Ingen alkohol i mitt hem?

[TinyWiny]

Exakt. Noll var min originaltanke men de hann öppna en varsin öl innan jag hann nämna något om det. Sedan var jag nog för svag för att sätta min tydliga gräns som jag innerst inne egentligen ville sätta.

Helt rätt!

Tänk inte att du är svag för det är du inte. Du är ovan och behöver träna på det personer från funktionella hem tränar på hela barndomen och som många ändå inte kan bemästra fullt ut som vuxna just för att det är så förbannat svårt! Att ta plats, att hävda sin rätt till sin person, sin kropp, sina känslor, vilja och önskan, att säga ifrån och riskera att vara den som pekar på elefanten i rummet och därmed får skulden "för vi hade ju så trevligt" är inte enkelt och det krävs en hel del träning för att komma dit. Att då tänka att man sätter gränserna runt sig själv kan göra det lättare när någon fräser -du bestämmer inte över mig. För då kan man ärligt svara att nej, men jag bestämmer över mig och jag vill inte det här.

Du verkar enormt empatisk och klok och det är bra att du analyserar och funderar själv. Förmågan att göra det kommer göra att du lättare kan ta till dig de verktyg och de strategier du behöver i livet men man behöver inte uppfinna hjulet själv alla gånger. Det finns endel organisationer som kanske kan kännas värda att kontakta. https://aca-sverige.org/ och https://www.al-anon.se/ar-al-anon-nagot-for-dig/ar-du-vuxet-barn/ t ex. men man kan också gå i psykoterapi på många håll.

 

[Otherside]

Om jag förstår rätt så har dina föräldrar alkoholproblem, är alkoholister helt enkelt? Då är det ofta en känslig grej för dem, att du påpekar att du inte accepterar alkoholen, de kanske inte ens vill erkänna för sig själva att de har problem? Och absolut inte "anklagas" och "skuldbeläggas" - en tolkning som de själva står för, givetvis. För du ska naturligtvis inte behöva ta med alkoholen in i DITT nya hem, ditt hem ska kunna vara en fristad där du slipper den.

Mina föräldrar var också alkoholister så jag vet hur du känner dig. Jag blev så känslig att när jag ringde till dem på telefon (på den tiden hade man vanliga telefoner med lur som man lyfte...) kunde jag höra om de druckit redan innan de sagt ett ord; jag hörde på sättet de lyfte upp luren. Helt galet, men så känslig blev jag.

Kan du förklara, lugnt och rentav kärleksfullt, för dem hur du känner? Att det inte är dem som personer du reagerar mot, utan alkoholen?

 

[Hoarfrost]

Jag har inga bra tips men vill bara säga att du inte är konstig eller svag överhuvudtaget!
Vill du inte ha alkohol i ditt hem ska du inte ha det, och jag hoppas innerligt att du hittar verktygen för att till slut få dina föräldrar att förstå det

Själv kommer jag förmodligen vilja göra samma sak när jag flyttar, även om jag inte haft särskilt många dåliga erfarenheter av alkohol. Jag vet dock att jag hade känt lite som dig att jag är fånig och svag. Det är man inte, man är bara ovan med att sätta de där gränserna tror jag.
Stå på dig

 

[Lovisaleonora]

Här kommer en sanningsbomb till. Det är t o m helt OK att tillåta andra att dricka ett glas vin hemma hos dig men förbjuda dina föräldrar att dricka hos dig. Det är fullt rimligt. Om du nu hade velat ha det så.

Ditt hem, dina regler.

 

[MaRomer]

Ditt hem - Dina regler. Svårare än så är det inte. Alkohol är ju tyvärr ett stort problem och i många fall så är det ju alkoholen som tala och inte människan.

Vi serverar alltid alkoholfri öl när vissa släktingar kommer hem till oss. Just pga alkoholberoende. De är väl medvetna om att kommer hen hit med alkoholhaltiga drycker så får det stanna i bilen.

 

[the_connemara]

Här kommer en sanningsbomb till. Det är t o m helt OK att tillåta andra att dricka ett glas vin hemma hos dig men förbjuda dina föräldrar att dricka hos dig. Det är fullt rimligt. Om du nu hade velat ha det så.

Ditt hem, dina regler.

Eller att ändra sig från gång till gång! Precis som med allt annat.

Det är ju helt normalt bland mina vänner iaf, "är det okej om jag tar ett glas vin?" Är just en fråga den kvällen och svaret beror på hur de andra känner just då. Är inte alla bekväma med att någon dricker just då så låter man bli. En annan kväll kan det vara helt annorlunda.

Det är fullkomligt normalt, speciellt om det finns någon form av problematik i någons närhet som i ditt fall @Trasdocka

 

[iNHALE]

Alkohol är något av det värsta jag vet. Är uppväxt med alkoholiserade föräldrar, den ena mer uppenbart än den andra dock. Nu i vuxen ålder rör jag inte alkohol och jag klarar inte att vara i närheten av folk som blir berusade heller. Jag följer aldrig med på AW, julmiddagar eller andra alkoholvänliga tillställningar med kollegorna på jobbet och jag blir extremt obekväm om någon blir berusad i min närhet. Vill bara försvinna därifrån.

Nu sköter mina föräldrar det snyggt får man ändå lov att säga och blir aldrig öppet berusade numera, så det finns inga problem där på samma sätt som det fanns när jag var liten och det dracks både till höger och vänster alla dygnets timmar. Sen börjar de bli lite till åren också och det bidrar troligen en del iom diverse mediciner och annat som inte får kombineras med några större mängder alkohol.

Tycker du är stark som vågar sätta gränser, det är ditt liv, ditt hem och din tillvaro, passar det inte får de hålla sig borta helt enkelt.

 

[Trasdocka]

Jag är uppvuxen med alkoholism i familjen, och min ångest inför fulla människor blir bara värre, även om den är värst med familjen då jag upplevt så mycket negativt med dem. Firade jul med familjen förra året, och de var helt nyktra, och jag blev så tacksam över det. Tyvärr är det illa att det tagit dem såpass lång tid att förstå hur illa jag tyckte det var under min uppväxt.

Du är inte konstig på något vis, och i ditt hem gäller dina regler. Det är jobbigt att tappa kontakten med föräldrar, men du måste se till dig själv först och främst.

Åh Jag känner mig trygg med mina vänner ifall de även druckit alkohol. Dock i miljöer med mycket folk och alkohol, t.ex. fest/träff i arbetssammanhang så håller jag mig hellre lite vid sidan om där det är lugnare. Jag trivs bättre där och är rätt så lugn själv. Men jag är känslig...

Vad härligt att höra att de var nyktra under julen Bättre sent än aldrig men jag håller med dig.

Tack

 

[Trasdocka]

Tänk inte att du är svag för det är du inte. Du är ovan och behöver träna på det personer från funktionella hem tränar på hela barndomen och som många ändå inte kan bemästra fullt ut som vuxna just för att det är så förbannat svårt! Att ta plats, att hävda sin rätt till sin person, sin kropp, sina känslor, vilja och önskan, att säga ifrån och riskera att vara den som pekar på elefanten i rummet och därmed får skulden "för vi hade ju så trevligt" är inte enkelt och det krävs en hel del träning för att komma dit. Att då tänka att man sätter gränserna runt sig själv kan göra det lättare när någon fräser -du bestämmer inte över mig. För då kan man ärligt svara att nej, men jag bestämmer över mig och jag vill inte det här.

Du verkar enormt empatisk och klok och det är bra att du analyserar och funderar själv. Förmågan att göra det kommer göra att du lättare kan ta till dig de verktyg och de strategier du behöver i livet men man behöver inte uppfinna hjulet själv alla gånger. Det finns endel organisationer som kanske kan kännas värda att kontakta. https://aca-sverige.org/ och https://www.al-anon.se/ar-al-anon-nagot-for-dig/ar-du-vuxet-barn/ t ex. men man kan också gå i psykoterapi på många håll.

Åh, jag uppskattar din förklaring, har aldrig tänkt på det sättet själv. Visst kallas det för integritet? Och att det har lite att göra med att sätta gränser? Jag håller med dig om att det är väldigt svårt. Jag tycker du förklarade det bra och jättebra tips på tankesättet, jag ska se om jag kan anamma det

Det värmer verkligen att höra och kan bara säga detsamma. Känner mycket tacksamhet just nu och en boost av beslutsamhet.

Jaa!! Jag vill så gärna, jag ska prova och se ifall jag kan kontakta dem.

Om jag förstår rätt så har dina föräldrar alkoholproblem, är alkoholister helt enkelt? Då är det ofta en känslig grej för dem, att du påpekar att du inte accepterar alkoholen, de kanske inte ens vill erkänna för sig själva att de har problem? Och absolut inte "anklagas" och "skuldbeläggas" - en tolkning som de själva står för, givetvis. För du ska naturligtvis inte behöva ta med alkoholen in i DITT nya hem, ditt hem ska kunna vara en fristad där du slipper den.

Mina föräldrar var också alkoholister så jag vet hur du känner dig. Jag blev så känslig att när jag ringde till dem på telefon (på den tiden hade man vanliga telefoner med lur som man lyfte...) kunde jag höra om de druckit redan innan de sagt ett ord; jag hörde på sättet de lyfte upp luren. Helt galet, men så känslig blev jag.

Kan du förklara, lugnt och rentav kärleksfullt, för dem hur du känner? Att det inte är dem som personer du reagerar mot, utan alkoholen?

Ja, jag skulle säga det. Även om jag har svårt för den termen, vet inte var gränsen går.

Om jag ska vara helt ärlig så är jag faktiskt osäker på vad dem känner kring alkoholen just nu. Jag vet att vi har pratat om det tidigare och att jag har sagt vad jag tyckt och uttryckt mig ett flertal gånger.... Men jag minns inga detaljer .. Men det är nog åt det hållet du skriver. Jag håller med

Oj, ja wow. Jag är också känslig men inte på den nivån.

Hmm, jag har svårt för att prata med dem om t.ex. alkohol eller liknande saker som är besvärande om det ämnet inte redan är igång... För det är lite ett sådant ämnes om förstör stämningen. Men jag skulle kunna nämna det vid ett passande tillfälle, för det är ju sanningen och det vet jag inombords men de kanske inte vet om min sanning. Det skadar inte att göra detta - tack för tipset

Jag har inga bra tips men vill bara säga att du inte är konstig eller svag överhuvudtaget!
Vill du inte ha alkohol i ditt hem ska du inte ha det, och jag hoppas innerligt att du hittar verktygen för att till slut få dina föräldrar att förstå det

Själv kommer jag förmodligen vilja göra samma sak när jag flyttar, även om jag inte haft särskilt många dåliga erfarenheter av alkohol. Jag vet dock att jag hade känt lite som dig att jag är fånig och svag. Det är man inte, man är bara ovan med att sätta de där gränserna tror jag.
Stå på dig

Tack jag känner mig ofta svag och konstig och jag tror faktiskt det är lite av den drivande kraften till att jag vill förbättra mig själv. (det + roligt + mer avslappnat liv). Åh, jag håller också tummarna att det kommer bli bra - har fått många bra tips här.

Ja, varför inte? coolt tycker jag! och du kanske har en poäng där faktiskt...

 

[tanten]

@Trasdocka - vet du, om det är svårt att tala avslappnat ocvh naturligt om alkohol - då finns det alkoholproblem!
Förstör det stämningen så tyder det på att de har alkoholproblem. Och har man alkoholproblem då är man alkoholist.

Lev ditt eget liv efter dina egna regler.

 

[Trasdocka]

Här kommer en sanningsbomb till. Det är t o m helt OK att tillåta andra att dricka ett glas vin hemma hos dig men förbjuda dina föräldrar att dricka hos dig. Det är fullt rimligt. Om du nu hade velat ha det så.

Ditt hem, dina regler.

Tack, det var faktiskt något som jag funderade över idag --- är det ok att göra så eller blir det orättvist? Det känns som att livet inte behöver vara så krångligt☀

Ditt hem - Dina regler. Svårare än så är det inte. Alkohol är ju tyvärr ett stort problem och i många fall så är det ju alkoholen som tala och inte människan.

Vi serverar alltid alkoholfri öl när vissa släktingar kommer hem till oss. Just pga alkoholberoende. De är väl medvetna om att kommer hen hit med alkoholhaltiga drycker så får det stanna i bilen.

Tack, jaa det hade ju faktiskt varit ett bra alternativ. Schysst

Eller att ändra sig från gång till gång! Precis som med allt annat.

Det är ju helt normalt bland mina vänner iaf, "är det okej om jag tar ett glas vin?" Är just en fråga den kvällen och svaret beror på hur de andra känner just då. Är inte alla bekväma med att någon dricker just då så låter man bli. En annan kväll kan det vara helt annorlunda.

Det är fullkomligt normalt, speciellt om det finns någon form av problematik i någons närhet som i ditt fall @Trasdocka

Åh, tack för att du delar med dig av detta scenario och även förklarar lite, speciellt det där sista om förståelsen att vissa kanske inte trivs i ett sällskap med alkohol vid vissa tillfällen. Jag hade nog dessvärre i dagsläget haft svårt att säga nej, men det kommer med tiden.

Alkohol är något av det värsta jag vet. Är uppväxt med alkoholiserade föräldrar, den ena mer uppenbart än den andra dock. Nu i vuxen ålder rör jag inte alkohol och jag klarar inte att vara i närheten av folk som blir berusade heller. Jag följer aldrig med på AW, julmiddagar eller andra alkoholvänliga tillställningar med kollegorna på jobbet och jag blir extremt obekväm om någon blir berusad i min närhet. Vill bara försvinna därifrån.

Nu sköter mina föräldrar det snyggt får man ändå lov att säga och blir aldrig öppet berusade numera, så det finns inga problem där på samma sätt som det fanns när jag var liten och det dracks både till höger och vänster alla dygnets timmar. Sen börjar de bli lite till åren också och det bidrar troligen en del iom diverse mediciner och annat som inte får kombineras med några större mängder alkohol.

Tycker du är stark som vågar sätta gränser, det är ditt liv, ditt hem och din tillvaro, passar det inte får de hålla sig borta helt enkelt.

Jo, det är många gånger jag önskade att alkoholen inte fanns haha.

Åh fyfan jag dricker inte alkohol heller, jag drack lite förut men det var väldigt sällan, 1-2 gånger per år med vänner. Men sedan började det avta mer och mer, jag började dricka vatten bara istället och det kändes bättre för mig. Det var helt enkelt godare och jag vill vara mitt naturliga jag.

Intressant att få höra dina känslor kring detta, själv så känner jag mer att pga. jag har erfarenhet av alkohol så blir jag ansvarsfull och "bevakar situationen/dem lite extra noga om jag anser att det behövs, men håller mig mest till bakgrunden. Dock så brukar mina vänner alltid bara vara snälla så det värsta jag gjort är nog att torka upp en spya. men har insett mer och mer att jag inte gillar fest... Att jag inte gillar alkohol direkt. Kanske är det pga. att jag inte själv dricker - men jag träffas hellre utan alkohol.

I jobbsammanhang så tycker jag det är mycket jobbigare med alkohol och här brukar jag nog mest ignorera de som blir för fulla eller triggas av dem. Hatar stökiga/stimmiga miljöer men om jag har någon att "hänga efter" så känns det bättre! (har ingen aning varför eller vad det beror på). Men jag tror att jag håller på att lära känna mig själv lite så vet inte riktigt hur jag känner. Dock tror jag att jag har mycket lindrigare "symptomer" än vad du har.

Jag tycker det är såå bra att du lyssnar på ditt inre och följer det. Att du har hittat vad som funkar och inte funkar för dig.

Åh... en positiv effekt av åldrandet hör jag vad bra! Men synd att det inte skedde tidigare. Jag beklagar Mina föräldrar dricker bara på lediga dagar och sköter sina jobb bra - så där har jag tur. ☺

Tack ja precis, behöver inte vara svårare än så

 

[Trasdocka]

@Trasdocka - vet du, om det är svårt att tala avslappnat ocvh naturligt om alkohol - då finns det alkoholproblem!
Förstör det stämningen så tyder det på att de har alkoholproblem. Och har man alkoholproblem då är man alkoholist.

Lev ditt eget liv efter dina egna regler.

Tack tanten

Jag ska försöka mitt bästa

 

[Ramona]

Tack, det var faktiskt något som jag funderade över idag --- är det ok att göra så eller blir det orättvist? Det känns som att livet inte behöver vara så krångligt☀

Mina föräldrar har så att alla får dricka utom brorsan, då han är alkoholiserad och dessutom beter sig riktigt illa på fyllan.

Så är jag och min sambo där tar pappa gärna en whiskey tillsammans med mig och sambon, eller dricker bärs när vi fixar ved, målar staket etc. Vi bor ju 2 timmar bort, medan brorsan bor i England, så det blir ju mer naturligt att vi är mer där än brorsan, så det är ju ofta vi som får hjälpa till. Sen vet man aldrig vilket skick brorsan är i så det går liksom inte att lita på att han klarar någonting, för även om han inte druckit just den dagen så kan han vara så bakfull eller ha sån magkatarr för att han dricker så mycket så han bara spyr och mår dåligt.

 

[Efwa]

Dina regler i ditt hus, precis som alla sagt och det är dessutom det som kommer att göra dig stark.

Jag tänker bara på som en förlängning i detta är hur de kan komma att reagera.
Det kan vara viktigt i sammanhanget att ha det i bakhuvudet att allt inte kommer att bli bekvämt på en gång kanske. Har du tur så går detta smidigt och lätt och ni kan leva utan konflikter och/eller skuldbeläggande från deras sida men jag vill att du är beredd.

När man sätter gränser så kan det vara så att motparten reagerar med att lägga skuld på dig, att kalla dig för kall och hård. Jag lever med det i några få relationer där jag behövt sätta mycket tydliga gränser.
När de säger det till mig (för det måste de ju onekligen) så tänker jag på någon gammal meme som beskrev det som "I´m acting accordingly" vilket jag tycker är väldigt beskrivande.

När man börjar inse att man mår bra i sin gränsdragning vågar man också vara lite mer tydlig, inte se det som att du förstör för någon annan utan räddar dig själv.
När de då försöker spela på din medkänsla och "blod är tjockare än vatten", så blir det så småningom ett ganska urvattnat argument när det kommer från dem eftersom att det faktiskt är de som väljer sprit, konflikt eller annat. Och, oftast väljer de ju hellre det destruktiva och lägger skulden på den som sätter gränsen.

Lycka till och jag tror du är på riktigt god väg att hitta dig själv och din förmåga att ta hand om dig på allra bästa sätt!

 

[SaraXX]

Du har fått så många bra svar!

Jag vill bara ytterligare trycka på det här med att de ju väljer. För vad jag förstår så skulle du gärna umgås med dem i ditt hem, om de bara var sig själva (dvs nyktra)? Då har de ju ett val, och kan egentligen inte anklaga dig för att välja bort/vara kall/inte tycka om. Sen funkar det ju förmodligen inte så i verkligheten, eftersom de har en sjukdom. Men det kan kanske kännas skönt för dig. Det är inte du som väljer bort dina föräldrar isf, det är de som väljer alkoholen framför dig (om det skulle bli så). Det är inte ditt ansvar.

