Inte bara nätdejting del 10

[Masqueradee]

@Masqueradee jag har inte sagt ett ord om hur jag skulle reagera. Jag försökte stötta och råda. Men eftersom det uppenbarligen inte alls gick fram så lägger jag ner.

Det var just "Du måste värna dig själv." jag reagerade på, för det var precis det jag tyckte att jag gjorde. Försökte hantera situationen på bästa sätt utan att det skulle leda till något mer/våldsammare.

 

[Masqueradee]

Självklart är det situationsbaserat och bara du vet vad som var rimligt just då. Problemet kvarstår fortfarande att man till viss del matar problemet med folk som beter sig så även om det inte är något man i sig har ett personligt ansvar för.

Om du frågar honom så är chansen/risken stor att han tror och tycker att du fortfarande är intresserade av honom och att han inte agerade problematiskt på något sätt eftersom han inte fick negativ respons.

Jag förstår att du tycker att det var obehagligt och agerade enligt vad du trodde var bäst i situationen. Jag tror att det i liknande situationer oftast är bättre att agera principfast och att sätta klara gränser, just svaghet och teveksamhet är något som ofta utnyttjas. Bra att inget mer hände nu och förhoppningsvis händer inget mer i framtiden.

1. Jag antar att detta svaret är till mig, citera gärna mig eller tagga mig i inlägget så att man faktiskt ser vem det är du pratar med eller svarar.
2. Jag frågade honom aldrig någonting. Det var han som frågade om att komma in och sen även om vi kunde ses igen.
När det gäller att vara principfast och sätta gränser så var det i mångt och mycket det jag gjorde, undantaget var hånglet. Han fick inte sätta sin fot i min lägenhet och jag knuffade ifrån mig honom när han började jucka och ta på mig på ställen jag inte ville. Den enda anledningen till att jag sa ja för att ses igen var för att jag såg det som ett sätt för att få honom att acceptera och gå därifrån, ett löfte om att ses igen. Något jag inte kommer att göra.

Jag förstår dig! Hade (och har vid en liknande upplevelse) reagerat likadant i din ålder. Idag skulle jag inte reagera så, jag hade sagt ifrån och vid behov spöat honom, men jag kan slåss och har även gjort det mot en påstridig man.

Jag anser inte att våld är en lösning när man med ord, sanna eller ej, kan få personen att lämna platsen.

 

[mandalaki]

Jag förstår hur du menar men: blir man rädd så är det vanligt att frysa eller bara säga ja för att komma ur situationen. Då är det inte så lätt att bara värna sig själv och sina gränser.

För mig känns det dock oerhört viktigt att tala om för kvinnor att de inte behöver stå ut med vad som helst från män, att de inte ska vara rädda för att säga nej, för att förstöra partyt, för att verka "sura" osv. Och lika viktigt att tala om att de INTE är skyldiga att gå med på saker bara för att de ville något i början, inte skyldiga att löpa linan ut. Kvinnor har rätt att sätta gränser för män. Det är det jag pratar om.

 

[Wysiwyg]

För mig känns det dock oerhört viktigt att tala om för kvinnor att de inte behöver stå ut med vad som helst från män, att de inte ska vara rädda för att säga nej, för att förstöra partyt, för att verka "sura" osv. Och lika viktigt att tala om att de INTE är skyldiga att gå med på saker bara för att de ville något i början, inte skyldiga att löpa linan ut. Kvinnor har rätt att sätta gränser för män. Det är det jag pratar om.

Ja jag förstår att det var menat som en uppmaning och uppmuntran. Och jag håller med i sak. Men jag tycker det är en svår balansgång mellan det och skuldbeläggande.

 

[mandalaki]

Ja jag förstår att det var menat som en uppmaning och uppmuntran. Och jag håller med i sak. Men jag tycker det är en svår balansgång mellan det och skuldbeläggande.

Och jag förstår inte hur det överhuvudtaget kan tolkas som skuldbeläggande. "Du har rätt att sätta gränser" - det finns ingen skuld i det. Det handlar om kvinnan i situationen, inte hur mannen kan tänkas uppfatta det. Det vore däremot skuldbeläggande.

 

[Masqueradee]

@durachiny Såg nu att jag läste helt tokigt! Såg nu att du skrev angående om jag frågade honom om han var intresserad av mig och att han antagligen kommer tro det. Och ja, det kommer han kanske att tro, men, det är någonting jag får ta när den frågan dyker upp. Hör han av sig via ex FB kommer jag kunna förklara för honom hur jag upplevde situationen och säga att jag inte är intresserad. Men faktum kvarstår att det kommer kunna ske separat från den obehagliga situationen där vi var helt ensamma och han hade ett väldigt bra övertag om någonting skulle hända. När jag sa att han var snygg var det endast tomma ord, någonting jag sa för att försöka hålla situationen under kontroll.

