Inte bara nätdejting del 10

[Niyama]

Nä, det sa jag aldrig. Jag skulle aldrig tänka så om någon. Jag luftade att jag hade vänner som kunde tänka så, vilket blev en förbaskat förstorad och intrasslad debatt i tråden av precis samma anledning som nu. Personer som läser in egna saker i mina inlägg.

Okej, ja men det är väl inte heller så jättecharmigt att gå och fundera på det.

 

[Niyama]

Det är ju det vi säger att vi kan genom att umgås med personerna. Men du kanske gör en rimligare bedömning av vad jag kan veta om de personer jag umgås med, än vad jag själv gör?

Jag menar att hur mycket energi folk lägger på olika saker är väldigt svårt att veta och värdera. Bl.a. för att olika saker är olika energikrävande för olika människor. Exempel, de enda jag tror har nån uppfattning om vad jag lägger mest energi på, är de terapeuter jag gått hos i flera år.

Men jag lämnar den här diskussionen nu.

 

[Singoalla]

Okej, ja men det är väl inte heller så jättecharmigt att gå och fundera på det.

Nej, vilket jag också lyfte och skrev att det är problematiskt att jag påverkas av min omgivnings utseendefixering. Till skillnad mot många andra här på Buke är jag inte perfekt och lyfter ibland brister som jag har, med förhoppningen att få konstruktiv input kring dessa. Men personer som du som enbart verkar vilja trycka ner genom att poängtera att det är ocharmigt att gå och fundera på sådant gör det inte särskilt lätt att vara öppen här.

I framtiden kanske jag helt enkelt enbart ska ventilera frågor som inte är problematiska på något vis eller innebär en inre konflikt hos mig. Inte blotta mina brister och be om andras synpunkter på det. Det blir ett roligt forum. Framför allt väldigt utvecklande för mig.

 

[Singoalla]

Jag menar att hur mycket energi folk lägger på olika saker är väldigt svårt att veta och värdera. Bl.a. för att olika saker är olika energikrävande för olika människor. Exempel, de enda jag tror har nån uppfattning om vad jag lägger mest energi på, är de terapeuter jag gått hos i flera år.

Men jag lämnar den här diskussionen nu.

Jag håller inte med. I detta fall är det mycket tydligt. Men vi kan agree to disagree i frågan!

 

[tuaphua]

Jag har nog aldrig stött på någon som sagt rakt ut att de skiter hur de beter sig, men jag har hört liknande formuleringar men inte bara från de som är måna om yta utan även från t.ex. hästfolk. Folk som "hatar människor" och "skiter i om nån tar illa upp". Men då tänker jag inte att problemet är att de är för engagerade i hästar, och borde fokusera mindre på hästar.

Jag har hört det sägas av fler.

Och nej, det är inte skämtsamma eller uttalanden utan eg sanning a la " jag hatar människor" vi pratar om.
Och ja, om någon "hatar människor" och faktiskt uppför sig illa mot folk tycker jag det är lika illa som de som uppför sig illa mot andra av whatever skäl, tex att denne anses för ful.

Det här är folk som på fullaste allvar är så pass intresserade av yta att det är viktigast i deras liv. Både vad gäller hur de upplever andra bedömer dem och i hur de bedömer andra. Och iom att de är så vansinnigt intresserade av att både bedöma och bli bedömda så kretsar större delen av tankeverksamheten kring de bedömningarna och hur man påverkar dem.
Det pratas friskt om det på middagar, fester etc.
Är man speciellt då enda outsidern bland såna tjejgäng kan man få höra rätt osencurerade och i mina och de flesta andras värld väldigt konstiga saker.
Att du och de flesta andra inte mött dem betyder inte att de inte finns eller är få i vissa kretsar. Det betyder inte heller att Singo misstolkat dem.

 

[Singoalla]

Jag har hört det sägas av fler.

Och nej, det är inte skämtsamma eller uttalanden utan eg sanning a la " jag hatar människor" vi pratar om.
Och ja, om någon "hatar människor" och faktiskt uppför sig illa mot folk tycker jag det är lika illa som de som uppför sig illa mot andra av whatever skäl, tex att denne anses för ful.