Och hade du valt bort dem hade det för övrgit varit lika okej det också. Man måste inte umgås med folk.

Jämför med om du absolut inte hade velat ha hund i din lägenhet, och någon vän/släkting med hund därför vägrade komma dit eftersom de då behövde lämna/skaffa hundvakt någon timme. Deras val. Inte ditt ansvar.

 

[Lingon]

Ditt hem. Dina regler. Du har rätt att känna dig trygg och avslappnad i ditt hem. Det måste de acceptera och gör de inte det får de låta bli att komma dit. Då får du umgås hemma hos dem eller utomhus i den mån du orkar. Du ska kunna känna dig trygg i ditt hem. Stå på dig.

 

[GardenAngel]

Jag har nyligen flyttat hemifrån och har ett hat till alkohol. Speciellt om den intas av mina föräldrar. (Har inget hat emot dem personligen).

Min mor hjälpte mig lite i min lägenhet och slängde lite kartonger vilket var snällt. Och jag är tacksam. Men att hon hade alkohol i blodet var jobbigt för mig och jag blev irriterad inombords (även om allt gick fint).

Kände nog lite "ge mig tillbaka min mamma!"

Irritationen hängde kvar i kroppen tills efter hon drog och jag kände mig lite äcklad. Äcklad på alkoholen. (Först visste jag inte var dessa känslor berodde på)

Igår så behövde mina föräldrar vara hos mig då min lillebror fyllde jämnt och skulle bjuda över kompisar. Så jag bad dem att inte dricka så mycket, helst inte alls. Jag vill inte att dem ska dricka hos mig eller vara alkoholpåverkade hos mig - även om det bara är lite.

Även om det går bra ändå.

Jag vill ha en nolltolerans.

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

De tog en varsin. Sen en timme innan de skulle dra ville mor ta en till. Jag sa att hon inte fick.

Ingen alkohol hos mig.

"Jaha är det såhär du ska vara? Då är du inte välkommen hos oss" eller något sa hon.

I övrigt så hade jag blivit på ett sämre humör pga. Alkoholen så svarar kortare då och väldigt direkt. Enda känslan jag hade i kroppen var lågmälda negativa känslor och i övrigt kände jag mig väldigt okänslig. Tankarna flyger "ska jag eller ska jag inte? Vad är rätt, vad är fel?"

Så jag sa argt att hon fick ta en till men sen sticka.

Jag höll mig på min kant, ej så mycket i deras sällskap därefter. Mitt humör låg i botten och det var jobbigt för mig- tråkigt för alla.

Hon ville dra tidigt.


Jag sa att det här var enda dagen de får dricka hos mig eller liknande...

Är det fel? Det går ju bra trots alkohol men alkoholen förstör mitt humör totalt och vill inte ha något med den att göra.

Gör det mig konstig?

Jag orkar inte vara konstig... Känner mig lite ledsen över att de ens tog med alkohol när de vet att jag hatar det. Har sagt det så många gånger....

Men jag antar att endast en kraftig sjukdom kan få dem att avstå. Speciellt en av dem...

Du har fått många bra svar redan, men vill också uttrycka mitt stöd. Jag är också uppvuxen med föräldrar med alkoholproblem, varav en fortfarande aktiv.
Jag tycker det är otroligt starkt av dig att säga ifrån och stå på dig som medberoende/vuxet barn - och såklart helt rätt! Det klarar inte jag av att göra i relation till min beroende förälder..

Tyvärr är det så att dom kommer behöva välja mellan dig och alkoholen och kommer med stor sannolikhet välja alkoholen pga deras sjukdom. Det enda du kan göra i det här läget är att rädda dig själv och ditt eget mående ❤

 

[Trasdocka]

Mina föräldrar har så att alla får dricka utom brorsan, då han är alkoholiserad och dessutom beter sig riktigt illa på fyllan.

