Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Är lite desperat. Måste börja må bättre!
Runt 1400kr per gång tror jag han sa att det kostade. Så det där med 10 000kr summan 🤔
Sa att jag testar en gång. Han ville absolut vara med.
Har du frågat VARFÖR han absolut vill vara med? Det låter synnerligen osunt. I övrigt tycker jag att det är jättebra om du börjar gå hos psykolog :) . Men kanske att det blir en psykolog som DU väljer utifrån dina behov?
 
Är lite desperat. Måste börja må bättre!
Runt 1400kr per gång tror jag han sa att det kostade. Så det där med 10 000kr summan 🤔
Sa att jag testar en gång. Han ville absolut vara med.
Jag tycker inte att det här låter bra.

Jag förstår inte heller vad summan 10 000 kommer från. Med tanke på kostnaden per gång, som är normal för terapi i privat regi, blir det ju ganska få besök.

Men under inga omständigheter ska han boka in dig hos en psykolog och sen följa med dit! Det är helt gränslöst av honom.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Men fy vad respektlöst av honom !
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
FY!!
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Fy fan.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Kasta ut både honom och hästen, han kör över dig helt och gör över dina gränser. Totalt respektlöst och vidrigt.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Alltså det här är INTE på något sätt okej beteende!! Han är livrädd att han ska förlora dig och gör vad som helst för att vara kvar. Det är så långt över gränserna att det finns inte. Det kvittar om ni har varit tillsammans innan, man lägger sig inte och sover i någons säng när den inte vill ha en där.

Jag förslår att du skriver ett SMS till honom och tydliggör att du inte vill ha något annat än vänskapligt just nu - dvs inget sova på soffan, inget godnattpuss osv. Och kanske försöka ta så mycket avstånd det bara går en tid framöver, även vänskapligt? Så får du se om du saknar honom och om det isåfall är som partner eller vän.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Det finns andra stall. Du måste nog säga upp hans stallplats om det här ska funka.
 
Mitt mående har varit förvånansvärt stabilt i några dagar nu. Lite upp och ner men ändå inga jättedippar. I och med medicinhöjningen har illamåendet däremot kommit tillbaka då och då. Hoppas kroppen vänjer sig och jag slipper det snart.

Vad gäller avslutet med partner går det inte så bra. Jag vill ju fortfarande vara vän med honom. Han är trots allt min bästa vän. Men jag vill inte vara tillsammans med honom just nu. Jag vill vara själv.
Sen hur det blir längre fram vet jag inte.
Men det känns som att han fortfarande är tillsammans med mig. Kallar mig ofta älskling. Och säger att han älskar mig.
Jag säger oftast ingenting på det.

Han har ju hästen hos mig så jag fattar att han kommer vara nära. Men han är så NÄRA att denna paus eller avslut är ju ingenting.
Nån kväll blev det så sent och han sa att han orkade inte köra hem så han fick sova hos mig.
Jag var tydlig med att det är gästrummet som gäller. Han blev ledsen och sa att jag var elak.
Får jag inte ens en godnatt puss? Undrade han och jag sa nej.
Fick dåligt samvete då.
På morgonen när jag vaknade så låg han bredvid. Han sa att han kunde inte sova utan mig och behövde hålla om mig så somnade han direkt.
Jag orkade inte ta nån diskussion. Är verkligen ingen morgonmänniska.
Frågan är om det går att vara vän med någon som vägrar att hålla sig i rollen som vän?
Lika omöjligt som att vara partner med någon som inte vill vara ens partner skulle jag säga...
 
Har nog inte styrkan att göra slut. Fast jag tror det hade varit bäst så. Men jag bara orkar inte längre.
Imorgon har jag nästan dubbelbokat mig igen. Blir tokig! Hur svårt ska det va :rage:
Har läkartid och sen en kund ganska tätt inpå. Har redan ändrat den tiden så känner att jag verkligen inte kan ändra igen.
Varför har jag skrivit fel tid i almanackan??!
På SMS:et från VC står det en helt annan tid :banghead:
Sånt här stressar mig helt i onödan. Borde hinna om jag skyndar mig.
 
Knappt sovit något inatt. Eller jo det har jag gjort litegrann men svårt att somna och vaknade sen vid småtimmarna och huvudet går igång och tänker direkt massor.
Inte kommer jag fram till något heller.
Trodde jag hade bestämt mig vad gäller avslut med partner. Men jag är inte redo att förlora honom helt.
En person jag kan vara 100 % mig själv med. Den som stått ut med mitt kaosiga humör. Den jag skrattar mest med.
Varför kan jag inte bara släppa detta och säga att jag älskar honom?
Därför att jag inte längre vet.
Känner ingen fysisk attraktion till honom längre. Det blir bara jobbigt när han är fysisk och jag tänker är han klar snart.
Får ta en dag i taget.
 
Knappt sovit något inatt. Eller jo det har jag gjort litegrann men svårt att somna och vaknade sen vid småtimmarna och huvudet går igång och tänker direkt massor.
Inte kommer jag fram till något heller.
Trodde jag hade bestämt mig vad gäller avslut med partner. Men jag är inte redo att förlora honom helt.
En person jag kan vara 100 % mig själv med. Den som stått ut med mitt kaosiga humör. Den jag skrattar mest med.
Varför kan jag inte bara släppa detta och säga att jag älskar honom?
Därför att jag inte längre vet.
Känner ingen fysisk attraktion till honom längre. Det blir bara jobbigt när han är fysisk och jag tänker är han klar snart.
Får ta en dag i taget.
Fast det där är inte rättvist mot honom heller.
 
Kommit fram till att det inte är läge för några stora beslut oavsett vad det gäller.
Nu är fokus på att må bättre.
Stressig dag idag. Imorgon blir det lugnare. Bra för jag orkar inte flera sådana här dagar efter varandra.
 
Kommit fram till att det inte är läge för några stora beslut oavsett vad det gäller.
Nu är fokus på att må bättre.
Stressig dag idag. Imorgon blir det lugnare. Bra för jag orkar inte flera sådana här dagar efter varandra.

Ett förslag är att du ändå bestämmer att ni tar en paus? Dvs inte hörs eller ses på x veckor så att du både får landa i dina känslor/inte ta stora beslut men ändå komma ifrån och känna hur det känns utan honom (det verkar välbehövligt).
 
Tror medicinhöjningen har gett lite skillnad redan. Tänker att det är bra att jobba med måendet från olika håll.
Medicin.
Samtal.
Bra kost.
Sömn.
Lagom med aktiviteter.
Massage eller annat liknande tex spikmatta.
Ev AA möten.
Sänka vissa av alla mina krav på mig själv.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 185
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok An tagligen så tycker nån att jag inte borde skriva en dagbok "bara för att skriva av mig". Men det är ju fritt att inte läsa och jag...
Svar
6
· Visningar
2 050
Senast: Raderad medlem 149524
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Dethär är värt en ny dagboks tråd tycker jag. För att idag har det hänt en väldigt stor sak som är att jag har blivit häst ägare idag...
2
Svar
30
· Visningar
2 781
Senast: Rosett
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
285
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp