Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[enough]

Du har rätt till sjukresa med taxi både till och från förlossning så den biten är inget att oroa sig över.

 

[karamelldrottningen]

Berättade för min mamma om graviditeten och ångrar det enormt mycket. Hennes reaktion var fruktansvärd
Kan fortfarande knappt andas

 

[karamelldrottningen]

Men det här är väl inte alls genomtänkt?
Hur ska du klara av det?
Vet du vem som är pappan?
Hur kan du föda ett barn utan en pappa?
Hur tänker du?

Som en nagel i ett redan infekterat sår.
Jag är verkligen den mest misslyckade människan på jorden.

 

[Gimlan]

Men det här är väl inte alls genomtänkt?
Hur ska du klara av det?
Vet du vem som är pappan?
Hur kan du föda ett barn utan en pappa?
Hur tänker du?

Som en nagel i ett redan infekterat sår.
Jag är verkligen den mest misslyckade människan på jorden.

Det är du inte, men just nu beter sig din mamma dumt mot dig. Kramar!

 

[Valerianovna]

Berättade för min mamma om graviditeten och ångrar det enormt mycket. Hennes reaktion var fruktansvärd
Kan fortfarande knappt andas

Andas lugn och kom igång vad psykologen sa, det är hur du känner och vad du vill som räknas. Du ordnar det här! Det var en väldigt dum reaktion från din mamma men antingen så får hon tänka om, vänja sig och komma tillbaka med bättre inställning eller så behöver ni inte tala om din graviditet och ditt liv. Hennes känslor är HENNES känslor.

 

[Pinus]

Du behöver inte ta ansvar för din mammas känslor!

 

[bettysmatte]

Men det här är väl inte alls genomtänkt?
Hur ska du klara av det?
Vet du vem som är pappan?
Hur kan du föda ett barn utan en pappa?
Hur tänker du?

Som en nagel i ett redan infekterat sår.
Jag är verkligen den mest misslyckade människan på jorden.

Du och din mamma har väl haft kommunikationsproblem länge? Reaktionen var naturligtvis både orättvis och trist, men förmodligen blev din mamma chockad. Förhoppningsvis sansar hon sig när hon har fått lugna ner sig lite. Eller så gör hon det inte, och då får det också vara okej.

 

[Raderad medlem 147980]

Din mammas reaktion låter verkligen tråkig. Jag förstår att den gjorde dig ledsen!

Även om hon är din mamma, och mammor är ofta viktiga personer som man vill ha en bra relation med, så är det trots allt din kropp och ditt liv det handlar om. Om du vill fortsätta den här graviditeten, så får hon faktiskt tycka vad hon vill om det. Hennes åsikt är inte ditt problem eller ditt ansvar.

Dessutom - rent krasst - hur genomtänkt det är, vem som är pappan o. s. v. är inte så väsentligt i det långa loppet. Kvinnor har blivit gravida och fött barn i alla tider, utan att det alltid funnits en pappa i bilden. Det har historiskt sett förmodligen aldrig varit så accepterat och "normalt" som det är nu! Den typen av kommentarer låter, om något, lite gammaldags, tycker jag. Eller helt enkelt som en ogenomtänkt reaktion när man blir lite chockad.

 

[Jerseyite]

Men fy fan. Inte konstigt att du inte har mått bra med en sådan förälder och en sådan partner. Det är klart att folk har rätt till sina åsikter - även åsikter om sina barn eller föräldrar eller grannar - men behöver man verkligen lufta dem så där?! Kan man inte vara åtminstone neutrala med varandra när den ena inte mår bra behöver man kanske inte prata med varandra alls. Det där är ju skuldbeläggande så att det ryker om det. Jag hade blivit jätteledsen och sedan skitförbannad.

 

[karamelldrottningen]

Det känns tungt. Och ledsamt. Bottenlöst.
Hon säger att hon älskar barn. Det gör hon också. Men detta är oetiskt.
Hon förstår inte. Och jag som mått så dåligt. Hur tänker jag.

Men jag kan inte förklara. Jag orkar inte förklara.
Varför känns mitt liv som ett konstant krig?
Jag är och kommer aldrig att vara perfekt.
Jag sa att det enda jag vill är att alla ska må bra.
Men du mår inte bra sa hon.
Jag frågade henne om jag ska ta bort det helt då. Men det kunde inte hon besluta sa hon. Ändå känns det som att det är just det hon gör. Beslutar saker om mitt liv och vill veta allt om allt.

