Inte mormor också!! :'( (behöver mest skriva av mig)

[Amha]

Det där med antidepp, är det inte ett beslut din mormor får vara med och ta när hon faktiskt kan kommunicera lite? Det låter ju fullt rimligt att man informerar om det och sen ställer en ja-nej-fråga om det.

Jag förstår inte hur du orkar sitta med de där mostrarna.

 

[Araminta]

Angående antidepp så ska det givetvis endast sättas in om mormor vill och på läkares rekommendation. Som du skriver så är gråt och förtvivlan normala reaktioner på en livskris som en stroke är och att trubba av henne fullständigt är det ingen mening med. Det man däremot ska ha i huvudet är att depressioner inte är helt ovanliga hos strokepatienter och där kan faktiskt medicinering i rätt läge och i rätt dos underlätta övrig rehab. Men som sagt, det är när mormor vill och när psykiatriker/psykolog fastställt att depression föreligger.

Jag hoppas att hon fortsätter repa sig så bra som hon verkar göra! Strokerehab tar tid men många patienter blir också väldigt, väldigt mycket bättre när hjärnan fått den tiden på sig att läka. Hon verkar ha driv och vilja att ta sig igenom det här och er kontakt verkar helt fantastisk. Försök vara lika tydlig du som mormor är med vad du vill och orkar bara Ni fixar det här - båda två!

 

[Lipperta]

Skriver också angående anti depp.

Hör med läkare och mormor om vill/får ta rosenrot. Jag känner mig ofta ängslig och på mig har den väldigt väldigt mild lugnande effekt, de värsta känslorna försvinner men jag blir absolut inte avtrubbad.

Bara en ide.

STOR kram

 

[Skjøldur]

Vilken tråkig historia. Jag jobbar i vården så jag vet vad stroke innebär. Extra jobbigt för patienten då det är höger sida som inte funkar pga de flesta är ju högerhänta, och så tar det på talförmågan. Afasi är vanligt, kommer ord men fel ord och i fel ordning. De som bliivt helt förlamade plågas alltid av att musklerna krampar. Dessutom drar böjmuskeln ihop sig mer o mer så att det till slut inte går att räta ut benet, dra ut armen från kroppen och tvätta sig i armhålan, räta ut handen etc. Be att få träffa en fysioterapeut på sjukhuset och säg att du vill hjälpa mormor att träna, och att du kan hjälpa henne att stretcha. Det är tungt att stretcha någons ben, men det går. Det finns smärtstillande muskelsalva, det kan du massera med. Om viss rörelseförmåga börjar återvända i höger sida så finns det en jättebra träningsform som heter Ronny Gardiner Rytmik. Ronny är en gammal trummis och han kom på att patienterna kunde träna upp sig genom att "trumma utan trummor". För övrigt, om kära mormor gillar musik så ordna så hon kan lyssna i hörlurar - det är bättre än den bästa lugnande medicin.

 

[GotAsecret]

Jo jag hoppas att de inte försöker köra över henne. Men läkarna borde ju veta hur förloppet brukar se ut för den som drabbas av stroke och ser allt, all sorg, alla tårar, men också all glädje och kämpaglöd som hon faktiskt utstrålar som en naturlig del i det.
Att de inte vill se henne gråta ser jag inte som en anledning till att ge henne medicin som troligtvis gör henne trött och avtrubbad...eller i värsta fall sämre. Hon måste få kämpa på sitt eget sätt, bearbeta för sig själv. Med rädd stöd och hjälp.
Hon har lovat mig att kämpa, hon har lovat mig att det här klarar hon (och har hon bestämt sig för det så ska det mycket till innan det ändras...) så jag är inte jätteorolig i övrigt. Det är som sagt släkten/mostrar som skrämmer mig

Igår sov hon när jag var där, så jag satt helt tyst, men hon vaknade till en stund precis innan jag skulle gå, det kändes skönt att få säga hej i alla fall, när jag gick så vinkade hon och sa hejdå Jag ville egentligen inte gå, men var helt slut efter en lång dag och lite sömn så varken hon eller jag orkade tror jag.
Hade kunnat stanna liiite till innan "senast möjliga" buss gick men valde att inte, kände att det var bättre att komma tillbaka idag när jag (kanske, är helt sluttrött även idag) är lite piggare.

