Jämställt förhållande

[sthu]

Jag tror att anledningen till att du och jag ser olika på detta är att du verkar tänka mer kategoriskt kring begreppet "jämställt". Antingen så är det uppnått, punkt, och då är det rätt gjort av dem. Eller så är det inte uppnått, och då är det fel gjort av dem. Jag tänker på jämställdhet som mycket mer variabelt, som inte går att fastslå utifrån en endimensionell faktor, och som ofta även varierar över tid pga olika orsaker.

Jag kan också se ett antal olika exempel på när det är motiverat att INTE ha en jämställd uppdelning, som när orken är olika, någon är extremt selektiv med mat, någon har svår social fobi, eller svårt med något annat etc. Vi är människor och inte programerbara robotar, när vi försöker skapa bra relationer och vara goda förebilder för våra barn. Därmed så tycker jag att det kan finnas lägen där man INTE bör slå knut på sig för att bli mer jämställda just precis nu. Det betyder inte att jag tycker att det redan är jämställt, eller att jag tycker att de ska sluta vilja bli mer jämställda långsiktigt, utan att jag tycker att det är mer "rätt" för det paret att prioritera något annat just då.

Du fultolkar mig så det är nästan äckligt. Var har jag skrivit att jag skulle anse något sånt?

 

[Thaliaste]

Du fultolkar mig så det är nästan äckligt. Var har jag skrivit att jag skulle anse något sånt?

Oj, nu har du nog missförstått mig också. Jag har verkligen inte menat något illa. Att ha olika syn på hur jämställdhet definieras och mäts är väl inget konstigt? Många människor tänker som du, och många människor tänker som jag? Min bild är att Buke inte är särskilt representativt heller, medvetenhet och intresse för jämställdhetsfrågor är mycket större här än generellt IRL.

Men det är nog bäst att jag avstår från att diskutera mer, du verkar vara väldigt arg på mig och det känns inte troligt att något jag skriver kommer att lyckas landa väl.

 

[sthu]

Oj, nu har du nog missförstått mig också. Jag har verkligen inte menat något illa. Att ha olika syn på hur jämställdhet definieras och mäts är väl inget konstigt? Många människor tänker som du, och många människor tänker som jag? Min bild är att Buke inte är särskilt representativt heller, medvetenhet och intresse för jämställdhetsfrågor är mycket större här än generellt IRL.

Men det är nog bäst att jag avstår från att diskutera mer, du verkar vara väldigt arg på mig och det känns inte troligt att något jag skriver kommer att lyckas landa väl.

Du har ingen aning om hur jag tänker eller ser på jämställdhet. Ändå förutsätter du en hel massa. Det är inte snyggt.

 

[Palermo]

Same. Jag tjänar betydligt mer än min man och vi är barnfria. Jag hatar att dammsuga, diska och tvätta- min man sköter det oftast. ÄLSKAR att laga mat (mat är kärlek!) så jag gör gärna det vardag som helg. Inga problem att städa toaletterna, våttorka och damma av- så det gör jag. HATAR med stora bokstäver allt som har med trädgård att göra så han sköter mkt av det förutom våra rabatter (som jag har multipla gånger hotat att cemnetera igen ) men gör det med ihopbitna tänder tills vidare (gillar ändå vår doftpion lite). Han har några rätter som är "hans" som han gör svinbra och då får han ha dem ifred och laga utan att jag lägger mig i. Vi handlar tillsammans och lägger till lika mkt till vårt gemensamma konto för villan och andra gemensamma utgifter.

Det här är jag nyfiken på. Vad betyder det, så att säga. Gör du alla andra rätter svinbra? En bekant (kvinna) lever med en man som endast kan laga pannkakor, enligt vad hon säger. (Jag antar att han även kan göra kaffe och fixa mackor, åtminstone.) Bekanten betonar också att mannen är "jättebra på att göra pannkakor".

Jag tänker, istället, att övre gräns för hur fantastiska pannkakor rimligtvis kan bli, ligger rätt nära helt vanliga pannkakor.

Jag undrar också vad som gör att mannen, med kunskaper som han har förvärvat genom att blanda pannkakssmet och steka pannkakorna, inte kan generalisera lite och alltså laga fler rätter. Säg, stekt fläsk och raggmunk som exempel.

Så det här att din man lagar några få rätter, men gör dem SVINBRA, vad betyder det? Förstår du hur jag menar?

 

[Badger]

Du har skrivit att din man är sämre på att laga mat. Du skrev att han kan laga mat men inte så att den smakar bra enligt dig. Jag tänker att en man som i den situationen fortsätter laga mat som partnern inte tycker om antingen saknar färdigheter (behöver öva mer) eller inte orkar engagera sig tillräckligt. För att jag skulle anse att fördelningen är jämställd så hade jag förväntat mig att mannen engagerar sig och anstränger sig för att laga så pass bra mat att ni kan dela upp uppgiften utan att det blir tråkig mat för dig.

Men det är så jag ser det. Det är okej om du har en annan uppfattning. Alla har inte samma bild av vad jämställdhet innebär.

Jag tänker ju snarare att om en person har väldigt speciell smak och den andre alls inte tycker det är roligt att laga mat på det sättet när den första hela tiden blir lite sur och besviken, då är det rätt naturligt att det blir bara den ena som lagar maten.

Låt säga att en kan laga boeuf bourgignon, köttfärssås och spagetti, kycklinggryta och allt möjligt och älskar den maten, det gör majoriteten andra som äter den också. Men den andre tycker bara om mat som är mycket speciell, låt säga handgjorda chicken nuggets friterade på ett väldigt speciellt sätt som är svårt att få till och föredrar att göra detta själv. Den andre kan äta detta men det är inte vad hen föredrar såklart, men det går ned liksom, hen har ett större möjligt spann mat att äta.

Jag uppfattade det som att båda lagar mat bra, men den ena har speciell smak i vad hen gillar och verkligen inte vill äta någonting hen inte tycker om, någonsin. Och då känns det ganska naturligt att det kan bli så att en lagar maten.

 

[Oknytt]

Det här är jag nyfiken på. Vad betyder det, så att säga. Gör du alla andra rätter svinbra? En bekant (kvinna) lever med en man som endast kan laga pannkakor, enligt vad hon säger. (Jag antar att han även kan göra kaffe och fixa mackor, åtminstone.) Bekanten betonar också att mannen är "jättebra på att göra pannkakor".

Jag tänker, istället, att övre gräns för hur fantastiska pannkakor rimligtvis kan bli, ligger rätt nära helt vanliga pannkakor.

Jag undrar också vad som gör att mannen, med kunskaper som han har förvärvat genom att blanda pannkakssmet och steka pannkakorna, inte kan generalisera lite och alltså laga fler rätter. Säg, stekt fläsk och raggmunk som exempel.

Så det här att din man lagar några få rätter, men gör dem SVINBRA, vad betyder det? Förstår du hur jag menar?

Det betyder att när jag lagar samma rätter blir det inte lika gott som när han gör det. Inte mer än det.

 

[Breaktown]

Det här är jag nyfiken på. Vad betyder det, så att säga. Gör du alla andra rätter svinbra? En bekant (kvinna) lever med en man som endast kan laga pannkakor, enligt vad hon säger. (Jag antar att han även kan göra kaffe och fixa mackor, åtminstone.) Bekanten betonar också att mannen är "jättebra på att göra pannkakor".

Jag tänker, istället, att övre gräns för hur fantastiska pannkakor rimligtvis kan bli, ligger rätt nära helt vanliga pannkakor.

Jag undrar också vad som gör att mannen, med kunskaper som han har förvärvat genom att blanda pannkakssmet och steka pannkakorna, inte kan generalisera lite och alltså laga fler rätter. Säg, stekt fläsk och raggmunk som exempel.

Så det här att din man lagar några få rätter, men gör dem SVINBRA, vad betyder det? Förstår du hur jag menar?

Skillnaden med ditt exempel och det @Oknytt skrev är ju att Oknytt skrev ju ingenting om att mannen var dålig på att laga mat i övrigt, bara att han hade vissa rätter som han gjorde svinbra och därför var det alltid han som lagade dem.

Min pappa är däremot som du beskriver. Hans repertoar består av några få rätter men de är jättegoda. Och så bakar han de godaste kanelbullarna jag någonsin smakat och en fantastisk äppelkaka. Men har nog aldrig bakat något annat.

Svaret är väl så enkelt som att om man gör samma sak väldigt många gånger så blir man väldigt bra på det?

