Istadighet

[**BORTTAGEN**]

Ni som har/har haft istadiga hästar, alltså sådana som helst inte vill gå hemifrån alls utan att konstra på olika vis. När går det över?? Kan det ha med åldern att göra? Går det överhuvudtaget över eller måste jag "slåss" med mitt sto varje gång jag ska rida? Mitt sto är snart 4 år, jag rider tyvärr alltid ensam, lugna turer i skogen pga hennes låga ålder, varannan dag ungefär. Jag rider barbacka så det är inte så att hon besväras av sadeln och hon har inte ont någon annan stans heller, hon är bara riktigt bitchig och jag börjar bli trött på det för det har hållt på ett par månader nu... Hon är jättesnäll annars och har vi väl kommit en bit hemmifrån så brukar det gå jättebra och jag kommer ALLTID hemifrån med henne, hon vinner aldrig! Men det är lite tråkigt att hålla på att trixa med henne hela tiden... Nu har jag och hästen paus från ridningen och hon går mest och myser i hagen, orkar inte slåss med henne just nu.

 

[lil-sis]

Det är ett ungsto, bara å gilla läget tills hon växer ifrån det så mkt det nu går.

Pauser är nyttiga, de brukar mogna av dem.

 

[martha]

Jag säger nog tvärtom...en 4 åring skall inte krångla så, hon är en "vuxen" häst och skall bete sig som en sån, under förutsättning att hon är frisk f.ö.
Kanske har du för lite pondus?? Om nån annan provar , vad händer då?? Jag tycker det låter som att hon bara är vrång och tar tillfället i akt.Var bestämd emot henne, en ordentlig smäll i arselet dör hon inte av, men den skall ges med bestämdhet och med att du INTE tolererar detta beteendet.

 

[Nossan]

en ordentlig smäll i arselet dör hon inte av

, jag vet inte varför, bara bröt ut i befriande skratt! Kanske som motvikt till alla råd som komma skall har nedan sen.

 

[lil-sis]

Så hade jag sagt förut men numer är jag rädd om mitt liv, skulle jag göra så på ponnyn skulle hon mkt förnärmad placera mig hårdhänt på marken.

(Vi kommer förbi problemet ändå och sen är båda nöjda och glada och ingen har blitt arg, fast det är klart, när hon är fyra håller vi inte på med sånt längre).

 

[**BORTTAGEN**]

Pondus har jag kan jag lova... :smirk: Rappade till henne i arslet med ett spö en gång, aldrig mer, hon blev helt knäpp! Våld löser inte detta problem!! Kan inte driva henne för hårt för då går hon upp på bakbenen! Så man får lirka med henne. Som sagt så vinner hon ALDRIG och får sin vilja igenom, jag kommer alltid dit jag vill fast det ibland kan ta lite tid. Sitter heller aldrig av och leder henne. Håller på mycket med horsemanship, är noga med vem som är ledaren. Hon ska alltid gå bakom när jag leder henne och ska alltid flytta sig för mig och så... Hon är ganska hård i psyket men det är jag som är ledaren. Jag rider som sagt inte för tillfället, gör markarbete av olika det slag och ledarskapsövningar. Hon krånglar aldrig när jag är på marken, bara när jag rider.

 

[ang]

Att ha ledarskap på backen är en annan sak jämfört med att ha ledarskapet på ryggen. Jag skulle starkt ifrågasätta en sådan istadighet hos en häst, är det smärta, rang, eller vad?

Har själv ägt en "tuff" häst med en mycket stark moral (eller vad man skall kalla det) och han lärde mig otroligt mycket. Jag kunde t ex INTE rida ensam i början, men med träning av matte och häst så funkade det till slut. Jag menar att du kanske måste "dela upp" det ni skall utföra i pyttedelar så att en och en fungerar?

Självklart är sånna här frågor svåra, och än värre över internet. Men kanske kan man få någon tanke?!

 

[Rikkan]

Hur funkar hästen om du rider den på gården, i hagen? Är den istadig då också?

Är det samma sto som var skrikig i hagen och ogillade att ni höll på med henne? (vet inte om jag blandar ihop dig med ngn annan)

Det är inte alltid att horsemanshipövningar gör hästen harmonisk. Dom gör som man säger, men glädjen kan vara borta på grund av intärnt obehag.

Jag kan bara berätta om mitt sto, som var helt hopplös att få från gården. Våld hjälper inte på henne. Hon var defenitivt inte fräsch.
Nu när hon mår bra så går hon från gården.

Det är viktigt att bara tänka positivt och endast "här och nu", inte på något av det som varit.

 

[**BORTTAGEN**]

Nej det är inte samma sto. Mitt sto kommer fram till staketet så fort jag bara visar mig ute, hon älskar att bli pysslad med. Hon är världens gulligaste, men inte när jag rider... Hon kan göra så här när jag rider på ridbanan hemma också men inte lika mycket. Jag "knäcker" inte min häst genom mina ledarskapsövningar. Jag försöker få henne att lita på mig. Jag tränar även trix, tex att ta godis mellan bakbenen, buga, bergsgeten m.m. Bara "undergivna" trix än så länge. Hon är en väldigt glad och social häst som mer än gärna kommer till mig, det är bara ridningen som inte funkar så bra och jag försöker lista ut varför...

