Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[EmmaBovary]

Jag hade reagerat mycket negativt på att få sådana saker i PRESENT av min sambo. En rubbad kombination av att markera avstånd till graviditeten, och samtidigt dra karamellen närmare sig.

Exakt så tänkte jag också.

 

[karamelldrottningen]

Orkar inte mer. Är så ledsen och allt jag gör är fel.
Försökt kontakta mamma men hon svarar inte. Fick ett SMS om att hon behöver perspektiv i livet och att jag inte ska kontakta henne.
Ta hand om dig. Kram

Jag orkar inte

 

[tott]

Orkar inte mer. Är så ledsen och allt jag gör är fel.
Försökt kontakta mamma men hon svarar inte. Fick ett SMS om att hon behöver perspektiv i livet och att jag inte ska kontakta henne.
Ta hand om dig. Kram

Jag orkar inte

Förstår att du är ledsen! Usch och fy vilken inställning hon har. Det är ju inte hennes "problem" att du är gravid. Det är ju inte  hon som måste bestämma nåt eller ta ställning till nåt. Det är INTE synd om henne!!

Försök låta bli att kontakta henne.

 

[Otherside]

Orkar inte mer. Är så ledsen och allt jag gör är fel.
Försökt kontakta mamma men hon svarar inte. Fick ett SMS om att hon behöver perspektiv i livet och att jag inte ska kontakta henne.
Ta hand om dig. Kram

Jag orkar inte

Men kontakta henne inte, då. Låt henne reda ut sina tankar så lär hon nog söka upp dig igen sedan. Det här är hennes problem och hennes oförmåga, inte din. Du kan inte fixa hennes tankegångar. De bara förstör för dig och för din sinnesro. Släpp henne tills vidare och koncentrera dig på dig själv och det du vill. Ta inte ansvar för andras problematik.

 

[Jerseyite]

Jag förstår att du är ledsen! Jag hoppas att du förstår att det varken är schysst eller normalt för en förälder att bemöta sitt barn så som din mor beter sig.

Ta hand om dig karamellen! Det måste kännas skitjobbigt men på ett sätt så blir ju sådana här episoder "bevis", svart på vitt, att vissa människor INTE ÄR BRA att behålla i ens liv. Med andra ord kan du med gott samvete blockera hennes telefonnummer tills du känner att du orkar med hennes själviska beteende igen. Du behöver inga energitjuvar just nu.

 

[vemsomhelst123]

Orkar inte mer. Är så ledsen och allt jag gör är fel.
Försökt kontakta mamma men hon svarar inte. Fick ett SMS om att hon behöver perspektiv i livet och att jag inte ska kontakta henne.
Ta hand om dig. Kram

Jag orkar inte

Åh vad jobbigt. Vet inte om du går i terapi nu men det kan vara ganska bra att diskutera din mamma med terapeuten iså fall. Det låter ju som ni haft en ganska ”stökig” relation där hon tagit mycket plats i ditt liv, mammor är också bara människor men ibland kan det ju bli ganska destruktivt med relationerna. Kanske ni på sikt behöver gå i terapi ihop om du vill ha henne i ditt liv?

 

[vemsomhelst123]

Mår inte så bra.
Blir yr om jag reser mig för fort. Tex efter att ha kratsat hovar och sen börjar det som snurra och jag måste bara stå ett tag och andas som nån snurrig människa.

Sen det mentala. Försöker bortse från min mamma men det är svårt.
Partner säger att han alltid kommer att finnas vid min sida. Det känns fint.
Han skulle även köpa barnvagn mm och ge som födelsedagspresent sen när jag fyller år. Jag sa att det behöver han absolut inte göra.
Nånstans vet jag inte heller om jag ens vill det. Han har varit så tydlig med att han inte kommer hjälpa till ekonomiskt så detta med att köpa barnvagn mm tycker inte jag går ihop med med han tidigare sagt.
Oavsett är det för tidigt än. Bättre avvakta tills det är ungefär en månad kvar.

Låt honom göra det om det känns ok, men låt honom inte ha det som hållhake på dig. Du kan som sagt köpa en vagn för några hundralappar tills du ens vet om barnet kommer åka vagn. Finns en helt ok sele här om du vill ha, behöver lagas lite för pyttebebisar (nackstödet behöver sys) som du kan få gratis om du vill menar alltså inte att jag tycker du ska behålla, tycker ingenting, men oftast går det att lösa det mest nödvändiga med bebisar. Det är värre när de är äldre och vet vad de vill ha

 

[Fjordfrälst]

Mår inte så bra.
Blir yr om jag reser mig för fort. Tex efter att ha kratsat hovar och sen börjar det som snurra och jag måste bara stå ett tag och andas som nån snurrig människa.