Fick veta av en sköterska igår att de börjat stå-träna en liten stund varje dag (ingen annan behagar berätta något, jag fick inte ens veta att moster skulle träffa en kirurg igår ang. sonden, tror jag. Det var mormors särbo som berättade och han sa det på ett sätt som att "jag trodde du visste"...) och det verkar fungera det med

Jag skrev till pappa hur ledsen jag blir över hur de beter sig mot mig, då skrev han ett långt meddelande till moster, och vidarebefordrade det även till övriga (vilka vet jag inte exakt) och det skrämmer mig en aning, samtidigt som han verkligen satte ord på hur jag känner, och hur han uppfattar hur de får mig att må.
Initialt kan det mycket väl bli "krig" men någonstans hoppas jag ändå att det snarare ger dem en insikt, även om de inte vill/kan/tänker förstå.
Känns skönt att ha hans stöd. Så himla skönt.
Och om moster t.ex. får för sig att kontra med "men det är ju faktiskt min mamma..." så kommer inte jag kunna hålla tillbaka.
Mormor är den jag har kvar efter att ha förlorat min mamma så en sådan kommentar är i det här läget, enligt mig, lägre än lägst.

Sjukgymnastik får hon ju av sjukgymnast, + att moster envetet ska "hålla på" när hon är där för att hon verkar tro att ingen gör något...(i helgen frågade hon i alla fall om de skulle göra lite gymnastik och då var mormor helt med på det så då kunde jag inte gärna säga något Här är det mormor som bestämmer, och jag hoppas de förstår det...) och verkar tro att mormor är den enda/viktigaste patienten för personalen...hon är så klart viktigast för oss, men alla som är där har precis samma rätt till bästa möjliga vård så att jaga på dem gör ingen skillnad. Hon får det hon behöver, när hon behöver och ska ha det.
"Men jag JOBBAR ju inom vården..." Jaja, men inte där.

Kan man ringa personalen på helgerna och fråga om moster/mostrar är där?

 

[Amha]

Det är klart att du kan ringa personalen och fråga om de är där men de kanske är precis utanför när du ringer så det är ju tyvärr ingen poäng.

Det verkar ju positivt med alla framsteg. Jag hoppas att det fortsätter så och att hon snart är igång.

 

[mandalaki]

Men det är bara läkare som kan besluta om antidepp, det ska anhöriga inte kunna styra. Det låter inte troligt att någon skulle få det så tätt efter en stroke som ställt till det i skallen på henne, skulle jag tro.

Sedan får du nog förstå och acceptera att dina mostrar är där. Det är ju deras mamma det handlar om. Vore det min mamma skulle jag också vilja vara där så mycket jag bara kunde.

 

[GotAsecret]

Men det är bara läkare som kan besluta om antidepp, det ska anhöriga inte kunna styra. Det låter inte troligt att någon skulle få det så tätt efter en stroke som ställt till det i skallen på henne, skulle jag tro.

Sedan får du nog förstå och acceptera att dina mostrar är där. Det är ju deras mamma det handlar om. Vore det min mamma skulle jag också vilja vara där så mycket jag bara kunde.

Nej det är ju något som är mellan läkare och mormor såklart, men känner jag moster rätt kommer hon göra allt för att försöka lägga sig i
Samtidigt är det väl bara hennes energi det drabbar eftersom läkaren förhoppningsvis är professionell och struntar i eventuella försök.

Klart de ska vara där! Har absolut inte sagt något annat! Det har jag ju mer än full förståelse för, varenda sekund de har med varandra är ju värdefull för dem också. Antar jag
Men det var ju moster som sa att jag inte borde vara där samtidigt som dem...som inte borde vara där så mycket
Även det beslutet får vara mormors, vill hon att jag kommer tillbaka dagen efter gör jag det, vill hon att jag ska gå efter 15 min så gör jag det, vill hon att jag stannar så gör jag det.