 

[Pilot]

Jag tänker att det är skillnad på om ett förhållande är "rättvist" och jämställt.
Rättvist innebär att båda har inställningen att man är två i ett hushåll och hjälper till efter förmåga men också har en ambition om att hjälpa till lika mycket.
Jämställt så är man mån om att det är både är rättvist och jämställt, dvs försöker aktivt arbetar emot att trilla i könsroller.

Har svårt att hitta rätt ord, men efter att ha läst i tråden så är det den största skillnaden jag kan se.

 

[Lightzone]

Jag tänker att det är skillnad på om ett förhållande är "rättvist" och jämställt.
Rättvist innebär att båda har inställningen att man är två i ett hushåll och hjälper till efter förmåga men också har en ambition om att hjälpa till lika mycket.
Jämställt så är man mån om att det är både är rättvist och jämställt, dvs försöker aktivt arbetar emot att trilla i könsroller.

Har svårt att hitta rätt ord, men efter att ha läst i tråden så är det den största skillnaden jag kan se.

Men snyggt formulerat! Ja!
Rättvist är nog det saknade ordet i diskussionen.

Tyckte rättvist vs jämställt var mitt i prick.

 

[julgrisen]

Vi var jämställda innan vi fick barn, som så många andra. Då gjorde nog min sambo mer än mig i hemmet och jag tror att en stor del av att vi kunnat vara så jämställda är att jag har vissa traditionellt ”manliga” egenskaper och han har vissa traditionellt ”kvinnliga” egenskaper. Jag ser tillexempel väldigt sällan att det behöver städas, han märker det med en gång. Jag har inget emot lite stök och han vill ha det kliniskt rent (eller ja, det är min uppfattning i allafall ).
När mina kollegor klagar på hur deras män är i hushållet kring städning och liknande känner jag oftast igen mig i deras män. Jag är dålig på att projektleda eftersom jag är disträ och aldrig kommer ihåg vad jag ska göra. Min sambo är väl kanske inte heller bra på att projektleda men bättre än mig.

Vi var jämställda första året med barn också, jag ammade inte och vi fick tvillingar så hade alltid ett barn var, vi delade på matningar och nattningar och har varit föräldralediga lika länge (han något mer). Barnen gjorde ingen skillnad på oss heller.
Jag tycker att det blev lite sämre när vi började jobba igen båda två. Dels har jag gått ner i tid för att mitt jobb kräver att jag är på plats medan hans jobb är mer flexibelt och tillåter att han jobbar ikapp på kvällar. Vi hämtar och lämnar barn i samma utsträckning och tar varannan vab, men jag är snabbare på att reagera på barnens signaler och därför vänder de sig nu mer till mig om vi är båda två. Han jobbar längre bort och kommer därför hem senare när det är jag som hämtar, när han hämtar tar det en knapp timme innan jag också är hemma.
Det är fortfarande han som gör mest grejer i hemmet eftersom han vill ha det renare men det är jag som kommer ihåg att kolla hur det ser ut med behov av vinterkläder till barnen osv. Så ja, det har definitivt blivit svårare med barn och jag har på nåt sätt tagit mig an nån form av roll att ha hand om deras garderober.

 

[MiniLi]

Jag tänker ju snarare att om en person har väldigt speciell smak och den andre alls inte tycker det är roligt att laga mat på det sättet när den första hela tiden blir lite sur och besviken, då är det rätt naturligt att det blir bara den ena som lagar maten.

Låt säga att en kan laga boeuf bourgignon, köttfärssås och spagetti, kycklinggryta och allt möjligt och älskar den maten, det gör majoriteten andra som äter den också. Men den andre tycker bara om mat som är mycket speciell, låt säga handgjorda chicken nuggets friterade på ett väldigt speciellt sätt som är svårt att få till och föredrar att göra detta själv. Den andre kan äta detta men det är inte vad hen föredrar såklart, men det går ned liksom, hen har ett större möjligt spann mat att äta.

Jag uppfattade det som att båda lagar mat bra, men den ena har speciell smak i vad hen gillar och verkligen inte vill äta någonting hen inte tycker om, någonsin. Och då känns det ganska naturligt att det kan bli så att en lagar maten.

Det blir ju väldigt specialfall om det handlar om ngt slags selektivt ätande och att man absolut inte vill äta mat andra lagat. Det är inte så jag uppfattat det i diskussionen men jag kanske fattat fel.

Som jag minns och uppfattade det så uttrycktes det initialt att partnern var sämre på att laga mat.

Jag tänker att det är skillnad på om ett förhållande är "rättvist" och jämställt.
Rättvist innebär att båda har inställningen att man är två i ett hushåll och hjälper till efter förmåga men också har en ambition om att hjälpa till lika mycket.
Jämställt så är man mån om att det är både är rättvist och jämställt, dvs försöker aktivt arbetar emot att trilla i könsroller.

Har svårt att hitta rätt ord, men efter att ha läst i tråden så är det den största skillnaden jag kan se.

Bra uttryckt, håller med!

 

[Thaliaste]

Du har ingen aning om hur jag tänker eller ser på jämställdhet. Ändå förutsätter du en hel massa. Det är inte snyggt.

Om du vill får du gärna berätta vad jag förutsatt om dig? Jag vet såklart inte mer om hur du tänker än det du skrivit i tråden, och jag tycker att jag varit tydlig med vad jag tolkar utifrån vad du skrivit, just för att du ska ha en möjlighet att förstå hur jag tänker och kunna bemöta det du inte tycker stämmer. Jag har verkligen inte haft för avsikt att fultolka dig och förstår ärligt inte hur du läser in det.

 

[Thaliaste]

Jag tänker att det är skillnad på om ett förhållande är "rättvist" och jämställt.
Rättvist innebär att båda har inställningen att man är två i ett hushåll och hjälper till efter förmåga men också har en ambition om att hjälpa till lika mycket.
Jämställt så är man mån om att det är både är rättvist och jämställt, dvs försöker aktivt arbetar emot att trilla i könsroller.

Har svårt att hitta rätt ord, men efter att ha läst i tråden så är det den största skillnaden jag kan se.

Ja! Det träffade väldigt rätt i hur jag tänkt men inte hittat ord för. Tack!

Jämställdhet har till viss del med rättvisa att göra, men det är inte hela/enda perspektivet.

 

[Johanna1988]

Jag tänker att det är skillnad på om ett förhållande är "rättvist" och jämställt.
Rättvist innebär att båda har inställningen att man är två i ett hushåll och hjälper till efter förmåga men också har en ambition om att hjälpa till lika mycket.
Jämställt så är man mån om att det är både är rättvist och jämställt, dvs försöker aktivt arbetar emot att trilla i könsroller.

Har svårt att hitta rätt ord, men efter att ha läst i tråden så är det den största skillnaden jag kan se.

Men så bra formulerat! Mitt i prick

 

[Palermo]

Skillnaden med ditt exempel och det @Oknytt skrev är ju att Oknytt skrev ju ingenting om att mannen var dålig på att laga mat i övrigt, bara att han hade vissa rätter som han gjorde svinbra och därför var det alltid han som lagade dem.

Min pappa är däremot som du beskriver. Hans repertoar består av några få rätter men de är jättegoda. Och så bakar han de godaste kanelbullarna jag någonsin smakat och en fantastisk äppelkaka. Men har nog aldrig bakat något annat.

Svaret är väl så enkelt som att om man gör samma sak väldigt många gånger så blir man väldigt bra på det?

Man blir inte alls nödvändigtvis bra på något av att göra det många gånger. Eller, både min sambo och jag är bra på att sköta städningen lite halvmediokert.

När det gäller maträtterna, verkar det för min del osannolikt att de män som är "svinbra" på ett fåtal rätter har utvecklat dessa till perfektion. Perfektion är väl rätt ovanligt när det gäller vardagsmatlagning hemma.

Jag tycker att det är osannolikt att den som kan fyra rätter, verkligen kan briljera med dessa, men inte laga något annat så att det blir åtminstone okej.

 

[nullo-modo]

Inser att ju mer pengar som kommer in i hushållet ju lättare att ha jämlikhet för var enskilda syssla. Betala för fixa bilen, byta däck, veckostädning, köpa färdig mat, betala för renovering mm så måste ju det vara mycket lättare att dela lika på varje syssla jämfört med om det görs själva pga ekonomi eller möjlighet till att spara pengar genom att göra det själva.

 

[Oknytt]

Man blir inte alls nödvändigtvis bra på något av att göra det många gånger. Eller, både min sambo och jag är bra på att sköta städningen lite halvmediokert.

