Isländsk fårhund vs. Norsk buhund

[MrBister]

Hejsan, ska köpa hund och är inne på isländsk fårhund och norsk buhund men förstår inte riktigt vad skillnaden (förutom utseendet) är mellan dom. Någon med erfarenhet av någon av dessa raser? Dom är tillräckligt ovanliga för att det ska vara svårt att få någon klar bild av hur raserna är.. Snälla hjälp mig!

 

[Explorer]

Hej
Har en Norsk Buhund, men har ingen erfarenhet av isländsk fårhund.
Buhunden är ju en gårdshund som inte är specialiserad på något speciellt.
Används till jakt, vakt, vallning och även som draghund.
Min tik fyllde 15 år sen för en månad sen och är pigg och aktiv fortfarande.
Väldigt social och tror att alla finns för att klappa henne ;-)
Älskar rasen för det är en stor hund i mindre format som orkar hänga med på det mesta
och bangar inte för sämre väder.
Enklast är väl att du frågar om vad du vill veta så ska jag försöka svara.

 

[MrBister]

Haha låter ju som en liten dröm! Kan man alltså säga att det är som en aktiv familjehund i spetsformat?
Undrar lite om pälsen, har den sån päls som i princip är självrenande? Vet att vissa andra spetsar har det och det är nästan av ett måste på hunden för dit vi ska flytta då hela våren och hösten är en enda stor lervälling. Undrar även om hur den hanterar att vara ensam på dagarna... Jag tycker egentligen inte att en hund ska behöva vara det men jag lever inte i min dröm så måste väl acceptera faktumet att vi kommer vara borta några timmar på dagarna då hunden inte kan vara med jämt. Skulle ett alternativ kunna vara hundgård? Har planerat att bygga en till gårdens hundar (min svägerska som redan bor där har nämligen två stycken redan).

 

[Explorer]

Ja man kan säga att den är en aktiv familjehund.
Min har varit med mig på scoutläger och då kunnat vara lös och hålla koll på "sin flock" på ca 50 personer.
Pälsen är väldigt lättskött, blöt och smutsig så rasar smutsen bara av när pälsen torkat. Min har oftast lagt sig på sin filt som sen bara har varit att skaka av. Man måste borsta en del vid fällning.
Hon har klarat av att vara ensam innan, inte för att det var vardag. Nu går det sämre, hon är ju ändå 15 år och troligen lätt dement.
Hundgård har jag inte provat men vet att andra har det, numer uppskattar hon inte det men har inte lagt ner så mycket energi på det heller. Men vänjer man dom med det från början går det nog jättebra.

 

[HeleneK]

Har bara träffat en Norsk Buhund, men den är tillräckligt för att avskräcka mig rejält från rasen. Skäller konstant och helt hysteriskt. Har ingen samarbetsvilja med ägaren alls. Som sagt är det bara den jag träffat och kanske inte alls rastypiskt, men hua, vilken jobbig hund.

 

[yennork]

Jag har bara haft islänning, men av beskrivningarna är det inte mycket som skiljer mellan dem och buhundarna.

Islänningarna är mjuka och lättfostrade, men kan vara svårmotiverade när det gäller tävlingsträning, de tröttnar fort och måste lirkas med. Pälsen är självrenande, när de torkar trillar smutsen av, mycket praktiskt. Alla jag träffat har varit mycket vänliga, en del har varit avvaktande mot främmande men accepterat hantering. De har stark egen vilja, men vill gärna vara till lags, och vara med överallt. Eftersom de är spetsar skäller de ofta och gärna,det är nackdelen med alla spetsar.

 

[Honungshumlan]

Jag har en islänning, tyvärr är han ett måndagsexemplar mentalt så han är väl inte helt representativ för sin ras. Han har en hel del rädslor och beteenden som inte är helt önskvärda, dels pga en kass mentalitet + en dålig start i livet hos tidigare ägare.

Rasen behöver mental stimulans för att må bra, bara promenader räcker inte riktigt till. Om man inte ger den ett arbete så skapar hunden ett eget, som kan vara svårt att bli av med eftersom det är en envis liten hund.
Rasen är avlad för att vakta och valla får. De skulle kunna leta upp ett bortkommet får på egen hand och föra tillbaka det till flocken. De vallar inte riktigt som en bordercollie, med styrda kommandon, vad jag har förstått utan mer självständigt.

De enda fienderna fåren har på Island är rovfåglar, därför kan de lätt bli fixerade vid att jaga bort alla fåglar som flyger genom att skälla ut dem, inte så poppis i ett villakvarter.