Sen det mentala. Försöker bortse från min mamma men det är svårt.
Partner säger att han alltid kommer att finnas vid min sida. Det känns fint.
Han skulle även köpa barnvagn mm och ge som födelsedagspresent sen när jag fyller år. Jag sa att det behöver han absolut inte göra.
Nånstans vet jag inte heller om jag ens vill det. Han har varit så tydlig med att han inte kommer hjälpa till ekonomiskt så detta med att köpa barnvagn mm tycker inte jag går ihop med med han tidigare sagt.
Oavsett är det för tidigt än. Bättre avvakta tills det är ungefär en månad kvar.

Blodtrycket kan strula och sänkas vid graviditet, inte helt ovanligt. Min kusin hade hyfsade problem med det. Du får tänka dig för vid uppresning och sluta rida om du får svimningsproblem, såklart.

Försök strunta i din mammas beteende, att du blitt gravid med någon -antagligen enligt henne- "random" karl och inte i en klassiskt monogam- relation- är säkert nått som rubbar hennes livsåskådning men det är inte ditt ansvar att stå för hennes känslor och tyckande, du behöver lägga din energi på dig själv och fostret om du vill behålla, du lär behöva prioritera din energi rätt och prioritera DIG och kommande barn, ingen annan.

Din partners beteende lämnar också en hel del att önska, de där dubbla budskapen han håller på med...Har han borderline eller?!? Med tanke på kontrollbehov utifrån det du beskrivit....Jag hade sprungit åt andra hållet...Men som sagt. Försök prioritera dig och ditt (och fostrets) mående först och främst- DU är viktigast i DITT liv!

 

[karamelldrottningen]

Efter massa ångest lyckades jag tillslut knåpa ihop ett sakligt meddelande till mamma. Utan skuld. Men där jag beskriver hur jag känner och tänker.
Det blev längre än vad jag trodde. Men kändes viktigt. Skrev att det är min livsresa och att jag gärna vill ha med henne i den eftersom jag älskar henne.

 

[Pinus]

Efter massa ångest lyckades jag tillslut knåpa ihop ett sakligt meddelande till mamma. Utan skuld. Men där jag beskriver hur jag känner och tänker.
Det blev längre än vad jag trodde. Men kändes viktigt. Skrev att det är min livsresa och att jag gärna vill ha med henne i den eftersom jag älskar henne.

Du är så bra!!!

 

[karamelldrottningen]

Du är så bra!!!

Jag känner mig allt annat än bra. Men tack

 

[Valerianovna]

Efter massa ångest lyckades jag tillslut knåpa ihop ett sakligt meddelande till mamma. Utan skuld. Men där jag beskriver hur jag känner och tänker.
Det blev längre än vad jag trodde. Men kändes viktigt. Skrev att det är min livsresa och att jag gärna vill ha med henne i den eftersom jag älskar henne.

Starkt av dig att säga hur du känner och samtidigt sträcka ut en hand om hon vill vara med

 

[EmmaBovary]

Hur mår du idag, @karamelldrottningen ?

 

[karamelldrottningen]

Hur mår du idag, @karamelldrottningen ?

Inte så bra alls.

 

[karamelldrottningen]

Jag fick svar från henne. Inget som handlade om det jag hade skrivit om.
Däremot påpekade hon att jag är skyldig henne pengar. De ville hon ha nu så fort som möjligt.
Det var aldrig talan om något lån innan men tydligen var det det.

Det känns inte alls bra. Förjävligt känns det. Är både ledsen och arg. Går ju inte att diskutera eller nånting.

 

[tott]

Jag fick svar från henne. Inget som handlade om det jag hade skrivit om.
Däremot påpekade hon att jag är skyldig henne pengar. De ville hon ha nu så fort som möjligt.
Det var aldrig talan om något lån innan men tydligen var det det.

Det känns inte alls bra. Förjävligt känns det. Är både ledsen och arg. Går ju inte att diskutera eller nånting.

Fy vad hon jävlas med dig!! Är det medvetet månntro? Mår hon själv bra av det?
Har inga råd att ge, men jag förstår att du är både ledsen, besviken och arg

 

[karamelldrottningen]

Fy vad hon jävlas med dig!! Är det medvetet månntro? Mår hon själv bra av det?
Har inga råd att ge, men jag förstår att du är både ledsen, besviken och arg

Jag vet inte. Förstår inte.
Hade partner bredvid mig när jag öppnade sms:et. Vågade inte öppna det själv.
Han sa att han inte känner igen henne så som han har lärt känna henne.