När det gäller maträtterna, verkar det för min del osannolikt att de män som är "svinbra" på ett fåtal rätter har utvecklat dessa till perfektion. Perfektion är väl rätt ovanligt när det gäller vardagsmatlagning hemma.

Jag tycker att det är osannolikt att den som kan fyra rätter, verkligen kan briljera med dessa, men inte laga något annat så att det blir åtminstone okej.

Men alltså vad är det du vill få fram egentligen? Jag har inte sagt någonting om min mans övriga matlagningsförmåga. För övrigt så har han jobbat som kock innan han började plugga, så jo, han kan laga mat han också, rätt så skapligt också, men hos oss står jag för majoriteten för matlagningen för att vi väljer att ha det så, och vissa rätter, som ja, han faktiskt gör svinbra, får han gärna göra.

 

[Ajda]

Tycker du att det är jämställt? Eller tycker du att ni har en ganska könsrollskonservativ arbetsdelning som ni båda trivs tillräckligt bra med?

Jag tänker på Emil Henrohns inlägg på instagram, där han är utklädd till en mamma och sjunger en sång. ”Jag är och handlar, för jag är mamma. Pappa, är ordförande i fotboll”. Något sånt.

 

[Roheryn]

Men vad är jämställdhet egentligen? Är det verkligen att två personer av olika kön som lever i ett parförhållande var och en gör exakt lika mycket kvinnligt som manligt kodade sysslor i hemmet? Det kan jag aldrig hålla med om eller tycka är viktigt.

Det jag däremot tycker är viktigt är att båda har någorlunda jämn arbetsbörda (så att inte byta däck två gånger om året räknas som lika mycket som att städa hela huset varje vecka, för att ta ett exempel), att båda jobbar utanför hemmet i likvärdig utsträckning och att man är ekonomiskt jämställda - antingen att man faktiskt tjänar ungefär lika eller att man på olika sätt kompenserar för olikheten i inkomst, till exempel genom att den som tjänar mer också betalar mer av det gemensamma. Att båda klarar av att försörja sig och ta hand om sig själv och sitt hem i tillräcklig utsträckning för att kunna lämna förhållandet om det behövs. Och om man har barn - att båda tillbringar ungefär lika mycket tid med barnen och tar lika mycket ansvar för barnen. Vem som sedan lagar mat, viker tvätt, rensar ogräs eller skottar snö kan jag inte tycka är viktigt, varken på parnivå eller samhällsnivå.

Själv lever jag inte i något förhållande just nu, vilket jag faktiskt tycker är skönt Jag bor på gård och gör allt själv - lagar mat och tvättar, lagar staket och fäller träd och tusen saker däremellan. Min vuxna dotter bor också här, men eftersom vi båda är kvinnor behöver vi ju inte väga in någon jämställdhet i arbetsfördelningen hemma (?)

 

[MiniLi]

Men vad är jämställdhet egentligen? Är det verkligen att två personer av olika kön som lever i ett parförhållande var och en gör exakt lika mycket kvinnligt som manligt kodade sysslor i hemmet? Det kan jag aldrig hålla med om eller tycka är viktigt.

Det jag däremot tycker är viktigt är att båda har någorlunda jämn arbetsbörda (så att inte byta däck två gånger om året räknas som lika mycket som att städa hela huset varje vecka, för att ta ett exempel), att båda jobbar utanför hemmet i likvärdig utsträckning och att man är ekonomiskt jämställda - antingen att man faktiskt tjänar ungefär lika eller att man på olika sätt kompenserar för olikheten i inkomst, till exempel genom att den som tjänar mer också betalar mer av det gemensamma. Att båda klarar av att försörja sig och ta hand om sig själv och sitt hem i tillräcklig utsträckning för att kunna lämna förhållandet om det behövs. Och om man har barn - att båda tillbringar ungefär lika mycket tid med barnen och tar lika mycket ansvar för barnen. Vem som sedan lagar mat, viker tvätt, rensar ogräs eller skottar snö kan jag inte tycka är viktigt, varken på parnivå eller samhällsnivå.

Jag skulle gissa att svaret på den frågan varierar, förmodligen relaterat till vilken feministisk inriktning man känner sig hemma i.

Jag tycker, tvärtom mot vad du skriver, att det är jätteviktigt vem som gör vad.