Det är klart att han sitter i en jobbig sits. Egentligen borde han väl ha lämnat för länge sedan, om man ska gå på vad karamelldrottningen har sagt om vad han tycker om hela situationen med många partners.
Adoption skulle väl för det första förutsätta att den som faktiskt är pappa skulle vilja adoptera bort sitt barn. Känns inte riktigt som ett scenario man kan förutsätta och på förhand planera utifrån?Om partner skulle gå med på att adoptera barnet så vill jag behålla. Om det visar sig inte vara hans då.
Han verkar inte ha något emot en adoption men detta verkar svårt eftersom det i så fall är jag som skulle föda och inte nån annan.
Alltså att adoptera om x antal år tycker han lät som en bra idé.
Han kan inte svara på det. Om han skulle kunna tänka sig vara pappan oavsett. Säger att det är ett för stort beslut.
Sen tycker han är jag mår för dåligt. Du skulle aldrig klara av en graviditet sa han. Och vad händer om du får en förlossningsdepression? Och sen bara kan sova en timme varje natt i flera månader. Barnet kanske får kolik.
Han lyckas verkligen plantera de värsta scenarierna i mitt huvud
Varför skulle inte han vilja det? Känns som en icke fråga. Det är jag och partner som är ihop. Och skulle vara det bästa för alla parter. Om jag säger att jag inte vet vem det är? Hur ska man då kunna få ett godkännande eller ett icke godkännande från en icke existerande person?
Det framgick inte att du planerade att mörka och ljuga för socialnämnden om faderskapet.
Det kommer han aldrig gå med på.
Vet faktiskt inte om det är de värsta scenariona?Om partner skulle gå med på att adoptera barnet så vill jag behålla. Om det visar sig inte vara hans då.
Han verkar inte ha något emot en adoption men detta verkar svårt eftersom det i så fall är jag som skulle föda och inte nån annan.
Alltså att adoptera om x antal år tycker han lät som en bra idé.
Han kan inte svara på det. Om han skulle kunna tänka sig vara pappan oavsett. Säger att det är ett för stort beslut.
Sen tycker han är jag mår för dåligt. Du skulle aldrig klara av en graviditet sa han. Och vad händer om du får en förlossningsdepression? Och sen bara kan sova en timme varje natt i flera månader. Barnet kanske får kolik.
Han lyckas verkligen plantera de värsta scenarierna i mitt huvud
Du vet att det finns någon mer än partner som kan vara far. säger du något annat i utredningen så ljuger du, och låter du bli att tala om vilka du legat med trots att du vet så ljuger du. Eller skulle du kalla det något annat?
Men hur ska jag få tag på alla kontaktuppgifter?
Det lät tidigare som det fanns någon potentiell som inte var helt oidentifierbar för dig, så jag utgick ifrån det. Men vi ska kanske inte fördjupa oss i detaljerna om vem/vilka det kan vara och hur bekant du är med dem här?
Jag vet inte om det är han. Ingen aning. Kan vara en annan också men jag vet ingenting om honom knappt. Och när jag rensade bland mina kontakter så tog jag bort honom. Har bara ett förnamn och ungefär vart han bor. Det är allt.
Med lite detektivarbete går han alldeles säkert att hitta.
Nej. Även i det fallet hade någon annan som tror att det är hans barn kunnat begära faderskapsutredning. Din man hade också kunnat begära det, även om ni var gifta.Synd vi inte är gifta. Då hade det löst sig automatiskt
Håll fast i det här, inte det andra du skriver. Det mesta där hoppas jag är en krisreaktion och den är förståelig, att bli oplanerat gravid utlöser en sådan för väldigt många.
Nu har vi ju i och för sig ingen aning om vad pappan vill. Han kanske vill ha barnet varannan vecka, och det kan ju bli oerhört krångligt om det är någon man inte känner.
