Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[dobbis]

Säg till honom hur han passiva aggressivitet påverkar dig. "När du säger sådär blir jag ledsen och känner mig misslyckad, är det det din mening?" Och kanske går det även att säga till honom att "Jag behöver ditt stöd nu," när du känner att du behöver det. Jag hade också blivit ledsen och känt mig nedtryckt. Kram

Han vill ju inte vara hennes stöd just nu, vilket är förståligt från hans sida sett, sen behöver man ju inte vara ett kräk ändå.

 

[Palermo]

Ingens liv är perfekt. Sedan så undrar jag fortfarande om han hade resonerat likadant om det var 100% säkert att det var han som gjort dig gravid. Och om han inte hade gjort det, så är det väldigt fult av honom att komma med hintar om andra skäl till att du borde göra abort snarare än att vara uppriktig. Det är liksom inte hållbart.

Det är ju begripligt att det gör stor skillnad för honom om barnet är hans eller inte. Och det är begripligt att han inte hanterar det så himla bra. Det måste ju vara en väldigt märklig situation för en man. Han har nog inte själv sina motiv särskilt klara för sig.

Sen är väl mycket av det karamellen har skrivit om deras relation inget som man blir direkt romantisk till sinnes av att läsa.

Om han inte tänker befatta sig med barnet om det inte är hans, kan jag inte se hur de kan fortsätta att vara ihop. Det blir ju jättedåligt för barnet att bo med någon som inte bryr sig om det.

 

[Valerianovna]

Han vill ju inte vara hennes stöd just nu, vilket är förståligt från hans sida sett, sen behöver man ju inte vara ett kräk ändå.

Eftersom de har en romantisk relation så förutsätter jag att man stöttar varandra emotionellt? Alltså att om man känner sig trött, utsatt, ledsen eller liknande och uttrycker det för sin partner behöver man inte få antydningar om att man aldrig kommer klara sig/inte räcker till/är värdelös tillbaka.
Vill man inte stötta (eller försöka stötta) varandra emotionellt undrar jag varför man vill ha en romantisk relation med varandra.

 

[EmmaBovary]

Det är ju begripligt att det gör stor skillnad för honom om barnet är hans eller inte. Och det är begripligt att han inte hanterar det så himla bra. Det måste ju vara en väldigt märklig situation för en man. Han har nog inte själv sina motiv särskilt klara för sig.

Sen är väl mycket av det karamellen har skrivit om deras relation inget som man blir direkt romantisk till sinnes av att läsa.

Om han inte tänker befatta sig med barnet om det inte är hans, kan jag inte se hur de kan fortsätta att vara ihop. Det blir ju jättedåligt för barnet att bo med någon som inte bryr sig om det.

Ja, jag tycker också att det är begripligt att det gör skillnad. Jag hade också haft svårt att hantera situationen om jag vore honom. Däremot så behöver han ju isf rannsaka sig själv för att få "motiven" klara för sig.

Det var lite det jag menade med att det inte är hållbart, ffa kan jag tänka mig att själva graviditeten kan bli svår om han hela tiden egentligen vill något annat och låter det märkas. För han verkar samtidigt inte vara den som lämnar i första taget.

 

[karamelldrottningen]

Jag har aldrig varit tillsammans med någon som är lika romantisk som han är. Så att säga att han är oromantisk är orättvist och stämmer inte.
Han är också oerhört kärleksfull. Tyvärr är jag dålig på att skriva om det. Jag skriver mest när jag har ett behov att ventilera. Det som är bra och funkar finns inte samma behov för mig att reflektera över. Det bara är.
Med det sagt kanske jag målat upp en bild som inte reflekterar alla sidor hos honom. Det är de mindre bra sidorna och kommentarerna som sårar och som jag på en gång inte riktigt kan bemöta kanske korrekt.
När jag skriver om dem blir det mer konkret och jag får lättare att förstå vad det egentligen handlar om.
Han vill mitt bästa det vet jag. Men sen hans agerande alla gånger inte är det bästa. Och mitt eget agerande är inte heller prickfritt.