 

[GotAsecret]

Det är klart att du kan ringa personalen och fråga om de är där men de kanske är precis utanför när du ringer så det är ju tyvärr ingen poäng.

Det verkar ju positivt med alla framsteg. Jag hoppas att det fortsätter så och att hon snart är igång.

Då kan jag säga att personalen sa att de inte var där
Nä men ärligt, jag bryr mig inte. Och det ska inte vara en massa onödigt prat /tjafs runt mormor så jag tänker inte vara på en sådan nivå att det drabbar henne.

 

[mandalaki]

Nej det är ju något som är mellan läkare och mormor såklart, men känner jag moster rätt kommer hon göra allt för att försöka lägga sig i
Samtidigt är det väl bara hennes energi det drabbar eftersom läkaren förhoppningsvis är professionell och struntar i eventuella försök.

Klart de ska vara där! Har absolut inte sagt något annat! Det har jag ju mer än full förståelse för, varenda sekund de har med varandra är ju värdefull för dem också. Antar jag
Men det var ju moster som sa att jag inte borde vara där samtidigt som dem...som inte borde vara där så mycket
Även det beslutet får vara mormors, vill hon att jag kommer tillbaka dagen efter gör jag det, vill hon att jag ska gå efter 15 min så gör jag det, vill hon att jag stannar så gör jag det.

Men som du beskrev det så sa hon att du ju kunde vara hos mormor på vardagarna när de andra jobbar. Det tolkar jag som omsorg om mormor, då får hon sällskap fler timmar på dygnet.

 

[GotAsecret]

Men som du beskrev det så sa hon att du ju kunde vara hos mormor på vardagarna när de andra jobbar. Det tolkar jag som omsorg om mormor, då får hon sällskap fler timmar på dygnet.

Nej. Så var det inte, utan hon tyckte att jag inte behövde vara där samtidigt som "vi andra" (fast det är alltid någon där så att vara där när ingen annan är det blir liksom svårt...) för att hon tyckte att det var för mycket "Du behöver kanske inte vara där varje dag?".
Nä jag skulle gladeligen hålla mig därifrån när hon är där om hon talar om vilka tider. Inga som helst problem. Det sa jag, och fick inget svar på.
Hon har ju kontakt med "de andra" så då kan ju de göra upp om att inte vara där samtidigt om det nu är problemet. Mig är det liksom ingen som pratar med så jag kan ju inte veta när det i så fall är "fritt fram" för mig.
Svårt att skriva i text hur det verkligen låter om henne för det är sån otroligt nedlåtande attityd hon har mot mig, så i skrift kan det ju se bra ut, och kanske tolkas precis så, men att se/höra henne säga såna här saker gör mig ledsen på riktigt...och hon verkar inte förstå

Men nu ringde jag avdelningen och kollade hur det var för dagen, då sa de att hon skulle flyttas till Geriatriken nu på em, det känns bra

 

[GotAsecret]

Mååånga känslor nu och jag måste få ur mig dem mer sammanhängande än inlägg på fb.

Igår var det vårdplanering, och då svämmade bägaren över rejält vad gäller moster. Det första hon sa när hon såg mig "Vad gör du här?? Jag trodde det bara skulle vara närmast anhöriga!"
Mormor ville ha mig där, och jag ser mig definitivt som en av de närmaste anhöriga. Jag är den som är där mest, jag är i behov av all information jag kan få. Både för min egen och för mormors skull. Och så vill jag ju såklart höra vad logoped, läkare och sköterskan säger. Och om det stämmer överens med det jag ser.
Jag sa tydligen en hel del bra och vettiga saker (att jag är intelligent vet t.o.m jag...men där har nog släkten missbedömt mig rejält) varpå sköterskan bekräftade och sa "det märks att du har varit med förut" (vilket jag iofs inte har) för du har helt rätt i det du säger" och mosters reaktion var nog inte så diskret som hon trodde
Jag är otroligt bra på att läsa av folk, det vet jag, och där ingår även mormor. Visst är det svårt, men jag upplever ändå att det är lättare för mig att förstå och kommunicera med henne. Hon har flera gånger fått till tydliga meningar "jasså, säger du det...?" blev väl typ reaktionen