 

[Masqueradee]

För mig känns det dock oerhört viktigt att tala om för kvinnor att de inte behöver stå ut med vad som helst från män, att de inte ska vara rädda för att säga nej, för att förstöra partyt, för att verka "sura" osv. Och lika viktigt att tala om att de INTE är skyldiga att gå med på saker bara för att de ville något i början, inte skyldiga att löpa linan ut. Kvinnor har rätt att sätta gränser för män. Det är det jag pratar om.

Jag håller också med i sak, kvinnor SKA kunna säga nej för att slippa stå ut med saker. Vi SKA inte behöva vara rädda, tycka situationer är obehagliga och säga nej för att verka vara sura. Det sticker jag inte under stol med, det gör jag verkligen inte.
Men i denna situation handlade det mer om en slags bevarelsedrift. Vad hade han gjort om jag sa nej till att ses (mycket enklare att bara säga ja och sen inte träffa honom), vad hade han gjort om jag inte kallat honom snygg (mycket enklare att bara säga tomma ord för att inte få honom att brusa upp, äga situationen) eller vad hade hänt om jag inte backat in genom dörren utan vänt ryggen mot honom?
Jag tog till medel som en person i sak inte skulle behöva göra, men behövde för att äga situationen. Hånglet gjorde mig mer eller mindre, men jag sa fortfarande nej till hans tafsande/rörelser och han fick inte sätta en fot innanför min dörr.

 

[durachiny]

@durachiny Såg nu att jag läste helt tokigt! Såg nu att du skrev angående om jag frågade honom om han var intresserad av mig och att han antagligen kommer tro det. Och ja, det kommer han kanske att tro, men, det är någonting jag får ta när den frågan dyker upp. Hör han av sig via ex FB kommer jag kunna förklara för honom hur jag upplevde situationen och säga att jag inte är intresserad. Men faktum kvarstår att det kommer kunna ske separat från den obehagliga situationen där vi var helt ensamma och han hade ett väldigt bra övertag om någonting skulle hända. När jag sa att han var snygg var det endast tomma ord, någonting jag sa för att försöka hålla situationen under kontroll.

Ingen fara och jag menade inte att skuldbelägga dig eller liknande, det är alltid en helt annan situation när man är där själv och att sitta på ett forum och ge tips. Just svaghet och passivitet är dock något som ofta utnyttjas av slemmon (syftar inte på att du var svag eller passiv i just det här fallet utan mer generellt) och även om det är läskigt så är det ofta bättre att vara stark och tydlig tidigt innan det kommit för långt. Ibland är det dock bättre att skademinimera och då speciellt om man som du befanns dig i en utsatt situation och kände att det ledde till en säker utgång ur situationen så kan man hantera eventuella andra problem senare.

 

[Wysiwyg]

Och jag förstår inte hur det överhuvudtaget kan tolkas som skuldbeläggande. "Du har rätt att sätta gränser" - det finns ingen skuld i det. Det handlar om kvinnan i situationen, inte hur mannen kan tänkas uppfatta det. Det vore däremot skuldbeläggande.

Okej. En liten jämförelse då; om de varit i sängen istället och hans ignorans av hennes nej slutat i en våldtäkt där hon inte ville men han tjatade. "Men du måste sätta gränser runt dig själv". Hade det fortfarande inte varit skuldbeläggande alls utan en uppmuntran?

Och ja, jag vet att situationen jag beskriver ovan inte är det som hände men strukturerna är detsamma. Du behöver alltså inte bemöta det halmgubbe-style, det var bara en jämförelse för att visa mitt resonemang. Män går över kvinnors gränser. Och "du måste värna om dig själv" kan då tydas som att kvinnan har ansvar i det som händer istället för att mannen borde respekterat hennes gränser från början.

 

[vallhund]

Okej. En liten jämförelse då; om de varit i sängen istället och hans ignorans av hennes nej slutat i en våldtäkt där hon inte ville men han tjatade. "Men du måste sätta gränser runt dig själv". Hade det fortfarande inte varit skuldbeläggande alls utan en uppmuntran?

Och ja, jag vet att situationen jag beskriver ovan inte är det som hände men strukturerna är detsamma. Du behöver alltså inte bemöta det halmgubbe-style, det var bara en jämförelse för att visa mitt resonemang. Män går över kvinnors gränser. Och "du måste värna om dig själv" kan då tydas som att kvinnan har ansvar i det som händer istället för att mannen borde respekterat hennes gränser från början.

Hon satte ju inga gränser (annat än att hon inte tänkte släppa in honom), hon hånglade o sa att han var snygg.