Nu i veckan blir det både psykologsamtal och abortsamtal.

 

[bettysmatte]

Jag har aldrig varit tillsammans med någon som är lika romantisk som han är. Så att säga att han är oromantisk är orättvist och stämmer inte.
Han är också oerhört kärleksfull. Tyvärr är jag dålig på att skriva om det. Jag skriver mest när jag har ett behov att ventilera. Det som är bra och funkar finns inte samma behov för mig att reflektera över. Det bara är.
Med det sagt kanske jag målat upp en bild som inte reflekterar alla sidor hos honom. Det är de mindre bra sidorna och kommentarerna som sårar och som jag på en gång inte riktigt kan bemöta kanske korrekt.
När jag skriver om dem blir det mer konkret och jag får lättare att förstå vad det egentligen handlar om.
Han vill mitt bästa det vet jag. Men sen hans agerande alla gånger inte är det bästa. Och mitt eget agerande är inte heller prickfritt.

Nu i veckan blir det både psykologsamtal och abortsamtal.

Men är inte kärnan i problemen som ni har i relationen att ni inte är överens om huruvida förhållandet ska vara monogamt eller inte? Du vill träffa flera, han vill inte. För mig känns det självklart att det blir slitningar och konflikter mellan två personer när man inte är överens om en sådan viktig aspekt!

 

[karamelldrottningen]

Men är inte kärnan i problemen som ni har i relationen att ni inte är överens om huruvida förhållandet ska vara monogamt eller inte? Du vill träffa flera, han vill inte. För mig känns det självklart att det blir slitningar och konflikter mellan två personer när man inte är överens om en sådan viktig aspekt!

Nej.

 

[Palermo]

Ja, jag tycker också att det är begripligt att det gör skillnad. Jag hade också haft svårt att hantera situationen om jag vore honom. Däremot så behöver han ju isf rannsaka sig själv för att få "motiven" klara för sig.

Det var lite det jag menade med att det inte är hållbart, ffa kan jag tänka mig att själva graviditeten kan bli svår om han hela tiden egentligen vill något annat och låter det märkas. För han verkar samtidigt inte vara den som lämnar i första taget.

Nej, han verkar ju vara svårdumpad. Eller åtminstone svår för karamellen att dumpa.

Man kan tycka att han borde granska sina motiv och känslor, utifrån hur karamellen skriver om honom, men vad hjälper det att vi blir eniga om det?

Och jag håller med dig. Hittar inte karamellen och han, tillsammans eller var för sig, fungerande förhållningssätt till situationen så har det här god potential att bli både en graviditet och en familjebildning från helvetet. Jag hoppas att de landar i något konstruktivt!

 

[karamelldrottningen]

Så himla bra

Snart ett år nykter. Bara fyra månader kvar

 

[parellikusken]

Så himla bra

Snart ett år nykter. Bara fyra månader kvar
Visa bifogad fil 160322

Bra jobbat!

 

[karamelldrottningen]

Krångligt komma in på sidan här idag. Bara att komma ihåg mitt lösenord var ju inte det lättaste eftersom jag loggas in automatiskt annars men nu gick det inte alls.

Idag har jag fått se den lilla rymdvarelsen på bild! Ganska häftigt och blev lite förvånad faktiskt att allt såg så bra ut. Hjärtat slog. Allt var som det skulle. Och nu är jag mer säker på vilken vecka jag är i så det känns bra
Tänk att vi alla har varit så där små nån gång. Helt sjukt fascinerande!

 

[Crossline]

Krångligt komma in på sidan här idag. Bara att komma ihåg mitt lösenord var ju inte det lättaste eftersom jag loggas in automatiskt annars men nu gick det inte alls.

Idag har jag fått se den lilla rymdvarelsen på bild! Ganska häftigt och blev lite förvånad faktiskt att allt såg så bra ut. Hjärtat slog. Allt var som det skulle. Och nu är jag mer säker på vilken vecka jag är i så det känns bra
Tänk att vi alla har varit så där små nån gång. Helt sjukt fascinerande!