 

[karamelldrottningen]

Jag hoppas att det kommer nånting bra ut av det hela.
Lika lätt som jag har att skriva om det lika svårt har jag att prata om det.
Orden fastnar i halsen. Känslorna tar över.
Jag ska försöka bortse vad andra tycker och säger och lyssna inåt. Vad jag vill och känner.
Det kommer i slutändan vara rätt beslut.
Inte ta in min mammas oro eller någon annans. Då går jag under helt.
En dag i taget.

 

[Otherside]

Det känns tungt. Och ledsamt. Bottenlöst.
Hon säger att hon älskar barn. Det gör hon också. Men detta är oetiskt.
Hon förstår inte. Och jag som mått så dåligt. Hur tänker jag.

Men jag kan inte förklara. Jag orkar inte förklara.
Varför känns mitt liv som ett konstant krig?
Jag är och kommer aldrig att vara perfekt.
Jag sa att det enda jag vill är att alla ska må bra.
Men du mår inte bra sa hon.
Jag frågade henne om jag ska ta bort det helt då. Men det kunde inte hon besluta sa hon. Ändå känns det som att det är just det hon gör. Beslutar saker om mitt liv och vill veta allt om allt.

Hur svårt det än är så måste du se andras åsikter (även din mammas) som just deras åsikter och inget annat. Du behöver inte ta till dig dessa det allra minsta. Precis som i andra avseenden i livet, kan du inte följa andras åsikter och anpassa dig som om du var tvungen - det vore helt orimligt och omöjligt och du skulle tappa bort dig själv helt i kaoset. Det slits och dras i dig från alla håll. Men den enda som ska besluta NÅGOT är du själv och du måste lita till din magkänsla och din egen önskan. Ingen annan har någon talan här. Vad vill du? Det ÄR svårt att fatta ett så stort och livsavgörande beslut, men vilket du än väljer så blir det ok i slutänden. Alla beslut har konsekvenser och man ska kanske inte nödvändigtvis alltid välja den enklaste vägen. -You can do hard things! (Glennon Doyle).

Gå din egen väg nu, vilken den än är, och låt tjattret från andra bli ett bakgrundsbrus.

 

[Raderad medlem 147980]

Det känns tungt. Och ledsamt. Bottenlöst.
Hon säger att hon älskar barn. Det gör hon också. Men detta är oetiskt.
Hon förstår inte. Och jag som mått så dåligt. Hur tänker jag.

Men jag kan inte förklara. Jag orkar inte förklara.
Varför känns mitt liv som ett konstant krig?
Jag är och kommer aldrig att vara perfekt.
Jag sa att det enda jag vill är att alla ska må bra.
Men du mår inte bra sa hon.
Jag frågade henne om jag ska ta bort det helt då. Men det kunde inte hon besluta sa hon. Ändå känns det som att det är just det hon gör. Beslutar saker om mitt liv och vill veta allt om allt.

Du behöver inte förklara något. Du behöver inte försöka att vara perfekt (ingen är det)

Din mamma behöver inte veta allt om allt som sker i ditt liv. Hon har ingen rätt att besluta något kring dina val.

En del av att vara människa är att andra människor alltid kommer att ha åsikter om de val vi gör. Det kommer alltid att finnas de som ifrågasätter och kritiserar oss, oavsett vilka val vi gör. Det är svårt att låta deras åsikter rinna av en, men jag lovar att det är värt det. Ju mer vi tränar på att lyssna till oss själva, följa vår inre röst, desto lättare är det att inte ta åt sig av alla åsikter från andra håll.

 

[karamelldrottningen]

Tack för allt fint ni skriver

Jag frågade partner om han tyckte jag är överkänslig. Jo det tycker han.
Sen sa han att min mammas reaktion beror på att hon är chockad och ganska konservativ.
Hon har svårt med förändringar. Till och med små saker som en ny skärbräda kan hon inte använda direkt för den är ”för ny” och måste typ bo in sig i x antal månader.

 

[Jerseyite]

Det är ju skitsvårt att sålla bland det en förälder säger till en, även när man är vuxen. Kanske har partner rätt i det han säger men det gör det ju inte mindre smärtsamt det ögonblicket när föräldern säger det till en. Och vissa människor HAR ju mer inflytande på ens känslor så även om man är "överkänslig" så är det rimligen också den andra personens fel att man hade en "överkänslig" reaktion.

