Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Spenderat dagen tillsammans med F. Var och köpte ljusslinga till hans balkong och satte upp den. Väldigt oense om vilken typ av slinga som skulle passa. Självklart är det vitt varmt ljus och inte nån blå variant som han först tänkte köpa.
Blev väldigt fint med slingan :)
Just nu känns det väldigt bra med F. Som en kompis fast lite mer och jag hoppas det förblir så.
Vi pratar ju om allt möjligt. Både stort och smått men så kom vi in på alkohol och mitt huvud börjar snurra.
Berätta nu! Säg det!
Men jag fick inte ur mig det alls. Han sa att du dricker inte så mycket va.
Jag sa att vill du dricka så gör det även om inte jag dricker. Men det ville han inte.
Jag vet inte men det var någonting med diskussionen som kändes jobbig.
 
Över 7 månader nykter nu. Läste andras berättelser som passerat 7 månader också. Många är tacksamma. Många är glada. Någon är orolig för att bli utskriven från beroendemottagningen.

När jag startade kontot fick man fylla i lite olika uppgifter som: Varför gör jag det här.
Mitt svar var: börja leva
Bara det och inget mer.
Det är intressant så här när jag tittar på det nu.
Lever jag?
Jo det gör jag väl. Jag menar jag andas och hjärtat slår men har jag börjat leva?
 
Det finns en röst inom mig. Ganska liten och kommer tack och lov inte så ofta. Men den är svår att helt bli av med.
Ibland märker jag inte ens när den sätter igång förrän det gått ett tag och jag stannar upp och tänker men hallå det där funkar inte. Är det värt att riskera allt för att ta ett glas? Nä tänkte väl det så håll käften tack.

Ibland drömmer jag att jag dricker. Vaknade nån natt och trodde jag var full men nej det var bara en dröm.
 
Den här så kallade pausen med partner är både han och jag urusel på.
Hör han inte av sig på ett tag börjar jag tänka orimligt mycket på honom.
Har insett att jag är okapabel till att släppa honom. Och bara vara vänner funkar inte heller.
Livet är ändå bättre med honom än utan.
Under julen kommer han vara hos sin familj och jag med min. Det känns bra att vara utan varandra ett tag även om det bara är för några dagar.
Hade jag kunnat hade jag rest någonstans själv och varit okontaktbar. Men det funkar inte alls. Måste vara på plats och kunna nås.
Men jag tror det hade varit nyttigt för mig. Kanske något ställe där man ska vara tyst hela tiden.
 
Den här så kallade pausen med partner är både han och jag urusel på.
Hör han inte av sig på ett tag börjar jag tänka orimligt mycket på honom.
Har insett att jag är okapabel till att släppa honom. Och bara vara vänner funkar inte heller.
Livet är ändå bättre med honom än utan.
Under julen kommer han vara hos sin familj och jag med min. Det känns bra att vara utan varandra ett tag även om det bara är för några dagar.
Hade jag kunnat hade jag rest någonstans själv och varit okontaktbar. Men det funkar inte alls. Måste vara på plats och kunna nås.
Men jag tror det hade varit nyttigt för mig. Kanske något ställe där man ska vara tyst hela tiden.

Man kan ju också ses mindre. En vän har en fredagspartner. En annan en helgpartner.
 
Var hos psykologen. Kändes som att det var rätt punkter som berördes.
Påminde lite om rehabsmötena. Handlar om att analysera och långsamt ändra tankemönster. Vara kvar i situationer som är jobbiga.
Värsta kriget sker i min hjärna. Det ska jag bekämpa. Oerhört svårt men jag ska jobba för att det ska bli bättre.
Tyckte partner skötte sig bra. Var nog bra han var med och fick höra lite. Psykologen fick dock säga till honom vid något tillfälle att nu vill jag höra från karamellen. Partner har en tendens att prata mycket. Och jag är tvärtom. Men nu var det ju mig det handlade om. Inte honom.
Nästa möte kommer jag vara själv med psykologen.
 
Sån panik. Vet inte vad jag ska göra. Är gravid. Trots p-piller! Men jag har ju mått dåligt till och från och ibland spytt på morgonen pga illamåendet.
Allt är bara helt fel. Världens sämsta människa.
 
Kan inte tänka längre. Det var inte så här det skulle bli.
Orkar inte mer och partner säger att det är mitt beslut hur jag ska göra. Varför måste jag bestämma det för?!
Varför kan inte han säga hur han vill göra??
Han sa att han var glad över att jag var gravid men tycker att mitt mående inte är bra. Han har pratat massor om hur jobbigt graviditeter är. Som om han har nån jävla aning!
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 184
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok An tagligen så tycker nån att jag inte borde skriva en dagbok "bara för att skriva av mig". Men det är ju fritt att inte läsa och jag...
Svar
6
· Visningar
2 048
Senast: Raderad medlem 149524
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Dethär är värt en ny dagboks tråd tycker jag. För att idag har det hänt en väldigt stor sak som är att jag har blivit häst ägare idag...
2
Svar
30
· Visningar
2 781
Senast: Rosett
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
285
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp