Inte bara nätdejting del 10

[Bison]

Ja, det där är väldigt individuellt har jag förstått. Själv skulle jag få mig en ordentlig knäck om jag under (så lite som) ett par veckors tid hade dejtat någon som jag blivit förälskad i och det verkat ömsesidigt, och den plötsligt sagt att den parallellt träffat någon annan som den varit på resor med osv.

Det får mig att känna mig som en "back-up" snarare än att jag får en ärlig chans så att säga. Nu är jag säkert ovanligt känslig eftersom jag sällan är förälskad, men jag skulle falla jättehårt av att bli behandlad så.

Om man fortsätter att dejta flera även efter att man setts x-antal ggr och man märker att någon (inklusive en själv) börjar få starkare känslor kanske det är läge att bestämma sig för hur man vill ha det och stämma av hur de andra vill ha det.

Ganska många tar nog för givet att man är "exklusiv" i en relation snarare än att det tas för givet att man inte är det. Även om jag förstår att båda delarna är vanligt.

Eller är det allas personliga ansvar att så fort man får känslor säga till OM man önskar exklusivitet så att säga och det andra alternativet annars gäller?

Om det är viktigt så tycker jag att man ska ta upp det.
Jag förväntar mig aldrig exklusivitet om vi inte pratat om det.
Att förutsätta saker är som att be om att bli besviken.

Tillägg.
Ryssen har jag ju träffat regelbundet ett halvår nu.
Jag vet att han har rätt starka känslor för mig. Men han har aldrig sagt något om exklusivitet så skulle han bli arg för att jag träffar andra ligger det på honom. Det är inget jag tänker ta ansvar för.

 

[ekra]

Om det är viktigt så tycker jag att man ska ta upp det.
Jag förväntar mig aldrig exklusivitet om vi inte pratat om det.
Att förutsätta saker är som att be om att bli besviken.

Det har jag svårt att vänja mig vid. Men jag är nog lite konservativ.

Nu har ju inte jag varit ute i datingvärlden så länge, men uppfattar ni här i tråden att det är den nya normen att man har flera partners samtidigt (även när känslor kommit in i bilden) utan att man med säkerhet vet att den andra är ok med det?

Jag blev jätteförvånad första gången jag läste här, (min tolkning, märk väl) att det framförallt är den som vill vara exklusivs ansvar att säga att den vill vara det. Annars får man räkna med att man inte är det eftersom det är så vanligt med icke-monogama relationer.

Jag vet att jag diskuterat detta förut, och jag är uppriktigt intresserad av hur det fungerar känslomässigt och praktiskt. Flera skrev i tidigare diskussionen att de inte brydde sig om partnern hade fler partners än en själv, men att de helst inte ville veta om det i så fall. Men var går gränsen? Finns det en gräns, eller är "allt tillåtet?" Typ att bilda familj med flera utan deras vetskap? Köpa hus? Skaffa hund? Resor? Vara i relation med någon du känner, typ kollega eller vän?

Jag frågar inte för att provocera utan för att jag vill veta om det är såpass vanligt att jag borde nämna det tidigt att jag känner att det känns fel för just mig? Och så vill jag förstå hur personer som inte känner behov av exklusivitet känner och resonerar.

 

[Singoalla]

Om det är viktigt så tycker jag att man ska ta upp det.
Jag förväntar mig aldrig exklusivitet om vi inte pratat om det.
Att förutsätta saker är som att be om att bli besviken.

Tillägg.
Ryssen har jag ju träffat regelbundet ett halvår nu.
Jag vet att han har rätt starka känslor för mig. Men han har aldrig sagt något om exklusivitet så skulle han bli arg för att jag träffar andra ligger det på honom. Det är inget jag tänker ta ansvar för.

Jag håller med dig, man har aldrig ansvar för andra människor. Dock hade jag nog varit extra tydlig mot en person som jag visste hade känslor. Det blir ju så trist om man gjort olika antaganden som resulterar i att någon blir sårad. Jag brukar ta upp frågan efter en tids dejtande, för att helt enkelt checka av om vi är på samma bana. Som sagt inte för att jag tycker att jag har ansvar för den andra individens känslor, men för att jag bryr mig om personen samt att dejtande blir mycket trevligare om relationen är ömsesidig.