Men mötet gick i alla fall bra, hon har fått en PEG i magen, det har krånglat en hel del för henne och här om dagen fick de byta den p.g.a att den hade åkt ur men det gick bra och hon mår mycket bättre nu.
Hon är betydligt piggare, hjälper till efter bästa förmåga när hon vill ha hjälp, eller komma upp (! bara det, förut behövdes i princip övertalning) och häromdagen sa hon att hon ville att vi skulle gå ut.
Först tänkte vi dagrummet, men då frågade personalen om hon inte ville sitta på balkongen, då sken hon upp som en sol
Så där satt vi, mormor och jag. Jag drack kaffe, hon åt kräm med grädde, var glad och verkligen njöt

De sa att hon börjar få lite, lite mer funktion i den förlamade sidan och att allmäntillståndet förbättrats avsevärt. Så himla skönt att få det bekräftat.
Nästa vecka, eller i mitten av veckan efter ska vi prata igen om det är läge med flytt till korttidsboende, personalen är högst optimistisk om att hon kommer kunna flytta hem igen. Moster har redan bestämt sig för att det inte kommer bli så. Men det kan väl inte hon bestämma?
Så länge mormor har glädjen, gnistan och viljan kvar är allt möjligt. Faktiskt.

Och sen frågade de om vi ville ha något samtalsstöd, anhöriggrupp, kurator eller liknande...moster ba "nä vi två döttrar har ju stöd av varandra, så det går bra."
Alltså jag vet att jag är ensam i det här, hon behöver ju inte slänga det i ansiktet på mig.
Där välte bägaren. Jag fick nog.

Skickade sms och skrev att hon kan ju höra av sig när hon ska vara där så vi inte behöver vara där samtidigt, men att hon får finna sig i att jag är med på möten.
Inget svar.

Ett lååångt inlägg på fb (oh yes, jag vet, man ska inte ta personliga konflikter öppet på fb men i det här fallet kändes det legitimt ändå. Inte minst eftersom jag inte fick/fortfarande inte har fått svar på sms:et)
Sen tog jag bort både henne och inlägget. Nu vill jag inte ha henne i mitt liv mer än nödvändigt.

Nåja, vi kämpar vidare. Ska se om vi kan sitta ute en stund idag också

 

[vallhund]

Mååånga känslor nu och jag måste få ur mig dem mer sammanhängande än inlägg på fb.

Igår var det vårdplanering, och då svämmade bägaren över rejält vad gäller moster. Det första hon sa när hon såg mig "Vad gör du här?? Jag trodde det bara skulle vara närmast anhöriga!"
Mormor ville ha mig där, och jag ser mig definitivt som en av de närmaste anhöriga. Jag är den som är där mest, jag är i behov av all information jag kan få. Både för min egen och för mormors skull. Och så vill jag ju såklart höra vad logoped, läkare och sköterskan säger. Och om det stämmer överens med det jag ser.
Jag sa tydligen en hel del bra och vettiga saker (att jag är intelligent vet t.o.m jag...men där har nog släkten missbedömt mig rejält) varpå sköterskan bekräftade och sa "det märks att du har varit med förut" (vilket jag iofs inte har) för du har helt rätt i det du säger" och mosters reaktion var nog inte så diskret som hon trodde
Jag är otroligt bra på att läsa av folk, det vet jag, och där ingår även mormor. Visst är det svårt, men jag upplever ändå att det är lättare för mig att förstå och kommunicera med henne. Hon har flera gånger fått till tydliga meningar "jasså, säger du det...?" blev väl typ reaktionen

