R
Raderad medlem 68338
Men som sagt, jag ser dom bara som vem som helst.
Det är dom ju också!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men som sagt, jag ser dom bara som vem som helst.
Alltså såg ngn artikel om nån tjej som varit med i Paradise Hotel och nu efteråt var såååå besviken pga att alla bra jobberbjudanden och kändisfest-inbjudningar uteblivit. Hon drog nån snyftare om detta pga hon hade väntat sig ett riktigt "kändisliv".
LOL på den liksom Fattar liksom inte hela grejen med att man vill "bli känd" bara för sakens skull liksom. Ok att folk blir det pga att de gjort något liksom men detta...? Don't get it!
Personligen skulle jag aldrig vilja vara "känd", förstår inte grejen med det! Verkar ganska jobbigt med folk som gräver i allt och tycker saker om en fast man aldrig har träffats. Vissa av mina kompisar har "trådar på Flashback" där folk diskuterar deras "drogproblem" eller "ätstörningar", relationer eller liknande. Måste kännas lite... olustigt.
En gång för länge sen i Paris kom det fram ett gäng skrikande kineser och ba "Lady Gaga"!!!
Hysteri! Men tja det är väl så nära jag har kommit!
Att jag skulle blir starstruck kräver två saker,
1. jag känner igen personen. (Och du frår vara väldigt känd innan det händer).
2. Att jag bryr mig om det personen gör.
Personer jag skulle bli star struck är tex.
Alexei Filippenko
Pamela Gay
Neil deGrasse Tyson
Stephen Fry
Buzz Aldrin
Ni förstår vad det är för typer.
Jag känner igen folk, att de ser bekanta ut, och hälsar glatt om jag möter dem på stan. Men att det är en kändis kommer jag aldrig på. Jag hälsade glatt på en kille som såg otroligt välbekant ut. Syrran väser: - varför hejar du på Patrik Sjöberg för?1. jag känner igen personen. (Och du frår vara väldigt känd innan det händer).
Ja, han är ju fashinerande. På riktigt liksom!
I höst skaaa jag äta och dricka med GW. Life goal..
Jag kan tom köpa jägarkläder och ge mig ut och frysa arslet av mig om det krävs. :P
Jag känner igen folk, att de ser bekanta ut, och hälsar glatt om jag möter dem på stan. Men att det är en kändis kommer jag aldrig på. Jag hälsade glatt på en kille som såg otroligt välbekant ut. Syrran väser: - varför hejar du på Patrik Sjöberg för?
Jag är urusel på att komma på varför jag känner igen folk. Per Mårts handlar ofta i samma butik som mig, han börjar nog tro att vi känner varandra, han har nu börjat hälsa han också.
Ville bara sälla mig till GW-skaran
Jag känner igen folk, att de ser bekanta ut, och hälsar glatt om jag möter dem på stan. Men att det är en kändis kommer jag aldrig på. Jag hälsade glatt på en kille som såg otroligt välbekant ut. Syrran väser: - varför hejar du på Patrik Sjöberg för?
Jag är urusel på att komma på varför jag känner igen folk. Per Mårts handlar ofta i samma butik som mig, han börjar nog tro att vi känner varandra, han har nu börjat hälsa han också.
Jag gör exakt samma sak. Träffar så mycket folk i mitt arbete att min hjärna inte hinner sortera alla rätt . Martin Stenbeck träffade jag på jobbet utan att känna igen. Det tog knäcken på en del kollegor.
Jag höll upp en dörr åt Eddie Macken en gång i Göteborg. Han log mot mig
Det är ju just det. Han verkar vara så himla kul! Sättet att uttrycka sig, jag blir helt fängslad.Han är för jäkla rolig.
Egentligen är hela fenomentet rätt intressant....
En kändis är en person som många vet vem det är. Det är egentligen det enda som skiljer henom från vilken random begåvad människa som helst.