 

[emma-vsm]

Ja, det där är väldigt individuellt har jag förstått. Själv skulle jag få mig en ordentlig knäck om jag under (så lite som) ett par veckors tid hade dejtat någon som jag blivit förälskad i och det verkat ömsesidigt, och den plötsligt sagt att den parallellt träffat någon annan som den varit på resor med osv.

Det får mig att känna mig som en "back-up" snarare än att jag får en ärlig chans så att säga. Nu är jag säkert ovanligt känslig eftersom jag sällan är förälskad, men jag skulle falla jättehårt av att bli behandlad så.

Om man fortsätter att dejta flera även efter att man setts x-antal ggr och man märker att någon (inklusive en själv) börjar få starkare känslor kanske det är läge att bestämma sig för hur man vill ha det och stämma av hur de andra vill ha det.

Ganska många tar nog för givet att man är "exklusiv" i en relation snarare än att det tas för givet att man inte är det. Även om jag förstår att båda delarna är vanligt.

Eller är det allas personliga ansvar att så fort man får känslor säga till OM man önskar exklusivitet så att säga och det andra alternativet annars gäller?

Jag kan förstå hur du känner och tänker. I mitt fall har jag ju bara dejtat en person, den andra har jag chattat med ungefär en vecka. Om jag skulle träffa henne känner jag spontant att jag borde säga det till dejten.
Tycker överlag att det är viktigt att man pratar om sånt här om det känns viktigt för en, och inte förutsätter saker precis som @Bison säger.

@Singoalla - jag känner igen mig i det du skriver om att visa närhet/känslor/osv utan att för den saken önska monogami för tillfället. Dejten frågade häromdagen om det är en KK-relation jag vill ha. Nu har jag förvisso knappt haft någon sådan, men det känns inte alls lockande. Jag vill gärna göra andra saker ihop också, och till viss del ha den känslomässiga biten, men måste det vara antingen eller hela tiden?

 

[LittleJohn]

Hur ser man ut när man ser intressant ut?

Jadu, bra fråga

 

[Bison]

Det har jag svårt att vänja mig vid. Men jag är nog lite konservativ.

Nu har ju inte jag varit ute i datingvärlden så länge, men uppfattar ni här i tråden att det är den nya normen att man har flera partners samtidigt (även när känslor kommit in i bilden) utan att man med säkerhet vet att den andra är ok med det?

Jag blev jätteförvånad första gången jag läste här, (min tolkning, märk väl) att det framförallt är den som vill vara exklusivs ansvar att säga att den vill vara det. Annars får man räkna med att man inte är det eftersom det är så vanligt med icke-monogama relationer.

Jag vet att jag diskuterat detta förut, och jag är uppriktigt intresserad av hur det fungerar känslomässigt och praktiskt. Flera skrev i tidigare diskussionen att de inte brydde sig om partnern hade fler partners än en själv, men att de helst inte ville veta om det i så fall. Men var går gränsen? Finns det en gräns, eller är "allt tillåtet?" Typ att bilda familj med flera utan deras vetskap? Köpa hus? Skaffa hund? Resor? Vara i relation med någon du känner, typ kollega eller vän?

Jag frågar inte för att provocera utan för att jag vill veta om det är såpass vanligt att jag borde nämna det tidigt att jag känner att det känns fel för just mig? Och så vill jag förstå hur personer som inte känner behov av exklusivitet känner och resonerar.

Så länge man bara dejtar anser inte jag att man har en relation, eller relationer har man ju med alla människor på sätt och vis men inget förhållande.

Får väl ge det vanliga svaret, kommunikation. Att prata med varandra om vad som är viktigt och hur man vill ha det.
Jag är tex alltid tydlig med att jag inte vill ha barn och i nuläget ingen seriös relation.
Skulle jag träffa någon som vill att vi ska vara exklusiva så får jag ta ställning till det då.
Jag är ju inte den som funderar och analyserar särskilt mycket.
Det har jag gett upp vid det här laget
Har levt i uttalat monogama förhållanden tidigare.

 

[ekra]

@Bison Men vad är liksom gränsen mellan "bara dejtar" och "vi är ett par?"

 

[Bison]

@Bison Men vad är liksom gränsen mellan "bara dejtar" och "vi är ett par?"

Det är något man pratar om, iaf i min värld.

