Ragge_
Trådstartare
Hej,
Jag arbetstränar på ett kommunalt hunddagis (anpassad arbetsplats för människor med diverse handikapp). Chefen har gått ett par hundutbildningar innan hon tog över dagiset men har ingen erfarenhet av hundar öht. Finns även en hundansvarig där, som varken har utbildning inom vård/omsorg eller hundar. Hon har dock haft en del hundar själv och ser sig själv som någon slags expert. Hennes metoder ifrågasätts aldrig av chefen, eftersom hon då anses vara hundexpert.
Eftersom det är en anpassad arbetsplats förstår jag att man inte kan ha vilka hundar som helst där, deltagarna måste ju känna sig trygga och kunna hantera dem. Vi har även hundarna ute tillsammans, alltså inte i små grupper i burar.
Den hundansvarige (HA) har gjort många saker som har fått mig att höja ögonbrynen men förra veckan ploppade nästan ögonen ur på mig och jag blev så upprörd!
Vi var på väg ut på promenad, HA höll i en hund och en av oss deltagare (D) i en annan (som gärna går runt och leker polis, morrar om någon kmr för nära osv.), de var på väg ut genom grinden samtidigt och hundarna rök då ihop.
D drog då bort sin hund ifrån den andra och gick en bit därifrån, varpå HA skrek åt henne att stanna, med i jävligt otrevlig ton, vilket fick D att senare börja gråta. Hon gick då med bestämda steg (eller det är en underdrift, hon såg ut som hon skulle mörda någon. Och hur tror ni det påverkade hunden hon höll i?) fram med sin hund till den andre, och tog tag i kopplet och förde hundarna mot varann (så de liksom hängde i kopplen framför henne), hundarna började ju då naturligtvis bråka igen och när några sekunder hade gått sa hon "nej, det här går inte, de kan inte lösa det här själva" dvs. ingen av hundarna gav sig vid bråk.
Detta var alltså första gången hundarna började bråka och det skedde när de var kopplade och på väg ut genom grinden. De var alltså trängda och stressade. Jag kom under promenaden med förslaget att hundarna kunde gå jämte varann med varsin förare (istället för den ena först i ledet, och den andra sist) men fick då svaret att den ena hunden skulle få sluta (situationen var ohållbar!), svarade då med att oavsett hade det kanske varit bra för dem att kunna gå nära varann men nej, vår uppgift var faktiskt inte att träna hundarna.
Jag vill så gärna våga säga att hon agerade fel och att man inte tvingar ihop två hundar på det där sättet, men vet att hon inte kommer att kunna ta den kritiken och att jag absolut inte kommer klara av att få skit tillbaka då mitt psyke är långt ifrån stabilt.
Vad ska jag göra? Jag går runt och mår dåligt över att de har personal där som nte kan hantera sig själv i stressade situationer, fattar korkade beslut och skriker och skäller på oss deltagare (som inte har ngn erfarenhet av hundar och som dessutom har handikapp av alla dess slag.) och anordnar hundslagsmål? Önskar så att det fanns någon annan personal där MED HUNDKUNSKAP som kunde säga ifrån och inte alltid köpa HA argument och alltid tycka att hon fattar rätt beslut.
Jag arbetstränar på ett kommunalt hunddagis (anpassad arbetsplats för människor med diverse handikapp). Chefen har gått ett par hundutbildningar innan hon tog över dagiset men har ingen erfarenhet av hundar öht. Finns även en hundansvarig där, som varken har utbildning inom vård/omsorg eller hundar. Hon har dock haft en del hundar själv och ser sig själv som någon slags expert. Hennes metoder ifrågasätts aldrig av chefen, eftersom hon då anses vara hundexpert.
Eftersom det är en anpassad arbetsplats förstår jag att man inte kan ha vilka hundar som helst där, deltagarna måste ju känna sig trygga och kunna hantera dem. Vi har även hundarna ute tillsammans, alltså inte i små grupper i burar.
Den hundansvarige (HA) har gjort många saker som har fått mig att höja ögonbrynen men förra veckan ploppade nästan ögonen ur på mig och jag blev så upprörd!
Vi var på väg ut på promenad, HA höll i en hund och en av oss deltagare (D) i en annan (som gärna går runt och leker polis, morrar om någon kmr för nära osv.), de var på väg ut genom grinden samtidigt och hundarna rök då ihop.
D drog då bort sin hund ifrån den andra och gick en bit därifrån, varpå HA skrek åt henne att stanna, med i jävligt otrevlig ton, vilket fick D att senare börja gråta. Hon gick då med bestämda steg (eller det är en underdrift, hon såg ut som hon skulle mörda någon. Och hur tror ni det påverkade hunden hon höll i?) fram med sin hund till den andre, och tog tag i kopplet och förde hundarna mot varann (så de liksom hängde i kopplen framför henne), hundarna började ju då naturligtvis bråka igen och när några sekunder hade gått sa hon "nej, det här går inte, de kan inte lösa det här själva" dvs. ingen av hundarna gav sig vid bråk.
Detta var alltså första gången hundarna började bråka och det skedde när de var kopplade och på väg ut genom grinden. De var alltså trängda och stressade. Jag kom under promenaden med förslaget att hundarna kunde gå jämte varann med varsin förare (istället för den ena först i ledet, och den andra sist) men fick då svaret att den ena hunden skulle få sluta (situationen var ohållbar!), svarade då med att oavsett hade det kanske varit bra för dem att kunna gå nära varann men nej, vår uppgift var faktiskt inte att träna hundarna.
Jag vill så gärna våga säga att hon agerade fel och att man inte tvingar ihop två hundar på det där sättet, men vet att hon inte kommer att kunna ta den kritiken och att jag absolut inte kommer klara av att få skit tillbaka då mitt psyke är långt ifrån stabilt.
Vad ska jag göra? Jag går runt och mår dåligt över att de har personal där som nte kan hantera sig själv i stressade situationer, fattar korkade beslut och skriker och skäller på oss deltagare (som inte har ngn erfarenhet av hundar och som dessutom har handikapp av alla dess slag.) och anordnar hundslagsmål? Önskar så att det fanns någon annan personal där MED HUNDKUNSKAP som kunde säga ifrån och inte alltid köpa HA argument och alltid tycka att hon fattar rätt beslut.