Min älskar människor men vill bara hälsa på dem som ger honom uppmärksamhet och bryr sig inte om andra. Han skäller aldrig när folk kommer hem till oss, men ibland i protest när de går.
Han har ingen favoritperson i familjen utan gillar oss båda lika mycket.

Det sägs att rasen inte ska ha någon jaktinstinkt men de raderna i rasbeskrivningen har min inte läst Han skulle jaga allt vilt och alla katter i grannskapet om han hade fått lov att gå lös. Det hänger ihop med att vakta flocken och gården tror jag.

Det är både en otroligt glad, charmig och mjuk hund samtidigt som den kan vara tuff och envis med mycket integritet. Det är inte en hund som man kan "bryta ner", varför man nu skulle vilja det. Det är samarbete, tålamod och träning som gäller för att motivera den att göra som du vill.

Var noga med uppfödare, valpens föräldrars mentalitet, gå kurser med hunden kontinuerligt och var beredd på en hel del skällande, så löser sig det mesta.

 

[Christensen1]

Har bara träffat en Norsk Buhund, men den är tillräckligt för att avskräcka mig rejält från rasen. Skäller konstant och helt hysteriskt. Har ingen samarbetsvilja med ägaren alls. Som sagt är det bara den jag träffat och kanske inte alls rastypiskt, men hua, vilken jobbig hund.

Har tyvärr samma erfarenhet av en granne som har två stycken.

 

[Sikta]

Hejsan, ska köpa hund och är inne på isländsk fårhund och norsk buhund men förstår inte riktigt vad skillnaden (förutom utseendet) är mellan dom. Någon med erfarenhet av någon av dessa raser? Dom är tillräckligt ovanliga för att det ska vara svårt att få någon klar bild av hur raserna är.. Snälla hjälp mig!

Jag har bara träffat nån enstaka islänning och buhund och de påminde en del om varandra, lite självständiga och reserverade och islännigen var väldigt speedad medan buhunden mer cool.

Som du skriver så är båda raserna ovanliga och nackdelen med numerärt små raser är dels att de (vilket ju i grunden är positivt) kan vara väldigt heterogena och dels att det inte går att vara lika kräsen med val av uppfödare/linjer. Det är alltså lättare att i en numerärt stor och vanlig ras vara någorlunda säker på vad man får så att säga, även om det såklart finns måndagsexemplar där också.Det är också svårt att läsa sig till hur en ras är, så mitt tips är att försöka träffa så många individer som möjligt för att bilda dig en uppfattning, gärna tillsammans med en kunnig person då många hundägare helst bara ser det positiva i sina hundar

Är du beredd på och kan trivas med hela spannet som en heterogen ras uppvisar så är det naturligtvis inga problem men är du väldigt noga med vissa egenskaper, ex förighet/samarbetsvilja, tillgänglighet/social trygghet, jaktlust osv. så finns det vissa nackdelar med att välja en ovanlig ras.

Fundera över vad det är i rasbeskrivningen som du fallit för och utgå därifrån. Ett på pappret "tråkigare" rasval kan ju över en 15 års period vara mer lyckat. Därmed inte sagt att just islänning eller buhund faktiskt kanske är helt rätt för dig.

 

[yennork]

Islänningarna är mer gårds- än vallhundar eftersom man bara samlar ihop fåren ett par gånger om året. men visst finns vallanlagen där! Rasklubben arbetar för att man ska kunna vallanlagstesta sina islänningar, och har samarbete med andra skällande vallare, som västgötaspets, som inte passar in i BC-mallen. Dessutom försöker de genom upplysningar till uppfödare se till att avelsbasen hålls så bred som möjligt.

Skygghet och hanhundsilska finns i rasen, och är något man försöker se upp med.

Själv tycker jag att isländska fårhundar är de finaste vackraste klokaste hundarna som finns, men det är jag det.

 

[vallhund]

Islänningarna är mer gårds- än vallhundar eftersom man bara samlar ihop fåren ett par gånger om året. men visst finns vallanlagen där! Rasklubben arbetar för att man ska kunna vallanlagstesta sina islänningar, och har samarbete med andra skällande vallare, som västgötaspets, som inte passar in i BC-mallen. Dessutom försöker de genom upplysningar till uppfödare se till att avelsbasen hålls så bred som möjligt.

Skygghet och hanhundsilska finns i rasen, och är något man försöker se upp med.

Själv tycker jag att isländska fårhundar är de finaste vackraste klokaste hundarna som finns, men det är jag det.

Båda ryms hos http://www.kroppsvallarna.se/information-om-hundraserna/rasklubbar/ som arrangerar både vallanlagsprov o tävlingar.