Jag har ju bara dejtat en gång sedan jag gick ifrån exet- 15 ,men det var ju inte via nätet alls- har aldrig varit reggad på en dejtingapp ens - fick ju "napp" utan att jag ens varit ute med agnad krok och letat sas
så anser att jag haft tur in absurdum så sett- ffa med tanke på utfallet av det hela
Men visst var jag nervös -och det rejält!- inför första träffen, men eftersom jag aldrig bär smink till vardags utan endast om jag går ut på festligheter och han dessutom visste vem jag var och hur jag brukar se ut så var inte det en issue för mig
Däremot redigt nervös för om han skulle vilja pussas, eller vara närgången - rakt på sak- typ
och vad jag skulle säga/ göra om det blev så
Men det löste sig himla bra- det blev en kram- som förvånade mig i hur mycket jag reagerade på den dessutom
Men tror faktiskt att den "långsamma" chevareleska uppvaktningen jag fick gjorde mig trygg- och intresserad om än skeptiskt till vad det skulle kunna ge mig
Jag trodde ju på fullt allvar att jag var en asexuell individ innan - jag kan säga så mycket att
Nä det är lååångt ifrån vad jag är iaf ....
Nyss har vi haft en het dejt och det kan jag säga att det blir bara bättre och bättre tycker jag det vi har
Och det känns skönt att kunna skriva det när det faktiskt började så fantastiskt bra och trots en otrolig start så har vi inte "peakat" än känns det som
Jag har tidigare skrivit att jag upplever passion för första gången i mitt liv och jag undrar vad är nivån över passion - för det är där vi börjar hamna
och inte alls med besatthet, kontrollbehov etc - precis tvärtom egentligen faktiskt och allt känns bara så superduperdunderbra
Jag mår så toppen att jag undrar om det verkligen är sant
- och jag tycker nog att en avgörande grej i allt detta är att JAG har släppt en massa saker som jag har haft med mig innan och i hur jag valt att leva mitt liv
Först och främst så har jag äntligen lärt mig att gilla mig själv- och inte försöka anpassa mig till vad andra vill att jag ska vara utan mer efter devicen "What you see is what you get"