Ryssen och jag dejtar inte, vi har någon oidentifierbar relation.
Jag och kollegan dejtar verkligen inte, vi har bara roligt

 

[Gnist]

Håller helt med @Bison om att det är skillnad på att dejta och på att ha ett förhållande och alla som nån gång har haft ett förhållande är väl medvetna att gränsen däremellan är inte skarp och tydlig, utan något som växer fram med tiden.

Dejta kan jag göra med flera, uppenbarligen men ett förhållande, sådär "på riktigt" har jag med en, även om det är ett på något vis mer öppet förhållande
Just nu har jag inget definierat förhållande och alltså dejtar jag och snackar med flera intressanta.

 

[tott]

Har precis nu funderingar som tangerar det som skrivs här nu. Jag och min date har ju mycket kontakt då han är hemma, men väldigt lite (tydligen) då han är borta. Det stör mig! Funderar på att ta upp det på nåt sätt, men vill ju inte i detta stadie få honom att känna att jag ställer krav. Hur får jag fint fram mina önskemål om att höras lite också då han är borta? Jag gillar inte att få "kalla handen" vilket jag känt nu i helgen då han inte alls svarade på mitt första meddelande, svarade med 5 ord på mitt andra och inte alls på det tredje, som var en fortsättning på nr 2. Känner mig dissad!

 

[emma-vsm]

Hur definierar ni dejting?

 

[Bison]

Hur definierar ni dejting?

Ses och hittar på säker tillsammans, lär känna varandra och spenderar tid tillsammans. Steget mot ett förhållande typ.
Äh, det är svårt att sätta exakta ord på saker.

 

[Singoalla]

Det har jag svårt att vänja mig vid. Men jag är nog lite konservativ.

Nu har ju inte jag varit ute i datingvärlden så länge, men uppfattar ni här i tråden att det är den nya normen att man har flera partners samtidigt (även när känslor kommit in i bilden) utan att man med säkerhet vet att den andra är ok med det?

Jag blev jätteförvånad första gången jag läste här, (min tolkning, märk väl) att det framförallt är den som vill vara exklusivs ansvar att säga att den vill vara det. Annars får man räkna med att man inte är det eftersom det är så vanligt med icke-monogama relationer.

Jag vet att jag diskuterat detta förut, och jag är uppriktigt intresserad av hur det fungerar känslomässigt och praktiskt. Flera skrev i tidigare diskussionen att de inte brydde sig om partnern hade fler partners än en själv, men att de helst inte ville veta om det i så fall. Men var går gränsen? Finns det en gräns, eller är "allt tillåtet?" Typ att bilda familj med flera utan deras vetskap? Köpa hus? Skaffa hund? Resor? Vara i relation med någon du känner, typ kollega eller vän?

Jag frågar inte för att provocera utan för att jag vill veta om det är såpass vanligt att jag borde nämna det tidigt att jag känner att det känns fel för just mig? Och så vill jag förstå hur personer som inte känner behov av exklusivitet känner och resonerar.

Jag hade inte dejtat flera personer samtidigt, med eller utan känslor inblandat, utan att försäkra mig om att de jag träffar är okej med det. Dels för att jag bryr mig om personerna och inte vill råka såra någon i onödan, men också på grund av ren självbevarelsedrift då jag vill slippa trassel. Nu har ju jag och Herr Perfekt enbart träffats i två veckor så då kan jag tycka att det är lite tidigt att kasta sig in i en sån diskussion. Men fortsätter vi att träffas så kommer jag att ta upp det.

Personligen är jag inte en person som "inte vill veta". Jag pratar gärna med de jag träffar om deras andra bravader och dejter, om de vill. Men jag har inte haft någon öppen relation eller dylik seriöst förhållande på de premisserna, så där vet jag faktiskt inte alls hur jag skulle agera eller hur jag hade velat ha det.

 

[Singoalla]

@Singoalla - jag känner igen mig i det du skriver om att visa närhet/känslor/osv utan att för den saken önska monogami för tillfället. Dejten frågade häromdagen om det är en KK-relation jag vill ha. Nu har jag förvisso knappt haft någon sådan, men det känns inte alls lockande. Jag vill gärna göra andra saker ihop också, och till viss del ha den känslomässiga biten, men måste det vara antingen eller hela tiden?