Hur kändes det att se den lilla?

 

[karamelldrottningen]

Hur kändes det att se den lilla?

Först ville jag inte. Vet inte riktigt varför men sen kände jag att men skärp dig det är bra att kolla hur det ligger till.
Kändes väldigt fint att se den där lilla. Vet inte hur jag ska beskriva men blev som lite rörd och varm inombords.

 

[karamelldrottningen]

Väldigt springande för mig på sjukhuset känns det som
Igår var det läkare och idag kuratorn.
Är tacksam för all utomstående hjälp
Det som är intressant tycker jag idag att på kuratorn (jag frågade specifikt vad hon tyckte jag skulle göra med tanke på informationen hon hade fått). Det intressanta var att det ekonomiska bekymrade inte henne eller mitt psyke heller. Däremot osäkerheten vem som är fadern försvårar det hela.
Jag sa att jag vill behålla men att jag är rädd för att det är fel beslut.
Sen var det lite annat hon tog upp som var nyttigt.
Jag fick även lista upp för- och nackdelar med att fullfölja graviditeten samt avbryta.
Egentligen var det ingenting nytt. Mest intressant att det som är den mest försvårande omständigheten är pappan.

Ärligt talat vet jag inte om jag blev ett dugg klokare på dessa dagar
Jag har iaf börjat planera mer för att fullfölja. Att göra abort känns fel.
Att behålla känns kanske inte 100 % rätt men mer rätt än aborten.

 

[Fjordfrälst]

Väldigt springande för mig på sjukhuset känns det som
Igår var det läkare och idag kuratorn.
Är tacksam för all utomstående hjälp
Det som är intressant tycker jag idag att på kuratorn (jag frågade specifikt vad hon tyckte jag skulle göra med tanke på informationen hon hade fått). Det intressanta var att det ekonomiska bekymrade inte henne eller mitt psyke heller. Däremot osäkerheten vem som är fadern försvårar det hela.
Jag sa att jag vill behålla men att jag är rädd för att det är fel beslut.
Sen var det lite annat hon tog upp som var nyttigt.
Jag fick även lista upp för- och nackdelar med att fullfölja graviditeten samt avbryta.
Egentligen var det ingenting nytt. Mest intressant att det som är den mest försvårande omständigheten är pappan.

Ärligt talat vet jag inte om jag blev ett dugg klokare på dessa dagar
Jag har iaf börjat planera mer för att fullfölja. Att göra abort känns fel.
Att behålla känns kanske inte 100 % rätt men mer rätt än aborten.

Vet du att du orkar vara en stabil mamma och har råd (herregud sen när ska de va nån jäkla klassfråga om barn eg) att räkna med att stå som ensamstående så gör det val som det känns rätt för dig .

 

[Otherside]

Väldigt springande för mig på sjukhuset känns det som
Igår var det läkare och idag kuratorn.
Är tacksam för all utomstående hjälp
Det som är intressant tycker jag idag att på kuratorn (jag frågade specifikt vad hon tyckte jag skulle göra med tanke på informationen hon hade fått). Det intressanta var att det ekonomiska bekymrade inte henne eller mitt psyke heller. Däremot osäkerheten vem som är fadern försvårar det hela.
Jag sa att jag vill behålla men att jag är rädd för att det är fel beslut.
Sen var det lite annat hon tog upp som var nyttigt.
Jag fick även lista upp för- och nackdelar med att fullfölja graviditeten samt avbryta.
Egentligen var det ingenting nytt. Mest intressant att det som är den mest försvårande omständigheten är pappan.

Ärligt talat vet jag inte om jag blev ett dugg klokare på dessa dagar
Jag har iaf börjat planera mer för att fullfölja. Att göra abort känns fel.
Att behålla känns kanske inte 100 % rätt men mer rätt än aborten.