Det här är folk som på fullaste allvar är så pass intresserade av yta att det är viktigast i deras liv. Både vad gäller hur de upplever andra bedömer dem och i hur de bedömer andra. Och iom att de är så vansinnigt intresserade av att både bedöma och bli bedömda så kretsar större delen av tankeverksamheten kring de bedömningarna och hur man påverkar dem.
Det pratas friskt om det på middagar, fester etc.
Är man speciellt då enda outsidern bland såna tjejgäng kan man få höra rätt osencurerade och i mina och de flesta andras värld väldigt konstiga saker.
Att du och de flesta andra inte mött dem betyder inte att de inte finns eller är få i vissa kretsar. Det betyder inte heller att Singo misstolkat dem.

Ja, precis så är det. Då blir det också jättekonstigt för mig när folk säger åt mig att det är ofräscht att jag tycker att de här människorna är trista. Om det är något som är ofräscht så är det deras sätt att värdera sig själva och andra människor. Att reagera på det tycker jag snarare är himla sunt.

 

[Hallonsoda]

Okej, ja men det är väl inte heller så jättecharmigt att gå och fundera på det.

Jag går ofta runt och tänker på vem som är snyggast i ett par, ett kompisgäng, på en arbetsplats osv . Har nog även gjort den värderingen i alla mina relationer/dejtingsvängar. Tkr att nutidens kultur är konstituerad mycket så, vi fostras liksom in i sådana tankegångar. Tänker bl.a. på nån dokumentär jag såg för länge sedan som handlade om äggdonatorer i USA. Där berättades det om hur paren som skulle välja äggdonatorer nästan uteslutande valde efter dontaorns utseende, universitetsgrader och sportpresationer kvittade. Jag tycker det inte är så konstigt att man präglas av omvärldens värderingar, och att man i förlängningen även börjar tänka i liknande banor när man dejtar. Hur man låter sådana resonemang påverka sitt beteende/partnerval är en annan fråga.

 

[Bison]

Min ytlighet handlar inte om mode, smink och pengar utan att jag sällan tar något på allvar. Det är mest hopp, lek och trams.

Sen råkar jag vara både intelligent och begåvad med är alldeles för lat och ointresserad för att ta tillvara på det

 

[corzette]

Min ytlighet handlar inte om mode, smink och pengar utan att jag sällan tar något på allvar. Det är mest hopp, lek och trams.

Sen råkar jag vara både intelligent och begåvad med är alldeles för lat och ointresserad för att ta tillvara på det

Jo precis... varför "bli vuxen" ? När livet är så mkt mer än att ta livet på fullt allvar ?
Det där känner jag igen mej i... För lat och bekväm för att bry mej om att man KAN ha det ännu bättre... Jag har det ändå ok som det är... Varför jobba ihjäl sej för "ännu bättre" ..

 

[Bison]

Jo precis... varför "bli vuxen" ? När livet är så mkt mer än att ta livet på fullt allvar ?
Det där känner jag igen mej i... För lat och bekväm för att bry mej om att man KAN ha det ännu bättre... Jag har det ändå ok som det är... Varför jobba ihjäl sej för "ännu bättre" ..

Exakt!
Jag trivs jättebra med mitt liv. Jag mår genuint bra och är lycklig. Jag behöver aldrig låtsas vara glad och obekymrad, jag är det på riktigt

Det är mest min brorsa som kan bli lite irriterad över att jag slösar bort min begåvning på att leka med tåg istället för att plugga vidare och bli tex civilingenjör som han själv.
Det skulle jag väl kunna, men jag vill inte
Ju mindre ansvar desto bättre

 

[athena_arabians]

Exakt!
Jag trivs jättebra med mitt liv. Jag mår genuint bra och är lycklig. Jag behöver aldrig låtsas vara glad och obekymrad, jag är det på riktigt