Nej, det behöver det inte vara. Det är trist att folk måste peta in relationer i det ena eller andra facket. Jag har kompisar som har sagt "Ni hänger alldeles för mycket för att bara vara KK!" med en liten hint hint om att vi kanske visst är kära i varandra och kommer bli ihop. Jag har svarat att vi är nära vänner, därför umgås vi mycket. Sedan ligger vi också med varandra. Om det är för svårt att greppa för folk så är det inte vårt problem En annan sa "Men riskerar inte det att bli komplicerat i längden?" och jag svarade att förvisso kanske det kan bli det, men inte mer komplicerat än vad en vanlig monogam relation kan bli i längden men det är det ingen som försöker varna för när man inleder en sådan

 

[Hero]

Ska kika efter dig! Ibland är det faktiskt andra saker man fastnar för än att någon är normsnygg Mitt ragg sa samma sak efter alldeles för mycket alkohol i en dimmig klubb inatt. "Du är alldeles för snygg för mig!" Efter att ha sagt att jag är "så himla snygg ikväll" ungefär 10 ggr. Och jag tänkte att jag inte alls är för snygg för honom, men börjar fundera på om vi bryr oss om samma saker i en relation

Jag ska inte säga att det är oviktigt. Men det finns vääääääldigt många snygga killar som jag är extremt ointresserad av.

Jag förstår din poäng och att du försöker vara schysst. Men hur hinner du fastna för något annat på Tinder ( en swipe tar inte mer än max några sekunder ) om inte usteendet ? Jag både gillar och hatar tinder för det. Gillar för att det är så enkelt och smidigt. Plus att jag till viss del själv går efter utseendet. För mig som inte är någon hunk däremot så kan det tära hårt på självkänslan. Jag swipade på flera hundra nu när jag var i Sthlm. Men det resulterade bara i 5 matchningar. Varav två från super-likes faktist , så på nåt vis ger dom bättre resultat. Dessa har dock inte skrivit så det kan vara att man bara var ute efter bekräftelse . Då ska man betänka på att det är i Sthlm. I den lilla ort jag bor i får man vara glad om man skulle få en match i veckan.
Tinder har trots det resulterat i 3 dejter i år, varav en som ledde till en kortare relation. Så jag swipar vidare med dom förutsättningar jag har .

 

[MiniLi]

Ang det här med att dejta flera.. Har nyligen diskuterat detta m en vän som hamnat i den sitsen, dvs dejtat två samtidigt och sen har det blivit himla komplicerat för henne..

Jag tänker att man inte alls gör något fel om man dejtar flera samtidigt. Framförallt inte om det är ett tidigt skede. Man har inte förbundit sig osv. Däremot så är det ju inte så säkert att det kommer bli bra för en i slutändan. Man hamnar i de här svåra situationerna.. Hur länge är det ok att träffa andra eftersom man inte har pratat om saken? När kommer den man dejtar börja anta att man är exklusiva även om man inte pratat om det? Är jag villig att riskera att allt skiter sig med personerna eftersom vi inte varit tydliga om våra förväntningar och antaganden?

Och dessutom.. Fixar man att engagera sig tillräckligt på alla plan för att ha chans att känna om personerna i fråga är vad man söker? Eller blir allt bara splittrat?

Jag tror att många människor antar exklusivitet efter ett antal dejter om man liksom hörs regelbundet och blir ett mer stadigt inslag i vardagen. Sen har de ju ingen rätt att kräva det eller klaga om man inte pratat om det, men för ens egen skull tror jag det är bra att relativt tidigt prata om hur man tänker och vill göra.

Oavsett rätt eller fel så får man väl väga in om man riskerar att förlora en potentiell framtida relation och om man vill riskera det eller inte.

 

[Singoalla]

Jag förstår din poäng och att du försöker vara schysst. Men hur hinner du fastna för något annat på Tinder ( en swipe tar inte mer än max några sekunder ) om inte usteendet ? Jag både gillar och hatar tinder för det. Gillar för att det är så enkelt och smidigt. Plus att jag till viss del själv går efter utseendet. För mig som inte är någon hunk däremot så kan det tära hårt på självkänslan. Jag swipade på flera hundra nu när jag var i Sthlm. Men det resulterade bara i 5 matchningar. Varav två från super-likes faktist , så på nåt vis ger dom bättre resultat. Dessa har dock inte skrivit så det kan vara att man bara var ute efter bekräftelse . Då ska man betänka på att det är i Sthlm. I den lilla ort jag bor i får man vara glad om man skulle få en match i veckan.
Tinder har trots det resulterat i 3 dejter i år, varav en som ledde till en kortare relation. Så jag swipar vidare med dom förutsättningar jag har .