Men mötet gick i alla fall bra, hon har fått en PEG i magen, det har krånglat en hel del för henne och här om dagen fick de byta den p.g.a att den hade åkt ur men det gick bra och hon mår mycket bättre nu.
Hon är betydligt piggare, hjälper till efter bästa förmåga när hon vill ha hjälp, eller komma upp (! bara det, förut behövdes i princip övertalning) och häromdagen sa hon att hon ville att vi skulle gå ut.
Först tänkte vi dagrummet, men då frågade personalen om hon inte ville sitta på balkongen, då sken hon upp som en sol
Så där satt vi, mormor och jag. Jag drack kaffe, hon åt kräm med grädde, var glad och verkligen njöt

De sa att hon börjar få lite, lite mer funktion i den förlamade sidan och att allmäntillståndet förbättrats avsevärt. Så himla skönt att få det bekräftat.
Nästa vecka, eller i mitten av veckan efter ska vi prata igen om det är läge med flytt till korttidsboende, personalen är högst optimistisk om att hon kommer kunna flytta hem igen. Moster har redan bestämt sig för att det inte kommer bli så. Men det kan väl inte hon bestämma?
Så länge mormor har glädjen, gnistan och viljan kvar är allt möjligt. Faktiskt.

Och sen frågade de om vi ville ha något samtalsstöd, anhöriggrupp, kurator eller liknande...moster ba "nä vi två döttrar har ju stöd av varandra, så det går bra."
Alltså jag vet att jag är ensam i det här, hon behöver ju inte slänga det i ansiktet på mig.
Där välte bägaren. Jag fick nog.

Skickade sms och skrev att hon kan ju höra av sig när hon ska vara där så vi inte behöver vara där samtidigt, men att hon får finna sig i att jag är med på möten.
Inget svar.

Ett lååångt inlägg på fb (oh yes, jag vet, man ska inte ta personliga konflikter öppet på fb men i det här fallet kändes det legitimt ändå. Inte minst eftersom jag inte fick/fortfarande inte har fått svar på sms:et)
Sen tog jag bort både henne och inlägget. Nu vill jag inte ha henne i mitt liv mer än nödvändigt.

Nåja, vi kämpar vidare. Ska se om vi kan sitta ute en stund idag också

Din moster kan inte bestämma över din mormors boende.

 

[Lipperta]

Himla skönt att det blivit bättre, har tänkt på er mycket

Men vill mormor att moster är där? Moster verkar inte bry sig så värst mycket om vad mormor faktiskt vill, typ att hon inte ska få komma hem.
Om mormor säger till personal att hon inte vill ha henne där(möten) så kommer hon inte in.

TRÅKIGT att moster är en sån knäppgök, jag hade troligtvis strypt henne längesedan.

Hoppas allt fortsätter bra

 

[GotAsecret]

Din moster kan inte bestämma över din mormors boende.

Nej, hon kan ju inte det. Och det är en enorm tröst...men samtidigt tror jag hon kommer ta till alla medel för att övertala mormor, så att hon får som hon vill. Jag hoppas hon misslyckas, men vet att hon kommer försöka så långt det bara går...tyvärr.
Så jag hoppas att vi andra, tillsammans med vårdpersonal, kan få henne att förstå att det faktiskt inte är något hon kan säga till om. Att det bara är för henne att lägga ner det och använda energin till att hjälpa istället.

 

[vallhund]

Nej, hon kan ju inte det. Och det är en enorm tröst...men samtidigt tror jag hon kommer ta till alla medel för att övertala mormor, så att hon får som hon vill. Jag hoppas hon misslyckas, men vet att hon kommer försöka så långt det bara går...tyvärr.
Så jag hoppas att vi andra, tillsammans med vårdpersonal, kan få henne att förstå att det faktiskt inte är något hon kan säga till om. Att det bara är för henne att lägga ner det och använda energin till att hjälpa istället.

Eller hålla sin åsikter för sig själv, iaf inför mormor.