 

[Wysiwyg]

Hon satte ju inga gränser (annat än att hon inte tänkte släppa in honom), hon hånglade o sa att han var snygg.

Men va, läser vi samma inlägg eller? Jag uppfattar en gränslös man som tjatar på om att få komma med in, som torrjuckar på någon som har vagt gensvar och som tvingar fram motparten att säga "du är snygg".

Och oavsett är det inte kvinnors uppgift att värna om sina gränser utan mäns ansvar att respektera dem. Det gör man inte om man beter sig som jag uppfattar att den mannen gjorde.

 

[durachiny]

Men va, läser vi samma inlägg eller? Jag uppfattar en gränslös man som tjatar på om att få komma med in, som torrjuckar på någon som har vagt gensvar och som tvingar fram motparten att säga "du är snygg".

Antagligen läser ni samma inlägg och det ger ett bra exempel på hur samma signaler kan uppfattas helt olika, där är det viktigt att vara tydlig.

 

[Tonto]

Hon satte ju inga gränser (annat än att hon inte tänkte släppa in honom), hon hånglade o sa att han var snygg.

Fast nu får du ge dig.

 

[Wysiwyg]

Antagligen läser ni samma inlägg och det ger ett bra exempel på hur samma signaler kan uppfattas helt olika, där är det viktigt att vara tydlig.

Nä vet du vad. Det ligger inte på utsatta utan på folk (män) att uppfatta signalerna.

Det är ju helt barockt att försvara totalt gränslösa män med att kvinnor måste vara tydliga. Folk (män) får skaffa sig socialt vett innan de ger sig i samröre med folk.

 

[durachiny]

Nä vet du vad. Det ligger inte på utsatta utan på folk (män) att uppfatta signalerna.

Det är ju helt barockt att försvara totalt gränslösa män med att kvinnor måste vara tydliga. Folk (män) får skaffa sig socialt vett innan de ger sig i samröre med folk.

Jag håller med om att det helt optimalt vore om det var så nu är det tyvärr så att man får hantera både att personer uppfattar situationer olika och att vissa helt enkelt struntar i vad andra tycker. Att folk struntar i att respektera en är svårt att göra något åt eftersom det helt ligger på den personen men i de situationer där det helt enkelt handlar om missförstånd eller feltydda signaler så kan man även hjälpa sig själv genom att göra sitt bästa för att vara tydlig. Det handlar inte om att skuldbelägga eller försvara personer som inte respekterar gränser utan helt enkelt om att göra det bästa för sig själv.

 

[Red_Chili]

För mig känns det dock oerhört viktigt att tala om för kvinnor att de inte behöver stå ut med vad som helst från män, att de inte ska vara rädda för att säga nej, för att förstöra partyt, för att verka "sura" osv. Och lika viktigt att tala om att de INTE är skyldiga att gå med på saker bara för att de ville något i början, inte skyldiga att löpa linan ut. Kvinnor har rätt att sätta gränser för män. Det är det jag pratar om.

Samtidigt borde ju du ha full förståelse för att det inte alltid är möjligt att säga nej, av säkerhetsskäl, hur stor rätt en kvinna än bör ha.

I första inlägget som @Masqueradee skrev om det här så tyckte jag också att det lät galet och tänkte väl lite "men vafan, säg ifrån till idioten!" men i senare inlägg har det ju kommit fram ännu mer förtydliganden kring varför hon valde att göra som hon gjorde. Med de inläggen i åtanke så kan jag lugnt säga att jag säkert hade gjort något liknande själv.

 

[Gnist]

Sätter man inga eller väldigt luddiga gränser, så kan man faktiskt inte förvänta sig att andra ska veta var dessa eventuella gränser går.

Hur kan man ens ta illa upp över att få påpekat att man som människa faktiskt måste ha tydliga gränser, för att andra människor ska kunna veta att de finns och respektera dem?

Om någon hånglar med mig, säger att jag är snygg och att den vill träffa mig igen, skulle i vart fall inte jag tolka som att jag gått över någon som helst gräns och helt ärligt, vem här skulle tolka det som att man gått över en gräns om responsen är hångel, komplimanger och löfte om att ses fler gånger?

Sen att vissa anser det vara nödvändigt att göra så av diverse anledningar baserat på antaganden, är en annan sak. Men att göra så, är inte att sätta några gränser.

 

[Wysiwyg]

Om någon hånglar med mig, säger att jag är snygg och att den vill träffa mig igen, skulle i vart fall inte jag tolka som att jag gått över någon som helst gräns och helt ärligt, vem här skulle tolka det som att man gått över en gräns om responsen är hångel, komplimanger och löfte om att ses fler gånger?