Så är jag och min sambo där tar pappa gärna en whiskey tillsammans med mig och sambon, eller dricker bärs när vi fixar ved, målar staket etc. Vi bor ju 2 timmar bort, medan brorsan bor i England, så det blir ju mer naturligt att vi är mer där än brorsan, så det är ju ofta vi som får hjälpa till. Sen vet man aldrig vilket skick brorsan är i så det går liksom inte att lita på att han klarar någonting, för även om han inte druckit just den dagen så kan han vara så bakfull eller ha sån magkatarr för att han dricker så mycket så han bara spyr och mår dåligt.

Okej, jag hoppas han drar ner på alkoholen framöver, låter inte hälsosamt alls :/

Dina regler i ditt hus, precis som alla sagt och det är dessutom det som kommer att göra dig stark.

Jag tänker bara på som en förlängning i detta är hur de kan komma att reagera.
Det kan vara viktigt i sammanhanget att ha det i bakhuvudet att allt inte kommer att bli bekvämt på en gång kanske. Har du tur så går detta smidigt och lätt och ni kan leva utan konflikter och/eller skuldbeläggande från deras sida men jag vill att du är beredd.

När man sätter gränser så kan det vara så att motparten reagerar med att lägga skuld på dig, att kalla dig för kall och hård. Jag lever med det i några få relationer där jag behövt sätta mycket tydliga gränser.
När de säger det till mig (för det måste de ju onekligen) så tänker jag på någon gammal meme som beskrev det som "I´m acting accordingly" vilket jag tycker är väldigt beskrivande.

När man börjar inse att man mår bra i sin gränsdragning vågar man också vara lite mer tydlig, inte se det som att du förstör för någon annan utan räddar dig själv.
När de då försöker spela på din medkänsla och "blod är tjockare än vatten", så blir det så småningom ett ganska urvattnat argument när det kommer från dem eftersom att det faktiskt är de som väljer sprit, konflikt eller annat. Och, oftast väljer de ju hellre det destruktiva och lägger skulden på den som sätter gränsen.

Lycka till och jag tror du är på riktigt god väg att hitta dig själv och din förmåga att ta hand om dig på allra bästa sätt!

Tack så mycket Efwa, det är svårt med gränsdragningar men känner mig stärkt efter att ha fått en så fin respons här. Jag är så tacksam.

Ja det är sant, bra att du poängterade detta. Och det är min upplevelse av deras vanor som gör att jag behöver dra den här gränsen och då får konsekvenserna vara som de "vill".

Ja verkligen. Då ser de nog inget problem med sina vanor. :/

Ditt hem. Dina regler. Du har rätt att känna dig trygg och avslappnad i ditt hem. Det måste de acceptera och gör de inte det får de låta bli att komma dit. Då får du umgås hemma hos dem eller utomhus i den mån du orkar. Du ska kunna känna dig trygg i ditt hem. Stå på dig.

Ja det är så sant. Jag ska ha det så hedan efter.

Du har fått många bra svar redan, men vill också uttrycka mitt stöd. Jag är också uppvuxen med föräldrar med alkoholproblem, varav en fortfarande aktiv.
Jag tycker det är otroligt starkt av dig att säga ifrån och stå på dig som medberoende/vuxet barn - och såklart helt rätt! Det klarar inte jag av att göra i relation till min beroende förälder..

Tyvärr är det så att dom kommer behöva välja mellan dig och alkoholen och kommer med stor sannolikhet välja alkoholen pga deras sjukdom. Det enda du kan göra i det här läget är att rädda dig själv och ditt eget mående ❤

Ja precis, jag måste prioritera mitt mående. Det är som att "the tables have turned"; jag har nu lite mer "makt" än när jag bodde hos mina föräldrar och det känns ovant. Men jag tror det kommer lösa sig på ett bra sätt, som någon tidigare skrev så kan jag träffa dem på en fika hos mig / under dagen om jag är tillräckligt snabb innan de öppnar första burken. ☺

 

[Happimess]

Jag har nyligen flyttat hemifrån och har ett hat till alkohol. Speciellt om den intas av mina föräldrar. (Har inget hat emot dem personligen).