På vilket sätt menar kuratorn att pappan är den försvårande omständigheten? Att du får dra hela "lasset" själv? Att det kan kännas ledsamt att barnets far (ev?) inte vill vara involverad? Att det komplicerar förhållandet med partner (om han inte är pappan, vilket ju är tämligen enkelt att ta reda på)? Kvinnor "skaffar barn" på egen hand hela tiden, det är i sig inget märkligt eller omöjligt. För mig, personligen, hade det inte varit avgörande alls. Men jag är inte du och det är du som vet bäst och som ska bestämma.

Och inga val i livet är solklara eller ens rätta. Ingen har facit i hand. Och livet är aldrig plättlätt hur man än bär sig åt och vad man än väljer.

 

[EmmaBovary]

Väldigt springande för mig på sjukhuset känns det som
Igår var det läkare och idag kuratorn.
Är tacksam för all utomstående hjälp
Det som är intressant tycker jag idag att på kuratorn (jag frågade specifikt vad hon tyckte jag skulle göra med tanke på informationen hon hade fått). Det intressanta var att det ekonomiska bekymrade inte henne eller mitt psyke heller. Däremot osäkerheten vem som är fadern försvårar det hela.
Jag sa att jag vill behålla men att jag är rädd för att det är fel beslut.
Sen var det lite annat hon tog upp som var nyttigt.
Jag fick även lista upp för- och nackdelar med att fullfölja graviditeten samt avbryta.
Egentligen var det ingenting nytt. Mest intressant att det som är den mest försvårande omständigheten är pappan.

Ärligt talat vet jag inte om jag blev ett dugg klokare på dessa dagar
Jag har iaf börjat planera mer för att fullfölja. Att göra abort känns fel.
Att behålla känns kanske inte 100 % rätt men mer rätt än aborten.

Det är väl ett "osäkerhetsmoment" på det viset att planerandet och vardagen kanske kan komma att se lite annorlunda ut beroende på vem det visar sig vara? Och på hur inblandade eventuellt reagerar på det?

 

[karamelldrottningen]

På vilket sätt menar kuratorn att pappan är den försvårande omständigheten? Att du får dra hela "lasset" själv? Att det kan kännas ledsamt att barnets far (ev?) inte vill vara involverad? Att det komplicerar förhållandet med partner (om han inte är pappan, vilket ju är tämligen enkelt att ta reda på)? Kvinnor "skaffar barn" på egen hand hela tiden, det är i sig inget märkligt eller omöjligt. För mig, personligen, hade det inte varit avgörande alls. Men jag är inte du och det är du som vet bäst och som ska bestämma.

Och inga val i livet är solklara eller ens rätta. Ingen har facit i hand. Och livet är aldrig plättlätt hur man än bär sig åt och vad man än väljer.

Ja på alla frågorna. Att det ska bli knepigt helt enkelt. Både inte bra för barnet men även min relation med den jag är tillsammans med. Enligt kuratorn alltså.
Men hon sa också att det inte måste bli så.

Det är väl detta som är så svårt. Att det inte finns något facit. Man måste liksom bara våga.

 

[Fjordfrälst]

Ja på alla frågorna. Att det ska bli knepigt helt enkelt. Både inte bra för barnet men även min relation med den jag är tillsammans med. Enligt kuratorn alltså.
Men hon sa också att det inte måste bli så.

Det är väl detta som är så svårt. Att det inte finns något facit. Man måste liksom bara våga.

Sant! Livet kom inte med en instruktionsböcker lixom

 

[karamelldrottningen]

Stolt över partner som gjort provet nu
Men han skickade bild på det oerhört osexiga rummet. Grå väggar, en plastblomma. Några löjliga citat på väggen och en pinnstol
Funderar på att ringa dit och föreslå annan väggfärg, byta ut tavlorna mot nakna kvinnor och kasta bort stolen.

Själv måste jag nog undvika M känner jag. Iaf ett tag. Jag blir antingen ledsen eller irriterad. Han bryr sig inte om mig. Inte genuint. Och inget jag hade förväntat mig heller.
Jag vet inte hur jag ska skriva om att barnet fortfarande inte är borttaget. För ringa går inte alls. Ut kommer inte rätt ord.