När folk är elaka mot mig och jag tar till mig av det de säger brukar jag tvinga mig själv att gå igenom följande tankegång. Skulle jag säga något liknande till någon annan? Om svaret är nej, det skulle jag inte, då ger jag mig själv ett carte blanche att helt och hållet strunta i vad personen har sagt, oberoende av vem det är. Jag tror inte att du skulle säga till din mamma att hon är oetisk för att hon har gjort X eller Y, till exempel.

 

[Otherside]

Och det som alla dessa andra säger, är ju DERAS reaktion och deras känslor. De har inget med DITT liv att göra! Folk tycker så mycket och kan bli så uppstressade om du går en annan väg än den de tycker är lämplig. Låt dem bli det, då. Låt dem bli oroliga och ängsliga och störda över att ditt beslut inte passar in i deras livsåskådning. Det är inte ditt problem.

Hade jag lyssnat på olyckskorpar och De Ängsliga och De Konservativa, vete sjutton var jag suttit idag - tanken är väldigt läskig! Så glad att jag gått min egen väg och levt mitt liv.

 

[tott]

Jag hoppas att det kommer nånting bra ut av det hela.
Lika lätt som jag har att skriva om det lika svårt har jag att prata om det.
Orden fastnar i halsen. Känslorna tar över.
Jag ska försöka bortse vad andra tycker och säger och lyssna inåt. Vad jag vill och känner.
Det kommer i slutändan vara rätt beslut.
Inte ta in min mammas oro eller någon annans. Då går jag under helt.
En dag i taget.

Jag läser tråden fortfarande och ser hur du kämpar. Har liksom inga tips förutom just att lyssna inåt. Jag tror det är jätteviktigt och jag tror att det är där svaret/svaren finns. Tro och lita på din magkänsla!

Efter ett väldigt tufft uppbrott lät jag tatuera en symbol för "Listen within" på min handled. Som en påminnelse och som en ledstjärna i livet. Älskar den!

Önskar dig all lycka!

 

[karamelldrottningen]

Mår inte så bra.
Blir yr om jag reser mig för fort. Tex efter att ha kratsat hovar och sen börjar det som snurra och jag måste bara stå ett tag och andas som nån snurrig människa.

Sen det mentala. Försöker bortse från min mamma men det är svårt.
Partner säger att han alltid kommer att finnas vid min sida. Det känns fint.
Han skulle även köpa barnvagn mm och ge som födelsedagspresent sen när jag fyller år. Jag sa att det behöver han absolut inte göra.
Nånstans vet jag inte heller om jag ens vill det. Han har varit så tydlig med att han inte kommer hjälpa till ekonomiskt så detta med att köpa barnvagn mm tycker inte jag går ihop med med han tidigare sagt.
Oavsett är det för tidigt än. Bättre avvakta tills det är ungefär en månad kvar.

 

[EmmaBovary]

Mår inte så bra.
Blir yr om jag reser mig för fort. Tex efter att ha kratsat hovar och sen börjar det som snurra och jag måste bara stå ett tag och andas som nån snurrig människa.

Sen det mentala. Försöker bortse från min mamma men det är svårt.
Partner säger att han alltid kommer att finnas vid min sida. Det känns fint.
Han skulle även köpa barnvagn mm och ge som födelsedagspresent sen när jag fyller år. Jag sa att det behöver han absolut inte göra.
Nånstans vet jag inte heller om jag ens vill det. Han har varit så tydlig med att han inte kommer hjälpa till ekonomiskt så detta med att köpa barnvagn mm tycker inte jag går ihop med med han tidigare sagt.
Oavsett är det för tidigt än. Bättre avvakta tills det är ungefär en månad kvar.

Förstår såklart att det är svårt att landa i situationen för din partner, men han verkar vara lite av en mästare på dubbla budskap?

 

[Palermo]

Förstår såklart att det är svårt att landa i situationen för din partner, men han verkar vara lite av en mästare på dubbla budskap?

Jag hade reagerat mycket negativt på att få sådana saker i PRESENT av min sambo. En rubbad kombination av att markera avstånd till graviditeten, och samtidigt dra karamellen närmare sig.