 

[martha]

Vad som förundrar mig är NH...varför funkar det inte på ryggen för ..för mig helt obegripligt....
Jag kan tala om att jag hade en häst en gång som blev sådär istadig, nåt grymt istadig och det konstiga var att han blev det på hemvägen...visserligen var han det också när vi skulle ut ur stallet, men det tog nån minut sen var han som en raket ut istället....en gång skulle jag vänta ut honom, jag krånglade med honom ett tag men beslöt mig för att helt enkelt VÄNTA ut honom, så jag satt där på ryggen och visslade....efter 30 minuter så ställer han sig och SOVER...sänker huvudet och vilar det ena bakbenet....men då brast det för mig....jag vart så arg...att hade jag haft en bössa hade jag skjutit honom på fläcken....men det tog ända tills jag blev helt vansinnig innan han gick iväg....då var det ärligt, hästen brydde sig inte om ifall jag var arg i vanliga fall , det var som att hälla vatten på en gås, men efter detta så var han iallfall aldrig istadig....du skulle bara våga var frasen när han nångång provade

 

[Yrja]

Tycker att du ska ta en paus i ridningen och istället ta reda på hur du ska göra för att eran relation ska fungera.
Hon litar kanske inte på dig, du är inte lika trygg som stallet och hagkompisarna. Det är något ni måste jobba med. För hästen ska ju inte behöva gå ut om den inte vill.

Ta henne till en ridbana eller liknande om ni har en, och försök sen prata med henne. Lek lite, testa alla knappar och ta reda på vad hon egentligen är för en liten polla. Ni känner kanske inte varandra ordentligt än.

Red ett ungsto med samma problem. Hon hade ingen respekt när man stog på marken och att rida från gården kunde ta flera minuter innan man fick lov att sitta av och leda bort henne.
I alla fall fick jag uppgift att "rida in" henne och det var ganska jobbigt att behöva tvinga ut henne varända gång. Men med tiden jobbade jag med andra saker(dock inte på det sättet som jag anser du borde göra då jag inte hade tillgång till det). Men när hennes förtroende för mig ökade gick det tillslut hur bra som helst att rida iväg.

Ska tillägga att detta inte var någon rädd häst utan en påfusig fjording med mycket vilja. Men även en sån häst behöver någon att lita på om den ska ge sig iväg från tryggheten hemma.

 

[Rikkan]

Är hon så gosig och fin som du säger så sitter det kanske i kroppen på henne, inte "i huvudet"?
4 år, är det inte ryggen som växer ut till full längd?

Jag testade mitt sto när hon var som värst genom att rida henne på gården framför ladugården. Liten yta, men hon svängde, gick förbi ingången utan problem. Så när hon klarat detta så utvidgade jag volterna lite mer för varje gång. Hon vägrade dock gå mot vägen. Det var då jag förstod att det satt i musklerna eftersom hon måste uppför en backe för att komma till vägen...

Jag blev inte klok på alla som gav mig råd. Hon var lat, bortskämd, hade fått för lite stryk, för mycket godis(!), för lite träning m.m
Det visade sig att hästen försökte tala om vad den inte klarade av, men ingen människa förstod henne. Kanske var det för enkelt?

 

[martha]

Ja, det är nästan omöjligt att ge råd såhär på nätet, det kan ju faktiskt vara vadsomhelst..allt från vrånghet till pälssättning, tandbyten,SI leden,...men konstigt är ju att hästen går bra då den kommit från stallet...därav mina svar.

 

[**BORTTAGEN**]

Ja, det är ju det som är så skumt. Har man väl kommit en bit hemifrån så går det för det mesta jättebra! Då försöker hon aldrig vända eller sticka med mig eller nåt, hon är jättemysig då så jag tvivlar på att hon skulle ha ont någonstans. Hon är inte genomkollad från topp till tå på klinik eller nåt men hon är ganska nyligen veterinärbesiktigad med böjprov och så utan anmärkning. Hon får extra B-vitaminer pga pälssättningen då hon har varit lite öm i sina muskler men det har blivit mycket bättre nu. Jag begär inte att ni ska lösa mina problem, jag vill bara veta vad ni har gjort med era istadiga hästar, kanske kan några av era tankar kring detta hjälpa mig. Tackar väldigt för de tips och råd jag hittils har fått!

 

[Rikkan]

Lyckligtvis så kom dessa "fina" råd inte från Bukefalos... utan från luttrade travtränare(a)

Och jag håller med, visst är det mysko att hon går fint när dom väl kommit en bit på vägen.
Men precis som livet är svaret där vi vill ha det, framför oss eller precis hos oss i denna stund. Valet är vårt och det är inte alltid lätt...Hon kanske är född i kräftans tecken precis som min...(hemmakär)

 

[**BORTTAGEN**]

Kanske skulle ta kontakt med en "hästpratare" och fråga hästskrället vad det är med henne!

 

[yatlah]

Alltså, make my day om en fyra åring är isstadig.
Tror liksom inte det.Jag tycker att du ska låta hästen vila från din information, hon visar ju tydligt att hon inte är mogen. Så må tusen andra mänskor säga nåt annat men detta försöker hästen säga dig, men herregud vad är det som är så svårt att bara vara med hästen då.

 

[bengall]

Min förra foderhäst var likadan.
Med andra hästar var det aldrig några problem, men red
vi ensamma så brukade hon alltid konstra.

Jag löste problemet med att i början bara driva, men
ändå inte göra någon större affär av det hela.
Varje steg framåt gav beröm, även om det ibland
blev 1 fram och 3 bakåt.
Så småningom slutade hon.

 

[Xeline]

Vår ena ponny var också istadig. Hon fick för sig att hon inte alls skulle gå ifrån de andra hästarna om hon tex reds fram på ridbanan och sen skulle hoppa en bana i ridhuset. Hon var helknaisg och sprang in i stallet och vände och sprang ner till ridbanan och härjade. Hon hade helt enkelt fått ett litet, litet övertag på dottern och bara lattjade med henne. Det gick över, men vi använde ungeför samma metod som martha förespråkar och de funkade utmärkt - även om ponnyn vart rätt sur !

 

[Blobas]