Inte lätt jag vet.. Och du har rätt att vara precis så trött, tråkigt och velig som du själv vill - allmänheten får acceptera det!

Lycka till med din graviditet och blivande bebis!

 

[vansinnet]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

Detta var inte till dig Vansinnet, utan till en som skrev ett jäkligt olämpligt inlägg, men som togs bort, och då står det att jag svarat dig!

Ja jag fick ett par väldigt konstiga PM också!
Måste ju vara ngn sjuk person?

 

[Jolanta]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

jo, mest troligt!

 

[vansinnet]

Sv: Jag är bortskämd och otacksam.

Tack för alla svar!
Jag får en spontan tanke när jag läser era inlägg och det är: Fan vad duktiga ni är! Tänk att världen är full av så starka kvinnor som trots allt skit man får gå igenom kan se det positiva. Starkt!