+ @durachiny

En som jag spanar på skrattar lite nervöst när jag frågar om han försöker släpa med mig hem, svarar inte sådär jättemycket när vi hånglar utanför hans dörr, jag frågar fem gånger om jag får följa med in trots att han säger nej varje gång, tvingar honom säga att jag är snygg och han svarar "....ja" på om vi ska ses igen. Eh, nä, det hade inte hänt. Hade ju slutat vid hånglet för nä, hans respons är inte självklar.

En som jag spanar på under kvällen säger ja när jag frågar om han vill ta med mig hem, hett hångel med lik respons, drar in mig genom hans dörr och säger "Ja!" på om vi ska ses igen.

Samma situationer eller?

 

[durachiny]

+ @durachiny

En som jag spanar på skrattar lite nervöst när jag frågar om han försöker släpa med mig hem, svarar inte sådär jättemycket när vi hånglar utanför hans dörr, jag frågar fem gånger om jag får följa med in trots att han säger nej varje gång, tvingar honom säga att jag är snygg och han svarar "....ja" på om vi ska ses igen. Eh, nä, det hade inte hänt. Hade ju slutat vid hånglet för nä, hans respons är inte självklar.

En som jag spanar på under kvällen säger ja när jag frågar om han vill ta med mig hem, hett hångel med lik respons, drar in mig genom hans dörr och säger "Ja!" på om vi ska ses igen.

Samma situationer eller?

Jag förstår inte vad du menar. Jag hade sagt hejdå långt innan det blir något hångel och jag hamnade utanför min dörr.

 

[Masqueradee]

Sätter man inga eller väldigt luddiga gränser, så kan man faktiskt inte förvänta sig att andra ska veta var dessa eventuella gränser går.

Hur kan man ens ta illa upp över att få påpekat att man som människa faktiskt måste ha tydliga gränser, för att andra människor ska kunna veta att de finns och respektera dem?

Om någon hånglar med mig, säger att jag är snygg och att den vill träffa mig igen, skulle i vart fall inte jag tolka som att jag gått över någon som helst gräns och helt ärligt, vem här skulle tolka det som att man gått över en gräns om responsen är hångel, komplimanger och löfte om att ses fler gånger?

Sen att vissa anser det vara nödvändigt att göra så av diverse anledningar baserat på antaganden, är en annan sak. Men att göra så, är inte att sätta några gränser.

Får förtydliga detta ÄNNU en gång. Jag sa inte att han var snygg spontant utan det var ett svar på hans fråga. Han sa ungefär något i stil med "jag är ganska snygg, tycker inte du det" samt en annan fråga. Jag svarar på den andra frågan men undviker svaret på hans utseende. Han frågar igen, med ansiktet hans ungefär fem centimeter från mitt medan han har mig upptryckt mot väggen. Jag sa att jag tyckte det bara för att "stryka honom medhårs". Jag bad inte om att få träffa honom självmant utan detta var ännu en gång jag svarade jakade på hans fråga för att jag såg en chans att få honom att gå, i och med ett löfte om att ses igen.

Ärligt talat SKITER jag i om han upplevt situationen när han gick därifrån som att jag gillar honom och att han sen blir "ledsen"/upprörd när jag förklarar att jag bara gjorde det för att jag inte vågade/ville annat.
Det jag tyckte var obehagligt var hans kommentarer om att han valt ut mig under kvällen, att han inte gav sig innan jag uttryckligen sa att jag tyckte han var snygg, att han överhuvudtaget ANTOG att han skulle få följa med in (hans första kommentar när vi kom till min ytterdörr som var i stil med att han hoppades att jag försökte dra med honom hem), att han började torrjucka mot mig utan lov (hångel hade jag tillåtit, det hade jag, men inget mer), att han ALDRIG gav sig när det gällde att få komma in i min lägenhet mina fem nej till trots och att han inte gav sig gällande den punkten förrän jag lovade honom att ses igen, obehaget när han tog ett steg mot min ytterdörr trots att jag tydligt (och då argt) sagt att han inte får komma in och att jag sagt god natt. DET är vad jag tycker var obehagligt med situationen!!
Innan jag ens givit NÅGRA signaler om att vara intresserad så antog han att han skulle få följa med hem. Tidigare under kvällen hade vi hållit handen när vi gick i den större gruppen på väg hem. Det var ALLT. När de sista vännerna vikt av så sa han att han skulle vara en gentleman och följa med till dörren. Det var alltså signalerna jag givit (läs INGA) och ändå blev han besviken över att inte få följa med in. Jag tyckte att lite hångel vid dörren är väll ingen fara, men sen gick det ju bara utför därifrån. Ville bara förtydliga att han alltså trodde att han skulle få följa med in, mina icke-existerande signaler till trots.