Jag tittar mycket på hur en person presenterar sig själv. Bilderna kan ibland avslöja allt från intressen, umgängeskrets, klädstil osv. Presentationen väger in också. Sammantaget blir det "Verkar det här vara en skön typ i min smak?" snarare än personens genetiska uppsättning En snygg kille som enbart har fördelaktiga selfies blir tråkigt. En snygg kille som väljer att presentera sig med att han har pengar (champagne, kostym, dyr bil, båt osv) blir tråkigt. En snygg kille i sjafsiga kläder blir oattraktiv. En snygg kille som skriver "Söker enbart seriöst" är uppenbarligen inte för mig osv.

En person med snygg stil, som gärna skrattar på sina bilder och skriver något roligt i sin presentation får mig ofta att tänka "Vilken stilig och skön typ!" och då kan det bli mindre viktig huruvida personens kindben är framträdande eller ej

 

[Frankie]

Har precis nu funderingar som tangerar det som skrivs här nu. Jag och min date har ju mycket kontakt då han är hemma, men väldigt lite (tydligen) då han är borta. Det stör mig! Funderar på att ta upp det på nåt sätt, men vill ju inte i detta stadie få honom att känna att jag ställer krav. Hur får jag fint fram mina önskemål om att höras lite också då han är borta? Jag gillar inte att få "kalla handen" vilket jag känt nu i helgen då han inte alls svarade på mitt första meddelande, svarade med 5 ord på mitt andra och inte alls på det tredje, som var en fortsättning på nr 2. Känner mig dissad!

Ta upp det som något du funderat på bara, om det finns någon särskild anledning till att han inte hör av sig när han är bortrest. Det kan ju vara så att han inte reflekterat över hur du uppfattar det.

När jag började träffa min sambo var jag hopplös på att höra av mig när jag var bortrest, jag tänkte inte på att det blev så. Svarade bara kort på sms och ville helst inte ta samtal överhuvudtaget. Jag saknar honom självklart när jag är borta men har trots det inget jättebehov av kontakt. Vi är olika på den punkten men har nu kompromissat för att hitta något som känns okej för båda.

 

[Gnist]

Och dessutom.. Fixar man att engagera sig tillräckligt på alla plan för att ha chans att känna om personerna i fråga är vad man söker?

Kan bara svara för mig själv, men jag fixar att engagera mig på flera plan med olika människor utan problem.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår din poäng och att du försöker vara schysst. Men hur hinner du fastna för något annat på Tinder ( en swipe tar inte mer än max några sekunder ) om inte usteendet ? Jag både gillar och hatar tinder för det. Gillar för att det är så enkelt och smidigt. Plus att jag till viss del själv går efter utseendet. För mig som inte är någon hunk däremot så kan det tära hårt på självkänslan. Jag swipade på flera hundra nu när jag var i Sthlm. Men det resulterade bara i 5 matchningar. Varav två från super-likes faktist , så på nåt vis ger dom bättre resultat. Dessa har dock inte skrivit så det kan vara att man bara var ute efter bekräftelse . Då ska man betänka på att det är i Sthlm. I den lilla ort jag bor i får man vara glad om man skulle få en match i veckan.
Tinder har trots det resulterat i 3 dejter i år, varav en som ledde till en kortare relation. Så jag swipar vidare med dom förutsättningar jag har .

Nu har jag inte varit på Tinder men facebook eller dejtingsidor.
Utseendet är inte bara hur personen ser ut rent faktiskt. Utan också hur man presenterar sig själv på bilden. Tex när jag såg en person som höll i en ölburk i handen och ölburkar på alla bilder på facebook. Han och jag passar nog inte ihop.
Jag går inte efter bildsköna personer utan mer vilken stil personen har dvs livsstil och det man sänder ut etc. En annan person såg väldigt korrekt och stel ut på sina bilder. Då fick jag den bilden av honom.