Det är mest min brorsa som kan bli lite irriterad över att jag slösar bort min begåvning på att leka med tåg istället för att plugga vidare och bli tex civilingenjör som han själv.
Det skulle jag väl kunna, men jag vill inte
Ju mindre ansvar desto bättre

En av min mans fd kollegor är som dig Smartare än jag och några av mina kursare sammanslagna men orkar inte. Han höll på att dö när jag berättade hur länge jag pluggade för att bli geolog vilket egentligen är en rätt slapp utbildning jämfört med många andra naturvetarutbildningar. Dvs han är fortfarande borrare

 

[Bison]

En av min mans fd kollegor är som dig Smartare än jag och några av mina kursare sammanslagna men orkar inte. Han höll på att dö när jag berättade hur länge jag pluggade för att bli geolog vilket egentligen är en rätt slapp utbildning jämfört med många andra naturvetarutbildningar. Dvs han är fortfarande borrare

Hahaha, han har mina fulla sympatier

När jag hade säkerhetstjänst gick jag en utbildning på jobbet. Kom sent varje dag, sov igenom lektionerna fram till lunch, satt och ritade på eftermiddagarna.
Läraren fick en chock när jag sen skrev alla rätt på provet, han var övertygad om att jag aldrig skulle klara det

 

[athena_arabians]

Hahaha, han har mina fulla sympatier

När jag hade säkerhetstjänst gick jag en utbildning på jobbet. Kom sent varje dag, sov igenom lektionerna fram till lunch, satt och ritade på eftermiddagarna.
Läraren fick en chock när jag sen skrev alla rätt på provet, han var övertygad om att jag aldrig skulle klara det

Ska jag presentera dig för honom? Jag älskar att parta med honom, han blir aldrig jättefull utan bara lagom rund under fötterna och tjattrar med allt och alla. Dvs han är helt suverän att ha med när det är fest

 

[Bison]

Ska jag presentera dig för honom? Jag älskar att parta med honom, han blir aldrig jättefull utan bara lagom rund under fötterna och tjattrar med allt och alla. Dvs han är helt suverän att ha med när det är fest

Låter som en bra kille, skicka hit

 

[emma-vsm]

Det är bättre stämning mellan mig och dejten igen. Vi har pratat en del om vad vi är/gör och han vet att jag är lite osäker och inte vill lova saker (vilket han är helt okej med, men jag tror att han är mer säker än vad jag är). Han frågade om jag fortfarande ville resa med honom, vilket jag inte vill förrän jag känner att vi kan lösa konflikter på ett bättre sätt.
I helgen var jag förbi honom efter jobbet, han hade bjudit hem lite kollegor på fest (jag saknade dig @Bison ) och i sånna sammanhang känns det ganska parigt mellan oss faktiskt. Nu ska han vara ledig några dagar och vill bo hos mig i veckan, jag hoppas inte sambo-Emma kommer fram för då lär jag ju rasera den fina stämningen

Jag fortsätter prata på messenger med tjejen, hon får mig att skratta och vi har massor att prata om. Har funderat på hur öppen jag ska vara mot de båda, har bollat med en kompis som inte alls tycker att det är något att berätta för någon av dom i dagsläget. Typ att om man inte uttalat att man ska vara exklusive med någon så finns det ingen anledning att förutsätta monogami i dejtandet. Jag vet inte vad jag tycker riktigt.

 

[Bison]

@emma-vsm
Ah, jag såg att det var fest men jag jobbade såklart

Skönt att det känns bättre nu.
Jag skulle väntat med att berätta och se hur det utvecklar sig.

 

[emma-vsm]

@emma-vsm
Ah, jag såg att det var fest men jag jobbade såklart

Skönt att det känns bättre nu.
Jag skulle väntat med att berätta och se hur det utvecklar sig.