 

[GotAsecret]

Himla skönt att det blivit bättre, har tänkt på er mycket

Men vill mormor att moster är där? Moster verkar inte bry sig så värst mycket om vad mormor faktiskt vill, typ att hon inte ska få komma hem.
Om mormor säger till personal att hon inte vill ha henne där(möten) så kommer hon inte in.

TRÅKIGT att moster är en sån knäppgök, jag hade troligtvis strypt henne längesedan.

Hoppas allt fortsätter bra

Vad gullig du är
Jag vet inte, det är ju ändå hennes döttrar så jag tror hon blir glad när moster kommer dit, men troligtvis önskar att hon åker hem lite tidigare eller bara slutar "hålla på". Det ska fixas, smörjas, ändras, lyftas (ben och arm alltså, inte hela mormor...) o.s.v. o.s.v.
Inte så hon frågar innan eller accepterar om mormor säger nej..."nä men det är bra för dig förstår du, mamma lilla". Det är det säkert, men hon orkar ju inte hur mycket som helst och de delarna tar ju personalen hand om på bästa sätt.
Sen har ju vi fått tips och råd om vad/hur vi kan göra när vi är där, men det betyder ju inte att vi måste "bara för att". Jag anser att säger hon nej, så är det nej.
Och hon ska bannemig inte förminskas på det sättet (jag har sagt vad jag tycker och tänker om förminskandet och att de pratar över huvudet på henne o.s.v.) det är inte ok.

Mormor kommer aldrig att säga det, dels för att ingen frågar, dels för att ingen tar det på allvar (personalen kan ju fråga, men är nog kanske rädda att de gör fel, att hon säger nej fastän hon ändå vill, och det kan ju såklart variera från dag till dag, beroende på dagsform. Bäst vore väl kanske om hon ringde och frågade först så hon inte behövde åka i onödan)

Jag varken stryps eller slåss, annat än möjligtvis mentalt/verbalt, men jag är färdig med henne nu. Knäppgök är vad hon är.

Tack för omtanken

 

[GotAsecret]

Eller hålla sin åsikter för sig själv, iaf inför mormor.

Exakt. Hon borde veta bättre, eftersom hon anser sig veta bäst

 

[Sonic76]

Vad gullig du är
Jag vet inte, det är ju ändå hennes döttrar så jag tror hon blir glad när moster kommer dit, men troligtvis önskar att hon åker hem lite tidigare eller bara slutar "hålla på". Det ska fixas, smörjas, ändras, lyftas (ben och arm alltså, inte hela mormor...) o.s.v. o.s.v.
Inte så hon frågar innan eller accepterar om mormor säger nej..."nä men det är bra för dig förstår du, mamma lilla". Det är det säkert, men hon orkar ju inte hur mycket som helst och de delarna tar ju personalen hand om på bästa sätt.
Sen har ju vi fått tips och råd om vad/hur vi kan göra när vi är där, men det betyder ju inte att vi måste "bara för att". Jag anser att säger hon nej, så är det nej.
Och hon ska bannemig inte förminskas på det sättet (jag har sagt vad jag tycker och tänker om förminskandet och att de pratar över huvudet på henne o.s.v.) det är inte ok.

Mormor kommer aldrig att säga det, dels för att ingen frågar, dels för att ingen tar det på allvar (personalen kan ju fråga, men är nog kanske rädda att de gör fel, att hon säger nej fastän hon ändå vill, och det kan ju såklart variera från dag till dag, beroende på dagsform. Bäst vore väl kanske om hon ringde och frågade först så hon inte behövde åka i onödan)

Jag varken stryps eller slåss, annat än möjligtvis mentalt/verbalt, men jag är färdig med henne nu. Knäppgök är vad hon är.

Tack för omtanken

Så länge personalen anser att din mormor är redig och kan svara för sig själv så kommer nog inte moster nånstans.
För då är det mormor som bestämmer.
Säg åt handläggaren att denne bör prata med mormor själv utan moster där.
Hoppas allt löser sig till det bästa för mormor och dig