Vet inte om det här inlägget passar i barntråden eller här men ja bättre nog här för vissa av mina känslor och tankar känns inte helt ok att tänka och känna.
Känner att jag har ännu ingen längtan alls för att möta ett spädbarn. Jag är inte orolig över att jag inte kommer att älska det. Det kommer jag garanterat att göra! Har redan känslor för det.
Men jag ser inte fram emot den första tiden. Och är nog inte helt redo med ett litet barn.
Som tur är kommer inte personen nu på studs utan det dröjer till sommaren.
Men det går ju så fort!
Jag kan ingenting om små barn. De behöver mat och sömn och närhet. Men vad mer???
En del av mig känner att ja men det löser sig och den andra delen får någon slags stilla panik.
Jag har införskaffat större byxor nu. De sitter lite löst än så länge. Inga specifika mammakläder. Utan storlek L från Kappahl med resår.
Varför är graviditetskläder så extremt tråkiga? Det är ingen begravning förhoppningsvis

Dessa var iaf lite trevligare. Vill ha lite färg. Inte bara grått, beige och svart.