Antalet individer totalt hänger nödvändigtvis inte ihop med den genetiskt effektiva populationen. Om matadoravel har bedrivits är det en stor risk att många avelsdjur är släkt med varandra.
Jag känner inte till den effektiva populationsstorleken hos Islandshästen. Gör du? Kan man vara säker på att inaveln inte kommer att bli ett problem i framtiden om man inte redan nu är uppmärksam på det? Inaveln är alltid något som måste finnas med i bakgrunden när man arbetar med slutna populationer (stängda stamböcker).
När jag planerade en valpkull ville jag undvika vissa blodslinjer. Det var inte helt lätt och ändå är registertalet i min ras över tusen om året. Det tillgängliga antalet avelshanar är således långt över 150 och ändå återkom samma blodslinjer (som jag ville undvika) gång på gång...
Det tror jag säkert att ni alla vill. Och hur har ni fått dem? Tusen år av BLUP?
Garantier finns f.ö. aldrig när man jobbar med levande material.
Hittade en intressant
länk där skillnaden på effektiv och faktisk population diskuteras. Jag citerar ett stycke ur slutsatsen:
"Sällskapsdjursavel i slutna raser med strikt stängda stamböcker och ett intensivt exteriörurval baserat på konkurrenstävlingar är i stort sett en 1900-talsföreteelse. Förlust av ärftlig variation går relativ långsamt i populationer som inte är dramatiskt små, under 50 individer i effektiv population. Det tar därför åtskilliga årtionden innan de negativa effekterna av förluster i ärftlig variation slår igenom i ökande defektproblem och sviktande djurhälsa. I några raser är problemen redan akuta och andra upplever ökande svårigheter. Med största sannolikhet kommer ytterligare ett antal raser att adderas till dem som visar ärftliga störningar om inte de grundläggande bristerna i avelsplaneringen rättas till inom relativt nära framtid. Det faktum att många raser ännu inte visar allvarligare ärftliga störningar eller hälsoproblem kan inte tas till intäkt för att åtgärder i avelsarbetet inte är nödvändiga. Här redovisade samband mellan avelsarbetets utformning och förlust av ärftlig variation samt mellan låg ärftlig variation och hälsostörningar utgör en kraftig varningssignal om de långsiktiga effekterna på djurhälsan av en felaktig avelsplanering."
Författare: P-E Sundgren. Han talar ju främst om hundar, men själva resonemanget kan appliceras på hästar också (dock är generationsintervallerna längre, så allt tar längre tid). Man kan ju diskutera om ett urval baserat på prestationsresultat inte medför samma risker. Trots allt kan djur bli sjuka på andra ställen än de som krävs för att prestera.
Indy