Inget arrende men dom kräver oss på skadestånd!? Långt!

[Grana]

Hur har det gått?

 

[Mim]

Just nu så försöker mäklaren få tag på den dödsbodelägare som påstår sej ha sagt åt tanten förra året att gården skulle säljas!! Det ska i sånt fall räknas som en uppsägning!

Eftersom vi frågat och fått till svar att inga arrenden fanns så får hon ta det med säljarna! Några pengar får hon inta av oss ialla fall!

Tanten är fräck som fan och det är inte första gången hon försöker med att blåsa någon där hon inte har någon laglig rätt alls!

Men det är inte kul att årets skörd gått åt pipan!

Men som sagt, "dom" har ännu inte fallit!! Vi är bara glada att vi slipper betala tanten!!

 

[Inte_Ung]

Men det är inte kul att årets skörd gått åt pipan!

Jag upprepar, ni borde ha låtit henne ta in höet.
För då så hade ni kunnat skicka henne en stor fet räkning om "domen" blir till er fördel.
Om ni förlorar så kan ni nog räkna med att det blir extra bökigt i.o.m. att ni lät höet ligga och bli förstört.

Jag kan tänka mig att ni hade kunnat få en ganska så redig ersättning av säljarna för det höet om ni förlorat. Nu så får säljarna i stället kompensera tanten för hennes förlust.

En bra regel är att ALDRIG låta hö bli förstört.

 

[Grana]

*Nu så får säljarna i stället kompensera tanten för hennes förlust.*


Varför det? De säjer ju att något arrende inte finns. Varför ska de då kompensera tanten?
Men är det så att något arrende finns, då blir det ju så som du skrever.

 

[Inte_Ung]

Jag syftade på meningen innan, där det stod "om ni förlorar", d.v.s. om det anses att där finns ett arrende.
Det är väl mest om säljarna förlorar, men ändå.

Tvister skall f.ö. lösas i Arrendenämnden.

Om de hade vunnit, så hade de däremot kunnat få höet.
Ev mot en mindre ersättning för intaget, eller bara genom att avstå en del för besväret.

Det som är rätt i lagens mening är inte alltid det som känns mest rätt, det är dock det som man måste rätta sig efter.

 

[Mim]

[/quote] För då så hade ni kunnat skicka henne en stor fet räkning om "domen" blir till er fördel.


[/quote]

Eftersom vi hört att hon är omöjlig att få pengar från så valde vi att vägra låta henne ta det!! Och så här i efterhand så tror jag ändå att vi gjorde rätt!
Hon skulle aldrig ha betalat!

 

[Inte_Ung]

Eftersom vi hört att hon är omöjlig att få pengar från så valde vi att vägra låta henne ta det!! Och så här i efterhand så tror jag ändå att vi gjorde rätt!
Hon skulle aldrig ha betalat!

Då så hade ni kunnat gå till Kronofogden för att få "handräckning" för att hämta hem ert hö. Och på det viset så hade ni haft hö helt utan att behöva anstränga er.

Nu så behöver ni BÅDE frakta bort det ruttna höet på vallarna OCH köpa eget hö.

Listigt!

 

[Jadzia]

Då så hade ni kunnat gå till Kronofogden för att få "handräckning" för att hämta hem ert hö. Och på det viset så hade ni haft hö helt utan att behöva anstränga er.

Det förutsätter ju att höet funnits kvar.

 

[Inte_Ung]

Det förutsätter ju att höet funnits kvar.

Man kan begära "Kvarstad" på höet så länge.
Det innebär att ingen får vare sig sälja eller på annat sätt förbruka höet.
Detta kan man göra vid tvist.

Om höet då ändå försvinner, så blir det böter och skadestånd och grejjor.
Jag tror att det tillgår så att man får Kronkalle att göra det åt en.

Men även om så vore att höet hade försvunnit, så är ju en utmätning antagligen inkomstbringande den också.
Och om "tanten" hade fått bärga höet, så hade det ju varit något att ta betalt för.

Om det däremot visar sig att hon inte fick slå höet för att hon inget arrende hade, då blir det ju roligt.
För då så blir det ju tanten som får stå för det hela.

Samt antagligen åtal för egenmäktighet och skadegörelse.
Och det kanske blir kul det med.
Stöld är dock lättare att hantera juridiskt.

 

[mimmipigg]

*är lite nyfiken*
Har det hänt något?

 

[Mim]

Har flyttat och inte haft datorn uppackad förrän nu så ber om ursäkt för dröjsmålet!

Det sista ordet är ännu inte sagt!
Men tantens gubbe har nu erkänt att dom blev tillsagd ifjol att gården skulle säljas och att dom inte fick göra något förrän de pratat med köparna!
Men eftersom en av säljarna senare sagt att de nog skulle få fortsätta slå om de frågade så tyckte dom att det var det som gällde!
Det är ju bara det att dom aldrig frågade!!

 

[stranger]

Hurra!! Där ser man!!
sanningen brukar krypa fram - och segra till sist!!!

jag fortsätter att hålla tummarna och önskar mera LYCKA TILL... =)

 

[Ciazon]

En liten fråga: varför behövs det en skriftlig uppsägning av avtalet när det var muntligt från början, och om det var muntligt, hur lång är avtalstiden???

 

[Fraggel_Tess]

Skönt att sanningen kom fram

 

[Inte_Ung]

En liten fråga: varför behövs det en skriftlig uppsägning av avtalet när det var muntligt från början

Det är ju inte juridiskt nödvändigt.
Men det brukar bli juridiskt nödvändigt, då det slutar med att ord står mot ord och ingen kan bevisa något.

, och om det var muntligt, hur lång är avtalstiden???

Så långt som det sagt eller ser ut att vara.
Där så finns det ju ett sorts de facto tid, d.v.s. den tid som har varit.

 

[TomasN]

Läs gärna Jordabalken 8 kap 3§

Där står tydligt att arrendeavtal skall vara skritfliga.

 

[TomasN]

Det finns en viktig sak till som ni bör tänka på. Enligt de förslag som ligger men som jag tror inte är beslutade än så är det den som brukar marken 2005 som får stödrättigheter för marken när det gäller EU-stöden. Stödrättigheterna följer sedan brukaren och inte markägaren.

Så det är viktigt för er att se till så att ni inte har marken utarrenderad 2005-01-01. Om ni ändå måste gå med på en kompromiss så skall ni ha med en klausul i arrendeavtalet som säger att stödrättigheterna för marken skall lämas äver till markägaren när arrendet sägs upp.

 

[Inte_Ung]

Läs gärna Jordabalken 8 kap 3§

Där står tydligt att arrendeavtal skall vara skritfliga.

Jo jag vet.
Men där finns något jox om att ett muntligt måste bli skriftligt och om någon strular med det så kan det bli böter eller något.
Jag minns inte den delen helt och fullt ut.
Men jag "blev med arrende" en gång på det viset.
Jag fick muntligen låna litet mark, och sedan så tjaffsade markägaren och tyckte att vi skulle dra dit pepparn växte.
Men då hade redan alla i trakten sett att vi fick använda marken, så arrendet blev på något vis de facto.

Det är många snurriga smågrejjor runt det där.
Men det verkar som att har man muntligen råkat låna ut mark, så kan man sedan bli tvingad att skriva ett arrendeavtal.
Så man får nog akta sig för vad man säger.