Jag förstår att jag har sårat henne. Och kanske är hon chokad fortfarande.
Men att vägra svara på samtal och skriva byråkratiska sms är bara inte ok.

Ska ta upp detta nästa gång hos psykologen. Jag kan väl knappast gjort fel som berättade? Tillslut hade det varit oundvikligt och tänker att det kanske hade varit värre då?
Sen är jag arg på mig själv för detta sänker mig så mycket.
Ser till och mer nästan död ut i spegeln. Som att allt liv och livsglädje försvunnit.
Jag trodde nånstans inte att alla skulle vara så emot barnet. Eller är det mig det är fel på?
Nånting är det.

 

[tott]

Jag vet inte. Förstår inte.
Hade partner bredvid mig när jag öppnade sms:et. Vågade inte öppna det själv.
Han sa att han inte känner igen henne så som han har lärt känna henne.

Jag förstår att jag har sårat henne. Och kanske är hon chokad fortfarande.
Men att vägra svara på samtal och skriva byråkratiska sms är bara inte ok.

Ska ta upp detta nästa gång hos psykologen. Jag kan väl knappast gjort fel som berättade? Tillslut hade det varit oundvikligt och tänker att det kanske hade varit värre då?
Sen är jag arg på mig själv för detta sänker mig så mycket.
Ser till och mer nästan död ut i spegeln. Som att allt liv och livsglädje försvunnit.
Jag trodde nånstans inte att alla skulle vara så emot barnet. Eller är det mig det är fel på?
Nånting är det.

Kan hon vara rädd för konkurrens av barnet, tror du?

Du gjorde inget fel i att berätta. Hennes reaktion är hennes ansvar - inte ditt.

 

[Valerianovna]

Jag vet inte. Förstår inte.
Hade partner bredvid mig när jag öppnade sms:et. Vågade inte öppna det själv.
Han sa att han inte känner igen henne så som han har lärt känna henne.

Jag förstår att jag har sårat henne. Och kanske är hon chokad fortfarande.
Men att vägra svara på samtal och skriva byråkratiska sms är bara inte ok.

Ska ta upp detta nästa gång hos psykologen. Jag kan väl knappast gjort fel som berättade? Tillslut hade det varit oundvikligt och tänker att det kanske hade varit värre då?
Sen är jag arg på mig själv för detta sänker mig så mycket.
Ser till och mer nästan död ut i spegeln. Som att allt liv och livsglädje försvunnit.
Jag trodde nånstans inte att alla skulle vara så emot barnet. Eller är det mig det är fel på?
Nånting är det.

Jag har såklart inte hela bilden här, men vad är det -du- gjort som sårat -henne-? Din graviditet och det faktum att du är en människa med känslor är ju inget du gjort mot henne. Utifrån sett ser det ut som att din mor just nu använder alla medel hon kan för att göra så -din- situation handlar helt om henne och hennes behov. Och det karamellen, är inte okej. Ingen människa är perfekt och ja man kan fela och såra varandra, men det låter för mig som att din mor ofta kräver att hennes känslor och behov får större plats och tyngd än dina känslor och behov.
Jag tycker det låter som en jättebra idé att prata om detta med psykologen för NEJ det är inte du som gjort något fel här. Så är det bara inte, basta. Ditt barn är ditt beslut och alla andra ska bara skita i det! Det är en lite ovanligt situation men det är inget fel med det, herregud detta är Sverige 2025. Skönt att partner ändå försöker stötta dig i detta. Kram

 

[Sirap]

Jag vet inte. Förstår inte.
Hade partner bredvid mig när jag öppnade sms:et. Vågade inte öppna det själv.
Han sa att han inte känner igen henne så som han har lärt känna henne.

Jag förstår att jag har sårat henne. Och kanske är hon chokad fortfarande.
Men att vägra svara på samtal och skriva byråkratiska sms är bara inte ok.

Ska ta upp detta nästa gång hos psykologen. Jag kan väl knappast gjort fel som berättade? Tillslut hade det varit oundvikligt och tänker att det kanske hade varit värre då?
Sen är jag arg på mig själv för detta sänker mig så mycket.
Ser till och mer nästan död ut i spegeln. Som att allt liv och livsglädje försvunnit.
Jag trodde nånstans inte att alla skulle vara så emot barnet. Eller är det mig det är fel på?
Nånting är det.

Fast på vilket sätt har du sårat henne?? Du har väl inte gjort henne något?