Tack vare insomnia kan jag konstatera att Roeper 91 av allt att döma är baserat på anekdotiska personliga erfarenheter snarare än på sådant som kan anses utgöra en stark studie. Efter en snabb titt så har många studier på "giftedness" och liknande begrepp problem med ett eller flera av följande: för litet stickprov, felaktig metod, oförmåga att definiera eller avgränsa det man studerar, samt otillräckliga kontrollgrupper (ibland saknas kontrollgrupp helt).
För mig som visserligen kommer från det naturvetenskapliga hållet ser mycket ut som slarv och kommer man inte över den låga tröskeln blir det svårt att få ordentliga studier gjorda eftersom man har alltför svag grund att stå på, grovjobbet är inte gjort. Det har gått över 30 år sedan det du refererar till, på 30 år har det hänt oerhört mycket i de flesta ämnen men inte här. Harvar man vidare i de här spåren lär det inte hända så mycket framöver heller, det krävs bättre metoder och mer data. Vi kanske till och med hinner skapa någon form av syntetisk-biologisk intelligens innan detta med högt mänskligt iq och social förmåga är utrett.
Och i ett mer strömlinjeformat eller mer likriktat samhälle hade din avfärdande inställning till människor med lägre intelligens/de som avviker från dig inte nödvändigtvis varit ett problem, men i ett samhälle som kan tänkas gynnas både nu och på sikt av sin mångfald (eller är människan en art där mångfald inte spelar någon som helst roll? Nästintill ingenting talar för det men vem vet) blir den ett problem. Det är en brännande fråga inte minst inom biologin och dess etik bland annat i takt med att vi kan börja designa människor på detaljnivå, för vilken sorts människor vill vi ha då och hur lika oss och varandra måste dessa människor vara för att vi ska orka ge dem av vår tid, vår förståelse eller våra resurser?
Därför kan du och andra tycka vad ni vill personligen, men att ta det steget längre och försöka rättfärdiga det personliga ointresset via vetenskap kommer tyvärr alltid vara kontraproduktivt särskilt om man samtidigt påstår sig ha en drift att förstå världen med hela dess mångfald. Du behöver inte känna intresse av något alls, du behöver bara inse att frågan är bra mycket större än dig eller dina känslor. Det är förståeligt för ett socialt djur som människan att leta efter andra att spegla sig i, det är mänskligt. Men att något är mänskligt kan aldrig rättfärdiga en medveten social likriktning, inte heller kan man ignorera de större sammanhangen när allt detta sker parallellt med sådant som ett starkt politiskt uppsving i att värna det homogena.