lillaphu
Trådstartare
Jag skulle behöva lite infallsvinklar på ett problem jag sitter i just nu.
För ca 2 år började jag må dåligt psykiskt. Det hela ledde till att jag gjorde en stor förändring i mitt liv och bytte bana. Slutade umgås med mina tjejkompisar som var en orsak till mitt mående och började umgås med andra, bland annat en av mina killkompisar från jobbet. Gänget jag flitigt umgicks med och fortfarande gör är min kollega och hans kompisar. De flesta är killar och har sambos, vilket gjorde mig bekväm i situationen.. Och med min erfarenhet är jag inte jättebra i grupper med killar som är singlar då de flesta gånger lett till visat intresse och skapat dålig stämning då jag inte varit intresserad.
Problemet nu är att en av mina killkompisar blev dumpad för ca 6 veckor sen, och för var gång vi ses märker jag mer och mer att han visar intresse som jag enbart tycker är jobbigt. Jag mår äntligen bra, och känner att jag orkar med allt i min vardag som tidigare varit en kamp, och "kärlek" är jag inte redo för på långa vägar. Och om det nu ska komma in i mitt liv vill jag att det ska vara enkelt utan en massa dåligt från start.
Vi pratade förrän veckan och han sa att han ville att vi skulle börja dejta. Han berättade också att han mår jätte dåligt då han och hans ex flyttade ihop direkt efter gymnasiet och han för första gången på 8 år nu måste bo själv och leva ensam, vilket för honom är psykiskt jobbigt. Därför tycker han att det är på tiden att vi ska ses. Just för stunden vet jag inte om han vill att vi ska börja dejta för att han är ensam, eller för att han tycker om mig. Han har inte riktigt visat intresse tidigare. Jag har inte svarat på det än..
Jag pratade med en av våra gemensamma vänner igår kväll. Och frågade lite om hur han egentligen mår, eftersom han spelar på just nu med att han tycker vi ska dejta varje gång vi talas vid. Min kompis berättade då att han mår så pass dåligt att de vill få honom att söka professionell hjälp. Jag frågade sen om han tycker jag ska prata med honom om hur jag känner, för innerst inne har jag inget intresse av honom och vill inte börja dejta. Han sa då att han tycker jag ska vara tyst och låta det rinna ur sanden. Lossas om att jag inte hör eller uppfattar när han börjar. Skulle jag säga hur jag känner i den situationen han är i kan göra att han mår ännu sämre. Vilket jag verkligen inte vill. Och jag vill verkligen inte förstöra stämningen i gänget jag umgås med, eftersom jag trivs.
Saken är den, han mår dåligt och håller på som han gör. Och jag mår för en gång skull bra, men jag känner att det här tar energi och skapar onödiga tankar hos mig. Pratar jag inte med honom och säger att jag inte vill, känner jag att jag riskerar att börja må dåligt igen. Mina tankar kan ibland skena och jag överanalyserar saker. Får man vara egoistisk i en sån här situation, eller ska jag undvika honom och hoppas det rinner ur sanden? Eller vad ska jag göra? Jag känner mig helt lost i situationen..
För ca 2 år började jag må dåligt psykiskt. Det hela ledde till att jag gjorde en stor förändring i mitt liv och bytte bana. Slutade umgås med mina tjejkompisar som var en orsak till mitt mående och började umgås med andra, bland annat en av mina killkompisar från jobbet. Gänget jag flitigt umgicks med och fortfarande gör är min kollega och hans kompisar. De flesta är killar och har sambos, vilket gjorde mig bekväm i situationen.. Och med min erfarenhet är jag inte jättebra i grupper med killar som är singlar då de flesta gånger lett till visat intresse och skapat dålig stämning då jag inte varit intresserad.
Problemet nu är att en av mina killkompisar blev dumpad för ca 6 veckor sen, och för var gång vi ses märker jag mer och mer att han visar intresse som jag enbart tycker är jobbigt. Jag mår äntligen bra, och känner att jag orkar med allt i min vardag som tidigare varit en kamp, och "kärlek" är jag inte redo för på långa vägar. Och om det nu ska komma in i mitt liv vill jag att det ska vara enkelt utan en massa dåligt från start.
Vi pratade förrän veckan och han sa att han ville att vi skulle börja dejta. Han berättade också att han mår jätte dåligt då han och hans ex flyttade ihop direkt efter gymnasiet och han för första gången på 8 år nu måste bo själv och leva ensam, vilket för honom är psykiskt jobbigt. Därför tycker han att det är på tiden att vi ska ses. Just för stunden vet jag inte om han vill att vi ska börja dejta för att han är ensam, eller för att han tycker om mig. Han har inte riktigt visat intresse tidigare. Jag har inte svarat på det än..
Jag pratade med en av våra gemensamma vänner igår kväll. Och frågade lite om hur han egentligen mår, eftersom han spelar på just nu med att han tycker vi ska dejta varje gång vi talas vid. Min kompis berättade då att han mår så pass dåligt att de vill få honom att söka professionell hjälp. Jag frågade sen om han tycker jag ska prata med honom om hur jag känner, för innerst inne har jag inget intresse av honom och vill inte börja dejta. Han sa då att han tycker jag ska vara tyst och låta det rinna ur sanden. Lossas om att jag inte hör eller uppfattar när han börjar. Skulle jag säga hur jag känner i den situationen han är i kan göra att han mår ännu sämre. Vilket jag verkligen inte vill. Och jag vill verkligen inte förstöra stämningen i gänget jag umgås med, eftersom jag trivs.
Saken är den, han mår dåligt och håller på som han gör. Och jag mår för en gång skull bra, men jag känner att det här tar energi och skapar onödiga tankar hos mig. Pratar jag inte med honom och säger att jag inte vill, känner jag att jag riskerar att börja må dåligt igen. Mina tankar kan ibland skena och jag överanalyserar saker. Får man vara egoistisk i en sån här situation, eller ska jag undvika honom och hoppas det rinner ur sanden? Eller vad ska jag göra? Jag känner mig helt lost i situationen..