Det var en samling spännande personer där iaf
Jag har alltid känt och sett mig som väldigt monogam, men nu börjar jag ifrågasätta det. Det kanske skulle vara nice att träffa exempelvis två personer samtidigt, som man tycker om men där de olika relationerna kan ge olika saker (med allas samtycke såklart). Eller så tänker jag att det skulle funka så länge det inte är starka känslor inblandade (för min del, jag vet ju andra som det funkar för, även med starka känslor). Jag tänker högt nu bara, men gillar den queera tanken

 

[Singoalla]

Typ att om man inte uttalat att man ska vara exklusive med någon så finns det ingen anledning att förutsätta monogami i dejtandet. Jag vet inte vad jag tycker riktigt.

Jag vet inte heller, står med samma dilemma. Jag vill dejta, och jag kan vara väldigt kärleksfull mot personer jag tycker om. Jag svarar snabbt på mess och skriver söta saker. Jag kan vara båda känslosam och närhetssökande när vi ses. Det innebär inte att monogami är på tapeten för mig just nu, men jag vet ju också om att en stor del av de som aktivt dejtar söker monogam relation, och att en del anser att man kan förutsätta någon form av lojalitet i ett dejtande.

Hittills har jag inställningen att det inte är min ensak att ta upp, men jag försöker att inte vara missvisande heller. Exempelvis när Herr Perfekt frågade mig när jag tänker att jag vill gifta mig och skaffa barn så svarade jag att jag inte vet ifall jag vill gifta mig. Att jag funderar på om det inte är normen som sätter lite väl mycket press där. Han tog det vidare och sa att han tyckte att det verkar himla trist att leva livet utan barn. Att jag funderar på att skaffa barn själv var däremot inget jag tog upp just där och då Han är ganska konservativ, men också väldigt förstående om man förklarar att man tänker annorlunda och varför. Så jag tänker att den diskussionen skulle vara intressant att ha med honom när (om) vi lär känna varandra bättre.

 

[Bison]

Det var en samling spännande personer där iaf
Jag har alltid känt och sett mig som väldigt monogam, men nu börjar jag ifrågasätta det. Det kanske skulle vara nice att träffa exempelvis två personer samtidigt, som man tycker om men där de olika relationerna kan ge olika saker (med allas samtycke såklart). Eller så tänker jag att det skulle funka så länge det inte är starka känslor inblandade (för min del, jag vet ju andra som det funkar för, även med starka känslor). Jag tänker högt nu bara, men gillar den queera tanken

Haha! Hela jobbet är fullt av spännande människor så det kan jag tänka mig att du tyckte

Jag har också sett mig som en monogam person.
Fast nu vet jag inte längre.
Jag tror inte på livslång kärlek och har väldigt svårt att sig mig själv leva med en människa i resten av mitt liv.
Just nu vet jag inte om jag tror på kärlek öht

 

[ekra]

Har funderat på hur öppen jag ska vara mot de båda, har bollat med en kompis som inte alls tycker att det är något att berätta för någon av dom i dagsläget. Typ att om man inte uttalat att man ska vara exklusive med någon så finns det ingen anledning att förutsätta monogami i dejtandet. Jag vet inte vad jag tycker riktigt.

Ja, det där är väldigt individuellt har jag förstått. Själv skulle jag få mig en ordentlig knäck om jag under (så lite som) ett par veckors tid hade dejtat någon som jag blivit förälskad i och det verkat ömsesidigt, och den plötsligt sagt att den parallellt träffat någon annan som den varit på resor med osv.

Det får mig att känna mig som en "back-up" snarare än att jag får en ärlig chans så att säga. Nu är jag säkert ovanligt känslig eftersom jag sällan är förälskad, men jag skulle falla jättehårt av att bli behandlad så.

Om man fortsätter att dejta flera även efter att man setts x-antal ggr och man märker att någon (inklusive en själv) börjar få starkare känslor kanske det är läge att bestämma sig för hur man vill ha det och stämma av hur de andra vill ha det.

Ganska många tar nog för givet att man är "exklusiv" i en relation snarare än att det tas för givet att man inte är det. Även om jag förstår att båda delarna är vanligt.

Eller är det allas personliga ansvar att så fort man får känslor säga till OM man önskar exklusivitet så att säga och det andra alternativet annars gäller?