Min mor hjälpte mig lite i min lägenhet och slängde lite kartonger vilket var snällt. Och jag är tacksam. Men att hon hade alkohol i blodet var jobbigt för mig och jag blev irriterad inombords (även om allt gick fint).

Kände nog lite "ge mig tillbaka min mamma!"

Irritationen hängde kvar i kroppen tills efter hon drog och jag kände mig lite äcklad. Äcklad på alkoholen. (Först visste jag inte var dessa känslor berodde på)

Igår så behövde mina föräldrar vara hos mig då min lillebror fyllde jämnt och skulle bjuda över kompisar. Så jag bad dem att inte dricka så mycket, helst inte alls. Jag vill inte att dem ska dricka hos mig eller vara alkoholpåverkade hos mig - även om det bara är lite.

Även om det går bra ändå.

Jag vill ha en nolltolerans.

Sa dock inte det uttryckligen tror jag... Mer än att understryka att jag inte vill att de ska dricka så mycket (om jag minns rätt).

Mor tog med 5 öl hem till mig som var för dem båda. Jag nämnde min vilja igen och far sa vi tar 1 öl bara.

De tog en varsin. Sen en timme innan de skulle dra ville mor ta en till. Jag sa att hon inte fick.

Ingen alkohol hos mig.

"Jaha är det såhär du ska vara? Då är du inte välkommen hos oss" eller något sa hon.

I övrigt så hade jag blivit på ett sämre humör pga. Alkoholen så svarar kortare då och väldigt direkt. Enda känslan jag hade i kroppen var lågmälda negativa känslor och i övrigt kände jag mig väldigt okänslig. Tankarna flyger "ska jag eller ska jag inte? Vad är rätt, vad är fel?"

Så jag sa argt att hon fick ta en till men sen sticka.

Jag höll mig på min kant, ej så mycket i deras sällskap därefter. Mitt humör låg i botten och det var jobbigt för mig- tråkigt för alla.

Hon ville dra tidigt.


Jag sa att det här var enda dagen de får dricka hos mig eller liknande...

Är det fel? Det går ju bra trots alkohol men alkoholen förstör mitt humör totalt och vill inte ha något med den att göra.

Gör det mig konstig?

Jag orkar inte vara konstig... Känner mig lite ledsen över att de ens tog med alkohol när de vet att jag hatar det. Har sagt det så många gånger....

Men jag antar att endast en kraftig sjukdom kan få dem att avstå. Speciellt en av dem...

Låt ditt nya hem bli din egna trygga plats där du bestämmer vilka regler som gäller och vem som är välkommen och inte. Inte bara för att du är värd det utan för att det är din rättighet.

 

[Ramona]

Okej, jag hoppas han drar ner på alkoholen framöver, låter inte hälsosamt alls :/

Det är nog utopi att tro att han kommer bli fri från sitt missbruk, för det är ju egentligen inte så att det är missbruket som är problemet utan det är bara symptomet på det underliggande problemet, vilket är hans ångest. Han har i omgångar tagit tag i sin ångest och sitt psykiska mående, men han envisas med att vara i en relation som är lite destruktiv och han vill helt enkelt inte se det, trots att han är väldigt smart och medveten.

Tyvärr är det också så att han är väldigt specialiserad på det han gör. Har egen firma som konsult och reser världen runt till olika kunder. Tyvärr säger jag för det innebär att han i perioder kan missbruka utan att någon liksom reagerar. Han har ingen chef som säger till honom att vara på kontoret och när han periodar så har han ändå någon kontakt med sina kunder så han klarar sig liksom alltid. Och pengarna kommer in för kunderna är alltid jättenöjda med slutprodukten. Hade missbruket stökat till det för honom mer än på det privata planet hade det kanske varit annorlunda.