Jag skulle visserligen bara snart fylla 15 när jag fick min första häst, men jag tycker att det var en ganska stor övergång faktiskt. Jag hade hållt på mkt, hade 5 medryttarhästar samtidigt, gått på en liten ridskola där man fick vara med i det dagliga arbetet runt hästarna - foder, täcken, sår, hagar, intag av hö, transportera, åka iväg med ston på betäckning. Jag hade varit med mkt och var självständig och säker i både hantering och ridning. Men när man står där med sin egen häst och ska börja ta egna beslut inser man att man saknade erfarenhet av just det, beslutstagandet, ögat för när vad hur, samt kontaktnät. När ska jag byta täcke? När ska jag ändra foderstaten, hur ska jag ändra den? Hur hittar jag en hovslagare? En veterinär för vaccination? Oj, broddar, vart köper man det? Jaså har sommarskor bara 2 broddhål? Hästen verkar ha ont - hur hittar jag en person som kan hjälpa mig hitta felet, vart börjar jag? Vart hittar man en hästkiropraktor? Hästen fick ett sår - hur ska just den här typen av sår hanteras - är det bara att hålla rent eller måste jag göra ngt mer? Jag köpte ett nytt träns, men hur högt ska jag placera bettet - jag ska köpa ett nytt bett - vilken stl har min häst?? Men efter ett år har man ju gått igenom dom där standardsakerna, och till slut blir det rutin. Det var inte svårt, men jag hade väldigt, väldigt stor nytta av att jag kunde fråga människor runt mig som såg mig och min häst och som jag också kunde titta på - aha, nu har dom börjat täcka för vintern, då är det kanske dags att göra det.
Att HA en häst är inte så svårt. Om man dessutom väljer att skippa täcke och ha den ute dygnet runt på bara grovfoder och rida lite ibland i skogen så är det inte mkt att fundera över. Sålänge allt funkar. Har du dessutom en bra, engagerad hovslagare, så har du ju ngn som ser dina hästar varannan månad och som du då kanske kan rådfråga om saker som hästens hull osv. Du kanske rider för tränare ibland. Du kanske har hästvänner i andra stall att rådfråga. Frågan är väl bara om man har kunskap att se när det behövs ngt annat.
Det man kanske inte heller har så mkt erfarenhet av när man skaffar egen gård med hästar från att inte ha haft häst innan är jobbet. Att det är mkt jobb vet man givetvis, men på vilket sätt, hur ens vardag påverkas. Det ska tas emot hö - och bonden kan inte alltid kl 18 på eftermiddan efter arbetet för då har han tagit kväll och äter middag med familjen - och på helgen jobbar han inte. Samma med hovslagare, inte alltid man kan få en tid när det passar i arbetsschemat. Det är en del pusslande ibland, som när man går upp för att morgonfodra innan jobbet och hittar staketet trasigt och hästarna på stallplanen... det är ju inget man kan lösa senare utan det är bara att gå och hämta staketmaterial (som man såklart har handlat i förebyggande syfte) och hoppas att chefen är förstående. Har man då lagat ett antal staket i sitt liv är det oftast ganska snabbt gjort men kanske inte om man aldrig gjort det förr.
En annan sak som man går miste om när man är själv är andras ögon. Man blir hemmablind - hur är eg hullet? Rör sig hästen konstigt? Varför är den så försiktig när jag rider på grus? Plötsligt drabbas din häst av kolik en lördagkväll, du förstår allvaret först kl 22 men vet inte vad det är som är fel - vad gör jag nu? Det är sällan sånt händer men när det händer är det bra att ha erfarenhet, kunskap eller kunniga människor runt omkring sig.
Kort och gott, det är nyttigt att ha sin häst inackorderad i början. Det är tryggare, du har mycket stöd och kunskap omkring dig och du kan lära dig allt runt omkring i lugn och ro. Dessutom skapar du dig ett kontaktnät. När du har allt det, då kan du fundera på att ta hem hästen. det är mitt råd.
Till att börja med kan du försöka hitta en medryttarhäst eller börja ta lektioner en tid, så att du kommer tillbaka till ridningen och hästarna innan du skaffar dig en helt egen häst. En privathäst är också sällan samma sak som en ridskolehäst som håller sig på sitt invanda spår och alltid rids i grupp under goda förutsättningar. Det är en helt annan sak att ta sin privathäst som är riden 3 år av någon amatörryttare (för det är vad vi är i regel) och rida ut själv i kolmörkret i skogen efter middagen medan kompisen gnäggar efter er i hagen.
Jag har häst hemma nu efter 13 år med egen häst i andras stall. Jag skulle aldrig vilja gå miste om allt jag lärt mig - av andra människor och andra människors hästar under den tiden. Jag har sett väldigt många hästar under dom åren, inte bara mina egna. Och kan dra slutsatser med lite bredare bas än om jag bara sett mina 2 egna hästar under dom åren. Men idag passar det mig utomordentligt bra att ha hästen hemma, med få människor omkring mig och göra på mitt sätt. Stora hagar, lösdrift, inga täcken, reglera själv fodergivan så att min häst inte är konstant fet, anpassa skötseln så att den blir praktisk enkel och tidssparande. Jag trivs så bra med det, och förutom min fina systerdotter här på gården har jag toppenbra grannar att rida med, vänner på rimligt avstånd att träna med, ett stort kontaktnät och väl beprövade personer som jag vänder mig till när hästen behöver behandling av ngt slag. Jag har många jag kan bolla tankar och ideer med. Och mycket erfarenhet - även om jag inte är nåt annat än en glad amatör. Och jag vet vad som är "normen". Jag vet hur man brukar göra, och hur det brukar funka, och ser om ngt är utanför ramarna.
För att göra ett långt inlägg lite längre kan jag ju även tillägga att bara att köpa en häst är inte det lättaste att göra själv. Jag skulle inte göra det själv, trots att jag haft häst länge och har köpt häst 2 ggr. Det är alltid bra att ha andras ögon, känsla, och att kunna bolla lite tankar innan man bestämmer sig. Och sen ska du köpa utrustning - i rest my case.
Hästar är en vetenskap, hur enkelt man än vill ha det så krävs det ständig input för att kunna ge dom det bästa - och det vill man såklart alltid göra.
